Nyheter på tre rader - Félix Fénéon

Vafalls! Barnungar uppflugna på min mur! Med
åtta skott fick monsieur Olive, fastighetsägare i
Toulon, dem att fly sin kos, badande i blod. 

När Parisexpressen anlände till Marseille
arresterades eldaren för att ha sänt döds-
bringande paket med posten.

Ovannämnda treradingar är exempel på nyhetsnotiser som anarkisten, den inflytelserike konstkritikern, galleristen och tidskriftsredaktören Félix Fénéon (1861-1944) så förnämligt gjorde till en oöverträffad konstform.

Så här skriver översättaren Magnus Hedlund i inledningen till Nyheter på tre rader.

"När man läser arbeten om de tidiga litterära modernisterna i Frankrike, eller snarare om banbrytarna, vägröjarna för modernisterna, litterära sensymbolister som Alfred Jarry, Paul Verlaine, Édouard Dujardin och andra, så finner man att det tycks ha funnit en man som var en klippa för dem alla, en man de alltid kunde lita på, som vän, som auktoritet i konstnärliga, politiska och moraliska frågor. Och det var Félix Fénéon."  

År 1906 började han skriva på dagstidningen Le Matin kortfattade nyhetsnotiser (ofta från polisrapporter) på tre rader. Dessa miniatyrberättelser skulle nog aldrig ha nått eftervärlden om inte Fénéons älskarinna Camille Plateel hade samlat och klistrat in dem i ett album.

Det här är litteratur som inte liknar något annat jag läst. Det är väldigt märkligt att läsa något som består av tre rader, men som ändå innehåller så mycket mer. Det är som om en hel roman eller utan att överdriva, mer riktigt, en novells hela berättelse bor i dessa korta nyhetsrader.

Det är mycket behagligt att stilla sjunka ner i några av dessa treradingar som bör läsas i små portioner och fantisera och drömma om vad som mer kan tänkas ha hänt.

Inför kommissionen förnekade monsieur Jonnart
att den planerade nya skatten skulle vara ett knep
för att balansera budgeten.

Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän - Jonas Jonasson

Efter avslutat läsning av Underkastelsen kände jag för något helt annat. I den stora läshögen fick det bli Jonas Jonassons nya skröna Mördar-Anders som är en härligt skruvad historia.
Liksom de två tidigare böckerna av Jonas Jonasson är det inte världslitteratur vi bjuds på, men det är underhållande och roligt och det är faktiskt gott nog. Utan några litterära jämförelse i övrigt skulle jag ändå vilja hävda att Jonas Jonasson i sina bästa stunder frammanar en känsla av en Jaroslav Hasek med sin Svejk.  

   

Hon har alltid haft ett komplicerat förhållande till tron, prästen Johanna Kjellander. Hon blev mest präst för det var vad som förväntades av henne. Men efter att församlingen en dag buar åt henne under predikan lämnar hon för gott prästyrket. Per Persson kunde levt ett annat liv om det inte vore för att hans farfar förslösade den familjeförmögenhet som rätteligen borde kommit han till del. I stället jobbar han som underbetald receptionist på ett tredjeklassen hotell. Johan Andersson som av alla kallas Mördar-Anders har efter att tillbringat större delen av sitt liv bakom galler bestämt sig för att "mörda så lite som möjligt framöver". Mördar -Anders är långtidsboende på pensionat Sjöudden där Per Persson är receptionist. Ett slumpartat möte mellan den bortjagade prästen den illusionslöse receptionisten leder till ett fruktsam möte i lurendrejeribranschen.

Tempot är högt och med smittsam berättarglädje får vi ta del av många tokigt händelser innan skrönan når sitt slut. Det finns många roliga formuleringar kring religion och bibeln, men det är av ett slag som utmynnar i en söt och harmlös religionskritik som knappast ger upphov till några teologiska djupsinnigheter. Men det är nog inte heller syftet. Det här är litteratur som roar för stunden.

