Bokrea /Tips/ Historia och personlig reflektion

Så stundar då den årliga bokrean, vilket nog inte var en självklarhet för branschen. Men alternativet med en helt inställd rea, var inte ekonomiskt försvarbart. Bokhandlarna skulle då ligga på enorma lager böcker, då reainköpen sker redan vid förra årets rea. 

På tal om förra årets rea, så avlöpte den som vanligt. Pandemin var då bara något diffust borta i Kina.  

Årets rea kommer att vålla alla bokhandlare huvudbry och en viss nervositet kan man nog skönja. All har att följa folkhälsomyndighetens rekommendationer och det innebär att bara några få kunder åt gången kan vara inne i butiken. Så det vanliga kaoset, livligheten och "festen" blir det nog inte. Många har tagit beslutet att återinföra förhandsbeställningar inför rean (något som det flesta bokhandlare slutade med för ett antal år sedan)

Detta är ett helt riktigt beslut som gör att möjligheten att få sålt årets reaböcker ökar. 

Själv har jag varit medverkat och slitit med 32 stycken reor sedan jag började i bokhandeln 1988. Min allra första rea var 1989, som jag sattes att sköta i stor sett själv. På den tiden hade de flesta en gemensam bokreakatalog och jag kommer så väl ihåg hur jag märkte reaböckerna med prislappar där inte bara pris stod, utan också en sifferserie som var tryckt i katalogen och som skulle stå på prislapparna. 

Innan jag fortsätter med mina egna minnen, tänkte jag ägna något lite om bokreans historia.  

Historia

Bokrean är en väletablerad tilldragelse som har erbjudit bokälskare billiga böcker i snart ett sekel. Dess historia går tillbaka till slutet på 1920-talet, då förlagen och bokhandlarna sålde sina restlager till realisation. 

Några gemensamma regler fanns ännu inte, utan det enda var att böckerna skulle vara äldre än fem år. På trettiotalet bestämde de svenska förlagen ett gemensamt startdatum kring den 15/2, ett datum som sedan har varierat under decennierna som gått. År 1940 släpptes den första reakatalogen, men då med bara några få förlag. Bokreans egentliga start, så som vi känner den idag kan säga börja 1945, då 14 förlag och 900 boktitlar presenterades i en gemensam katalog. 

Fast ganska snart upphörde Bonnier med sin medverkan och gjorde istället en egen katalog och fram till 1973 utkom det två reakataloger (vilket återkommer igen senare) 

Man brukar säga att 1950- och 60-talen var bokreans glansperiod. Rean hade stor medial uppmärksamhet och böckerna var utan undantag originalupplagor som såldes mycket billigt. 

Det fanns ett stort intresse från allmänheten för bokrean, men det började svikta på 70-talet, när det istället för fyndgruva blev böcker som trycktes i speciella reautgåvor och många böcker återkom rea efter rea. 

I branschen var man lite orolig för att rean skulle tappa trovärdighet och något måste göras. 

I slutet av 80-talet sänkte förlagen nettopriserna rejält och man rensade ut kartonnage och de speciella reaupplagorna ur katalogen. Detta var lyckosamt grepp och rean fick tillbaka något av sitt gamla rykte. 

På 1990-talet började de olika bokkedjorna med sina egna reakataloger och den gemensamma katalogens upplagor blev allt färre och färre och tillsluta var det bara en angelägenhet för de få fristående bokhandlarna.  

Under mina många år i branschen har det alltid hetat att bokrean var bättre för, både bland kunder och anställda, frågan är då när förr var. 

Själv tycker jag nog att inte så mycket hände eller var annorlunda än fram till för några år sedan då nätbokhandlarna blev en stor aktör även vid bokrean. Detta är nog den avgörande punkten för hur man ska betrakta bokrean som den "fest" det då en gång var. 

