Vad jag bevarat - Wallace Stegner

Jag fick gåshud av denna till perfektion skrivna roman. Den är tillsammans med Den svavelgula himlen årets bästa roman. Vad jag bevarat utkom 1987, men först nu föreligger den på svenska. Det var den amerikanska författaren Wallace Stegner's sista roman. Wallace Stegner (1909-1993) var  en produktiv och prisbelönt författare som har kallats mästaren bland västerns författare. 

Jag vill gå ännu längre än att bara utropa den till årets bästa roman. Faktum är att den är en av de allra bästa romaner jag någon sin läst. Förvisso då i konkurrens med ett hundratal andra, men det är ändå en hedersbetygelse, då jag säkert har läst 1000 romaner under drygt trettio år. Dock vill jag säga det som en brasklapp att är man inte alls intresserad av att läsa om fyra medelklass människor i trettiotalets USA och framåt, så kanske man bör läsa något annat. Men eftersom den är så är otroligt välskriven, så tycker jag ändå att det är rent brottsligt att inte läsa den. Det är en perfekt genomförd berättelse på ett briljant  språk.  Karaktärerna. miljöerna, samvaron, vänskapen, kärleken är så naturligt och smidigt följsamt beskrivit. Det finns inte ett onödigt ord. 

Läs och njut av stor romankonst. Kan tänka mig att den skulle kunna funka väldigt bra i läsecirklar.              

Konsert - Med flygeln i centrum - Lars Jansson - Palladium 2017-12-04

Efter en stökig dag i handeln, en dag av gnagande otillräcklighet och irritation var en konsert med Lars Jansson ett perfekt mentalt reningsbad.

Sedan något år tillbaka är Med flygeln i centrum ett återkommande inslag på Palladiums program. Ett underbart koncept där publiken sitter runt artisten och flygeln är verkligen i centrum och därmed också en väldig närhet och direkthet till musiken.

"Pianisten, kompositören och arrangören Lars Jansson föddes i Örebro 1951. Efter studier på musikhögskolan i Göteborg inledde han sin jazzkarriär, som bland annat innebar att han i slutet av 70-talet startade sin trio med basisten Anders Jormin och trumslagaren Anders Kjellberg. Det var också med de två han gjorde de första skivinspelningarna, debuten var  LPn "Sadhana" (Caprice)
Lars Jansson har sedan dess hållit igång sin trio men också medverkat i många andra sammanhang, som med Arild Andersen, Jan Garbarek, Radka Toneff, Ulf Wakenius, Georg Riedel, Bohuslän Big Band för att bara nämna några exempel.
Han är en uppskattad musikpedagog och utsågs 1998 till jazzprofessor i danska Aarhus. Han fick också 2001 en dansk Grammy för trioalbumet "Hope".
Lars Jansson har turnérat över hela världen, men störst internationell uppskattning har han fått i Japan där även givit ut flera skivor,
Medspelarna i den nuvarande trion är basisten Thomas Fonnesbæk och sonen/trumslagaren Paul Svanberg." (Dig Jazz)

Lars Jansson vid Palladiums flygel. Foto Jesper Ekdahl 

Under en timme och en kvart framförde Lars Jansson en knippe låtar. Främst sina egna kompositioner, men också b.la. Hampton Hawes. Jag är övertygad om att vi var många som kände oss privilegierade denna kväll. Hänförande spel med otrolig närvaro. Lars Jansson visade också prov på roligt och hjärtligt berättande när han presenterade låtarna.











 

Julöl - Emelisse Winter Ale

Jag hade velat gå på en konsert ikväll, men jobbade sent. Istället tröstar jag mig med avsmakning av ännu en julöl. 
Ikväll en Winter Ale från Nederländerna och bryggeriet Emelisse. Den är riktigt alkoholstark (10,5 %) vilket också både känns och smakar. Den har en något spritig smak, men det är inte till någon nackdel. 

   
Stilen är vad som brukar kallas kvadrupel. Det finns en hel del smaker och jag tycker den är nyansrik. Den är ganska söt, med tydlig smak av fruktkaka, karamell, honung och bränt socker.        

Jag gillar den och ger den 3+ . 