Avslutar med att bifoga en bild från bokmässan 2010 då undertecknad delade ut BMF-plaketten till Jonas Jonasson.

Underkastelse - Michel Houellebecq

Så har jag då äntligen underkastat (ursäkta vitsigheten) mig läsningen av Michel Houellebecq senaste roman Underkastelse(Soumission).

Som alltid med en roman av Houellebecq är det en intellektuell utmaning. Jag var för några år sedan mycket förtjust i vad karln höll på med. Läste "Elementarpartiklarna", "Plattform", "Konkurrens till döds" med varierande intresse. Tyckte "Plattform" var intressant och angelägen, bar länge med mig känslan att han var något på spåret med den. Mitt intresse har sedan svalnat något även om jag också läste "Refug", men däremot "Kartan och landskapet" orkade jag aldrig ta mig igenom.

När Underkastelse kom ut i Frankrike i januari sammanföll det med det fruktansvärda dådet på satirtidningen Charlie Hebdo. Detta medförde att Houellebecq stoppade marknadsföringen av sin bok. En karikatyr på Houellebecq prydde omslaget på det nummer av satirtidningen som gavs ut på attentatsdagen.

Boken är en slags blandning mellan fabel och utopi/dystopi och handlar om hur muslimska brödraskapets kandidat Mohammed Ben Abbes vinner presidentvalet i Frankrike år 2022. Detta kan ske genom udda politiska koalitioner för satt förhindrar att Nationella frontens kandidat ska vinna valet. Berättaren är litteraturhistorikern och läraren Francois som undervisar på Sorbonne. Francois har disputerat på den franska författaren J.-K. Huysmans. Flera av hans böcker nämns under läsningen och en stor betydelse spelar Huysmans roman Mot strömmen "Han skildrar där en individ av sjuklig själstyp, som hänger sig åt alla sensuella och estetiska njutningar, tills han slutligen faller ihop i kraftlös leda inför livet" 
    
Detta kännetecknar också Francois som också hänger sig åt sexuella utsvävningar och liksom många andra romanfigurer av Houellebecq gärna så perverst som möjligt. Romanens titel Underkastelse anspelar också främst på S/M klassikern Berättelsen om O där den största mänskliga lyckan är total underkastelse.      

Francois följer de inrikes politiska förändringarna med en påfallande likgiltighet som om det bara var ett skådespel.

 Houellebecq har ofta blivit beskylld för att vara islamofob och det äger säkert sin riktighet. Däremot kan man inte beskylla boken för det. Den är mycket mild i sin islamkritik, snarare är det i så fall frågan om religionskritik i stort.

Jag tycker det är en mycket intressant och underhållande roman som väcker många skiftande frågeställningar som man inte enkelt kan avfärda. Kanske handlar den främst om hur lätt vi har för att ge upp många av de värden vi tror på. Men visst kan han bitvis vara både tradig och vulgär.

Resa i månljus - Antal Szerb

De senaste åren har fler av mina stora läsupplevelse kommit från böcker som gavs ut för längesedan, men som först på senare år har kommit på svenska. Det har varit Stoner av John Williams eller Ensam i Berlin av Hans Fallada (har funnits på svenska innan, men då i en nedstruken och icke komplett utgåva).

Nu har jag läste ytterligare en förbluffande och magnifik roman som först nu kommit på svenska. Det är en av den ungerska litteraturens mest älskade klassiker. Nämligen Resa i månljus av Antal Szerb som skrevs 1937.   

