Lars Danielsson - Liberetto II

I går kom det en skiva med posten. En av Sveriges mest namnkunnige basister Lars Danielsson har släppt skivan Liberetto II. Lars Danielsson född 1958 är en flitig basist, som medverkar på en mängd skivor i eget namn men också på andras skivor. Han har spelat med så vitt skilda musiker så som Dave Liebman, Bobo Stenson, John Scofield, Jack DeJohnette, Mike Stern, Charles Lloyd, John Abercrombie, Kenny Wheeler och många många fler. Att han är också en duktig låtskrivare vittnar denna skivan i hög grad om, tycker jag. 
          

Lars Danielsson - Liberetto II - ACT 9571-2

Det är avskalat och snyggt. En ren och klar produktion med en fantastisk ljudbild. Tillsynes enkla melodier där varje instrument får mycket utrymme. I någon låt är det bara trumpet, bas och gitarr. I en annan trumpet, piano, bas och gitarr. I bland bara piano och bas. Växelvis spelar också Danielsson så vackert på cello. Då och då är det även trummor och andra slagverk med. Även lite sång här och där. 
En skiva som jag nu efter mer än tio genomlyssningar bara tycker mer och mer om. 

Lars Danielson / bas, cello, piano (spår 1)
Tigran /piano, fender rhodes 
John Parricelli/ gitarr
Magnus Öström/ trummor, percussion, electronics

Gäster:
Mathias Eick / trumpet
Dominic Miller / gitarr (spår 1)
Cæcille Norby / sång (spår 12)
Zohar Fresco / percussion & sång (spår 9)  

Femtio Fantastiska ECM Skivor

Det var länge jag skrev något under denna rubrik. Men nu är det hög tid att åter stifta bekantskapen med en  ECM skiva. Denna gång en skiva med en av ECM stora profiler Ralph Towner. Ända sedan jag hörde honom första gången, vilket bör har varit med gruppen Oregon, har han tillhört mina favoritgitarrister.

Ralph Towner - Batik 

Skivan kom ut 1978 och var Ralph Towners sjunde skiva i eget namn sedan debuten 1972. Ralph Towner är född 1940. Han började sin karriär som konservatorium utbildad pianist och började spela gitarr först på College i tjugoårs åldern. I slutet på 60-talet blev han medlem av Paul Winter´s Consort för att sedan i början av 70-talet tillsammans med flera medlemmar från Consort, Paul McCandless, Glenn Moore och Collin Walcott bilda gruppen Oregon. 

Batik är ett utmärkt exempel på Towners fria och känsliga gitarrspel här uppbackad av basisten Eddie Gomez och trummisen Jack De Johnette. 

Skruva upp volymen högt och luta er tillbaka!
Här länk till titelspåret Batik            

Konsert med Ryley Walker på Jazzhouse 2015-04-08

Jag och en kamrat åkte över sundet vid sex snåret. Vi klev av på Nørreport och promenerade till The Dubliner på Amegertorv där vi njöt av kvällssolen och en skummande ale.
Gamla gemensam minnen och vänner avhandlades och när ölen var urdrucken gick vi runt hörnet till Niels Hemmingsen gade och Jazzhouse. Vi hittade bra platser och inväntade nu konserten med en ny ale beställd. Konserten var tänkt att inledas av support Daniel Bachman, men då han hade blivit försenad, så inledde Ryley Walker själv strax efter annonserad tid klockan åtta.

Ryley Walker

Om ni vill höra smakprov på musiken se mitt inlägg från igår nedan.

Redan vid första anslaget på gitarren ägde han oss. Sorlet la sig och det blev knäpp tyst när Ryley inledde på tolvsträngad gitarr. Hypnotiskt följde vi Ryley intrikata spelstil som bjuder på många överraskningar. Han framförde ytterligare en låt på tolvsträngad för att sedan byta till sexsträngad och spelade Primrose green från nya skivan med samma namn. Ryley fortsatte trollbinda oss med låtar från båda sina skivor. Men också några covers framfördes, då främst en finstämd Cocaine av John Martyn. 

Det var på det hela taget en mycket bra konsert även om det fanns en del svagare partier. Då hans låtar är uppbyggda på ungefär samma sätt med ett långt intro innan sången börjar kan det efter en stund bli något enahanda. Men eftersom han är en exceptionellt duktig gitarrist, så överraskar han ändå hela tiden. Men nästa gång vore det trevligt att se och höra honom med band.

   

Ryley Walker

Förra året 2014 kom Ryley Walker med sin första skiva "All kinds of you". En glimrande debutskiva som trots alla påtagliga referenser och reminiscenser av andra artister, står på helt egna ben.

All kinds of you

Många namn nämns för att beskriva honom. Tim Buckley, Nick Drake, Bert Jansch som var medgrundare och långvarig medlem av folkrockbandet Pentangle, Tim Hardin, John Fahay och framför allt tycker jag John Martyn kan höras.Även tidig Van Morrison kan skymta.

Primrose Green

På uppföljaren "Primrose Green" som nyligen har släppts svävar John Martyns ande tydligt över skivan. Lyssna på "Sweet Satisfaction" så förstår ni vad jag menar.

Men alla dessa referenser bakåt i tiden fråntar inte Ryley Walkers självständighet. Han är inte en plagiatör utan han står stadigt i ovannämnda tradition och skapar sedan något nytt och fräscht.

