Vårens Konserttips

Ett nytt år innebär många nya musikupplevelser och konserter. Det finns redan nu mycket att se fram emot trots att inte alla arrangörer har sina program klara.  

Året har redan börjat bra med en fin konsert med Bobo Stenson förra veckan.
Jag tänkte kort tipsa om vad som känns angelägnast för mig de kommande månaderna fram till årets stora musikupplevelse, Copenhagen jazzfestival, som i år pågår mellan 5 juli och 14 juli.

Redan lördag 9 februari blir det fint besök på Palladium med tenorsaxofonisten Scott Hamilton , Jan Lundgren, Hans Backenroth och Kristian Leth.     

Veckan efter är det dags för Goran Kajfes Tropiques med Christer Bothén onsdag 13 februari på Victoria teatern.   

Den 1 februari starta Copenhagen vinterjazzfestival, som pågår till 24 februari. En festival med 600 konserter, som jag tyvärr verken tidmässigt eller ekonomiskt har så stora möjligheter att besöka. Men en konsert som jag inte tänker missa är den Brasilianska musikern Egberto Gismonti tisdag 19 februari på Den Sorte Diamant. 

Kan berätta att en av mina största konsertupplevelser och mest minnesvärda stunder var en gång när jag hörde och såg just Egberto Gismonti. Det var på North Sea Jazzfestival på den tiden då festivalen var i Haag. Det var 1984 och en av kvällarna så spelade Egberto Gismonti tillsammans med Naná Vasconcelos på kongresspalatsets tak. En underbar konsert i en fantastisk inramning. 

Ett annat exklusivt besök som jag så sent som igår skaffade biljett till är Philip Glass. Den 82 -årige amerikanska kompositören gör en unik spelning på Malmö Live 26 maj. Han har varit en husgud ända sedan början av 80-talet då jag var näst intill besatt av en film som hette Koyaanisqatsi, där Glass har gjort filmmusiken. 

Sedan blir det flera besök på Jazz i Malmös konserter, vars vårprogram ser ut så här.

16/2 - Q Pieces -Inkonst
28/2 - expEAR & Drew Gress - Inkonst
6/3 - Mattias Risbergs Mining - Victoriateatern
8/3 - Thomas Backman - Inkonst
17/3 - MW4 - Inkonst
26/3 - Susanna & the Brotherhood of Our Lady
30/3 - XenoMania - Palladium
31/3 - Båtjazz - Segla med Emma and the jazzcrusaders - Palladium
9/4- The End - Victoriateatern 
10/4 - Rigmor Gustafsson - Palladium
23/4 - Maria Faust New Project - Victoriateatern
6/5 - Andreas Hourdakis Trio - Victoriateatern 

           
Vi ses i vimlet!     

             

Bobo Stenson - Kuben - 2019-01-14

Igår var det konsert med Bobo Stenson på Kuben/Malmö Live. Jazzklubben Bullret hade säsongstart med denna fina solopianokonsert.

Bo Gustav "Bobo" Stensson (f 1944 i Västerås) är en av våra mest internationellt kända jazzmusiker. Hans karriär spänner över mer än femtio år. Från det tidiga 60-talet i Västerås med en kvartett bestående av trumpetaren Gunnar Fors, basisten Ivar Lindahl och trumslagaren Sven- Åke Johansson. 
I Paris spelade han in sin första trioskiva i basisten Red Mitchells namn med Rune Carlsson på trummor. 1971 begick han skivdebut i eget namn på skivbolaget ECM med skivan Underwear tillsammans med Arild Andersen, bas och Jon Christensen trummor. 

1973 utökades denna trio med Jan Garbarek och den fantastiska skivan Withchi-Tai-To spelades in.

Nämnas kan också Bobo Stenssons mångåriga samarbete med Charles Lloyds Quartet och hans samarbete med den polska trumpetaren Tomasz Stanko. 

Under nästan tjugo år var Bobbo en del av gruppen Rena Rama och han var också medlem av Oriental Wind. 

En mångårig samarbetspartner är basisten Anders Jormin som varit en del av Bobo Stenson trio sedan mitten av nittiotalet. I trion ingår också sedan tio år tillbaka Jon Fält på trummor. 

Bobo Stenson : Foto Jesper Ekdahl

Bobo Stenson bjöd igår på en timme och åtta minuters pianospel utan paus. En timme  med koncentrerat stillsamt vackert pianospel som var välgörande för åtminstone mig och mina kamrater denna kväll.       


                     

Eileen - Ottessa Moshfegh

Årets första lästa roman blev Eileen av den amerikanska författaren Ottessa Moshfegh. En roman som har vunnit en mängd priser och var nominerad till Man Booker Prize 2016. 
Det sägs visst att den även ska bli film.  

Det är en originell historia med en romankaraktär som är något av de märkligaste världen skådat. 
Eileen är en spänningsroman med trollbindande närvaro. Skrivet på ett nervigt språk med fullt av undertryckta känslor och konstiga föreställningar.  
Handlingen utspelar sig under en vecka 1964 med ett oväntat credo på julafton. Eileen är en störd ung kvinna som bor med sin gravt alkoholiserade far. Han är en paranoid före detta polis som hon sköter om genom att hela tiden förser honom med nya ginflaskor. Hon brottas med dilemmat att hon känner för att döda fadern, men inte vill att han ska dö.
Eileen arbetar på en kriminalvårdsanstalt för unga pojkar. En dag dyker det upp en ny medarbetare, Rebecca, som kommer att fungerar som en katalysator för Eileens frigörelse och uppbrott. 
           

