söndag 13 augusti 2017

Den svavelgula himlen - Kjell Westö

Tack Kjell Westö för stor läsupplevelse och tack Bonnier för läsex! Kjell Westös nya roman Den svavelgula himlen är en svindlande och uppslukande bra roman på 475 sidor som aldrig blir tråkig. Det är stor berättarkonst, en episk skildring där vi får följa några personer under nästan femtio år från 60-talets slut till 2016. 



Romanen kretsar kring den namnlösa jagberättaren och syskonen Alex och Stella från den välbärgade familjen Rabell. En roman om klass och makt, vänskap och kärlek, erotik och passion. En stor roll spelar också minnet, framför allt då vad vi väljer att minnas. 
Det är en fantastiskt välskriven och genomarbetad roman. Skickligt komponerad och därtill på ett utsökt språk. Westö är rackarns fena på att väva in tidsmarkörer på ett sätt som inte känns konstruerat. I den svavelgula himlen finns många blinkningar till flertalet av Westös tidigare romaner.  








torsdag 3 augusti 2017

Vargarnas historia - Emily Fridlund

Trots det svensk klingande namnet är Emily Fridlund amerikan. Hennes debutroman Vargarnas historia är en intressant och skickligt berättad historia, kanske lite för skicklig. Den känns bitvis lite väl konstruerad, som en manual för kurser i  "kreativt skrivande".


Men det är absolut ingen dålig roman. Den är läsvärd på flera sätt. Den är både intressant och spännande och är skriven på ett fint poetiskt språk. Den amerikanska rörelsen Christian Science spelar en stor roll.  


onsdag 12 juli 2017

Den stora sömnen - Raymond Chandler

Bokförlaget Modernista har nyligen återutgivet två av Raymond Chandlers klassiska deckare om privatdetektiven Philip Marlowe, Den stora sömnen och Farväl, min älskling

Två vackra volymer, där en bild på Lauren Bacall pryder omslaget till Den stora sömnen, som är den jag läst om.   

Tillsammans med sin föregångare Dashiell Hammet skapade Chandler något nytt inom amerikansk kriminallitteratur. En realistisk precis stil. Hårdkokt har den kommit att kallas, eftersom den är fri från illusioner och visar upp inte bara gangstrarna utan också den utbreda korruptionen bland polis, samhällets toppskikt av politiker och affärsmän. 



Författaren Paul Auster har sagt så här om "Raymond Chandler uppfann ett nytt sätt att tala om Amerika, och Amerika har aldrig varit sig likt sedan dess"

Handlingen i Den stora sömnen är kort att Privatdetektiven Philip Marlowe får i uppdrag att ta hand om ett utpressningsförsök mot den åldrande och sjuka generalen Sternwood. Samtidigt är Sternwoods svärson Rusty spårlöst försvunnen. Uppdraget som först verkar vara ett rutinjobb blir mer och mer invecklat. Generalens båda unga döttrar som har flera tvivelaktiga affärer för sig är nycklarna i detta intrikata fall med ond bråd död längs vägen till fallets upplösning.  

Många har säkert sett filmatiseringen, vars svenska titel är Utpressningen, från 1946 med Humphrey Bogart och Lauren Bacall i huvudrollerna. Filmen blev totalförbjuden i Sverige och hade inte premiär förrän 1961. 

Han är en superb skildrare av staden Los Angels och det tillsammans med den lakoniska, smått humoristiska stilen gör att det fortfarande är intressant att läsa honom. Sedan är det i ärlighetens namn, mycket som känns förlegat och föråldrat.           

måndag 10 juli 2017

Konsert på Sølyst 2017-07-09

The Ultimate Jazzparty på Sølyst blev mitt första evenemang på Copenhagen jazzfestival i år. En perfekt början med flera konserter och ett stort stjärnuppbåd. Till och med vädret var perfekt, strålande solsken och inget regn. Sølyst ligger väldigt vackert vid havet längs med kystvejen. En magnifik utsikt över sundet där segelbåtar, badande barn vid Bellevue strandbad och ett glimrande hav utgjorde fonden bakom scenen. 




