Imharam - Malmö Live Kanalscenen 2016-09-17

Imarhan från Algeriet gästade i går Malmö. På utsatt tid klev de upp på den lilla kanalscenen på Malmö Live. Vi var knappt ett hundratal som sökt oss hit denna kväll. Sedan gruppens självbetitlade debutalbum kom i maj har gruppen varit på turné runt om i Europa. Imarhan är del i en ny våg av ökenbluesband som startades av Tinariwen. Dessa unga Tuareger har ett något annorlunda sound än sina mera namnkunniga kollegor. Det är en blandning av traditionell tuaregmusik med element av jazz, funk, rock och algerisk raï.

IMARHAN. Foto Jesper Ekdahl

   

Gruppen gjorde nog så gott de kunde denna kväll. Om det var för att publiken satt ner framför scenen eller för att de var trötta efter allt turnerande kan jag inte säga, men det blev inte riktigt det sväng och dansfest som man kanske hade kunnat förväntat sig. Visst var det bitvis svängigt med funky groove och skrikande eldiga gitarriff men jag hade nog hoppats på lite till. Det blev något enahanda och bandet kändes något oinspirerat denna kväll.

Har inte kunnat verifiera, men tror att bandet bestod av Sadam Abderhame, sologitarr och sång, Haiballah Akhamouk, kalabass, djembe och sång, Hicham Bouhasse, djembe, kalabass, gitarr och sång, Kadah Ourzig, rytmgitarr och Tahar Khaldi, bas och sång.      

Här slutar allmän väg - Ida Andersen

Romandebuten Här slutar allmän väg av Ida Andersen (f.1960) är en uppväxtskildring från 70-talet. En berättelse som författaren burit på och skrivit på under många år. Att det tagit sin tid är inte svårt att förstå då romanen innehåller mycket smärta. 

Femtonåriga Trine bor i en liten by i Småland med lillasyster, storebror som håller på att flytta hemifrån och den i romanen så centrala pappan och hans flickvän Veronika. Mamman försvann redan när Trine var fem år gammal. Hon har sedan dess mest hört av sig genom presenter i samband med jul och födelsedagar. Pappan är en skandalomsusad dansk konstnär som väcker uppseende på den lilla orten. Men pappan är sexmissbrukare och hans många kvinnoaffärer påverkar den unga Trine. 
         

Det är en gripande berättelse som fångar tidsandan väldigt väl. Jag som är nästan årsbarn med författaren känner igen väldigt mycket. Hon skildrar utmärkt många av 70- talets paradoxer. Dels kvinnokampen med bildandet av grupp 8 falanger och läsandet av kvinnobulletinen och dels porrens lättillgänglighet och läsandet av porrtidningar. 

Vi som växte upp under denna tid känner igen väldigt mycket, men det är inte nödvändigt för att uppskatta boken. Jag tror att många yngre läsare kanske främst tjejer kan känna igen sig i den unga flickans sökande och osäkerhet vad det gäller sexualitet, förälskelse, fylla, skola, politik och hästar. 

Jag hoppas boken når många läsare då det är en fin och berörande berättelse med nerv och autenticitet.   

Terrapin Moo-Hoo

Under tiden maten puttra hinner jag avsmaka en sweet stout från Terrapin, Athens, Georgia. Moo-Hoo bryggs med 6 olika maltsorter som 2-radig ljus, havreflingor, Crystal 85, chocklad, DH Carafa III och rostad korn samt humlesorterna nugget och willamette. Vidare finner vi kokosflingor, chokladflingor och laktos. 

Den har en härlig kolsvart färg och smakar mycket choklad men också svagt av kaffe och lite smörkola. Jag vet inte om det bara var en dålig kolsyrad flaska jag fick eller om den ska vara så här., men den skummade alldeles för lite och kändes snabbt avslagen. Likväl vill jag ändå säga att de första klunkarna var riktigt trevliga med härlig koncentrerad mjölkchoklad smak, fast kanske lite för söt i längden. Tror den skulle funka alldeles utmärkt till en kladdkaka.     

