tisdag 20 juni 2017

Patricia Barber på sommarscen 2017-06-20

Ikväll var det återigen dags för en världsstjärna att gästa Malmös sommarscen. Den amerikanska jazzpianisten och sångerskan Patricia Barber hade flugits in från Chicago. 


Patricia Barber är född 1955. Hennes far var medlem av Glenn Millers Band. Hon började spela piano när hon var sex år gammal, har sedan studerat klassiskt piano vid University of Iowa och har en magisterexamen i jazzpedagogik från Northwestern University.

Tillsamman med sina två medmusiker Patrick Mulcahy, bas och Jon Deitemyer, trummor gjorde de det mesta rätt denna kväll, men hade ett kylslaget väder emot sig. Det såg ut som om hon stundtals var besvärad av både kylan och blåsten. Hon verkade ha svårt att få upp värmen i fingrarna och gned hela tiden händerna mot varandra för att på så sätt få värme i händerna.


Patricia Barber, Patrick Mulcahy, Jon Deitemyer: Foto Jesper Ekdahl 

Det blev ändå en fin kväll där vi fick prov på hennes sparsmakade och delikata framtoning som präglas av ett återhållsamt pianospel och med en originell sångröst, där hon vill förtälja något med sin sång en slags "litterärt" berättande sångstil där varje ord sjungs klart och tydligt. 

Så här skrev Time Magazine om henne för några år sedan:

"Cross Diane Krall with Susan Sontag and you get Patricia barber, whose throaty, come-hither vocals and coolly incisive piano are displayed to devasting effect" 

Hon var inte obekant för mig, tvärtom så lyssnade jag en hel del på henne för några år sedan. Men hon hade fallit lite i glömska, så när jag kom hem kikade jag i skivsamlingen och upptäckte att jag hade två av hennes skivor, Companion från 1999 och Verse från 2002 som båda är bra.     
               

söndag 18 juni 2017

Susana Baca på sommarscen 2017-06-18

Ikväll stod världsstjärnan Susana Baca från Peru på Sommarscen. Susana Baca född 1944 i Chorrillos, en provins i Lima. Hon har två gånger kammat hem Latin Grammy Award och är en legend inom afro-peruansk musik. Hon har även varit kulturminister under en kort tid. 


Susana Baca. Foto Jesper Ekdahl

Tillsammans med fyra medmusiker, gitarr, violin, bas och slagverk framfördes vacker och finstämd musik i en tillsynes perfekt inramning, soligt sommarljumt väder och stor publik.

Fast hennes intima musik hade nog gjorts sig bättre på en mindre scen som Victoriateatern.
Bortsett från denna invändning, så var det elegant och själfullt. Hon har en stark karisma och en stark och besjälad röst. Jag hade ingen riktigt koll på låtarna annat än att jag kunde urskilja Cohens låt Take This Walts, som är en tonsatt dikt av den spanska poeten Fredrico Garcia Lorca. 

Susana Baca som jag inte tidigare var så bekant med (trots besök i Peru) är en artist jag kommer att lyssna och upptäcka mer av framöver.             

söndag 11 juni 2017

Konsert med Bekkas/ Kajfes/Dahl/Pasborg på Jazzhus Montmartre - 2017-06-10

Hade förmånen att vinna inträde för mig och en kamrat till gårdagens konsert Bekkas/Kajfes/Dahl/Pasborg på Jazzhus Montmartre. Detta gladde mig mig mycket och så här efteråt än mer då det hade varit en stor synd att missa detta. Det var nämligen fusionsmusik av världsklass med musiker som älskade vad de spelade.


Uppsluppet mellansnack av Carsten  Dahl med Bekkas, Kajfes & Persborg. Foto Jesper Ekdahl

Majid Bekkas (f 1957) är en marockansk multiinstrumentalist och sångare. Spelar främst Oud, guembri och gitarr. Har varit professor i klassisk gitarr och är konstnärlig ledare för Jazz au Chellah i Rabat sedan 1996. Har spelat in ett stort antal skivor, flera genom möte och samarbete med andra, b.la med Joachim Kühn. 

Under två kvällar på Jazzhus Montmartre har Majid Bekkas tillsamman med den svenska trumpetaren Goran Kajfes, Subtropic Arkestra, Oddjob, Nacka Forum och de två namnkunniga danska musikerna Carsten Dahl, piano och Stefan Persborg, trummor framförde en spännande musikalisk resa. 

