torsdag 8 december 2016

Julöl - Remmarlöv The Red Carol Winter Ale

Idag blir det åter en winter ale. Denna gång från det lilla skånska bryggeriet Remmarlöv. 


Remmarlöv, The Red Carol Organic Winter Ale är av en av typ brittisk - amerikansk ale. Den är klart godkänd. Skummar bra, tydlig doft och smak av rostad malt, inte så söt med smak av kavring och lite apelsin.     

fredag 2 december 2016

Julöl - Samuel Adams Winter lager

Jag fortsätter envetet att smaka av julöl och idag blev det Samuel Adams Winter lager. 
Samuel Adams Winter Lager är ett årligen återkommande säsongsöl från Boston Beer Company. 

  Det är ett mörkt lageröl inspirerat av tysk weizenbock. Det är en lättdrucken julöl som troligtvis uppskattas av de flesta och som också passar till det mesta.  

torsdag 1 december 2016

Highway 61 Revisited - Mark Polizzotti

Förlaget Bloomsbury ger sedan tio år tillbaka ut en serie böcker som de kallar 33 1/3 där en musikskribent skriver om en betydelsefull skiva. Nu i höst har det svenska förlaget Lindelöws get ut tre av dem Patti Smith :Horses, Neil Young:Harvest och Bob Dylan: Highway 61 Revisited.


Mark Polizzotti är musikskribent och författare (har bland annat skrivit en biografi om André Breton). Mark Polizzoti skriver medryckande och underhållande om skivans tillkomst. Det är en fin liten bok på 150 sidor där författaren lyckas med konststycket att säga något intressant om ett ämne där det mesta redan är sagt. Han undersöker varje låt noggrant, text, melodi och arrangemang, men här finns också väldigt mycket annan fakta blandat med anekdoter och roliga kommentarer från de inblandade.  





onsdag 30 november 2016

Det lille bryggeriet Black Chili Lakrids

Då jag skulle bunkra lite fler julöl fick jag syn på den här. Eftersom jag älskar både chili och lakrits var det ganska självklart att inhandla denna trots det hutlösa priset. 

Det lille bryggeri startade 2005 och sedan 2009 ligger bryggeriet i Bringstrup, Ringsted. Bryggaren René Hansen gör ett tiotal olika öl.   
Jag har inte smakat så många av deras öl innan, men jag gillade skarpt Black Chili Lakrids





Det är en mörk öl som bryggeriet själva inte betecknar som en stout/porter, men som jag nog vill hävda är en adekvat beskrivning. 

Rostad malt med tydlig smak av både chili och lakrits. Här finns också inslag av rågbröd och kaffe, men det är den markanta chilin tillsammans med den pikanta lakritsen som gör det här till en lång vänskap. När jag druckit den ville jag genast ha en till. Det var alldeles för lite med en 33 centiliters flaska. Jag kommer helt klart att inhandla denna igen, men priset på 45:- skrämmer och kanske blir det inte så ofta. Men då och då vid festliga tillfällen.         
  

lördag 26 november 2016

Julöl - BrewDog Santa Paws

Jag fortsätter att provsmaka systembolagets julölssortiment. Idag en scoth ale. BrewDog Santa Paws är mörkbrun mycket söt ale.  Här finns smaker av choklad, kavring, fikon, kaffe och honung. 

Den är en hygglig och lättdrucken öl som funkar bra till det mesta. 

fredag 25 november 2016

Jul - Anchor Christmas Ale 2016

Det blev ytterligare en ikväll.  Anchor brewery är ett av mina favorit bryggerier sedan många år och då inte minst deras Christmas Ale. I år är det 42:a utgåvan av deras populära Christmas Ale. Om jag förstår det rätt så ändras receptet varje år liksom trädet på etiketten.  

Årets Christmas Ale är utomordentligt god. Det kommer att finnas många av denna under granen, på julbordet och på kvällarna till nötterna.



Den har en underbar lukt och en ljuvligt julig smak av fruktkaka, sirap, kakao och mer där till. Den är mångfasetterad och för varje klunk hittar man nya smaker. Det blir en stark 4.


Julöl - Electric Nurse Winter Brown Ale

Fredag kväll och är äntligen hemma efter en kaotisk dag med full fart i bokhandeln. Lite mat och avsmakning av ytterligare en julöl. Denna gång blir det en som inte är ny för i år och som jag även provade förra året. 
Så här presenterar sig bryggeriet själva. 