Han har en egen röst och är en begåvad gitarrist, som inte är rädd att ta ut svängarna. Musiken är folkrock och psykrock blandat med lite jazz. 

Senare ikväll ska jag se och höra honom på Copenhagen Jazzhouse. Jag återkommer med intryck från konserten.   

     

    

Picknickkonsert med Fatoumata Diawara på Victoria 16 mars 2015.

Vacker, stilig och stolt stod hon där på Victorias scen strax efter annonserad tid. Fatoumata Diawara är född 1982 i Elfenbenskusten av maliska föräldrar. Hon flyttade i tonåren till Frankrike för att bedriva skådespeleri. Så småningom började hon spela gitarr och skriva låtar där hon blandar malisk musiktradition, då främst från Wassalou, med internationella influenser.
Hon medverkade på flera andra artisters verk innan hon själv debuterade 2011 med först en EP och sedan samma år albumet Fatou. Hon har allt sedan dess flitigt turnerat världen runt.

Hela bandet. Foto Jesper Ekdahl

Fatoumata Diawara. Foto Jesper Ekdahl

I den nyligen visade filmen Timbuktu som handlar om Islamisternas framfart i norra Mali medverkar Fatoumata Diawara.
Mellan låtarna pratade hon engagerat om vikten av fred inte bara i Mali utan i hela Afrika. Pratade varmt om Afrikas kvinnor och barn som är Afrikas framtid. Fred, kärlek och betydelsen av utbildning var kvällens ledord.

Africa!! Foto Jesper Ekdahl

 

Fatoumata Diawara på gitarr och sång och hennes tre medmusiker, gitarr, trummor och bas bjöd på en konsert som kom att bli ganska vild mot slutet. Konserten inleds något trevande och sökande, som om hon vill läsa av oss först innan hon bestämmer sig för vilken typ av publik vi är. Hennes musik är kanske inte så uppseende väckande ny eller epokgörande. Men hennes elektriska gitarrbaserade pop tillsammans med hennes sensuella röst gör ändå att man grips och gärna vill höra mer.
Mot slutet av konserten la hon och bandet i en extra växel och bjud upp till dans.  

Foto Jesper Ekdahl

Alla dansar. Foto Jesper Ekdahl

Konsert med Fredrik Kronkvist & Jason Marsalis på Palladium 10 mars 2015

Fredrik Kronkvist är tillsammans med Jason Marsalis ute på en intensiv releaseturné för sin nya skiva. Tio spelningar på nio dagar uppfattade jag det som. Monk Vibes som skivan heter är Fredrik Kronkvist trettonde skiva i eget namn.

 

Jason Marsalis skiva In a world of mallets och Fredrik Kronkvists skiva Monk Vibes.

Monk Vibes signerad av Fredrik Kronkvist och Jason Marsalis (Foto Jesper Ekdahl)

På skivan medverkar förutom Fredrik Kronkvist och Jason Marsalis även Reuben Rogers, bas och Gregory Hutchinson, trummor. Men med på turnén och under gårdagens konsert är det i stället den flitige Martin Sjöstedt, bas och Daniel Fredriksson, trummor.

Fredrik Kronkvist kvartett. Foto Jesper Ekdahl

Skivan är en hyllning till en av jazzens stora fixstjärnor Thelonious Monk. De inledde kvällen med I Mean You som inte är med på skivan. Resten av kvällen bjöd uteslutande på kompositioner från skivan. De spelade Misterioso sedan Teo och därpå en fin tolkning av Round Midnight sedan avslutade de första sett med Trinkle Tinkle. 

Jason Marsalis. Foto Jesper Ekdahl

Jason Marsalis, Martin Sjöstedt, Fredrik Kronkvist, Daniel Fredriksson. Foto Jesper Ekdahl

Då jag var uppbokad med annat, så var jag tvungen att be ge mig i pausen. Så jag såg och hörde aldrig andra sett.

Men det jag fick ta del av var imponerande.Stundtals bjöd dessa svängiga och tekniskt mycket duktiga herrar på jazz av världsklass.   

Touré Raichel Collective - The Paris Session

The Touré Raichel Collective är ett samarbete mellan den maliske sångaren och gitarristen Vieux Farka Touré (länk till konsert och skivrecension)och den israeliska sångaren och pianisten Idan Raichel. 
2012 släppte de sin första skiva "The Tel Aviv Session" som är en storartad skiva.
Nu är de tillbaka med The Paris Session. En skiva som överträffar alla förväntningar. Den påminner om den förra, fast de är nu ännu mer samspelta och samarbetet har fördjupats ytterligare. 

Har spelat skivan om och om igen under en längre period. Tröttnar aldrig på deras vackra, drömska och stillsamma melodier.
I de flesta av låtarna bildar bas och rytminstrument stommen, som sedan gitarr och piano växelvis väver sina melodislingor kring. Då och då dyker där upp ett annat instrument. Det kan vara som i den inledande låten "From end to end" en trumpet som följsamt smeker oss eller i en annan där vi kan höra en flöjt .

Ibland sjunger de båda herrarna på sina respektive språk. Det är väldigt speciellt att i en och samma låt höra både hebreiska och (vet inte vad det är för språk som Touré sjunger på). Lyssna på låten "Hodu" som liknar en vaggsång och där vi tydligt hör de båda sjunga så stämningsfullt var och en på sitt språk.
Musiken är en mix av deras respektive kulturella arv, vi kan höra både afroblues och judisk folkmusik. Allt är sedan kryddat med en stor nypa jazz.