Romanen är utgiven av ett litet nystartat Malmöförlag Nilsson förlag och ingår i deras klassikerserie Absint (gillar namnvalet). Den är översatt av Maria Ortman och har ett kort efterord av författaren Julia Orringer (hon som skrev den fina "Den osynliga bron")

På baksidesfliken kan vi läsa det här om författaren "Antal Szerb föddes i Budapest 1901 som son till en assimilerad judisk köpman. Hans korta liv präglades av kärleken till den europeiska kulturen och litteraturen. Utanför sitt hemland Ungern är han främst känd för sina romaner och noveller men han var även en produktiv litteraturvetare och forskare som blott 39 år gammal skrev ett klassiskt verk om världslitteraturen. På grund av sin judiska bakgrund avskedades han i början av fyrtiotalet från sin professur vid universitetet i Szeged, trots att han var döpt katolik. Antal Szerb dog i koncentrationsläger i januari 1945. Han begravdes i en massgrav."

Det här är en underbar roman som kort handlar om konflikten mellan ett utstakat småborgerligt liv och ett mera frihetligt romantiskt konstnärsliv.
Då författaren bodde och reste i Italien under flera år är det inte så konstigt att handlingen är förlagd i Italien. Här möter vi Mihály och hans hustru Erzi som är på smekmånad i Italien. Erzi har nyligen skilt sig från sin tidigare man Zoltan, en förmögen man som inget hellre vill än att återfå sin tidigare hustru, samtidigt som han hyser om inte respekt, så någon slags ömhet för Mihály. Men det är en bröllopsresa med komplikationer. Anslaget sätts redan i första meningen "På tåget var det ännu inga problem", men senare på kvällen lämnar den rastlöse Mihály sin hustru ensam på hotellrummet för att få något att dricka. Han irrar omkring i Venedigs trånga gränder och återvänder först på morgonen. De fortsätter sin resa till staden Ravenna. Väl där möter Mihály en gammal ungdomskamrat János. Detta möte leder till att Mihály måste rannsaka sig själv och reda ut vad som egentligen hände under några turbulenta ungdomsår. Vad hände med ungdomsvännerna som betydde så mycket för honom. Där var förutom János också sökaren Ervin och de båda säregna syskonen Tamás och Éva. Han börjar tvivla på äktenskapet stiger halvt medvetet på fel tåg och lämnar sin hustru ensam kvar. Det är början på en drömsk och kaotisk resa genom Italien.
    
Det är en otroligt fin roman med högt tempo. Mycket insiktsfull skildring av människans existens. Skriven på ett bedårande språk där det på varje sida finns fullt av meningar som skimrar och glittrar.

"Jag vill berätta om de här sakerna som hände för längesedan, för de är mycket viktiga. Viktiga saker har i allmänhet hänt för mycket längesedan."    

"för till en början var han helt upptagen av Venedigs venedighet:"    

"Du har haft tur. Jag tycker inte om människor som inte är som andra människor. Andra människor är motbjudande så det räcker. för att inte tala om dem som inte är som de. "

Resa i månljus är en roman där man efter första genomläsningen mer än gärna börjar läsa om den igen.

De försvunna - Caroline Eriksson

Caroline Eriksson (född 1976) har tidigare skrivit två historiska kriminalromaner som är baserade på verkliga svenska mordfall. Hennes nya bok De försvunna är något helt annat. Det är en psykologisk thriller som är riktigt ruggig. Det är en obehaglig bladvändare som man läser ut på några timmar eftersom den är kort och svår att lägga ifrån sig. Man måste dock övervinna några förvirrande sidor i början. Det är en risk att man lägger ifrån sig den, då det är svårt att förstå huvudpersonens handlande. Men jag tycker den är värd ett bättre öde, så håll ut!

Det råder en laddad stämning efter bara några sidor. Vi möter Greta, Alex och dottern Smilla som en sommarkväll är ute med båten. De åker från sommarstugan ut till en enslig ö i den mytomspunna sjön Maran. Väl där stannar Greta kvar i båten medan Alex och Smilla lekfullt springer iväg. Men ganska snart inser hon att de är borta, försvunna. Men, hur kan de försvinna från en isolerad ö? Snart inser man som läsare att ingenting är riktigt som det först verkade vara.
 