 

Så tillbaka till några egna minnen. Jag kommer ihåg i början på 90-talet, då jag jobbade i en bokhandel i Lund. Det här året hade det smugit sig in ett felaktigt pris som uppdagades alltför sent. Jag och en kollega till skulle öppna på natten och reagerade på att det var ovanligt lång kö utanför butiken. Strax innan öppning uppdagade vi felet och förstod att det här reder vi inte ut utan vi tog beteckning och sedan fick kunderna slås om de få exemplar som fanns. 

Andra minne handlar främst om alla de riktigt goda åren under 90- och långt in på 2000-talet, då vi ibland hade långt mer än 1000 förhandsbeställningar och därmed hade ett litet helsicke med var vi skulle ställa alla påsar. 

Nu till årets rea som kommer att bli en prövning på många sätt. Hoppas det kan bli en bra rea ändå och tänkte avsluta med att tipsa om några av Akademibokhandelns titlar. 

Det finns många riktigt bra romaner, så som

Rachel Cusk med en volym där Kontur, Transit, Kudos ingår. 

Elana Ferrante - De vuxnas lögnaktiga liv

Emilie Pine - Allt jag inte kunde säga 

Lydia Sandgren - Samlade Verk

Karin Smirnoffs alla tre böcker

och så klart 

Klas Östergren. 

Louise Glück - Vild Iris

ett riktigt fynd är 

Simmaren av John Cheever     

och så klart för er som aldrig läst

Ensam i Berlin av Hans Fallada     

När det gäller deckarna vill jag rekommendera 

Blindtunnel av Tove Alsterdal

Bland historieböckerna finns det många godbitar, så som 

Dagordningen - Éric Vuillard    

sedan 

Englands Historia i två band av Dick Harrison. 

vidare 

Gunnar Bolins Hovjuvelerarens barn är mycket läsvärd   

liksom 

Sverigevänner av Arash Sanari

Kalle Linds, Hasse Alfredson biografi är given för den som inte har den. 

vidare vill jag tipsa om 

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

Kapitalet och ideologin - Thomas Piketty

sedan har vi bland kokböcker och annat

Nebbiolo - så funkar det

Vackra vinturer i Europa 

  

                     

Minnesord - Chick Corea -1941-06-12- 2021-02-09

Den amerikanske pianisten Chick Corea är död. Han avled den 9 februari efter en längre tids sjukdom i en sällsynt form av cancer. 

Under sex decennier kom den virtuosa Chick Corea att höra till de yppersta bland jazzpianister. Han är den artist som vunnit flest Grammys, hela 23 stycken och han var nominerad 60 gånger. 

Foto: Mikoaj Rutkowski

  

Fadern, en jazztrumpetare i dixieland -band introducerade Chick för pianospel redan vid fyra års ålder. Han kom att påverkas tidigt av bebopen, med namn som Dizzy Gillespie och Charlie Parker. Han började spela trummor vid åtta års ålder, vilket kom att prägla hans pianospel. 

Redan under gymnasietiden spelade han på olika lokala jazzklubbar. Sedan flyttade han till New York för att studera musik, men det blev bara en månad på Colombia University och ett halvår på Juilliard School, då han fann att det inte gav honom något. Istället inleddes han professionella karriär i början av 60-talet med Mongo Santamaria, Blue Mitchell och Herbie Mann. 1967 medverkar han på skiva med Stan Getz och i slutet av 1966 gjorde han sin skivdebut, med Tones for Joan's Bones (skivan släppes först 1968) där Woody Shaw, Joe Farell, Steve Swallow och Joe Chambers medverkar. Två år senare 1968 släppte han trioalbumet Now He sings, Now He sobs, med Roy Hanes och Miroslav Vitous.

Mellan 1968 och 1970 medverka han på Miles Davis plattor och på turné i vad som brukar beteckna Miles "elektriska period", Filles de Kilimanjaro, In a Silent Way, Bitches Brew och Live-Evil.

Tiden med Miles gjorde honom till en uppmärksammad jazzstjärna och han etablerade sig som en av de ledande artisterna på elektrisk keyboard. 