Framsidan på Sølyst

Baksidan

Bellevue strandbad
    
Strax efter tre var det så dags för dagens första band. Mike Stern / Randy Brecker Band featuring Lenny White & Theymur Phell.  

Mike Stern har ända sedan genombrottet i Miles Davis grupp i början på 80-talet tillhört de främsta fusions gitarristerna. Randy Brecker hör till den moderna jazzens mest namnkunniga trumpetare. Lenny White är kanske mest känd som medlem av Return To Forever, men brukar beskrivas som
 "one of the founding fathers of jazz fusion" . Theymur Phell, född 1987, är en ny stjärna på jazzhimlen. 

 
Theymur Phell & Mike Stern

Mike Stern & Randy Brecker

Mike Stern

Mike Stern & Randy Brecker

Första låten Out of the Blue är skriven av Mike Stern och han kör igång i full fart utan pardon. Stern är alltid lika skön och se för han är fortfarande lika sprittande, smittande spelglad som en skolpojke. Hans distinkta omisskännliga ton består av lika delar rock som jazz. Bandet fortsatte med ytterligare en låt av Stern och fortsatte sedan med en funky låt av Randy Brecker, The Deep Shit. En fin ballad där basisten fick visa prov på sitt känsliga styva spel var tänkt att avsluta detta set. Men publiken ville något annat och efter ihärdiga applåder blev det ett extranummer, Red House av Jimi Hendrix.

Efter en paus ca fyrtiofem minuter var så dags för David Sanborn with The Doky Brothers & Dave Weckl. 



Dave Weckl

David Sanborn: 

   
Det var riktigt många år sedan jag sist såg David Sanborn. Det bör ha varit i mitten på 80-talet, på North Sea jazz festival. Sanborn som verkade ha lite svårt att gå placerade sig på en hög pall och där blev han. Sanborn är nog en av den moderna jazzens mest anlitade studiomusiker och otaliga är de skivor som han medverkar på. Niels Lan Doky, piano, som tillsammans med sin yngre broder Chris Minh Doky, bas, inte bara är enastående musiker på sina respektive instrument, utan också fantastiska ambassadörer för dansk jazz. Chris är också involverad i jazzklubben Standard och en av initiativtagarna till dagens evenemang. Dave Weckl är en av de flitigaste trummisarna och han har av Modern Drummer magazine rankats som en av de 25 bästa trummisarna någonsin. 

De bjöd på fint och varierat spel där alla fick stort utrymme. De framförde låtar som Night Jessamine (Michael Brecker), Maputo (Marcus Miller) balladen Sofia (David Sanborn) och Spanish joint. Mike Stern kom upp på scen och de framförde en superb version av Horace Silver's Senor Blues. 


Sedan var det åter paus och lite ommöblering på scenen. Många passade på att flytta på sig för att åter hamna i solens sken eller gick runt och tittade i den fina parken och på utsikten. 

Runt klockan sju var det så dags för superjam med David Sanborn, Randy Brecker, Mike Stern, Niels Lan Doky, Chris Minh Doky, Dave Weckl och så förstärkt med sångaren Brian McKnight. 



