fredag 30 juni 2017

I dag ska allt bli annorlunda - Maria Semple

Det ska sägas med en gång att det här var ingen bok för mig. Så är det ibland och vanligtvis läser jag inte klart böcker jag inte är tilltalad av. Men jag gjorde dumt nog ett undantag fast att jag helat tiden var beredd att ge upp. 

Det är säkert inte en dålig roman för rätt läsare, men jag fann den bara ytlig och pladdrig. 



Jag citerar handlingen 

"Eleanor Floods liv är en riktig röra. Men idag ska allt bli annorlunda, det har hon bestämt sig för. Idag ska hon duscha och sätta på sig riktiga kläder. Hon ska gå på yoga när hon har lämnat sonen Timby i skolan. Hon ska äta lunch med en vän som hon undvikit länge. Hon ska inte svära så mycket. Hon ska till och med ta initiativ till sex med sin man Joe. Men innan hon hinner sätta sin blygsamma plan i verket kommer livet emellan. För just idag har Timby bestämt sig för att låtsas vara sjuk för att få vara hemma med mamma. Idag har också Joe valt att meddela sin receptionist att han är på semester – en nyhet för Eleanor som ringer och söker honom på jobbet. Och precis när hon tror att dagen omöjligt kan gå mer snett, då dyker en gammal kollega upp med ett manus fullmatat med snaskiga familjehemligheter – skrivet av Eleanors egen syster. Kanske kräver den där nystarten hon kämpar för att få till att hon först tar itu med saker som legat begravda alltför länge".


onsdag 28 juni 2017

Påstår Pereira - Antonio Tabucchi

Jag gladde mig så härom veckan, då en av mina stora läsupplevelse Påstår Pereira åter finns tillgänglig på bokmarknaden. Den tjugo år gamla Påstår Pereira av Antonio Tabucchi har återutgivits på bokförlaget Nilsson, som samtidigt också ger ut hans postuma Till Isbell (mer om den en annan gång). 


Mitt exemplar från 1997, då på W&W
Jag fick sådan obetingad lust att läsa om den och jag påstår att det det var det värt. Jag hävda och påstår att det är en viktig och förbannat bra roman.  

Romanen handlar om den timida journalisten Pereira, en gammal änkling som lever ett stilla liv i Lissabon 1938. Han skriver kulturartiklar i en katolsk tidning, speciellt förhandsnekrologer över berömda författare, då det gäller att vara förberedd om någon skulle avliva. Han tillbringar mycket tid på café där han dricker alldeles för många citronlemonader. Han anställer en yngre medarbetare Rossi som kan avlasta honom med nekrologerna, så kan Pereira istället översätta texter av stora författare, företrädesvis franska. 
Men tidens fascistiska strömningar med Franco i Spanien och Salazar i hemlandet Portugal tränger sig på. Pereira blir mer och mer indragen i den unga Rossis förehavanden och måste så småningom ta ställning.  

En underbar och tankeväckande roman om den lilla människan som visar stort mod när det gäller.  


Lars Danielsson - Liberetto III

För en månad sedan släppte Lars Danielsson sin tredje platta med sin konstellation Liberetto. Sedan förra skivan som kom för två år sedan (läs här) har det skett ett personalbyte i kvartetten. Den franska jazzpianisten Grégory Privat har ersatt Tigran Hamasyn, men i övrigt är det samma medmusiker, den brittiske gitarristen John Parricelli och Magnus Öström på trummor.  



På skivan medverkar också flera gästmusiker, några som har varit med tidigare som Mathias Eick, trumpet, Arve Henriksen, trumpet, Dominic Miller, gitarr, men också nya bekantskaper som Hussam Aliwat, Oud och Björn Bohlin, engelskt horn & oboe d'amore.

Liksom de båda tidigare skivorna är det här en ögonblicklig förälskelse. Det är en skiva som lämpar sig för ljumna sommarkvällar på verandan likväl som kylslagna vinterkvällar vid brasan. Lars Danielsson är en fantastisk låtskrivare med en underbar känsla för melodier, vilket han än en gång visar med denna storslagna platta. 



måndag 26 juni 2017

Min bästa väns fru - Peo Bengtsson

Romanen Min bästa väns fru av Peo Bengtsson är överraskande bra. Peo Bengtsson, född 1971 är en rutinerad författare med fyra tidigare romaner bakom sig. Jag hade dock dålig koll på honom, trots att jag är i branschen. Han har nyligen bytt förlag och häromdagen var det nya förlaget Lavender Lit och besökte oss i bokhandeln. Jag blev då intresserad av att läsa hans roman och tackar förlaget så hjärtligt för läsexemplaret som jag då fick. 



"Svante, Cecilia och deras två döttrar är på väg till bästa vännerna Henning och Karens sommarstuga på Österlen. Där ska de som vanligt tillbringa en av sommarens hetaste semesterveckor och låta sina stadsbarn få njuta av livet på landet. Men redan första kvällen ställs allt på sin spets när Henning och Karen ber Svante att bli spermadonator, eftersom Henning inte kan ge Karen det hon längtar efter. Samtliga relationer sätts på prov och en förödande hemlighet som får dramatiska följder rivs upp."

Så här ser upptakten ut till Min bästa väns fru, ett välskrivet relationsdrama som bjuder på stor underhållning, men också en del djupare insikter om kärlek, vänskap och åtrå. 