Företaget heter Brewtrade Sweden AB och ölmärket är Electric Nurse. Vi som startade och driver detta heter Ida Engström och Peter Robertsson. Företaget startades med intentionen att importera öl och det gör vi delvis men i huvudsak så är det numera det egna ölmärket Electric Nurse som gäller.
Varför Electric Nurse? Jo med Idas bakgrund som sjuksköterska och Peters som elkonstruktör så var namnet givet.
Vi har sedan starten provbryggt och tagit fram recepten på alla våra öl, sedan har vi tagit hjälp av Dugges Bryggeri AB och Slottskällans Bryggeri AB för att brygga ölen större volymer.


Den är helt okej, men ingen favorit. Doften är ganska frisk med inslag av frukt och vört. Smaken är ganska besk, en del kaffe, mörkt bröd och citrus. Det blir 3 i betyg.         
   

onsdag 23 november 2016

Julöl - Charlis Svart

Oh la la Jag vill ha dej!!! 

Charlis Svart är en trevlig bekantskap som passar bra efter en lång dag på jobbet. Kände för att slappna av och vad är då bättre än en riktig mumsig Stout/Imperial Porter. 

Häromdagen smakade jag av en annan öl från Charlis brygghus (läs här) och idag testar jag ytterligare en från detta skånska mikrobryggeri. 



Charlis Svart är en alkoholstark (10%) stout med många smaker. Den kommer att vara en av julens favoriter. Det blir att införskaffa några till innan den tar slut. Den är söt, har tydlig rostad kaffesmak, lite choklad och är ganska rökig . Här finns också tydligt sötlakrits smak och även spår av tjära och soja.




  


    

måndag 21 november 2016

Musselmiddag - Birgit Vanderbeke

Jösses vad den här romanen är bra!!!!

Debutverket Musselmiddag av Birgit Vanderbeke (f 1956) kom ut redan 1990 i hemlandet Tyskland. 

Vad jag förstår så är Musselmiddag den första bok av Birgit Vanderbeke som kommit ut på svenska och man undrar varför det dröjt så länge. Förlaget som har åstadkommit denna kulturgärning är det lilla lundaförlaget Bakhåll. 




Musselmiddag är en kortroman på 95 sidor som är fenomenalt bra. Vanderbeke har ett unikt sätt att berätta. Handlingen kan liknas vid ett kammarspel där en mamma och hennes två barn, en flicka och en pojke, väntar på att fadern ska komma hem.
Det är tonårsflickan som berättar och genom henne får veta mer och mer om familjen. Fadern är försenad och middagen som består av faderns favoriträtt musslor, som modern tillagat med stort besvär och som hon heller inte är förtjust i, håller sakta men säkert på att gå till spillo.
Historien berättas i långa, långa meningar innan det sätts punkt. Det är väldigt speciellt och genom ständiga upprepningar blir det närmast meditativt. Musselmiddag är en mycket filosofisk roman som får läsaren att tänka. 

Trots att bilden av den auktoritära och tyranniska fadern som utövar en fullständig kontroll över familjen växer fram har den också mycket humor då hon ständigt jobbar med understatement på ett raffinerat sätt.  

söndag 20 november 2016

Julöl - Charlis Snöfall

Fortsätter envetet och beslutsamt att avsmaka årets julöl. Idag blir det en Brown Ale från Sveriges minsta bryggeri  Charlis Brygghus  som ligger utanför Kristianstad. Deras öl Charlis snöfall är en nykomling i årets julölssortimentet. 


Snöfall

Jag tror mig redan funnit en av favoriterna i år som jag helt klart kommer att inhandla fler av. Betraktad på avstånd ser den ut som en stout och den har även högre alkoholhalt än vad en Brown ale vanligtvis har. Men det är omisskännligt en Ale. Det finns mycket jul i denna öl som har smak av kryddor, ingefära, kardemumma, farinsocker, pepparkaka och choklad.     

John Scofield "Country for old men" - DR Koncerthuset 2016-11-19

Det är bara två år sedan jag senast såg John Scofield. Även den gången var det på DR Koncerthus. När han nu åter gästar Køpenhamn gör han det med en alldeles färsk skiva i bagaget.


Tillsammans med några gamla vapendragare som Steve Swallow. Bill Stewart och Larry Goldings tar sig gruppen an en mängd country klassiker. Det är en suveräna skiva, faktiskt en av Scofields bästa. 