Brian McKnight
   

De startade med Big Neighborhood av Mike Stern sedan fortsatte de med den välkända Some Skunk Funk (Brecker Brothers) som svängde rejält. Sanborn som inte var med från början kom nu också upp på scen och återigen framfördes The Deep Shit av Brecker. Nu var det dags för sångaren Brian Mcknight att framträda och det gjorde han med besked. Vilken röst! Han trollband oss alla i en underbar ballad. Sedan blev det ett tokroligt när musikerna åter skulle framföra Red House med Brian McKnight som inte kunde texten, men hade den på sin telefon. Det blev en hisnande tolkning med storslagen sång av McKnight. De fortsatte med van Morrison's låt Crazy Love, där McKnight som är multiinstrumentalist spelade akustisk gitarr, och Brecker färgade låten med snyggt trumpetspel. Det gick säkert rysningar genom många i publiken efter detta och som avslutande låt framfördes Brian McKnigt's låt Anytime

Många bröt upp och började rör på sig, men inte alla ville att det skulle vara slut, så efter ihärdiga och livliga applåder framfördes Jean Pierre av Miles Davis som extranummer. 

En perfekt avslutning på en perfekt dag.  

                                                                  

måndag 3 juli 2017

Jazzsufiern tipsar om Copenhagen Jazzfestival

På fredag startar Copenhagen Jazzfestival för trettioåttonde året. Mer än 1300 konserter på runt 120 olika spelställen mellan 7 juli och 16 juli gör att man bör ha någon form av strategi och planering. 


2017 års affisch.   
En strategi kan vara att strosa runt ett litet gäng, dricka öl och ta del av alla gratis musikevent som pågår lite överallt och senare på kvällen om andan faller på, gå på en konsert som kostar. 

En annan strategi kan vara som ovan fast med familj. Då kan man även ta sig till Fredriksberg där de har gratis jazz för barnen, nästan alla dagar. Kanske skickar man sedan hem familjen till Malmö och går på en kvällskonsert. 

Den vanligaste strategin för mig själv har under åren, då jag ofta jobbar den veckan, varit att åka över efter jobbet till en konsert som jag köpt biljett till i god tid före. 

Hur man nu än väljer att göra, så kanske lite information är välkommet. Här följer några tips på konserter som jag tycker man inte bör missa. Några är sådana som jag sedan länge har bestämt mig för att gå på, som Herbie Hancock (slutsåld). Andra kan vara konserter som jag fortfarande inte bestämt om jag kan, hinner eller har råd att besöka, men som jag skulle vilja. Sedan tipsar jag även om några konserter, där jag redan har sett artisten och därför står över, men som jag ändå rekommenderar. 


Årets tröja
7/7  För den som ännu inte sett Jan Lundgren när han framför sin hyllning till Jan                           Johansson (recension från Malmö) bör söka sig till Montmartre denna kväll eller någon         annan kväll under veckan , då de också spelar. 

8/7  Grattis Jazz kl 15.00 på Café Emma. Morten Højring organic Trio "Tribute to Wes                    Montgomery"

8/7  Ytterligare ett gratis event som man inte bör missa är med dansk jazz grand old man               Jesper Thilos Quartet på Palae Bar kl 17.00

8/7  På kvällen kl 20.00 på Islands Brygge uppträder den malinesiske sångerskan Oumou             Sangaré. 

9/7  På Tivoli spelar denna kväll kl 20.00 en av mina favoritmusiker Jan Garbarek Group. 

Trots att han varit en ständig följeslagare i mer än trettio år och att jag verkligen diggar honom, så ska jag inte gå på denna konsert, då den krocka med ett annat evenemang. 

9/7  Jag ska istället under större delen av söndagen delta i en liten minifestival på                              Sølyst i Klampenborg med denna laguppställning.
         kl 15.00 Mike Stern/Randy Brecker Band
         kl 17.00 David Sandborn med bröderna Doky & Dave Weckl. 
         kl 19. Grand final med båda banden. 