Vad är det som har hänt?

Det berättar jag inte, utan det får ni själva lista ut. En godkänd svensk thriller som får betyget 3.

Dagar vid Donau - Crister Enander

Lagom till årets bokmässa som har Ungern som tema kom det häromdagen ut en bok med den lockande titeln Dagar vid Donau.

Det finns böcker som man blir glad av att bara se och hålla i. Detta innan man ens börjat läsa dem, bara för de är så vackra .En sådan bok är Crister Enanders senaste bok Dagar vid Donau som är en förtjusande fin bok, men jag förstår inte varför förlaget inte satsade på ett läsband.

Det är en ömsint kärleksförklaring till en stad. En stad som författaren och litteraturkritikern Crister Enander återkommande har rest till och även bott längre perioder i. Det finns många intagande ögonblicksbilder av staden Budapest. Enander vägleder oss genom staden och med dess berömda bad och kaféer. Vidare över stadens broar och berömda byggnader som hotell Gellért och Parlamentet.
Vi får ta del av dråpliga, men också skräckinjagande möten med udda människor. Boken handlar mycket om den centrala roll inom litteraturen som Budapest spelade, jämte dubbelmonarkins andra stad Wien i det vi kallar Centraleuropa. Texterna kretsar också kring antisemitism, skuld och Europas blodiga nutidshistoria. Om en stad som först blev skändat av nazisterna och som med benäget bistånd av den inhemska pilkorsrörelsen såg till att deportera stadens alla judar till förintelselägren i Polen. Sedan har vi också det uppror 1956 som så brutalt och blodigt slogs ner av sovjetmakten.    

Budapest  är en stad som även undertecknad hyser en stor beundran och förundran för. Mina egna möten med Budapest har ägt rum 1989, 1991 och så sent som förra året 2014. Redan första gången jag var där blev jag överväldigad och liksom författaren betagen eller ska vi säga bergtagen för att anspela på författaren Thomas Mann, som är en av de återkommande författarna i boken. Det är nämligen inte bara Ungerska författare som vi möter utan många andra författarporträtt ryms här också.

Det är en förträfflig introduktion till den ungerska litteraturen. Vi möter många självklara namn så som Imre Kertész, Péter Esterházy, Arthur Koestler, Sandor Petöfi, Endre Ady, Sándor Márai och Péter Nádas, som fått stort utrymme, då han enligt Enander är en vår samtids största författare. Men här finns också (för mig) mindre kända namn så som Dezsö Kosztolányi (fast av honom fann jag en bok som heter Kyssen i min boksamling. Hade jag helt glömt), Attila Bartis, Mihály Babits, Márton Karinthy, Gyula Krúdy och många, många fler. Fast jag undrar lite över varför László Krasznahorkai bara nämns i förbigående, med tanke på att det på kort tid har kommit två volymer med honom på svenska.

Vi får också möta Dante, Elias Canetti, Stefan Zweig, Rilke och som sagt Mann, då Både Thomas och Klaus.

Det har varit ett stort privilegium läsa denna fina, lärorika och insiktsfulla bok.

   

Ole Dole - M.J. Arlidge

Ole Dole(Lind&Co) är författaren M.J Arlidge debut. Den har sålts till över tjugo länder och jag kan slå vad om att den med stor säkerhet kommer som film.

Det här är en avgrundsdjupt obehaglig historia. Sällan har jag läst något så sjukt utstuderat sadistiskt. 

"Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslösheten, desorienterade och fångna i en djup simbassäng, tömd på vatten. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en pistol och en mobiltelefon.Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet. Det blir två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger upp.

Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler människor försvinner. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö."

Kriminalkommissarie Helen Grace blir den som får ta hand om fallen. Hon och hennes kollegor famlar i blindo och har svårt att se något samband mellan offren. Så småningom klarnar bilden och mönstret framträder där Helen inser att allt kretsar kring henne och hennes förflutna.