Julöl - Rogue Santa's Private Reserve Ale

Santa's Private Reserve Ale är en blek och ganska intetsägande red ale/ amber ale som inte har mycket med jul att gör. Det ända som vittnar om jul är etiketten.
 

Den har en fin kopparröd färg med lite skum. Det är mer av en vanlig IPA än en säsongsöl.  Den har en tydlig humlebeska, men toner av tall och mörkt bröd. Jag fann den både ganska doftlös och smaklös. 


Jag vill också bara snabbt visa nedanstående öl Fair Christmas Bear Comes. Den har jag inget gott alls att säga om och tycker att man nog helst bör glömma bort den. 

Julöl - Bocq Gauloise Christmas

Så var det dags för den årliga avsmakningen av några av årets julöl. Det är en tacksam och högst frivillig uppgift. Det brukar dock aldrig bli så många provade som jag önskar. Det finns tyvärr annat att göra än att prova öl. 

Först ut är Bocq Gauloise Christmas, som är en Belgisk mörk ale med hög alkoholstyrka. 

Den är härligt skummig, mycket söt (nästan för söt) med smak av karamellmalt. När jag först spontan antecknade, skrev jag väldigt belgisk, Leffelik och mmmums-karamell. 

Detta första intryck behöver inte revideras utan stämmer i mångt och mycket. Tilläggas kan i så fall vara att det även finns smaker av lite lakrits, russin, salt och att det även finns toner av hö, gräs och alkohol.

Ingen julöl jag hoppar högt av förtjusning över, men är ändå beredd att inhandlar några av den. 
  




    

Just nu är jag här - Isabelle Ståhl

Den Augustprisnominerade debutromanen Just nu är jag här av kulturskribenten Isabelle Ståhl är en fenomenal samtidsroman. Den är obehaglig, mycket välskriven och äger en synnerligen skarp blick på samtidens detaljer. 

Elise är 28 år och hankar sig fram på sms-jobb och läser konstvetenskap. Hon är främmande och rädd för det verkliga. Närhet och äkta känslor skrämmer. Hon har lättare för det konstlade och att hålla livet på avstånd. Elise är som tryggast och närvarande när hon är uppkopplad på facebook och instagram och det amorösa sker genom hastiga möten genom tinder. Hon bedövar sig mer än gärna med både alkohol och sobril. Hon träffa den något äldre Victor som har ett ordnat och organiserat liv. Allt borde ju vara bra ändå skaver det.

"Jag provar en concaler från Yves Saint Laurent, smörjer in den i det porösa fettet under ögonen. En psykolog sa åt mig att jag skulle se mig själv i spegeln ofta för att känna att jag existerar. Hon sa att jag skulle smörja in mig med hudkräm på kvällen för att känna att jag har en kropp som jag hänger ihop med."

Det känns som om Isabelle Ståhl håller en stämgaffel tätt och nära samtiden.          

Magma - KB - 2017-10-28

Zappa möter Carmina Burana är en lämplig rubrik på det som jag igår hörde och såg på KB. Magma är något av det märkligaste i musikväg man kan tänka sig.  Bandet grundades i Paris 1969 av trummissen Christian Vander. Magma har fått en helt egen genre uppkallad efter sig, Zeuhl, som är en subgenre inom progressiv rock/Symfonisk rock. I början var syftet främst att föra den avlidna John Coltranes kreativa anda vidare. 

Foto: Marco Tchamp

Bandet har också skapat en egen värld, en mytologisk sci-fi värld som kretsar kring planeten Kobaïa. De Carl Orff-liknande körarrangemangen består av texter på Kobaïan, som är ett påhittat fonetiskt språk. 

Som sagt det var en mycket märklig tillställning och ganska konstig. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka. Magma framförde under en timme och fyrtio minuter enbart tre låtar, och efter livliga applåder ett kortare nästan uteslutande vokalt extranummer. 

Musiken var en mix av flera deciliter Frank Zappa, några matskedar av progressiva grupper som Gong, Focus, Camel och King Crimson, ett stänk Jazz och så ett kryddmått Sparks.

       

Maria Schneider möter Bohuslän Big Band - Palladium 2017-10-12

Så var det dags för storbandsjazz igen. Gårdagens konsert med Maria Schneider och Bohusläns Big Band var en magnifik tillställning. Det är alldeles fantastiskt vad Maria Schneider kan åstadkomma med ett storband. Hennes kompositioner och arrangemang är otroligt spännande. 