De polyglotta älskarna - Lina Wolff

De polyglotta älskarna av Lina Wolff (f 1973) är otroligt bra. En fängslande, absurd och mycket märklig historia som oavbrutet är intressant även om jag nog inte riktigt till fullo förstår vad den handlar om. Romanen är fylld av lager, skikt och ingångar till så många fortsatta undringar långt efter den är läst.

Romanen består av tre delar och tre olika röster. Först möter vi Ellinor som en dag sätter ut en kontakt annons på en dejtingsajt enligt följande: "Jag är trettiosex år gammal och säker en öm, men inte alltför öm, man."

Av alla svar hon får fastnar hon för en överviktig litteraturkritiker vid namn Calisto Rondas. Ganska snart flyttar hon också in hos honom i hans hus i Stockholms skärgård. Ganska snart upptäcker hon att Calisto är både gift och våldsam. Han har också ett manuskript skrivit av författaren Max Lamas. Detta manuskript har titeln De polyglotta älskarna (polyglott betyder flerspråkig) spelar en central och avgörande roll i romanen.

I den andra delen är det just författaren Max Lamas som vi får följa. Han är olyckligt gift med en kvinna som hellre tillbringar tiden med Nietzsche och trädgårdsarbete än med honom. Här finns en tokrolig skildring från receptionen på World Trade Center (i Stockholm) men här skildras också hur Lamas mötet Kritikern och hans vackra fru Mildred.

I tredje delen möter vi Lucrezia som är dotter till Cladia och dotterdotter till den skandalomsusade markisinnan Matilde. Dessa kvinnor utgör stommen i berättelsen om De polyglotta älskarna som Max Lamas skrev efter en vistelse på deras stora egendom i Tolentiono. Egendom som nu Lucrezia risker att behöva sälja om hon inte kan uppbringar pengar. Här kommer Max Lamas åter in i bilden.        

Genom hela historien spelar den franska omstridde författaren Michel Houellbecq en stor roll. Han får vara ett slags raster för sinnebilden för det som kanske är romanens bärande tema nämligen om män och kvinnor, sex ,kontroll, makt o.s.v.  

Romanerna om Patrick Melrose volym 1 - Edward St Aubyn

Romanerna om Patrick Melrose av den brittiska författaren Edward St Aubyn (född 1960) är otroligt välskrivna och det är ett stort privilegium att läsa något så här bra och intressant. Sviten om Patrick Melrose utgörs av fem självbiografiska romaner och som utkom i England mellan 1992 och 2011. Nu kommer de även på svenska och är då samlade i två volymer. I volym 1 som nyligen har utkommit ingår de tre första romanerna Glöm det, Dåliga nyheter och Visst hopp till våren 2017 utkommer de återstående två Modermjölk och Till slut.

Läser dessa starka och oförglömliga romaner med häpnad. De är ganska olika innehållsmässigt och berättarmässigt. Jag tycker nog den första Glöm det är den starkaste kanske mest för att jag inte visste vad som väntade. Men det är en så kraftfullt, brutalt omskakande och gripande berättelse om den femåriga Patrick's utsatthet i ett känslolöst och brutalt överklasshem. Handlingen utspelar sig på familjens egendom i Provence. Vi får följa flera personer, många av dem kommer vi att träffa på även i de två andra romanerna. och deras förehavande under en enda lång dag. Det finns en oförglömlig scen (som är central för hela sviten) där den sadistiske fadern David utsätter sonen Patrick för ett sexuellt övergrepp. Det skildras så förrädiskt skickligt och överraskande att jag som läsare måste liksom Patrick ta en andhämtning och försöka förstå vad som egentligen hände.

I Dåliga nyheter är Patrick 22 år och är en fullfjädrad drogmissbrukare. Förutom heroin, så är amfetamin, kokain och diverse tabletter det som förmår honom att fortsätta orka eftersom han inte klara av att leva, men heller inte förmår ta livet av sig.
I romanens början har han fått beskedet att fadern har gått bort och sitter nu på flyget till New York för att hämta askan. Också här sker allt under en dag och vi får följa Patriks mödosamma och tokiga drogexposé i New York.

I den sista romanen Visst hopp är Patrick 30 år och drogfri och nykter. Han är åter i England och han har börjat fundera på att skaffa sig en karriär. Patrick är på väg till en societetsbjudning och där får vi åter stifta bekantskapen med flera av de personer som vi tidigare stött på.