Jag har lyssnat en hel del på skivan de senaste två månaderna och har sett fram emot konserten lika länge. Jag slutade jobbet klockan 18.30 och eftersom konserten började klockan 20.00 så jag hade inte mycket tid att vifta med. Men jag hade tur med förbindelserna över sundet och kom i strax innan. Han till och med att ta ett glas vin och en smörgås innan. Det visade sig att jag köpt en strålande bra plats på första balkong längst fram.              


Larry Goldings, Steve Swallow, Bill Stewart och John Scofield.  

John Scofield. Foto Jesper Ekdahl  

Bandet tackar för sig. Foto Jesper Ekdahl 
John Scofield och hans fantastiska medmusiker bjöd på en magnifik uppvisning där grunden är klassiska countryklassiker som fått en alldeles egen och unik touch av jazz. Ofta kan det vara svårt att höra vad som finns kvar av de ursprungliga låtarna. De flesta av kvällens låtar var från den den nya skivan, men inte enbart.
Här några av kvällens låtar, (inte helt komplett) 
Mr Fool - George Jones, The Gambler - Kenny Rogers, Jolene - Dolly Parton, Just A Girl I Used To Now - George Jones, I'm So Lonesome I Could Cray - Hank Williams, Don't Fence Me In - Cole Porter, Together Again - Buck Owens, Wildwood Flower - Johnny Cash, Wayfaring Stranger 

Det blev en uppsluppen och rolig konsert med bra variation mellan sväng och mer stillsamma partier. Det är ännu bättre live än på skiva. Gruppen hadde en härlig dynamik och alla fick stort utrymmer för individuella prestationer. Efter två timmar var det tillsynes slut, men efter stående ovationer kom de tillbaka för extranummer. Det blev ytterligare tjugo minuter denna kväll. Sedan var det dags för Scofield att signera skivor, men då hade jag redan gått.              
       

fredag 18 november 2016

Julöl - Shepherd Neame Christmas Ale

Idag börjar avsmakningen av julölen. Det gäller att snabbt finna några favoriter och sedan bunkra i tid innan julen står för dörren. Många av de allra bästa ta dessutom snabbt slut. 
Det är roligt att botanisera bland det stora utbud av julöl som numera finns. Det stora intresset för att brygga öl gör att det ständigt kommer nya öl från nya bryggerier.  

Men jag starta med en klassiker. En julöl som funnits på bolaget några år, Shepherd Neame Christmas Ale från ett av Storbritanniens äldsta bryggerier grundat 1698. 




Den skiljer sig inte mycket år från år då det är samma recept. Sedan kan man ju alltid hoppas på en liten avvikelse. Men den är som den brukar vara, trygg och igenkännande. Det är en härligt skummande bärnstensfärgad vinter ale som har mycket tradition, men inte bjuder på så mycket överraskning. Den är balanserad, inte så söt och ganska besk. Smak av ljus sirap, kryddor och aprikos.       

Det var en försiktig öppning med en julöl som är god, men inte mer än så. En 3:a blir betyget och jag hoppas på några större överraskningar framöver. 



       

onsdag 16 november 2016

En kvinnas blekblå handskrift - Franz Werfel

De senaste åren har det utkommit flera romaner av bortglömda författarskap. Ofta mindre förlag som till exempel Lind & Co som så förtjänstfullt har återutgivit flera av Hans Fallada's romaner (Ensam i Berlin,Hur ska det gå för Pinnebergs),även Nilsson förlag med Resa i Månljus och så då förlaget Ersatz (som tidigare har gett ut Stefan Zweig) och som nu har utgivit en centraleuropeisk liten pärla En Kvinnas blekblå handskrift


Först något om författaren: Franz Werfel, österrikare, född 1890 i prag, död 1945 i Beverly Hills. Werfel kom från en rik judisk köpmansfamilj. Han studerade sporadiskt i Prag och Leipzig. Var 1912- 14 anställd på ett förlag. Deltog 1915-17 i första världskriget. Efter kriget levde han som författare i Wien. 1938 flydde han med sin hustru undan nazisterna via Schweiz, Frankrike, Spanien, Portugal och slutligen USA dit de kom 1940.

Werfel tillhörde samma krets av Pragförfattare som Frans Kafka och Max Brod. Werfel debuterade 1911 och kom att tillhöra en av mellankrigstidens mest framgångsrika författarskap.


