Påstår Pereira - Antonio Tabucchi

Jag gladde mig så härom veckan, då en av mina stora läsupplevelse Påstår Pereira åter finns tillgänglig på bokmarknaden. Den tjugo år gamla Påstår Pereira av Antonio Tabucchi har återutgivits på bokförlaget Nilsson, som samtidigt också ger ut hans postuma Till Isbell (mer om den en annan gång). 

Mitt exemplar från 1997, då på W&W

Jag fick sådan obetingad lust att läsa om den och jag påstår att det det var det värt. Jag hävda och påstår att det är en viktig och förbannat bra roman.  

Romanen handlar om den timida journalisten Pereira, en gammal änkling som lever ett stilla liv i Lissabon 1938. Han skriver kulturartiklar i en katolsk tidning, speciellt förhandsnekrologer över berömda författare, då det gäller att vara förberedd om någon skulle avliva. Han tillbringar mycket tid på café där han dricker alldeles för många citronlemonader. Han anställer en yngre medarbetare Rossi som kan avlasta honom med nekrologerna, så kan Pereira istället översätta texter av stora författare, företrädesvis franska. 
Men tidens fascistiska strömningar med Franco i Spanien och Salazar i hemlandet Portugal tränger sig på. Pereira blir mer och mer indragen i den unga Rossis förehavanden och måste så småningom ta ställning.  

En underbar och tankeväckande roman om den lilla människan som visar stort mod när det gäller.