En av årets sista lästa romaner blev den Augustnominerade Jag for ner till bror. Med en något skeptisk hållning (är ofta det med alltför hyllade och uppmärksammade böcker) var jag efter bara några rader trollbunden av denna unika roman, som (tillsammans med den norska Arv och miljö) är det bästa jag läst i år. Karin Smirnoff har inte bara skrivit en annorlunda berättelse hon har också gjort det på ett speciellt eget språk.
Denna otroligt starka och ordkarga glesbygdsaction har en alldeles egen rytm och flyt. Den är skrivet med ett språk som saknar skiljetecken och stor bokstav i namn. Många sammanskrivna ord och dialektala uttryck bidrar också till romanen säregna karaktär.
Det är en svart historia med incest och mord och allehanda elände, men också väldigt rolig.
Jag for ner till bror är en måste läsning i årets bokflod, som jag ger toppbetyget 5 av 5.
En Epikuré ger sin syn på livets goda. Här kommer att bjudas på lästa böcker och avlyssnade skivor. Resor och insuttna barstolar. Öl, vin och mat.
tisdag 11 december 2018
onsdag 10 oktober 2018
Slaget om Troja - Theodor Kallifatides
Theodor Kallifatides kan verkligen konsten att berätta en historia. I Slaget om Troja återberätta Kallifatides den arkaiska berättelsen om Trojas belägring .
Grunden är Homeros Iliaden, en bok som kanske inte många längre läser och som kan uppfattas som svår. Det är få andra som är skickade att tolka och omskriva Iliaden än Kallifatides med sin grekiska bakgrund.
I efterordet skriver Kallifatides att Iliaden, som han ser som den starkaste antikrigsdikt som skrivits, länge funderat på skriva historien så att fler lockas att läsa Homeros.
"När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig - om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion.
”Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?” frågar en flicka.
”Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag”, svarar fröken.
Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts - här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.
Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar."
Kallifatides är en av våra stora författare. Han kan som få andra förtrolla läsaren med det svenska språket, som han tillägnade sig som tjugofemåring.
Denna "lilla" bok på 200 sidor är så vackert skriven trots all grymhet, både i det av tyskarna ockuperade Grekland och i den antika berättelsen.
Grunden är Homeros Iliaden, en bok som kanske inte många längre läser och som kan uppfattas som svår. Det är få andra som är skickade att tolka och omskriva Iliaden än Kallifatides med sin grekiska bakgrund.
I efterordet skriver Kallifatides att Iliaden, som han ser som den starkaste antikrigsdikt som skrivits, länge funderat på skriva historien så att fler lockas att läsa Homeros.
"När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig - om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion.
”Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?” frågar en flicka.
”Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag”, svarar fröken.
Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts - här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.
Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar."
Kallifatides är en av våra stora författare. Han kan som få andra förtrolla läsaren med det svenska språket, som han tillägnade sig som tjugofemåring.
Denna "lilla" bok på 200 sidor är så vackert skriven trots all grymhet, både i det av tyskarna ockuperade Grekland och i den antika berättelsen.
torsdag 27 september 2018
Orden som formade Sverige - Elisabeth Åsbrink
"En nation är en grupp människor förenade av en gemensam missuppfattning om sitt ursprung och en gemensam avsky för sina grannar." Karl Deutsch
Detta citat inleder Elisabeth Åsbrinks suveräna bok Orden som formade Sverige.
I en tid då alla (främst våra politiker) gärna prata om och gör anspråk på svenska värderingar är Orden som formade Sverige en nödvändig bok. Det råder en väldigt polariserad bild om vem som är svensk och vad som är svenska värderingar. Konflikten kan sägas handla om de som anser att svenska värderingar är en viss uppsättning av fasta orubbliga alltid givna i alla tider konstanta värderingar och de som hävda att det inte finns några svenska värderingar alls, utan alla värderingar är universella.
Utgångspunkten för Elisabeth Åsbrink är att hon tycker att båda har fel.
I sextio korta kapitel undersöker Åsbrink ord och uttryck eller som hon själv säger "den innehåller små pixlar av den svenska självbilden"
Jag tycker det här är en utomordentlig och angelägen bok som borde delas ut till Sveriges alla grundskoleelever.