       

Innan jag går in på vad romanen handlar om så måste jag bara säga att boken är så himla vacker.
Handlingen i En Kvinnas blekblå handskrift tilldrar sig under en enda dag i oktober 1936. För många i Wien och då främst judarna har livet blivit problematiskt. Men för vår huvudperson Leonidas leker livet. Han är en högt uppsatt ämbetsman som det har gått väldigt bra för. Han är gift med en ung, vacker och rik kvinna från en inflytelserik familj. Han är en opportunist som gör allt för att ytterligare klättra i karriären. Han har inga problem med att anpassa sig efter tidens rådande antisemitism. 


Han har nyligen fyllt 50 år och varje dag kommer det gratulationer. Så även denna höstdag när Leonidas går igenom posten, men det finns också ett brev med en handstil som är bekant. Det är ett brev från en gammal älskarinna, en judinna som var hans livs stora kärlek.
Brevet sätter igång en händelsekedja där Leonidas blir tvungen att konfronteras med sina många livslögner.       

Det är ett litet mästerverk som jag hoppas når många läsare. En annan förhoppning är att det även ges ut fler av Franz Werfel's romaner.    

    

tisdag 8 november 2016

Sharaka Ensemble - Victoriateatern 2016-11-07

Jag gjorde helt rätt när jag valde att direkt efter jobbet ta mig till Victoriateatern. Vi som var där i den knappt halvfulla salongen denna kväll, fick en härlig injektion av levande och dynamisk musik. 

Sharaka Ensemble är ett samarbete mellan norska och palestinska musiker. Två till synes olika musiktraditioner, norsk folk och etnisk arabisk musik, skapar något nytt, unikt och trollbindande. 

Sharaka Ensemble

Under ledning av den Norska trumpetaren Hildegunn Øiseth (Bohuslän Big Band, Trondheim Jazzorkester) och slagverkaren Samer Jaradat från Ramallah skapar de tillsammans med de övriga sju musikerna en betagande fusion. Musiken är rörlig med mycket nerv och känslighet där olikheterna och likheterna kontrasterar och i detta föds något som är både fräscht och storartat. 

Konserten var uppdelad i två sett med en kortare paus. Musikerna som alla var oerhört skickliga visade prov på många fina individuella prestationer. En som jag fastnade speciellt för var Mattias Kleppen som bjöd på ett fantastiskt lyhört och vackert basspel på sin akustiska bas.  

Hildegun Øiseth - trumpet, gethorn, näverlur
Samer Jaradat - Slagverk
Charlie Rishmawi - oud
Ingrid Kindem - keyboard
Mattis Kleppen - bas
Mohamed Najem - klarinett, nay
Nai Barghouti - sång, flöjt
Snorre Bjerck - trummor
Tareq Abboushi - buzuq  








En stor eloge till ljudteknikern för det fina ljudet denna kväll. 


söndag 6 november 2016

John Holm på Folk & Rock 2016-11-05

Det blev en magisk kväll med John Holm på ett knökfullt Folk & Rock i går kväll. Jag hade förmånen att få sitta ner trots att jag var där sent tack vare att en kamrat hade paxat en plats.

John Holm är en av få artister som med rätta kan kallas kult. Han är något av en doldis för de festa, men har man någon gång hört honom så glömmer man inte det. Han är sällsam särling i svenskt musikliv och något av en gåta. 

John Holm (f 1948) debuterade 1972 med plattan Sordin och sedan kom Lagt kort ligger 1974 som följdes av Veckans affärer 1976. 

Därefter dröjde det till 1988 innan John Holms fjärde album Verklighetens affärer släpptes. 

Han flyttade sedan till USA där han spenderade tio år. I samband med att han återvände till Sverige 1999 gavs albumet Vägen till Californien ut. 

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte har någon jättekoll på han skivor annat än Sordin. Det är den plattan som jag kan och som har betytt mest för mig. Jag har spelat den flitigt under återkommande perioder. Det är en ganska speciell skiva och den var väldigt annorlunda mot mycket annat när den kom. Den kännetecknas av ett sagolikt vackert gitarrspel där flera eminenta gitarrister medverkar så som Rolf Wickström, Kenny Håkansson och Gunnar Lundestam. Den är kan man nog säga det närmsta man kommer en svensk Harvest. 