Musiken som gruppen skapar har sin utgångspunkt i traditionell Gnawa musik och runt det   speciella instrumentet guembri väver det övriga musikerna en fusion av explosiva rytmer (Pasborg är en taktfast häxmästare med ett jävla sväng) svävande trumpetslingor och vackert pianospel av Dahl. 

Under kvällen spelade gruppen två sett med en halvtimmes paus i mellan. Vi som hade sökt oss till Montmartre denna underbara kväll fick en enastående musikupplevelse som kommer att leva länge kvar inom oss. 

Ska man säga något negativt, så är det att det hade varit roligt att även få höra Bekkas spela Oud, men kanske kommer ett sådant tillfälle längre fram, då det verkade som om samarbetet under dessa två kvällar kanske får en fortsättning.      



     

tisdag 30 maj 2017

50 års jubileum av Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band

Den 1 juni fyller Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band 50 år i Sverige. Några dagar tidigare den 26 maj hade Beatles åttonde studiealbum släppts i Storbritannien och den 2 juni släpptes albumet i USA. Det hade gått tio månader sedan Revolver släpptes och fansen var hugade och förväntansfulla, och än mer efter februari då den aptitretande singeln med Penny Lane och Strawberry fields forever släpptes. 

När musiktidningen Rolling Stone 2003 publicerade en lista över de 500 bästa albumen genom tiderna, en lista som baserades på många hundra musiker och kritikers omdöme, blev resultatet detta för de tio första. 

 1. Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band
 2. Pet Sounds
 3. Revolver
 4. Highway 61 Revisited 
 5. Rubber Soul
 6. What's Going On
 7. Exile on Main St.
 8. London Calling
 9. Blonde on Blonde
10. The Beatles (The White Album)

Oavsett vad man tycker om den här typen av listor så är det ett oomkullrunkeligt faktum att Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band är ett barnbrytande och enastående album. 


Jubileumsutgåvan med 4 cd och dvd. 
Jag var själv för ung 1967 för att komma ihåg det omvälvande (som de flesta kände) möte med detta tidiga konceptalbum som populärmusiken frambringat. Först några år senare runt 1974-75, hade jag en fanatisk Beatles period och tillsammans med en kompis Christian spelade vi Beatles tillsammans och analyserade musik och texter så gott vi kunde. Jag höll (och håller) Revolver väldigt högt och det var den platta som jag lyssnade mest på under ganska lång tid. Men efter jag fick Sgt Pepper's i födelsedagspresent av en klasskompis när jag fyllde 12 år var jag var liksom generation innan helt betagen i denna lekfulla villervalla. 
Genom att "gömma" sig bakom ett alter ego fick de fyra möjligheten att förutsättningslöst tillsammans med trollkarlen George Martin utforska alla sina idéer och pröva   musikstudions potential i total frihet. 


     
Med sin blandning av psykedelia, music hall, fröet till progressiv rock, raga, vaudeville, avantgarde, klassisk musik och rock är det ett album att ständigt utforska och förvånas över. 
Det har i dagarna kommit en underbar jubileumsutgåva med 4 cd, böcker och DVD där det finns otaliga intressanta outtakes som aldrig tidigare har getts ut.        

tisdag 16 maj 2017

Alex - Pierre Lemaitre

Det har tagit lång tid för svenska läsare att möta kommissarie Camille Verhoeven. Men nu sker det när det fransk inriktade förlaget Sekwa ger ut Alex, som är del två i en trilogi. Det är högoktanig spänning där författaren Pierre Lemaitre hela tiden driver gäck med läsaren. 



Även om den redan från början är både rafflande, grym och otäck så engagera den mig inte först. Den börjar med att Alex Prévost blir överfallen och kidnappad och sedan upphängd i en trång bur i en övergiven fabriksbyggnad. Där står det ganska klart för henne att hon kommer att dö. Den första tvekan som jag kände försvinner nu ganska snart för vad denna deckare bjuder på är en resa full av många luriga turer innan allt faller på plats, på de allra sista sidorna.  

söndag 14 maj 2017

Tommy - Tommy Berggren

I natt avslutade jag läsningen av Tommy Berggrens femhundrasjuttio sidor tjocka och 1,6 kg tunga memoarbok. 

Tommy Berggren som fyller 80 år den 12 augusti i år har verkligen inte haft ett skitliv, något som han som trettonåring var övertygad om var det som stod tillbuds. 

Istället har det varit ett makalöst liv. Ett liv som var dramatiskt redan från början.Tommy föds 1937 med ett fel på ena lungan. Något som läkarna bedömde vara så allvarligt att de inte gav gossebarnet någon större chans att leva mer än några månader. Så illa gick det nu inte.
   