Ska man säga något negativt, så är det att det att dialogen ibland kan bli lite löjlig och infantil. Men på det hela taget är det en bra roman som våga ställa en del besvärliga frågor.    

tisdag 20 juni 2017

Patricia Barber på sommarscen 2017-06-20

Ikväll var det återigen dags för en världsstjärna att gästa Malmös sommarscen. Den amerikanska jazzpianisten och sångerskan Patricia Barber hade flugits in från Chicago. 


Patricia Barber är född 1955. Hennes far var medlem av Glenn Millers Band. Hon började spela piano när hon var sex år gammal, har sedan studerat klassiskt piano vid University of Iowa och har en magisterexamen i jazzpedagogik från Northwestern University.

Tillsamman med sina två medmusiker Patrick Mulcahy, bas och Jon Deitemyer, trummor gjorde de det mesta rätt denna kväll, men hade ett kylslaget väder emot sig. Det såg ut som om hon stundtals var besvärad av både kylan och blåsten. Hon verkade ha svårt att få upp värmen i fingrarna och gned hela tiden händerna mot varandra för att på så sätt få värme i händerna.


Patricia Barber, Patrick Mulcahy, Jon Deitemyer: Foto Jesper Ekdahl 

Det blev ändå en fin kväll där vi fick prov på hennes sparsmakade och delikata framtoning som präglas av ett återhållsamt pianospel och med en originell sångröst, där hon vill förtälja något med sin sång en slags "litterärt" berättande sångstil där varje ord sjungs klart och tydligt. 

Så här skrev Time Magazine om henne för några år sedan:

"Cross Diane Krall with Susan Sontag and you get Patricia barber, whose throaty, come-hither vocals and coolly incisive piano are displayed to devasting effect" 

Hon var inte obekant för mig, tvärtom så lyssnade jag en hel del på henne för några år sedan. Men hon hade fallit lite i glömska, så när jag kom hem kikade jag i skivsamlingen och upptäckte att jag hade två av hennes skivor, Companion från 1999 och Verse från 2002 som båda är bra.     
               

söndag 18 juni 2017

Susana Baca på sommarscen 2017-06-18

Ikväll stod världsstjärnan Susana Baca från Peru på Sommarscen. Susana Baca född 1944 i Chorrillos, en provins i Lima. Hon har två gånger kammat hem Latin Grammy Award och är en legend inom afro-peruansk musik. Hon har även varit kulturminister under en kort tid. 


Susana Baca. Foto Jesper Ekdahl

Tillsammans med fyra medmusiker, gitarr, violin, bas och slagverk framfördes vacker och finstämd musik i en tillsynes perfekt inramning, soligt sommarljumt väder och stor publik.

Fast hennes intima musik hade nog gjorts sig bättre på en mindre scen som Victoriateatern.
Bortsett från denna invändning, så var det elegant och själfullt. Hon har en stark karisma och en stark och besjälad röst. Jag hade ingen riktigt koll på låtarna annat än att jag kunde urskilja Cohens låt Take This Walts, som är en tonsatt dikt av den spanska poeten Fredrico Garcia Lorca. 

Susana Baca som jag inte tidigare var så bekant med (trots besök i Peru) är en artist jag kommer att lyssna och upptäcka mer av framöver.             

söndag 11 juni 2017

Konsert med Bekkas/ Kajfes/Dahl/Pasborg på Jazzhus Montmartre - 2017-06-10

Hade förmånen att vinna inträde för mig och en kamrat till gårdagens konsert Bekkas/Kajfes/Dahl/Pasborg på Jazzhus Montmartre. Detta gladde mig mig mycket och så här efteråt än mer då det hade varit en stor synd att missa detta. Det var nämligen fusionsmusik av världsklass med musiker som älskade vad de spelade.


Uppsluppet mellansnack av Carsten  Dahl med Bekkas, Kajfes & Persborg. Foto Jesper Ekdahl

Majid Bekkas (f 1957) är en marockansk multiinstrumentalist och sångare. Spelar främst Oud, guembri och gitarr. Har varit professor i klassisk gitarr och är konstnärlig ledare för Jazz au Chellah i Rabat sedan 1996. Har spelat in ett stort antal skivor, flera genom möte och samarbete med andra, b.la med Joachim Kühn. 

Under två kvällar på Jazzhus Montmartre har Majid Bekkas tillsamman med den svenska trumpetaren Goran Kajfes, Subtropic Arkestra, Oddjob, Nacka Forum och de två namnkunniga danska musikerna Carsten Dahl, piano och Stefan Persborg, trummor framförde en spännande musikalisk resa. 

Musiken som gruppen skapar har sin utgångspunkt i traditionell Gnawa musik och runt det   speciella instrumentet guembri väver det övriga musikerna en fusion av explosiva rytmer (Pasborg är en taktfast häxmästare med ett jävla sväng) svävande trumpetslingor och vackert pianospel av Dahl. 

Under kvällen spelade gruppen två sett med en halvtimmes paus i mellan. Vi som hade sökt oss till Montmartre denna underbara kväll fick en enastående musikupplevelse som kommer att leva länge kvar inom oss. 

Ska man säga något negativt, så är det att det hade varit roligt att även få höra Bekkas spela Oud, men kanske kommer ett sådant tillfälle längre fram, då det verkade som om samarbetet under dessa två kvällar kanske får en fortsättning.