Nu till kvällens konsert. (Jag tog inga bilder denna kväll, så jag lånar en pressbild)

Lördagens konsert var en extra insatt sådan då fredagens konsert sålde fort slut. Många hade sökt sig hit ikväll och det var fullsatt i lokalen. När klockan var nio gick Kenneth upp på scen och hälsade alla välkomna till kvällen konsert. Först blev det tjugo minuter med en ung kille på gitarr, munspel och sång som visade sig vara John Holm's son Alex. Sedan är det då dags för John Holm att inta scenen tillsammans med gitarristen Jesper Wihlborg. 

Han har i stort sett inte spelat för publik sedan 70-talet och visst kan man märka att han är lite ringrostig. Men jag tror att de flesta av oss hade överseende med att han glömde texten ibland och att hans gitarrspel kanske inte alltid var perfekt.

Men den karaktäristisk rösten fanns där och den var förvånansvärt intakt, kanske hade den djupnat något. Det blev en väldigt fin och magisk kväll där många av hans mest kända låtar framfördes.     


fredag 4 november 2016

Jack & Gänget om beatrörelsen i USA - Gunnar Balgård

Har tillbringat två intensiva dygn med en nyutkommen bok om beatnikrörelsen. Jack & Gänget Om beatrörelsen i USA (Leopard förlag) är skriven av en för mig okänd författare Gunnar Balgård

Jag läser att Gunnar Balgård (f 1938) tidigare har skrivit en biografi om den svenska författaren Helmer Grundström. Men han har också närt ett livslångt förhållande till beatförfattarna. Han rör sig som fisken i vattnet över ämnet. När Gunnar Balgård läsåret 1959-1960 var stipendiat vid Davidson College i North Carolina skrev han en terminsuppsats i litteratur om beatförfattarna. Detta var kort efter att Howl och On the Road hade utkommit. 


Jack & Gänget/Gunnar Balgård
Mitt eget intresse för beatförfattarna kom ganska tidigt och det är få andra litterära strömningar som jag har uppmärksammat på samma sätt. Fast på senare år har jag inte ägnat särskilt mycket tid och uppmärksamhet åt beatförfattarna vilket gjorde att min nyfikenhet var desto större. Det är aldrig fel att friska upp minnet. 

Jack & Gänget har alla förutsättningar att bli ett svenskt standardverk om beatgenerationen. Den är lättläst och informativ. Den passar kanske allra bäst som en introduktion i ämnet. Men jag tror att även för en som läst en hel del om ämnet kan ha stor behållning av den. Jag tycker att Balgård hittar många annorlunda och nya infallsvinklar på rörelsen och personerna. 

Boken är indelad i flera korta tematiska kapitel vilket är ett utmärkt upplägg. Det gör att den också senare kan användas som uppslagsbok. Den har också en utmärkt bibliografi längst bak i boken.

Ett kapitel handlar om de inblandade personerna där Balgård är ganska sträng och  han gör ett distinkt urval.  Ett kapitel handlar om förebilder och ett annat om droger som var ett viktigt element för flera av de inblandade. (tidigare inlägg). Sex och kön avhandlas i ett eget kapitel. Här finns så klart också ett kapitel om jazzens inflytande. Jag hade stor behållning av ett kapitel som heter Landskap som handlar om landet och landskapet betydelse för flera av beatförfattarna. Ett annat intressant kapitel handlar om klass.      
Här några böcker som finns i min samling. Flera utgivna på förlaget Bakhåll.  
                 

tisdag 1 november 2016

I’ll let you be in my dreams if I can be in yours - Litteratur av och om Bob Dylan

Årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan med motiveringen "som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen" 

Det har sagts att det är ett djärvt val eftersom man nu gick utanför den skrivna litteraturen och belönar en låtskrivare. Men som Sara Danius säger "han skriver en örats poesi, men det blir också ett ögats poesi precis som med Homeros och Sapfo" 

Så det här inlägget handlar inte om vilka skivor man bör införskaffa (vilket givetvis är nästan alla) utan i stället handlar det om vilka böcker man bör läsa.

Den självklara början är 


      
Dylans samlade Sångtexter 1961-2001 som i slutet av november kommer i ny upplaga med sångtexter fram till och med 2012.

Det här är själva fundamentet för priset. Här kan var och en själv läsa Dylans poesi. En poesi som hämtad näring ur och influenser från alla möjliga håll. Bluesen, Woody Guthrie och andra folksångare, Countryn, Symbolismen, Rimbaud, Surrealisterna,Beatpoeter, Dylan Thomas och så klart bibeln men också så mycket mer. Vilket var och en själv kan läsa sig till.  