Här lite fakta om Maria Schneider:
"Maria Schneider, född 27 november 1960 i Windom i Minnesota, är en amerikansk kompositör och jazzbandledare. Maria Schneider lärde sig spela piano som femåring och komponerade tidigt. Hon studerade musikhistoria och komposition på University of Minnesota, med en kandidatexamen 1983, och på Eastman School of Music i Rochester i delstaten New York, med en magisterexamen 1985. Hon har också studerat ett år på university of Florida. Hon inriktade sig på att komponera jazz och leda jazzband, flyttade till New york och blev medhjälpare till Gil Evans.
I New York studerade hon privat under flera år kompsition Rayburn Wrigt, och efter dennes död 1990, för Bob Brookmeyer. År 1992 bildade hon The Maria Schneider Jazz Orchestra med 19 medlemmar, som spelade regelbundet på jazzklubben Visiones i Greenwich Village i New York och på turnéer 1993-1998. Hon har skrivit och arrangerat musik för ett flertal storband, bland andra Norrbotten Big Band, Bohuslän Big Band och Danmarks Radios Big Band." (Wikipedia) 

Jag saknade tyvärr en riktig kamera denna kväll, så det får bli denna dåliga bild tagen med en dålig telefon. 

Hon har mottagit ett flertal Grammy och räknas som kanske den mest betydelsefulla inom storbandsjazz. Hon har på flera sätt vidgat gränserna för modern jazz. 

Det var en magisk konsert med en otroligt närvaro. Hon själv är så levande intensivt närvarande sitt dirigerande. Man ser riktigt hur hon dansar och njuter av musikernas prestationer. Sedan är hon också en fenomenal berättare som trollband oss med sina roliga och intressanta upplysningar om låtarna.    

En dag på Louisiana med Marina Abramovic

Marina Abramovic har i mer än fyrtio år tillhört samtidens största performancekonstnärer. Utställningen på Louisiana har fått titeln The Cleaner och är en retroperspektiv utställning med många av hennes mest kända verk. 

Med framförallt sin egen kropp har Marina Abramovic kompromisslöst blottat och utsatt sig själv för sådant som kretsar kring smärta, kön, relationer, närvaro, identitet och gränser. 

Först gick jag en vandring själv genom utställning för att sedan efter en lunch gå en guidad visning som på ett utmärkt sätt presenterade Marina Abramovic och utställningen. 

   

Balkan Baroque

The house with a ocean view 

Upplyft, förundrad och drabbad tog jag en promenad i parken. 

Carla Bley & Steve Swallow & DR Big Band - DR koncerthuset studie 2 -2017-10-07

Igår var det åter konsert. Denna gång storbandsjazz av ädlaste valör. DR Big Band som firade 50-årsjubileum 2014 hör till Europas mest välrenommerade orkestrar. DR Big Band var sjukt tajta och det bjöds på många fantastiska soloprestationer av flera av bandmedlemmarna.

Men förutom otroligt fina prestationer från stjärnorna i DR Big Band, så var ju ändå kvällens stora Stjärnor Carla Bley och Steve Swallow. 

Carla Bley, Steve Swallow & DR Big Band. Foto Jesper Ekdahl

Carla Bley och Steve Swallow är levande legender inom modern storbandsjazz. Under sex årtionden har den amerikanska jazzpianisten och kompositören Carla Bley kompromisslöst komponerat och arrangerat för stor orkester med många personliga och egenartade kompositioner.

Flera av dess framfördes under gårdagen tillsammans med ett nytt specialskrivit stycke för DR Big Band.

Livspartnern sedan mer än trettio år tillbaka, den legendariska Steve Swallow bjöd på ett stabilt och vackert basspel på sin akustiska elbas. 

Det blev en uppsluppen tillställning, och då inte bara för att Carla Bleys kompositioner är så fyllda av humor och upptäckarlust utan också för det humoristiska mellansnacket. 
Det blev en mycket trevlig kväll. 

En dag i bokhandeln

 En rejält påstruken karl frågar efter Svarte Petter.

- Menar du kortspelet?

- (sluddrar) nä! barnböcker!

- ????? är du säker!