Nu tänker inte jag försöka sammanfatta boken utan jag gör några nedslag och rekommenderar er att läser boken.        



 
Han växer upp på Masthugget i en arbetarfamilj där fadern var både politiskt och fackligt aktiv och detta arbetarklassarv har betytt mycket för Berggren. 

Efter att han som tolvåring först gången lyckats smita in på en barnförbjuden filmförställning började han som han säger "utveckla min egen Svenska Filmindustri". Han återberättar de barnförbjudna filmer han ser för kvarterets ungar som inte kommer in. 



Jazzen kommer tidigt in i Berggrens liv. Ett intresse som han behållit hela livet och flera gånger när han beskriver sitt skådespeleri likna han det med att det ska svänga som i jazzen. 
Två månader innan hann fyllde femton, som egentligen var den ålder som krävdes för att gå på sjön (fadern ordnade sjömansbok då han jobbade på sjöfartsförbundet) for Tommy till Amerika. I New York uppsöker han Birdland, som vid den här tiden var den hetaste jazzklubben i världen. Han berättar om sitt osannolika möte med Charlie "Bird" Parker, som om det inte vore för bilden ovan skulle vara svårt att tro på. Den här bilden fångar tonen i boken, att ingenting av allt det otroliga karln har gjort och varit med om är möjligt att ifrågasätta utan man får nog tro honom och bara åka med i handlingen. 


Sexton år gammal hösten 1953 går han impulsivt första gången på teater och ser Per Oscarsson i rollen som Hamlet och efteråt bestämde sig Berggren för att det var det här han skulle ägna sig åt. Han börjar på den privata teaterskolan Pickwickkubben, sedan blir det Atelierteatern och efter en tid elev på Göteborgs Stadsteater. Det går bra för den unge Tommy och som tredjeårselev spelar han Osvald i Ibsens Gengångare och får strålande recensioner. Nu är Berggren het och ganska snart får han sin först filmroll .     



Så klart skildras vänskapen och samarbetet med Bo Widerberg där det finns många obetalbara och roliga beskrivningar.  



Många gånger i boken återkommer Berggren till sin respekt och beundran för tidigare generationer skådespelarkollegor både utomlands och här hemma. En som han beundrade mycket var Lars Hansson.    



Hans komplicerade relation till Ingmar Bergman känns både ärlig och nyanserad. Den är full av dråpligheter, mycket humor och anspänning. 


      

måndag 8 maj 2017

Liten guide över musiker från Mali.

Här följer en kortfattad guide över musiker från Mali.



Abou Diarra född 1975, sångare och Kamale Ngoni spelare.

Diskografi
2010 - An Ka Belebele
2013 - Sabou
2015 - Live at New Morning
2016 - Koya


Rokia Traore, född 1974, sångerska och låtskrivare.

Diskografi
1998 - Mouneïssa
2000 - Wanita
2003 - Bowmboï
2008 - Tchamantché
2013 - Beautiful Africa
2016 - Né so

Ali Farka Touré född 1939 i Kanau, död 2006 i Bamako. Var en sångare och högt rankad gitarrist och förmodlingen Västafrikas mest internationellt kända musiker. Tillsammans med Ry Cooder gjorde han 1994 den mycket fina plattan Talking Timbuktu.

Diskografi i urval:
1988 - Ali Farka Touré
1990 - The River
1990 - African Blues
1991 - The Source
1994 - Talking Timbuktu (med Ry Cooder)
1996 - Radio Mali
1999 - Niafunké
2005 - Red & Green
2005 - In the Heart of the Moon (med Toumani Diabaté)
2006 - Savane


Toumani Diabaté född 1965, koraspelare som anses vara en av de allra främsta utövarna av sitt instrument.

Diskografi i urval:
1987 - Kaira
1995 - Djelika
1999 - New Anicent Strings (med Ballaké Sissoko)
2005 - In the Heart of the Moon (med Ali Farka Touré)
2006 - Boulevard de I'Indépendence (med Symmetric Orchestra)
2008 - Mandé Variations
2010 - Afrocubism
2014 - Toumani & Sidiki
2017 - Lamomali


Oumou Sangaré född 1968 i Bamako. Brukar kallas "sångfågeln från Wasulu". Hon är en stark samhällskritisk röst och en förespråkare för kvinnors rättigheter.