Det är folkbildning när den är som bäst, klok, rolig och insiktsfull. Den kan läsas från början till slut, eller så slår man upp ett ord eller uttryck.
Åsbrink gör nedslag i historien med början från den romerske historikern Tacitus år 98 som nämner Svioner (som kan vara en benämning på svenskar) och fortsätter sedan utforska och skärskåda begrepp som "den svenska avundsjukan" (1306), bemötandet av andra länders allt annat än smickrande bild av Sverige (1600-tal), om psalmen "Den blomstertid nu kommer", om hur Linné gav oss arvet att katalogisera och göra listor, "Svenska värderingar med utgångspunkt från Almqvist "Det går an"om uttrycket "Sverige åt svenskarna" (1886), om lånord i svenskan, om folkhemmet, om ishockey och mycket, mycket annat.
Det är en imponerande bok som kanske inte ger de förväntade svaren på vad som är typiskt svenskt, eller så är det kanske det den gör?!
Detta citat inleder Elisabeth Åsbrinks suveräna bok Orden som formade Sverige.
I en tid då alla (främst våra politiker) gärna prata om och gör anspråk på svenska värderingar är Orden som formade Sverige en nödvändig bok. Det råder en väldigt polariserad bild om vem som är svensk och vad som är svenska värderingar. Konflikten kan sägas handla om de som anser att svenska värderingar är en viss uppsättning av fasta orubbliga alltid givna i alla tider konstanta värderingar och de som hävda att det inte finns några svenska värderingar alls, utan alla värderingar är universella.
Utgångspunkten för Elisabeth Åsbrink är att hon tycker att båda har fel.
I sextio korta kapitel undersöker Åsbrink ord och uttryck eller som hon själv säger "den innehåller små pixlar av den svenska självbilden"
Jag tycker det här är en utomordentlig och angelägen bok som borde delas ut till Sveriges alla grundskoleelever.
Det är folkbildning när den är som bäst, klok, rolig och insiktsfull. Den kan läsas från början till slut, eller så slår man upp ett ord eller uttryck.
Åsbrink gör nedslag i historien med början från den romerske historikern Tacitus år 98 som nämner Svioner (som kan vara en benämning på svenskar) och fortsätter sedan utforska och skärskåda begrepp som "den svenska avundsjukan" (1306), bemötandet av andra länders allt annat än smickrande bild av Sverige (1600-tal), om psalmen "Den blomstertid nu kommer", om hur Linné gav oss arvet att katalogisera och göra listor, "Svenska värderingar med utgångspunkt från Almqvist "Det går an"om uttrycket "Sverige åt svenskarna" (1886), om lånord i svenskan, om folkhemmet, om ishockey och mycket, mycket annat.
Det är en imponerande bok som kanske inte ger de förväntade svaren på vad som är typiskt svenskt, eller så är det kanske det den gör?!
söndag 23 september 2018
Regnvakt - Tatiana De Rosnay
Den bästsäljande författaren Tatiana De Rosnay (f 1961)(kanske mest känd för Sarahs Nyckel) har skrivit ytterligare en dramatisk och fängslande roman. Det är hennes tolfte roman sedan debuten om jag räknat rätt, och den sjunde på svenska.
Det är en familjehistoria där många hemligheter kommer i dager i ett regnvått Paris. Den hyllade fotografen Linden Malegarde som normalt bor i USA är hemma i Paris för att fira faderns 70-års dag. Familjen är samlad för första gången på flera år. Fadern Paul är en världsberömd arborist som har en ansträng relation till sin son Linden och dottern Tilia. Modern Lauren ser som sin uppgift att se till att ingenting ska förstöra firandet och återföreningen.
Medan regnet vräker ner och Seines vatten bara stiger och stiger och översvämningen ser ut att bli den värsta i Paris historia så stiger även flera familjehemligheter upp till ytan.
Tatiana De Rosney är en skicklig berättare som återigen har skrivit en emotionellt omtumlande och godkänd roman.