1970 lämnar han tillsammans med Dave Holland samarbetet med Miles och startar gruppen Circle, och en kort tid därefter det ikoniska bandet Return to Forever. 

Han var en tongivande och viktig gestalt i framväxten av jazz - fusion genren. Bandet Return to Forever utgjorde tillsamman med Weather Report, Headhunters och Mahavishnu Orchestra de ledande i genren. 

Bandet kom att ha flera medlemsbyten, där första sättningen bestod av Stanley Clarke, Airto Moreira, Flora Purin och Joe Farell.  Andra medlemmar ha varit Bill Conners, Al DiMeola, Lenny White med flera. 

Han gjorde under tiden flera andra lyckade samarbeten, bland annat med Gary Burton, (som tillhör minafavoriter) de kom att göra flera fina skivor tillsammans. Corea kom också att turnera med Herbie Hancock, ett akustiskt pianosamarbete som också de kom att återvända till på senare år. 

Andra samarbeten under 80-talet var med Mike Brecker, Steve Gadd, Eddie Gomez, Roy Hanes, Miroslav Vitous, Keith Jarrett. 

Han kom också att spela in en hel del klassiska kompositioner, bland annat en skivinspelning med Mozart.

1986 startade Corea ett nytt projekt, Elektric Band, med bassisten John Patitucci, trummisen Dave Weckl och gitarristen, Scott Hendersson som året efter avlöstes av Frank Gambale och då tillkom även saxofonisten Eric Marienthal. 

Mitt enda konsertminne med Chick Corea var just Electric Band på Malmös Gamla konserthus 1986. 

Något år senare gjorde Corea, Patitucci och Weckl en akustisk sättning också. 

1992 startade han sitt eget skivmärke.

1996 formades en all-star grupp med Roy Hanes, Kenny Garrett, Chrristian McBride, Joshua Redman oc Wallace Roney för att hylla pianisten Bud Powell.   

1998 medverkar han på det fantastiska albumet Like Minds, med Gary Burton, Roy Hanes, Dave Holland och Pat Metheny. 

2001 släpptes Chick Corea New Trio med Avishai Cohen och Jeff Ballard. 

Han kom på senare år att utforska samtida klassiks musik och kom själv att komponera en del klassisk musik.

2008 återförenades Return to Forever för en bejublad världsturné och samma år bildade han ett nytt band Five Peace Band, med John McLaughlin, Kenny Garrett och Christian McBride. Under världsturnén alternerade Vinnie Colaiuta och Brian Blade på trummor. 

Chick Corea rankas tillsammans med Herbie Hancock och Keith Jarrett som en av de främsta pianisterna och kompositör/bandledare sedan de sena 60-talet. 

     

                                     

 

                

          

Glöm allt men inte mig - Philomène Grandin

Glöm allt men inte mig av Philomène Grandin är en ömsint dotters berättelse om sin pappa, den legendariske Izzy Young som avled 2019 (läs om det här).   

Alla Dylan fantaster känner väl till Izzy Young som den som gav Dylan hans första riktiga spelning. För alla som är intresserade av folkmusik var han också en känd gestalt som under många år, först i New York från 1957 och sedan 1973 i Stockholm, drev Folklore Center på Mariatorget. 

Det är en varm, humoristisk och sorgsen berättelse om en kärleksfull dotter - pappa relation.  Philomène berättar om en väldigt speciell relation med en bohemisk pappa som ofta saknade pengar. Philomènes skildring är inte kronologisk, utan vi får följa livet genom ögonblicksbilder, så som minnet ofta fungerar. Det kan vara bra att här vara tydlig med att detta inte är en biografi om Izzy Young.

Philoméne skildring koncentreras till några få enskilda år, då främst tidigt 80-tal och 2016, det år då Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur och där Izzy Young och Philomène var inbjudna. Det är intressant och roligt att få ta del av Nobelbanketten. 

Det här är först och främst en fin kärleksförklaring, som inte värjer för de många svårigheter som uppstår med en nära anhörig som sakta glider in i demensen.