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

En av årets sista lästa romaner blev den Augustnominerade Jag for ner till bror.  Med en något skeptisk hållning (är ofta det med alltför hyllade och uppmärksammade böcker) var jag efter bara några rader trollbunden av denna unika roman, som (tillsammans med den norska Arv och miljö) är det bästa jag läst i år. Karin Smirnoff har inte bara skrivit en annorlunda berättelse hon har också gjort det på ett speciellt eget språk.    

Denna otroligt starka och ordkarga glesbygdsaction har en alldeles egen rytm och flyt. Den är skrivet med ett språk som saknar skiljetecken och stor bokstav i namn. Många sammanskrivna ord och dialektala uttryck bidrar också till romanen säregna karaktär. 

Det är en svart historia med incest och mord och allehanda elände, men också väldigt rolig.

Jag for ner till bror är en måste läsning i årets bokflod, som jag ger toppbetyget 5 av 5.        

Slaget om Troja - Theodor Kallifatides

Theodor Kallifatides kan verkligen konsten att berätta en historia. I Slaget om Troja återberätta Kallifatides den arkaiska berättelsen om Trojas belägring .

Grunden är Homeros Iliaden, en bok som kanske inte många längre läser och som kan uppfattas som svår. Det är få andra som är skickade att tolka och omskriva Iliaden än Kallifatides med sin grekiska bakgrund.
I efterordet skriver Kallifatides att Iliaden, som han ser som den starkaste antikrigsdikt som skrivits, länge funderat på skriva historien så att fler lockas att läsa Homeros.

"När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig - om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion. 

”Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?” frågar en flicka.
”Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag”, svarar fröken. 

Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts - här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.

Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar."  

 
Kallifatides är en av våra stora författare. Han kan som få andra förtrolla läsaren med det svenska språket, som han tillägnade sig som tjugofemåring.
Denna "lilla" bok på 200 sidor är så vackert skriven trots all grymhet, både i det av tyskarna ockuperade Grekland och i den antika berättelsen.
  
 

    

Orden som formade Sverige - Elisabeth Åsbrink

"En nation är en grupp människor förenade av en gemensam missuppfattning om sitt ursprung och en gemensam avsky för sina grannar." Karl Deutsch

Detta citat inleder Elisabeth Åsbrinks suveräna bok Orden som formade Sverige. 

I en tid då alla (främst våra politiker) gärna prata om och gör anspråk på svenska värderingar är Orden som formade Sverige en nödvändig bok. Det råder en väldigt polariserad bild om vem som är svensk och vad som är svenska värderingar. Konflikten kan sägas handla om de som anser att svenska värderingar är en viss uppsättning av fasta orubbliga alltid givna i alla tider konstanta värderingar och de som hävda att det inte finns några svenska värderingar alls, utan alla värderingar är universella.

Utgångspunkten för Elisabeth Åsbrink är att hon tycker att båda har fel.

I sextio korta kapitel undersöker Åsbrink ord och uttryck eller som hon själv säger "den innehåller små pixlar av den svenska självbilden"

      
Jag tycker det här är en utomordentlig och angelägen bok som borde delas ut till Sveriges alla grundskoleelever.
Det är folkbildning när den är som bäst, klok, rolig och insiktsfull. Den kan läsas från början till slut, eller så slår man upp ett ord eller uttryck.

Åsbrink gör nedslag i historien med början från den romerske historikern Tacitus år 98 som nämner Svioner (som kan vara en benämning på svenskar) och fortsätter sedan utforska och skärskåda begrepp som "den svenska avundsjukan" (1306), bemötandet av andra länders allt annat än smickrande bild av Sverige (1600-tal), om psalmen "Den blomstertid nu kommer", om hur Linné gav oss arvet att katalogisera och göra listor, "Svenska värderingar med utgångspunkt från Almqvist "Det går an"om uttrycket "Sverige åt svenskarna" (1886), om lånord i svenskan, om folkhemmet, om ishockey och mycket, mycket annat.

Det är en imponerande bok som kanske inte ger de förväntade svaren på vad som är typiskt svenskt, eller så är det kanske det den gör?!                               
      

Regnvakt - Tatiana De Rosnay

Den bästsäljande författaren Tatiana De Rosnay (f 1961)(kanske mest känd för Sarahs Nyckel) har skrivit ytterligare en dramatisk och fängslande roman. Det är hennes tolfte roman sedan debuten om jag räknat rätt, och den sjunde på svenska. 

Det är en familjehistoria där många hemligheter kommer i dager i ett regnvått Paris. Den hyllade fotografen Linden Malegarde som normalt bor i USA är hemma i Paris för att fira faderns 70-års dag. Familjen är samlad för första gången på flera år. Fadern Paul är en världsberömd arborist som har en ansträng relation till sin son Linden och dottern Tilia. Modern Lauren ser som sin uppgift att se till att ingenting ska förstöra firandet och återföreningen. 

Medan regnet vräker ner och Seines vatten bara stiger och stiger och översvämningen ser ut att bli den värsta i Paris historia så stiger även flera familjehemligheter upp till ytan.

Tatiana De Rosney är en skicklig berättare som återigen har skrivit en emotionellt omtumlande och godkänd roman.