Det är en familjehistoria där många hemligheter kommer i dager i ett regnvått Paris. Den hyllade fotografen Linden Malegarde som normalt bor i USA är hemma i Paris för att fira faderns 70-års dag. Familjen är samlad för första gången på flera år. Fadern Paul är en världsberömd arborist som har en ansträng relation till sin son Linden och dottern Tilia. Modern Lauren ser som sin uppgift att se till att ingenting ska förstöra firandet och återföreningen.
Medan regnet vräker ner och Seines vatten bara stiger och stiger och översvämningen ser ut att bli den värsta i Paris historia så stiger även flera familjehemligheter upp till ytan.
Tatiana De Rosney är en skicklig berättare som återigen har skrivit en emotionellt omtumlande och godkänd roman.
onsdag 19 september 2018
Mörkret - Ragnar Jónasson
Det är märkligt att det lilla landet Island förmår inte bara spela toppfotboll utan också frambringa många duktiga författare. Här måste framför allt nämnas den fantastiska Jón Kalman Stefánsson, men också flera deckarförfattare av internationell rang. Den mest kända är väl Arnaldur Indridason, men också Yrsa Sigurdardottir kan nämnas.
Nu kan vi lägga ytterligare en mästerlig kriminalförfattare från det lilla landet på minnet. Ragnar Jónasson (f 1976) är konstigt nog en ny bekantskap för svenska läsare men han har sedan tidigare en stor internationell karriär med sin serie Dark Iceland.
När han nu kommer ut på svenska är det med en ny serie där första delen heter Mörkret.
I Mörkret möter vi kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir i slutet av hennes karriär. De följande böckerna i serien kommer att vara förlagda till ett tidigare skede i hennes liv.
Mörkret är en lättläst kriminalroman på endast 250 sidor. Jag började på den igår kväll och läste klart den på någon timme innan jag släckte för att sova. Det var egentligen inte för att den var så "väldigt" spännande utan mer för den drivna stilen och en historia som ville bli läst och avslutad.
Jag gillar mycket den något udda och ovanliga kriminalinspektören Hulda. Det är en ovanlig karaktär på så flera sätt, dels att hon är kvinna och ännu ovanligare att hon är i pensionsåldern.
Sedan bär hon på en mörk hemlighet och en svår barndom som historien lika mycket handlar om som det kriminalfall hon har hand om.
Utan att gå in för mycket på vad som händer så är det så att denna första bok är slutet på historien om Hulda och de andra böckerna som jag hoppas kommer att ges ut handlar om hennes tidigare fall.
Detta är min största invändning mot Mörkret, jag gillar inte slutet och därmed blir också känslan vid berättelsens slut något av en besvikelse.
Ni förstår vad jag menar när ni läst den för läs den ändå det är den värd.
Nu kan vi lägga ytterligare en mästerlig kriminalförfattare från det lilla landet på minnet. Ragnar Jónasson (f 1976) är konstigt nog en ny bekantskap för svenska läsare men han har sedan tidigare en stor internationell karriär med sin serie Dark Iceland.
När han nu kommer ut på svenska är det med en ny serie där första delen heter Mörkret.
I Mörkret möter vi kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir i slutet av hennes karriär. De följande böckerna i serien kommer att vara förlagda till ett tidigare skede i hennes liv.
Mörkret är en lättläst kriminalroman på endast 250 sidor. Jag började på den igår kväll och läste klart den på någon timme innan jag släckte för att sova. Det var egentligen inte för att den var så "väldigt" spännande utan mer för den drivna stilen och en historia som ville bli läst och avslutad.
Jag gillar mycket den något udda och ovanliga kriminalinspektören Hulda. Det är en ovanlig karaktär på så flera sätt, dels att hon är kvinna och ännu ovanligare att hon är i pensionsåldern.
Sedan bär hon på en mörk hemlighet och en svår barndom som historien lika mycket handlar om som det kriminalfall hon har hand om.
Utan att gå in för mycket på vad som händer så är det så att denna första bok är slutet på historien om Hulda och de andra böckerna som jag hoppas kommer att ges ut handlar om hennes tidigare fall.