Sedan bör man införskaffa 


Bob Dylans Memoarer: Första delen, som nu åter finns i tryck sedan en vecka tillbaka med ett något annorlunda omslag än boken på bilden som är den första upplagan från 2004.















Av Dylan finns också en experimentell roman 

Tarantula som skrevs mellan 1965 och 1966, men gavs först ut 1971. Enligt Dylan själv var det aldrig meningen att Tarantula skulle bli en bok. Det här är en svårtillgänglig bok som är full av Dadaistiska och surrealistiska inslag. 














Det finns faktiskt ytterligare en bok skriven av Dylan. 


        
Inspirerad av en serie fotografier som Barry Feinstein tog i Hollywood under 1950-och 60-talet har Bob Dylan skrivit en rad dikter som tidigare varit opublicerade.    














När det gäller böcker om Dylan så finns det ett näst intill oändligt antal. Och själv äger jag en ansenlig mängd, men tänker bara här ge några få tips på några verkligt "nödvändiga".

Ganska nyligen har det kommit ut en helt fantastik bok. 
  
Det här är en koloss på 3,5 kg där författarna på 700 sidor går igenom låt för låt. Och då inte bara de ursprungliga låtarna utan även alla outtakes som sedan kommit ut på officiella Bootleg. 

  








  


Vill också framhäva några "lärda" böcker som analyserar Dylans diktning. 






Boken Stickspår: Åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas Nobelpriset i litteratur har jag skrivit om innan


















Heinrich Detering (f 1959) är professor i litteraturvetenskap i Göttingen. Det här är en bok som jag uppskattar mycket och har haft stor glädje av. Detering analysera några av sångerna och konstfiguren Dylan, rollspelet, de ständiga förvandlingarna och de genomgående motiven i texterna. 



Den här boken är en doktorsavhandling av Mats Jacobsson. 

Det är en intressant studie av Dylans texter under hans mest kreativa och ikoniska period 1961-1967   













Två biografier bör också nämnas. 






Den här biografin av Anthony Scaduto slutar redan 1972. I den svenska utgåvan från 1985 finns förvisso ett kort efterord om de dryga tolv åren efter. 
En klassiker i genren.  Anses vara den första ordentliga studien av Dylans liv och arbete.     




Howard Sounes biografi bjuder på en mängd pikanta detaljer och några nya avslöjande. Den har av vissa kallats "Den definitiva biografin" Men det är en lätt överdrift. Den är snarast lite tradig.   

   








Nedan följer ytterligare några titlar som närmast får ses som överkurs för den riktigt intresserade.  














onsdag 26 oktober 2016

Berättelse om ett äktenskap - Geir Gulliksen

Geir Gulliksen (f 1963) är en välkänd profil i Norge både som förläggare och författare. Däremot är han ganska okänd i Sverige, men knappast nu längre då han med sin roman Berättelse om ett äktenskap har fått stor och positiv uppmärksamhet. Romanen är också nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. 


   
Den här lilla tunna romanen äger en sällsam lyskraft. Trots att den handlar om något som berättats så många gånger förut, om kärlek och äktenskap så är den berättad med en alldeles eget ton och på ett väldigt speciellt sätt. 

Historien berättas av mannen Jon genom frun Timmy. Det är en drabbande och smärtsam beskrivning av vad som händer när kärleken är slut, tar slut. 

Så mycket mer kanske inte behöver sägas utan vill nog mest uppmana alla till läsning av denna berörande och språkligt storslagna roman. Man blir rikligt belönad. 

söndag 23 oktober 2016

MSO under ledning av Christophe Mangou framför musik av Frank Zappa - Malmö Live 2016-10-22

Gårdagens konsert på Malmö Live blev en både magnifik och rolig tillställning. En konsert där Malmö Symfoniorkester framförde flera av Frank Zappas symfoniska verk under ledning av dirigenten Christophe Mangou.

Strax innan konserten där delar av MSO värmer upp. Foto Jesper Ekdahl

Vi fick bland annat höra låtar som Uncle Meat och Peaches En Regala blandat med ett stycke för mindre orkester av Igor Stravinskij (som var en stor influens).
MSO framförde också ett improvisationsstycke Zappi-Zappo, Soundpainting concerto tillsammans med elgitarristen Frédric Maurin där musikerna fritt tolkade och framförde musik efter Christophe Mangous rörelse i sann Zappa anda.
Mellan styckena fick vi ta del av intressant mellansnack och flera roliga anekdoter av Mangou som också kunde avisera en överraskning. Det visade sig att som av en händelse var en av Zappas gamla medmusiker i stan. Napoleon Murphy Brock stormade in i konsertsalen med en vidhängande väska full med muffins som han delade ut för att sedan komma upp på scen och sjunga The Muffin man och även spela saxofon.