- ja, ja mycket vanliga barnböcker (håller här på att falla)

Här kommer hans något nyktrare fru till undsättning och räddar mig.

- Inte Svarte Petter, din idiot! Det ska vara LasseMajas

Den svavelgula himlen - Kjell Westö

Tack Kjell Westö för stor läsupplevelse och tack Bonnier för läsex! Kjell Westös nya roman Den svavelgula himlen är en svindlande och uppslukande bra roman på 475 sidor som aldrig blir tråkig. Det är stor berättarkonst, en episk skildring där vi får följa några personer under nästan femtio år från 60-talets slut till 2016. 

Romanen kretsar kring den namnlösa jagberättaren och syskonen Alex och Stella från den välbärgade familjen Rabell. En roman om klass och makt, vänskap och kärlek, erotik och passion. En stor roll spelar också minnet, framför allt då vad vi väljer att minnas. 
Det är en fantastiskt välskriven och genomarbetad roman. Skickligt komponerad och därtill på ett utsökt språk. Westö är rackarns fena på att väva in tidsmarkörer på ett sätt som inte känns konstruerat. I den svavelgula himlen finns många blinkningar till flertalet av Westös tidigare romaner.  

Vargarnas historia - Emily Fridlund

Trots det svensk klingande namnet är Emily Fridlund amerikan. Hennes debutroman Vargarnas historia är en intressant och skickligt berättad historia, kanske lite för skicklig. Den känns bitvis lite väl konstruerad, som en manual för kurser i  "kreativt skrivande".

Men det är absolut ingen dålig roman. Den är läsvärd på flera sätt. Den är både intressant och spännande och är skriven på ett fint poetiskt språk. Den amerikanska rörelsen Christian Science spelar en stor roll.  

Resa till Berlin 2017-07-15 till 07-22

Om man undantar en mellanlandning på Schönefelds flygplats 1984 i dåvarande Öst-Berlin, så var jag första gången i Berlin 1991. Jag och min far gjorde en tågluffning under två veckor i östra Tyskland, Tjeckoslovakien och Ungern. 

Sedan gick det många år innan jag åter besökte Berlin. Men 2008 gjorde jag en studieresa med bokhandelsskolan till Berlin. 

Nu var det dags igen. Vi hade i år inte planerat något särskilt för semestern, men när den började närma sig fick jag ett plötsligt infall och förslog att vi borde åka till Berlin. Min sambo hade inte tidigare varit där så hon var med på noterna och min son som läser tyska blev eld och lågor medan min dotter som helst vill ligga vid en pol i Grekland, var något mindre entusiastisk. 

Här nedan följer en kort reseberättelse. 

Berlin  2017-07-15 - 2017-07-22

Lördag.

Min idé om att ta tåget till Berlin var kanske inte den bästa. Jag ville uppleva minnen och lite nostalgi från tiden då jag tågluffade. Hade berättat för barnen om snälltåget och att det såg ut som tågen gjorde förr. Men som sagt redan vid avgången på Malmö station blev det sura miner både över den dåliga standarden och att vi skulle dela sovkupé med två andra. Vi lämnade Malmö klockan 17.00 och åkte via Trelleborg med färja till Sassnitz. Väl på färjan var stämningen något bättre. Det var vackert väder och vi fördrev tiden på soldäck innan vi gick för att äta. Sedan var det dags att bädda i kupén och krypa till kojs. Det var en ganska bökig resa och nattsömnen blev dålig för oss alla. Jag började kanske också ifrågasätta om det var så klokt med tåg, men å andra sidan hade vi inte kunnat åka så billigt på något annat sätt.

Söndag. 