Diskografi:
1990 - Moussolou
1993 - Ko Sira
1996 - Worotan
2003 - Oumou
2009 - Seya
2012 - Kounadia
  
Bassekou Kouyate född 1966 är kanske världens bästa Ngoni-spelare.

Diskografi:
2007 - Segu Blue
2009 - I Speak Fula
2013 Jama Ko
2015 Ba Power



  
Vieux Farka Touré född 1981, sångare och gitarrist som är son till Ali Farka Touré. En fantastisk musiker som är en stor favorit.

Diskografi i urval:
2007 - Vieux Farka Touré
2009 - Fondo
2011 - The Secret
2013 - Mon Pays
2015 - Samba

Tillsammans med Touré - Raichel Collective
2012 - The Tel Aviv Session
2014 - The Paris Session


Boubacar Traoré född 1942, sångare, låtskrivare och gitarrist.

Diskografi i urval:
1990 - Mariama
1992 - Kar Kar
1996 -  Sa Golo
2000 - Maciré
2005 - Kongo Magni
2011 - Mali Denhou
2014 - Mbalimaou


Fatoumata Diawara född 1982. Sångerska, låtskrivare, gitarrist och skådespelare. Medverkar i filmen Timbuktu.

Diskografi:
2011 - Fatou


Ballaké Sissoko född 1968 är en prominent och välkänd koraspelare.

Diskografi i urval:
2000 - Déli
2003 - Diario Mali
2005 - Tomora
2013 - At Peace

Kassé Mady Diabaté född 1949 är en alldeles enastående sångare.

Diskografi i urval:
1989 - Fode
2002 - Kassi Kasse
2008 - Manden Djeli Kan
2014 - Kiriké

Samba Touré född 1968, sångare och gitarrist. Han spelade under lång tid med Ali Farka Touré (är inte släkt) som blev hans mentor.

Diskografi:
2003 - Fondo
2007 - Aito
2009 - Songhai Blues - Homage to Ali Farka Touré
2011 - Yermakoye
2011 - Crocodile Blues
2013 - Albala
2015 - Gandadiko

Tamikrest bildades 2006 av Tuareger från norra Mali. Ett av de populäraste ökenbluesbanden på senare år.

Diskografi:
2010 - Adagh
2011 - Toumastin
2013 - Chatma
2015 - Taksera
2017 - Kidahl

Terakaft bildades 2001 av två tidigare medlemmar från Tinariwen.

Diskografi:
2007 - Bismilla
2008 - Akh Issudar
2010 - Aratan N Azawad
2012 - Kel Tamasheq
2015 - Alone 

Tinariwen bildades 1982 av Tuareger från norra Mali. "Kungarna"
av ökenblues eller Saharas Rolling Stones.

Diskografi:
2001 - The Radio Tisdas Sessions
2004 - Amassakoul
2007 - Aman Iman
2009 - Imidiwan
2011 - Tassili
2013 - Emmaar


Songhoy Blues bildades 2012.

Diskografi:

2015 - Music in Exile

Salif Keita född 1949 är kanske den mest internationellt kända musikern från Mali. Han har gjort en stor mängd skivor.

Diskografi i urval:
1987 - Soro
1989 - Ko-Yan
1991 - Amen
1995 - Folon
1999 - Papa
2002 - Moffou
2005 - M'Bemba
2012 - Talé

Awa Poulo, sångare och låtskrivare från sydvästra Mali.

2017- Poulo Warali

Habib Koité, född 1958.

Diskografi:
1995 - Muso Ko
1998 - Ma Ya
2001 - Baro
2007 - Afriki
2014 - Soo

Kandia Kouyaté, född 1959 är en kvinnlig griot och koraspelare. Hon är otroligt stor i Mali, men nästan helt okänd här.

Diskografi:
1998 - Woulalé
1999 - Kita Kan
2002 - Biriko
2009 - Ngara
2015 - Renascence

Sidi Touré, född 1959.

Diskografi:
1996 - Hoga
2011 - Sahel Folk
2012 - Koima
2013 - Alafia

Lobi Traoré föddes 1961 och dog alltför tidigt 2010. Han var en skicklig gitarrist med en psykedelisk stil.

Diskografi:
1994 - Bamako
1996 - Ségou
1999 - Duga
2004 - Mali Blue
2005 - The Lobi Traoré Group
2005 - Barra Coura
2010 - Bwati Kono
2010 - Rainy Season Blues

Ben Zabo, född 1979. Afrobeat-sångare och gitarrist.

Diskografi:

2012 - Ben Zabo


Abdoulaye Diabaté, född 1956, sångare och gitarrist.