10/7  Woody Allen & his New Orleans Jazz Band  på Amager bio kl 20.00

11/7  Villaume/Bodilsen/Lund feat. Max Ionata på Café Den Blå Hund, Fredriksberg kl 21.15

12/7  Ulf Wakenius & Eric Wakenius. Far och son som har en sprillans ny platta i bagaget                 spelar på Haveselskapets Have, Fredriksberg kl 18.00

12/7 Den originella gitarristen Bill Frisell spelar på  Kulturhuset Islands Brygge kl 20.00. 
          (recension från förra gången han var här)

12/7 Kanske någon hellre väljer jazztrion alla pratar om Phronesis, det hetaste sedan E.S.T.
         (recension från 2014

13/7 Jag är en av de lyckliga som kl 20.00 denna dag ska se Herbie Hancock på DR                          Koncerethuset. Tidigare på dagen avnjuter jag gratis jazz i byn, som t.ex Dawda                        Jobarth/ Stefan Pasborg feat. Morten Schantz på Balders plats kl 15.00

14/7 Gratis jazz med Jacob Fischer Trio på Melchiors plads kl 15.00 

14/7 Eliane Elias på Skuespilhusets Store Scen kl 20.00

15/7 Roberto Fonseca på Kulturhuset Islands Brygge kl 20.00. (spelade i Malmö 2013)

15/7 Ibrahim Electric på DR Koncerthuset kl 21.00 


Det här var ett litet urval av alla de hundratals konserter som pågår under festivalens tio dagar.  Och som sagt tänk på alla gratiskonserter som verkligen är ett utmärkt sätt att upptäcka ny musik på. 


Vi ses i byn!

"Jazz washes away the dust of every day life" - Art Blakey

    

söndag 2 juli 2017

Basokin på sommarscen 2017-07-02

Gick direkt från jobbet till Pildammsparken för att se och höra musik på sommarscen.   Denna gång var det konsert med  sång/dans och musikgruppen Basokin som i fredags spelade på Roskildefestivalen och som nu ikväll mötte Malmöpubliken. 

Basokin betyder "Basongye från Kinshasa" och de kommer ursprungligen från Songye regionen. Gruppen är en del av ett större kollektiv av band som ingår i Kasai All Stars. 

Basokin på Sommarscen. Foto Jesper Ekdahl
De spelar en blandning av traditionell Kongolesisk musik och mera modern musik.  Av de åtta i gruppen var det tre som spelade, ibland fyra, gitarr, bas och slagverk, resten sjöng och dansade. Musiken karaktäriserades av en plinkande repetitiv gitarr teknik med tydlig trumrytm och stämsång.  

Det var i ärlighetens namn ingen stor musikalisk överraskning.  Men det var härlig stämning och gruppen bjöd på fantastisk dans och vacker sång och många i publiken tog sin chans att dansa sig varma denna kylslagna kväll.          

     

fredag 30 juni 2017

I dag ska allt bli annorlunda - Maria Semple

Det ska sägas med en gång att det här var ingen bok för mig. Så är det ibland och vanligtvis läser jag inte klart böcker jag inte är tilltalad av. Men jag gjorde dumt nog ett undantag fast att jag helat tiden var beredd att ge upp. 

Det är säkert inte en dålig roman för rätt läsare, men jag fann den bara ytlig och pladdrig. 



Jag citerar handlingen 

"Eleanor Floods liv är en riktig röra. Men idag ska allt bli annorlunda, det har hon bestämt sig för. Idag ska hon duscha och sätta på sig riktiga kläder. Hon ska gå på yoga när hon har lämnat sonen Timby i skolan. Hon ska äta lunch med en vän som hon undvikit länge. Hon ska inte svära så mycket. Hon ska till och med ta initiativ till sex med sin man Joe. Men innan hon hinner sätta sin blygsamma plan i verket kommer livet emellan. För just idag har Timby bestämt sig för att låtsas vara sjuk för att få vara hemma med mamma. Idag har också Joe valt att meddela sin receptionist att han är på semester – en nyhet för Eleanor som ringer och söker honom på jobbet. Och precis när hon tror att dagen omöjligt kan gå mer snett, då dyker en gammal kollega upp med ett manus fullmatat med snaskiga familjehemligheter – skrivet av Eleanors egen syster. Kanske kräver den där nystarten hon kämpar för att få till att hon först tar itu med saker som legat begravda alltför länge".


onsdag 28 juni 2017

Påstår Pereira - Antonio Tabucchi

Jag gladde mig så härom veckan, då en av mina stora läsupplevelse Påstår Pereira åter finns tillgänglig på bokmarknaden. Den tjugo år gamla Påstår Pereira av Antonio Tabucchi har återutgivits på bokförlaget Nilsson, som samtidigt också ger ut hans postuma Till Isbell (mer om den en annan gång). 