Detta är min största invändning mot Mörkret, jag gillar inte slutet och därmed blir också känslan vid berättelsens slut något av en besvikelse.
Ni förstår vad jag menar när ni läst den för läs den ändå det är den värd.
söndag 16 september 2018
Stasiland- Anna Funder
Denna nödvändiga och utomordentliga bok är en nyutgåva av en bok som utkom första gången 2003 (på svenska 2005) och här försett med ett nytt förord av författaren.
Stasiland av Anna Funder ( f1966) är ett hjärtskärande och personligt reportage om forna Östtysklands fruktade säkerhetstjänst Stasi.
"Under sina fyrtio år framställde "Firman" en lika stor mängd dokument som hela Tyskland gjort sedan medeltiden. Uppradade med kortsidorna mot varandra skulle akterna som Stasi fört över sina landsmän och landsmaninnor sträcka sig arton mil."
Det Anna Funder har åstadkommit är inget mindre än ett mästerverk.
Stasiland av Anna Funder ( f1966) är ett hjärtskärande och personligt reportage om forna Östtysklands fruktade säkerhetstjänst Stasi.
"Under sina fyrtio år framställde "Firman" en lika stor mängd dokument som hela Tyskland gjort sedan medeltiden. Uppradade med kortsidorna mot varandra skulle akterna som Stasi fört över sina landsmän och landsmaninnor sträcka sig arton mil."
Det Anna Funder har åstadkommit är inget mindre än ett mästerverk.
söndag 9 september 2018
Katharinakoden - Jørn Lier Horst
Katharinakoden av den norska deckarförfattaren Jørn Lier Horst lanseras som första boken i en ny serie. Det handlar fortfarande om poliskommissarie William Wisting, men det nya är att han nu kommer att jobba med cold cases. Den kommer även ut på nytt förlag. Jag har tidigare recenserat Jakthundarna (där framgår också det olyckliga i utgivandet av Jørn Lier Horst böcker som inte har kommit i ordningsföljd och att flera av de första fortfarande saknas)
"Det är den tiden på året. För tjugofjärde året i rad tar William Wisting fram pappren från när Katharina Haugen försvann. Fallet löstes aldrig och varje år hälsar Wisting på hos Katharinas make, Martin Haugen. Med åren har en vänskap utvecklats mellan poliskonstapeln och den kvarlämnade äkta maken. Men i år står stugan mörk och tyst när William Wisting kommer på besök. På årsdagen efter hustruns försvinnande verkar även Martin Haugen vara spårlöst försvunnen."
Tillsammans med den yngre kontroversielle utredaren Adrian Stiller måste nu Wisting samarbeta för att lösa inte bara detta gamla fall utan även ett annat tidigare försvinnande som ser ut att ha kopplingar till Katharinafallet.
Jørn Lier Horst som innan han sadlade om till författare på heltid var utredare vid polisen i Larvik skriver skickligt om just utredningsarbetet. Styrkan hos Horst är trovärdigheten där Wisting är en väldigt normal polis med vanliga normala egenskaper vilket är ganska skönt.
"Det är den tiden på året. För tjugofjärde året i rad tar William Wisting fram pappren från när Katharina Haugen försvann. Fallet löstes aldrig och varje år hälsar Wisting på hos Katharinas make, Martin Haugen. Med åren har en vänskap utvecklats mellan poliskonstapeln och den kvarlämnade äkta maken. Men i år står stugan mörk och tyst när William Wisting kommer på besök. På årsdagen efter hustruns försvinnande verkar även Martin Haugen vara spårlöst försvunnen."
Tillsammans med den yngre kontroversielle utredaren Adrian Stiller måste nu Wisting samarbeta för att lösa inte bara detta gamla fall utan även ett annat tidigare försvinnande som ser ut att ha kopplingar till Katharinafallet.
Jørn Lier Horst som innan han sadlade om till författare på heltid var utredare vid polisen i Larvik skriver skickligt om just utredningsarbetet. Styrkan hos Horst är trovärdigheten där Wisting är en väldigt normal polis med vanliga normala egenskaper vilket är ganska skönt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)