Christophe Mangou & Napoleon Murphy Brock. Foto Jesper Ekdahl

MSO & Napoleon Murphy Brock. Foto Jesper Ekdahl

Frank Zappas medmusiker Napoleon Murphy Brock. Foto Jesper Ekdahl
 Det blev en konsert full av överraskningar och så galen som bara en konsert med zappa kunde vara. En underbar kväll som blev lång mer intressant än jag förväntade mig.    
      

fredag 21 oktober 2016

“All I can be is me- whoever that is. ” Bob Dylan



Det har nu gått mer än en vecka sedan Svenska akademiens ständige sekreterare Sara Danius stängde de tunga trädörrarna till akademiens sammanträdesrum, vände sig om och tillkännagav att årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan.  







Jag tänkte först göra som Dylan och inte kommentera det hela. :)

Men det går ju inte. Något måste sägas. Jag blev väldigt glad och tyckte det var ett roligt och vågat val. Ett val som överraskade och förvånade, men som också väckte bestörtning och ilska hos många. Det är förvisso inget unikt för årets val. Så har det varit sedan priset instiftades och det är tur det för det omvända vore ju förfärligt. Om ingen brydde sig kunde de lika väl lägga ner priset. 
För mig kom det inte som en stor överraskning. Däremot ska jag villigt erkänna att jag ändå var förvånad, men då mest över att det verkligen blev av. 

Varför blev då inte jag överraskad? Är det bara för jag tycker att han förtjänar det och därmed tycker det en självklarhet. Inte riktigt! Jag blev bara inte överraskad på samma sätt som jag inte skulle blivit om det vore en annan värdig pristagare. För så är det med nobelpriset i litteratur att det varje år skulle det kunna gå till minst 10 andra som är lika värdiga kandidater. 

Om man läser och följer med i debatten kring litteratur och nobelpriset så har Bob Dylan figurerat i diskussionerna och varit nominerad i tjugo års tid nu. 

Om man bara bemöda sig lite och tar reda på hur urvalsprocessen går till, så tror jag att några av de allra dummaste kommentarerna hade uteblivit. Varje år får Svenska Akademien in mellan 200 och 300 nomineringar från de få som har rätt att nominera. Och de är Akademier och institutioner likt Svenska Akademien, Författarförbund i olika länder, tidigare pristagare och professorer i litteratur. 
Sedan arbetar några ledamöter med denna långa lista och reducera den till en mer hanterbar som sedan ligger till grund för alla de aderton (som egentligen bara är sjutton sedan flera år) om jag nu fattat det rätt.
Viktigt är också att man måste vara nominerad samma år som man blir tilldelad priset. Så det hjälps liksom inte att ha varit en het och "självklar" kandidat om ingen har nominerat hen det året. 

Men detta vill jag bara ha sagt det att det finns och har funnits (först gången Dylan nominerades var 1996) personer från ovannämnda grupper som har sett och förstått att Dylans poesi äger sådan kvaliteter som gör att han kan komma på tal.       
  
"It's not easy to define poetry" lär Dylan ha sagt.  

Stickspår : Åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas nobelpriset i litteratur - Ola Holmgren

Man kan nästan tro att Ola Holmgren (född 1946), professor emeritus i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola skulle vara synsk. I februari i år kom nämligen en lärd och intressant studie över Bob Dylans litterära gärning med den insiktsfulla titeln Stickspår : Åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas Nobelpriset i litteratur.  


På förlagets hemsida står det så här om boken "I denna bok argumenterar Ola Holmgren för Dylans poetiska storhet genom att analysera och diskutera åtta nedslag i Dylans enorma sångkatalog. Ingenting är givet när det gäller Dylan, Holmgren tillåter sig också själv att vara subjektiv i sitt urval. Alla dessa låtar är outtakes, som förr eller senare har dykt upp som piratutgåvor och alltså inte på förhand gått igenom den ”dylanska domstolen”. Dessa låtar är ”stickspår” i hans produktion, de finns alltså inte från början på Dylans officiella album. "

Jag skaffade boken två dagar innan tillkännagivandet vilket även det kan ses som något av en synsk handling.