Vi anlände till Berlin 6.30 utmattade, svettiga och trötta. Vi var lite förvirrade till en början och visste inte riktigt hur vi skulle lägga upp det. Vi bestämde oss för att äta frukost och vänta på att kundcentret skulle öppna klockan 8. När de väl hade öppnat köpte vi en fyra dagars biljett för kollektivtrafiken, som först skulle böja gälla från imorgon, så därför köpte vi också en enkel biljett för att kunna ta oss till hotellet. Åkte med s-bahn från Hauptbanhof till Charlottenburg och vandrade sedan en bit innan vi kom till hotellet. Vi tänkte bara ställa våra väskor där, efter som det var sagt att vi först klockan 15.00 skulle kunna få tillträde till rummet, men det visade sig att vi redan nu kunde få rummet. Vilken tur och vilket flyt vi hade. Nu kunde vi duscha och det var en välgärning. När alla var klara vandrade vi iväg till Schloss Charlottenburg och tittade på omgivningen, men gick aldrig in. Vi var nu alla lite hungriga, så det var dags för vår första lunch. Vi valde en trevlig Italiensk taverna där vi åt spagetti. Sedan besökte vi två konstmuseum, en utställning med surrealism och så Museum Berggren med sin fasta utställning med många verk av Picasso. Väl tillbaka på hotellet var klockan 16.00 och Jeanette och barnen somnade en stund. Själv gick jag en liten kort promenad för att sedan lästa en stund i Folke Schimanskis bok om Berlin. Jag väckte dem klockan 18.00 och då gick vi för att äta på en Indisk restaurang (Arjun) som vi tidigare utsett. Underbart gott och lyxigt. Vi somnade sedan  alla av ren utmattning.

Måndag.     

Nattsömnen var sådär och dessutom vaknade jag väldigt tidigt av att det utfördes stenbeläggningsarbete precis utanför vårt rumsfönster. Efter frukost promenerade vi till S-bahnstation Westend som är vår närmsta och som trafikeras av en linje som går runt hela staden. S-42 mot sols och S-41 medsols. Vi åkte S-42 tre stationer till Halense vid Kurfürstendamm. Vandrade sedan denna 3,5 kilometer långa paradgata. Tittade på folklivet och alla tjusiga märkesaffärer. Kom fram till Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche, en kyrka som jag besökt vid mina tidigare Berlinbesök, men nu tillsammans med Jeanette och barnen. Vi vandrade sedan till KaDeWe för att främst titta på matavdelningen på sjätte våningen. Nu var vi hungriga och även idag blev det Italienskt. Vår promenad fortsatte sedan till segermonumentet, vidare längs strasse des 17 juni till Brandenburger Tor. Emma var nu trött i fötterna, så vi tog buss till Alexanderplatz. Väl där kollade vi TV-tornet och Karl Marx/Friedrich Engels statyn. Blev sugna på att åka spårvagn och tog en till Greifswalder str. Sedan S-bahn till Treptower park. Där kollade vi in utomhusbadet i Spree och festbåten Hoppetosse. Vi gjorde sedan en lång resa med dubbeldäckare, där vi fick platser längst fram i bussen och på så sätt fick vi en fantastisk överblick. Alla tyckte detta var både roligt och intressant. Vi åkte genom Treptow, Neukölln, Kreutzberg, Schönberg och Willmersdorf. Det hade nu blivit ganska sent och det var dags för middag. Vi åt på en kroatisk restaurang ( Galeb). Det hade nu blivit ganska sent och det var skönt att komma till hotellet för att krypa till kojs.

Tisdag.   

Efter frukost åkte vi till Halense och väl där tog vi dubbeldäckare till Zoologisher Garten. Vi tillbringade större delen av dagen där. Det blev närmare sex timmar,lunch inräknat, bland alla världens djur.Vi promenerade sedan förbi Hotel Continental på Budapest str ett hotell som jag bodde på förra gången jag var i Berlin och nu ville visa. Här  tog vi buss 200 till Potsdamer platz där vi besökte affärsgallerian Arkaden. Min dotter Emma ville shoppa, men hittade inget, istället var det vi andra som handlade. Viktor och jag var sin t-tröja och Jeanette en väska. Vi tog oss sedan till Ritter sport, men vi kom för sent, så vi får återvända imorgon istället. Vi åkte sedan lite fel med buss och hamnade på Hauptbanhof, där vi tog en ny buss som körde väldiga kringel(i)krokar innan vi fann det lämpligt att hoppade av vid Zoo. Vi hade bestämt oss för att äta på den grekiska restaurangen (Ja! Niko Ja!) som ligger mitt i mot hotell Continental, som vi tidigare idag hade gått förbi. Det var roligt för mig att återvända till denna restaurang som jag kommer ihåg som en trevlig restaurang även då för nio år sedan. Vi åt en fantastisk middag som var mycket uppskattad. Vi blev väl omhändertagna och kyparen bjöd på några glas ouzo. Det blev sent även denna kväll och efteråt åkte vi direkt hem till hotellet.

