Fruktans tid - Set Mattsson

Set Mattsson debuterade 2012 med Ondskans pris, som året därpå följdes av Svekets offer.
Det har varit en fröjd att få följa Kriminalöverkonstapel Douglas Palm under hans utredningsarbete i fyrtiotalets Malmö. Nu när Set Mattsson sätter punkt med Fruktans tid, som är tredje och avslutande delen, är det inte svårt att utnämna dem till framtida deckarklassiker.

Det är försommar 1948 och Malmöpolisen hittar liket av en svårt misshandlad kvinna. Några dagar senare tar en högt uppsatt polis sitt eget liv på sitt tjänsterum. Samtidigt får vi också följa en tvivelaktig verksamhet som ägnar sig åt att gömma nazister undan rättvisan. Sakta går det upp för Palm och hans kollegor att det finns en koppling mellan fallen.
Det här är ingen actionspäckad kriminalroman. Inte heller är det en deckare med osannolika psykopater. Tvärtom är den ganska befriad från en massa klichéer. I stället bjuds vi på vardagligt polisarbete berättad i ett mera långsamt och eftertänksamt tempo som är ovanligt i denna genre.

På ett finstämt och utomordentligt väl genomarbetat språk är det framför allt stämningen och atmosfären tillsammans med den utomordentliga miljöbeskrivningen som är den stora behållningen.

Skivrecension

Vilket underbart sväng och så mycket härlig energi det finns på denna skiva. Sia Tolno är en ny bekantskap för mig. Hon är född i södra Guinea, men uppväxt i Sierra Leone. African Woman är hennes fjärde skiva sedan debuten. Här finns så otroligt mycket kraft och glädje trots att hon sjunger om könsstympning, korruption, om migranter som försöker på alla sätt ta sig från olika inbördeskrig och om den dömde krigsförbrytaren Charles Taylor.
 
Hon har en kraftfull röst med så mycket power och pondus. Skivan präglas av ett tungt Afrobeat som påminner om Fela Kuti. Detta är nu inte så konstigt då hennes samarbetspartner är Tony Allen, Fela Kutis gamla trummis och en av grundarna till Afrobeat.

Jag blir så härligt upplyft av denna skiva. En skiva som det är omöjligt att sitta still till. Nu ska jag ta lyssna på hennes tidigare skivor också.

Skivrecension

                                                                 GRATTIS!

I dag fyller poeten, musikern Leonard Cohen 80 år. Och då överraskar den gamle stöten genom att bjuda på en utomordentlig fin present till oss i form av en ny skiva.

Popular problems som den nya skivan heter är Cohens trettonde studiealbum sedan debuten 1967 med Songs of Leonard Cohen. 

Han låter som han brukar och som han gjort i ett antal år nu. Inte helt olik hans 2012 utkomna skiva Old Ideas. Det är inte så mycket som har förändrats och speciellt revolutionerande är det inte, men ändå är det så fenomenalt bra och förvånansvärt läckert. Han fortsätter att magiskt kraxa vidare med en röst som har fått sin alldeles egna underbara patina. 

Med sina tonsatta dikter fortsätter han oförtrutet att utforska samma teman som han alltid gjort om religion, mystik, sex, kärlek, våld och lidande.

Tveklöst en av årets bästa skivor!

Skivrecension

Stefano Bollani, född 1972, har hunnit med en hel del vi det här laget. För mig vara han ganska okänd fram till för några år sedan då jag skaffade Stone In The Water (2009). En pianotrio skiva där han tillsammans med sina medmusiker Morten Lund och Jesper Bodilsen framför en sublim och behaglig musik närbesläktad med vår egen Bobo Stenson. Skivan har spelats mycket flitigt under några år och har blivit något av en favorit.

Häromdagen dök det upp en ny skiva med Stefan Bollani och hans danska vänner. Joy in Spite of Everything är en mycket värdig uppföljare. På denna skiva har Bollani även bjudit in den för mig relativt okända tenorsaxofonisten Mark Tuner som bl.a. har spelat med  Kurt Rosenwinkel och Brad Mehldau. Med på skivan finns också den flitiga och enastående gitarristen Bill Frisell.