De åtta låtar som dissekeras och analyseras är Red River Shore, Born In Time, Series of Dreams, Mississippi, Abandondes Love, Angelina, Caribbean Wind och Blind Willie McTell.        


Jag vet inte riktigt om innehållet når upp till den uppfordrande titeln. Men likväl är det en förtjänstfull studie som tar oss igenom låtar i Dylans låtskatt som inte är så genomlysta och omskrivna.     

     

måndag 10 oktober 2016

Den tid då ljuset avtar - Eugen Ruge

Den tid då ljuset avtar är en stor läsupplevelse. En innehållsrik berättelse som ligger nära författaren Eugen Ruges egen familjehistoria. Eugen Ruge är född 1954 i Sosva, Sverdlovska oblast, Sovjetunionen. Hans far som var historiker från Östtyskland, hade blivit deporterad till Sibirien men då Eugen var två år flyttade familjen tillbaka till Östberlin.

Ruge studerade matematik vid Humboltuniversitetet. Författarkarriären inleddes 1986 som manusskribent till dokumentärfilmer. 1988 flyttade han till Västberlin. Han romandebuterade 2011 med Den tid då ljuset avtar som vann tyska bokhandlarpriset och Alfred Döblin- priset. Så det är inte en dag för tidigt att även svenska läsare får ta del av denna brett upplagda skildring av DDR som av den tyska pressen har kallats för "Den stora DDR-Buddenbrooksromanen"



Den tid då ljuset avtar är en episk familjeberättelse där vi får följa fyra generationer av familjen Umnitzer. Historien har en ganska komplicerad struktur då den inte berättas linjärt och det är många personer att hålla reda på. Vilket gör att jag i början av romanen bläddra tillbaka då och då och även måste kika titt som tätt i personregistret längs bak. Men ganska snart är jag inne i berättelsen och då går läsandet snabbt. För det är en magnifik och förtrollande berättelse som nu växer fram sakta och med säker hand. DDRs historia skildras skickligt genom de olika familjemedlemmarnas minnesbilder. Berättelsen sträcker sig tidmässigt från 1952 till 2001, men då inte kronologiskt utan genom punktvisa nedslag. Det finns ett årtal som är extra speciellt och som återkommer flera gånger, nämligen den 1 oktober 1989. Som alla vet är detta en månad innan muren föll, men det vet inte bokens persongalleri. Denna dag samlar patriarken Wilhelm Umnitzer familjen för att fira sin 90-årsdag och flera av familjemedlemmarna ger sin syn på denna dag.

Romanen är ett collage av familjehistorier, dialoger och monologer som ger läsaren en magnifik inblick i det historiska skeendet och hur samhällsförändringen påverkar de olika familjemedlemmarna. Det finns mycket humor och charm, sorg och bedrövelse i denna roman som antagligen är en av årets allra bästa.

             

     

söndag 18 september 2016

Imharam - Malmö Live Kanalscenen 2016-09-17

Imarhan från Algeriet gästade i går Malmö. På utsatt tid klev de upp på den lilla kanalscenen på Malmö Live. Vi var knappt ett hundratal som sökt oss hit denna kväll. Sedan gruppens självbetitlade debutalbum kom i maj har gruppen varit på turné runt om i Europa. Imarhan är del i en ny våg av ökenbluesband som startades av Tinariwen. Dessa unga Tuareger har ett något annorlunda sound än sina mera namnkunniga kollegor. Det är en blandning av traditionell tuaregmusik med element av jazz, funk, rock och algerisk raï.

IMARHAN. Foto Jesper Ekdahl
   

Gruppen gjorde nog så gott de kunde denna kväll. Om det var för att publiken satt ner framför scenen eller för att de var trötta efter allt turnerande kan jag inte säga, men det blev inte riktigt det sväng och dansfest som man kanske hade kunnat förväntat sig. Visst var det bitvis svängigt med funky groove och skrikande eldiga gitarriff men jag hade nog hoppats på lite till. Det blev något enahanda och bandet kändes något oinspirerat denna kväll.



Har inte kunnat verifiera, men tror att bandet bestod av Sadam Abderhame, sologitarr och sång, Haiballah Akhamouk, kalabass, djembe och sång, Hicham Bouhasse, djembe, kalabass, gitarr och sång, Kadah Ourzig, rytmgitarr och Tahar Khaldi, bas och sång.