Konsert med Gilbert Holmström Quintet - Inkonst- 2024-05-27

En legend gästade Malmö denna måndag. Gilbert Holmström (f 1937) fyller under året 87 år. Han skivdebuterade 1965 med den ikoniska skivan Utan misstankar. 

2019 mottog han Riksförbundet Svensk Jazz hederspris Lifetime Achivement för sin gärning i svensk jazz. 

Gilbert Holmström är en pionjär inom frijazzen och under 60-talet hade han en kvintett, som var starkt påverkad av musiker som Ornette Coleman, Albert Ayler och Archie Shepp.

Under 70-talet ändrade gruppen namn till Mount Everest, och kom att spela mer fusionsmusik.     

Kvällen band består av pianisten Mathias Landaeus, har spelat med Gilbert Holmström sedan 2012 och de senaste åren med sin trio där Johnny Åman, bas, Cornelia Nilsson, trummor ingår. Den norske trumpetaren Erik Kimestad är gruppens nyaste medlem.   

Gilbert Holmström Quintet: Foto Jesper Ekdahl

Kvällens repertoar är mestadels låtar från gruppens nyligen utkomna skiva PEAK, som huvudsakligen består av kompositioner av Gilbert Holmström, men också något oväntat två låtar av Ennio Morricone. 

  

Det blev en magnifik kväll med bländande spel från alla inblandade. Det är svårt att tro att Gilbert Holmström är så gammal som han är på pappret. Han är fortfarande vital och spelet är det inget fel på. Bandet är suveränt samspelta och det lämnas utrymme för soloprestationer åt alla envar. Flera i publiken är med på rörligheten och dynamiken i vad bandet tar sig för. Det ropas och tjoas friskt och applåderna är starka när bandet avslutar kvällens mycket fina framträdande. 

                   

Sommarens konserter

Har kommit långt i sommarens planer när det gäller alla konserter. Både när det gäller Copenhagen Jazz och Ystad jazz har flertalet biljetter införskaffats. 

I år har jag semester när det är Copenhagen Jazz, vilket gör att man kan åka över och strosa runt redan på dagen även om man har en konsert först på kvällen. Det är ju som alltid väldigt mycket gratis jazz runt om i byn. 

En sak som irriterar mig är de hutlösa priser som tåget kostar. Varje dag man ska över går 300:-, vilket är för mycket. Säg att man åker över hälften av festivalens dagar, då blir det bara i tåg kostnader 1500:-. De borde kunna ordna ett likande erbjudande under Copenhagen Jazz, som jag såg att de gjorde när det var eurovision.  

Först ut i sommarens aktiviteter är Andreas Hourdakis på Inkonst den 1 juni. 

Sedan under Copenhagen Jazz ser det ut så här. 

6/7 Bill Frisell på DR Koncerthus. Här var jag först lite tveksam, då förra årets konsert med honom inte var speciellt bra, men jag ger det en chans då det är ett helt annat band och den skivan ( Valentine från 2020)) som trion gjort är super.

7/7 Weather Report Projekt på Bartof Station. 

9/7 Tabloid på Studio 2, DR Koncerthus. Ett band bestående av fem av Danmarks främsta unga musiker. Intressant! 

10/7 Matthew Halsall på Bremen Teater.  

Sedan tillkommer det säkert något mer. 

Längre fram i augusti är det Ystad jazzfestival och här har jag och en kompis lyckats få biljetter till Billy Cobham's Time Machine. Satan i gatan! 

  

              

Konsert med Etran de L'Air på Inkonst -2024-05-20

Efter en flera veckor lång sjukdomsperiod, var det dags för, då jag är lång mycket bättre, en konsert. Som alla vet som följer min blogg är jag sedan mer än två decennier väldigt förtjust i det som brukar kallas "ökenblues", med favoriter som Tinariwen, Terakaft, Tamikrest, Bombino och Mdou Moctar (som kommer från samma stad Agadez, som kvällens band)  

Kvällens band  Etran de L'Air hade jag konstigt nog inte hört om innan. Jag läser att de bildades 1995 och kommer från Niger. Liksom flera av de ovan nämnda banden så tillhör de ökenfolket Tuareger. Bandet är oerhört populära i hemstaden Agadez i norra Niger där de ofta uppträder på bröllop. Läser också någonstans att de är ett familjekollektiv.    

Publiken i kväll kunde varit vältaligare. Det var en liten skara bestående av huvudsakligen  ungdomar. Kunde dock urskilja två andra gamla gubbar förutom mig själv, denna varma, vackra försommardag. 

Bandet har bara släppt två skivor. Den första No.1 kom 2018 och 2022 kom uppföljaren Agadez.  

Bandet drog igång halv åtta och körde sedan konstant en timme sin svängiga gitarrbaserade ökenblues/rock som fick publiken att dansa loss. 

  

 

Trummor och bas pumpar på och de båda gitarristerna får stort utrymme, där de alternera mellan rytm och solo och väver sina transcendentala gitarrslingor.  

Då jag fortfarande var lite hängig efter min långa konvalescens gick jag när de hade gått av scenen. Men jag är övertygad om att då återvände till scenen, då publiken ihärdigt klappade och skanderade efter mer. 

Det är en härlig glad musik. Det är det närmste man kommer ett bröllop i staden Agadez.