Diskografi:
1998 - Bende
2002 - Samory


Idrissa Soumaoro, född 1949, sångare, låtskrivare och gitarrist. En relativt okänd musiker.

Diskografi:
1978 - Idrissa Soumaoro
2003 - Köte
2010 - Dijitoumou



söndag 7 maj 2017

Konsert med Samba Touré på Victoriateatern 2017-05-06

Jag hade knappt smält torsdagens konsert med öknens Rolling Stones, Tinariwen, innan det var dags för mer musik från Mali. Igår tog jag mig direkt efter jobbet till Victoriateatern för konsert med Samba Touré.



Samba Touré. Foto Jesper Ekdahl

Samba Touré och hans medmusiker Ibrahim Sere, kalebass, Djimé Sissoko, Ngoni, tamani, och Mamadou Sidibé, bas spelar en skönt hypnotisk gungande blues.  

Mamadou Sidibé. Foto Jesper Ekdahl

Djimé Sissoko, Samba Touré. Foto Jesper Ekdahl

Samba Touré och Mamadou Sidibé dansar. Foto Jesper Ekdahl 
Det blev en trevlig kväll på ett fullsatt Victoria där vi fick ta del av uppsluppen repetitiv   ökenblues. Samba Touré är sedan länge en av Malis största stjärnor. Han är väl förankrad i den västafrikanska bluestradition som hans mentor, Malis store bluesstjärna Ali Farka Touré var en mästare på.        



fredag 5 maj 2017

TINARIWEN på Stora VEGA 2017-05-04

I går var det konsert på stora Vega med Tinariwen. Men innan jag redogör för hur det var, tänkte jag först berätta om den nyöppnade matmarknaden WestMarket. 

Vi som är ofta i Köpenhamn vet vilken spännande matstad det är och många av oss har redan tidigare upptäckt matmarknaderna Street Food på Papirön och Torvehallarne vid Nörreport. Sedan januari finns det också en matmarknad på Vestebro då WestMarket öppnade. Bara 15 minuters promenad från Hovedbanegården finns nu 62 olika bodar med restauranger, caféer, specialbutiker, barer och annat både inne och ute. 

Efter en inledande öl på Mikkeller bar på Viktoriagade begav sig jag, min musik och öl älskande vän och hans son till gamle Toves Galleri på vestebrogade 97, som har genomgått en totalrenovering. 

Här var det inte helt lätt att välja var vi skulle äta, men vi lyckades bestämma oss för ett annorlunda hamburgare koncept. 



Först försäkrade vi oss om ett bord för att sedan köpa öl i Arnes Bottleshop & Bar och därefter beställde vi sjukt goda hamburgare. Konceptet var tre små olika hamburgare. En med pulled pork, en med hackebiff och en med kyckling och till det serverades underbara pomes.  
             



Vi konstaterade att hit var det självklart att söka sig fler gånger. Nu närmade sig klockan åtta och det var dags att bege sig till Vega som bara ligger ett stenkast därifrån. 

                                              Konserten.

Det var en härlig stämning på Vega och knökfullt i lokalen som tar ca 2000.
Jag kom att tänka på att senast jag var på Vega var det också musik från Mali, då med Songhoy Blues.


Tinariwen. Foto Jesper Ekdahl 
Kvart i nio står fem av bandets medlemmar på scenen. Det är en häftig visuell upplevelse att se bandet stå där i traditionella tuareg klädedräkter med sina långa sjalar som de har lindat om huvudet. 

Tinariwen är ett kollektiv av musiker där alla medlemmar sällan med på samma turné samtidigt. Under en konsert turas flera av medlemmarna om att spela gitarr, men aldrig alla samtliga samtidigt. Oftast är det en rytmgitarr och en av medlemmarna på sologitarr där det växlas mellan akustisk och elgitarr. Med på spelningen igår var Abdallah Ag Alhousseyni på sång och akustisk gitarr, Alhassane Ag Touhami på sång, men även gitarr under någon låt, Eyadou Ag Leche på bas och gitarr på en låt, Said Ag Ayad djembe och kalebass, Elaga Ag hamid på rytmgitarr och Ibrahim Ag Alhabib på sång och elgitarr. 

Grundaren Ibrahim Ag Alhabib (Han är den enda som inte har sjal runt huvudet) medverkar bara sporadiskt under kvällen då han under en längre tid plågats av en allvarlig sjukdom vilket förklarar hans enstaka framträdanden.