Onsdag.

Började dagen med ett besök vid Checkpoint Charlie. Viktor mådde lite dåligt på morgonen, men det gick över ju längre dagen gick. Efter att vi tittat utställningen och även butiken vid Checkpoint charlie vandrade vi till ritter sport. Väl där gjorde jag och barnen var sin egen chokladblandning. Ett enkelt roligt nöje. Alldeles nära låg det vackra torget Gendarmenmarkt, där de båda kyrkorna Franska och Tyska är belägna med Berlins konserthus i mitten. Vi åkte sedan till Kreuzberg med U-bahn från Stadtmitte till Mehringdamm. Vi vandrade runt på smågatorna, åt lunch på Restaurang Lupita på Bergmannstrasse. Vi gick sedan till den trevliga och vackert belägna Viktoria parken. Tittade på parkens vattenfall och monumentet högst upp. Tog en kaffe på Villa Viktoria Park. Vi fortsatte att röra oss i Kreuzberg ytterligare någon timme. Hamnade utanför Sommarbadet i Kreuzberg. Där tog vi ersättningsbuss för U-bahn och åkte trodde vi i rätt riktning, men den vände och körde i motsatt riktning. Men så småningom hamnade vi på S-bahn 42 till vår hemmastation Westend. Väl där åt vi på en enkel Italiensk restaurang innan vi gick hem. Jag gick sedan ut en liten sväng för att köpa glass och skriva en stund.

Torsdag.

Vi var något sena till frukosten, men det mesta fanns kvar. Vi åkte S-ring till Schönrauser alle och sedan en station med U-bahn till Ebers Walder str. En kort promenad till Kulturbrauerei, ett kulturhus ungefär som Malmös Mazettihus, med flera olika verksamheter. Där finns också en fast paviljong med en mycket ambitiös och givande utställning om livet i DDR som dessutom är alldeles gratis. Vi åt dönerkebab till lunch och tog sedan U-bahn till Prinzenstrasse vidare med buss till Schlesishes Tor. Vandrade över Spree på bron Oberbaum bräcke till East side gallery, som är den längsta bevarande delen av muren som finns kvar. Vi vandrade till Hoppetosse för att bada, men det visade sig att det var stängt idag på grund utav ett privat arrangemang. Det var en stor besvikelse för oss alla, men mest för Emma som så hade sett fram emot detta. Vad skulle vi nu göra? Efter diverse sura miner och mycket dividerande åkte vi istället till sommarbadet i Kreuzberg. Ett bad med flera stora utomhusbassänger, där det var skönt att svalka sig. Alla utom Viktor passade på att bada. Vi var där i en och en halv timme och åkte sedan hem och duschade av oss bassängkloren. Vi hade bestämt oss för att sista kvällen äta i vårt kvarter på en Mexikansk restaurang. Det var god mat och vi var alla nöjda.

Fredag.  

Vi åt frukost hyfsat tidigt, vilket var bra, då vi upptäckte att om vi kom iväg med S-bahn innan klockan 10.44, så kunde vi fortfarande använda vår fyradagarsbiljett. Det var precis att vi nu gjorde det. Vi tog S-bahn från Westend till Westkreuz där bytte vi  S-bahn och kom till Hauptbahnhof vid 11. Lämnade in våra väskor i bagageskåp och promenerade iväg för att se Riksdagshuset. När vi går över spree och ser alla turistsightingsbåtar bestämde vi oss för att fördriva en timme med en sådan tur. Det var en trevlig båttur i strålande solsken och vi fick se alla intressanta sevärdheter i denna del av staden. När detta var avklarat var vi lite osäkra på hur vi skulle tillbringa resten av vår väntan. Vi tog och promenerade iväg och tittade på riksdagskvarteren genom Tiergarten till Postdamer Platz där vi åter besökte Arkaden och åt lunch. Vi återvände sedan till Hauptbahnhof. Tillbringade väntan intill på en biergarten. I god tid innan gick vi till stationen och en halvtimme innan avfärd inhandlade vi var sin chinabox som vi sedan åt när tåget lämnade perrongen.

Hej då Berlin, vi ses säkert igen.