Skivans nio kompositioner är signerade Bollani. Det bjuds på ett varierat pianospel med mycket glädje och lekfullhet. Tillsamman med Lund och Bodilsen säkra och effektiva komp gör det lätt för gästerna att fylla i. Turner har en ganska speciell naken ton som han låter oss följa i spännande tonutflykter. Och så har vi som alltid en lyhörd Frisell, vars tonsnåla underfundiga spelstil komparera Bollani perfekt. I en anda av samförstånd och glädje sätter alla sin personliga färg och prägel på skivan.

Goran Kajfes Subtropic Arkestra - Moriska 2014-09-04

Han måste vara en av de flitigaste trumpetarna vi har i landet. Goran Kajfes som förutom att han ger ut skivor i eget namn så spelar han också i frijazzbandet Nacka Forum , Fire! Orchestra, det fenomenala bandet Oddjob och en mängd andra band.

Förra året kom hans fjärde skiva  The Reason Why vol 1 med Subtropic Arkestra En skiva som blev mycket uppskattad. Nu är de tillbaka med en uppföljare The Reason Why vol 2, som är något fördröjd fick veta. Men vi som var på Moriskan igår fick höra en mängd knippe nya låtar från denna skiva.

Bild från en tidigare spelning på Fasching /fotograf Sebastian Davidsson

Det verkade som om bandet precis hade gett sig ut på turné. Goran påpekade några gånger hur roligt det var att åter träffa och spela med vad han kallade sin andra familj. Det var ett glatt och uppspelt gäng som med smittande spelglädje bjöd på en varierad förställning. Flera av de nya låtarna behöver nog en tids spelande innan de sitter där ordentligt. Men ju längre konserten fortskred desto bättre blev det. Mot slutet av konserten, då de gärna hade fått fortsätta en stund till, blev en fullständig knockout.

Hur ska det gå för Pinnebergs? - Hans Fallada

Äntligen är den här! Nyöversättningen av Hur ska det gå för Pinnebergs skulle ha utkommit redan i våras. Men bättre sent än aldrig! Speciellt inte när det handlar om en så bra roman som den här. Till skillnad från Ensam i Berlin som Hans Fallada aldrig fick se i tryck, så kom den här ut under hans levnad. Romanen kom ut 1932 och året därpå 1933 i svensk översättning. Nu finns den åter i tryck på förlaget Lind & Co i nyöversättning av Aimée Delblanc.

Orginaltitel: Kleiner Mann - was nun? 

Roman blev Hans Falladas stora genombrott som författare och boken betraktas som en modern klassiker.

Så här recenserades den av Nils Bohman när den kom ut första gången.

Roman skildrar Weimarrepublikens sista dagar och det annalkande nazistiska maktövertagandet. Vi får följa Johannes Pinnerberg och hans hustru Emma (Lämmchen) när de försöker överleva i en tid av arbetslöshet och osäkra anställningar. Först arbetar han som säljare men en incident med ägarens hustru gör att han måste sluta anställningen. Han blir istället bokhållare på en spannmålsfirma, där han blir uppsagd eftersom han inte vill äkta ägarens dotter. Sedan flyttar det unga paret och Johannes får åter anställning som expedit i en konfektionsfirma. På en otillräcklig lön försöker de skapa sig ett liv för sig själva och det väntande barnet. Det går ganska bra ändå till en början. Johannes visar sig vara en mycket duktig säljare. Likväl blir han friställd under förnedrande former och vi får följa hur hans människovärde hela tiden urholkas.
Fallada hade en fenomenal blick och absolut gehör för den lilla människan. Det är sorgligt och rörande att följa deras kamp för tillvaron. Man får sån sympati och innerlig känsla för karaktärerna. Liksom Ensam i Berlin så skildras alla med stor omsorg.
Bitvis är den också väldigt rolig och burlesk.