Ibrahim Ag Alhabib Foto: Christian Larsen 

Abdallah Ag Alhousseyni & Alhassane Ag Touhamu Foto: Christian Larsen

Jag saknade kamera denna kväll, så det blev inga bilder, men jag delar fotografen Christian Larsens fina bilder som det finns fler av på Vegas hemsida

Det blev en härlig kväll med gungande ökenblues rytmer som bjöd upp till dans. Det var många glada och lyckliga ansikten bland publiken denna kväll och de flesta hade nog gärna sett att det aldrig tog slut. 

   






tisdag 2 maj 2017

Susana Santos Silva med Lotte Anke, Sten Sandell, Torbjörn Zetterberg, Jon Fält på Victoriateatern 2017-05-02

Ingmar Bergman ställde sig frågan i populärt radioprogram varifrån musiken kommer? En nog så intressant fråga, fast denna kväll är den intressanta frågan snarare vad är musik? 

Ikväll fick ett femtiotal personer uppleva något mycket speciellt och som inte är helt lätt att ta till sig. Jag tror att många har svårt att uppskatta detta och flera skulle nog inte ens kalla det musik. Själv tycker jag det inte råder någon som helst tvekan och det var dessutom understundom helt fantastisk musik. Det handlar bara om att släppa alla invanda föreställningar om vad musik är och sedan sväva iväg.  

Susana Santos Silvia med band. Foto Jesper Ekdahl. 

Den portugisiska trumpetaren Susana Santos Silvia och hennes medmusiker Lotta Anker, saxofoner, Sten Sandell, piano, Torbjörn Zetterberg, kontrabas och Jon Fält, trummor spelar musik som har en väldigt stark närvaro och som skapas i nuet och som mest liknar en musikalisk konstinstallation. Det var annorlunda, spännande, magiskt och hela tiden oavbrutet fascinerande.

lördag 29 april 2017

Selfies - Jussi Adler-Olsen

I veckan som gick släpptes äntligen Jussi Adler-Olsen senaste kriminalroman Selfies på svenska. Del sju i serien om kriminalinspektör Carl Mørck och hans kollegor på avdelning Q kom ut i Danmark förra året lagom till Bogmässan i Køpenhamn.

Jussi Adler-Olsen på BogForum november 2016. Foto Jesper Ekdahl.

Som de flesta av er redan vet så jobbar jag i bokhandel sedan många år tillbaka och jag märkte redan i höstas av förfrågningar på denna nya bok av Jussi Adler-Olsen. Eftersom kunderna långt ifrån har klart för sig att när en ny bok släpps i Danmark så är det inte med automatik så att den också kommer ut i Sverige. Så att den varit efterlängtad är ingen överdrift.


Jag har läst den och kan konstatera att Jussi Adler-Olsen levererar som vanligt. Det är en riktigt komplex thriller med flera tillsynes osammanhängande historier. Ett brutalt mord på en äldre kvinna i Kongens Have uppvisar paralleller med ett gammalt fall, men eftersom fallet utreds av våldsroteln får avdelning Q utreda i lönndom. Ett internt e-post problem har lett till att avdelningen har inrapporterat för få uppklarade fall och nu vill polisledningen läggar ner hela avdelningen För Mørck och hans kollegor Gordon och Assad hopar sig problemen ytterligare när gruppens så viktiga kollega Rose drabbats av en psykos. Samtidigt sker det också flera besinningslösa mord och mordförsök på unga kvinnor som har blivit nermejade av en bil. Det är en skickligt vävd historia som är fylld av spänning, driv och ohyggligt våld. Men här finns också väldigt mycket humor och satir.

söndag 23 april 2017

Konsert med Anders Hagberg och Melodic Melange på Victoriateatern 2017-04-22

Vilken underbar kväll det blev med massor av spännande klanger och musikalisk vederkvickelse
Anders Hagberg (f 1958) flöjtist, saxofonist och kompositör har långt musikalisk förflutet inom jazz och världsmusik och har spelat och turnerat med Earthsongs, Mynta, New Jungle Orchestra, Yggdrasil, Björn Aafzelius och många fler. 

Han har tillsammans med den palestinska musikern Ahmad Al-Khatib på Oud bildat   Melodic Melange (Melodiös blandning) som närmast kan beskrivas som ett möte mellan nordisk jazz och arabisk maqam.        

Melodic Melange. Foto Jesper Ekdahl
Förutom dessa två består gruppen av Johannes Lundberg på kontrabas, röst och Lisbeth Diers, udu, govlpuka, bells/chimes, cymals, kalimba, gong.