Mitt exemplar från 1997, då på W&W
Jag fick sådan obetingad lust att läsa om den och jag påstår att det det var det värt. Jag hävda och påstår att det är en viktig och förbannat bra roman.  

Romanen handlar om den timida journalisten Pereira, en gammal änkling som lever ett stilla liv i Lissabon 1938. Han skriver kulturartiklar i en katolsk tidning, speciellt förhandsnekrologer över berömda författare, då det gäller att vara förberedd om någon skulle avliva. Han tillbringar mycket tid på café där han dricker alldeles för många citronlemonader. Han anställer en yngre medarbetare Rossi som kan avlasta honom med nekrologerna, så kan Pereira istället översätta texter av stora författare, företrädesvis franska. 
Men tidens fascistiska strömningar med Franco i Spanien och Salazar i hemlandet Portugal tränger sig på. Pereira blir mer och mer indragen i den unga Rossis förehavanden och måste så småningom ta ställning.  

En underbar och tankeväckande roman om den lilla människan som visar stort mod när det gäller.  


Lars Danielsson - Liberetto III

För en månad sedan släppte Lars Danielsson sin tredje platta med sin konstellation Liberetto. Sedan förra skivan som kom för två år sedan (läs här) har det skett ett personalbyte i kvartetten. Den franska jazzpianisten Grégory Privat har ersatt Tigran Hamasyn, men i övrigt är det samma medmusiker, den brittiske gitarristen John Parricelli och Magnus Öström på trummor.  



På skivan medverkar också flera gästmusiker, några som har varit med tidigare som Mathias Eick, trumpet, Arve Henriksen, trumpet, Dominic Miller, gitarr, men också nya bekantskaper som Hussam Aliwat, Oud och Björn Bohlin, engelskt horn & oboe d'amore.

Liksom de båda tidigare skivorna är det här en ögonblicklig förälskelse. Det är en skiva som lämpar sig för ljumna sommarkvällar på verandan likväl som kylslagna vinterkvällar vid brasan. Lars Danielsson är en fantastisk låtskrivare med en underbar känsla för melodier, vilket han än en gång visar med denna storslagna platta. 



måndag 26 juni 2017

Min bästa väns fru - Peo Bengtsson

Romanen Min bästa väns fru av Peo Bengtsson är överraskande bra. Peo Bengtsson, född 1971 är en rutinerad författare med fyra tidigare romaner bakom sig. Jag hade dock dålig koll på honom, trots att jag är i branschen. Han har nyligen bytt förlag och häromdagen var det nya förlaget Lavender Lit och besökte oss i bokhandeln. Jag blev då intresserad av att läsa hans roman och tackar förlaget så hjärtligt för läsexemplaret som jag då fick. 



"Svante, Cecilia och deras två döttrar är på väg till bästa vännerna Henning och Karens sommarstuga på Österlen. Där ska de som vanligt tillbringa en av sommarens hetaste semesterveckor och låta sina stadsbarn få njuta av livet på landet. Men redan första kvällen ställs allt på sin spets när Henning och Karen ber Svante att bli spermadonator, eftersom Henning inte kan ge Karen det hon längtar efter. Samtliga relationer sätts på prov och en förödande hemlighet som får dramatiska följder rivs upp."

Så här ser upptakten ut till Min bästa väns fru, ett välskrivet relationsdrama som bjuder på stor underhållning, men också en del djupare insikter om kärlek, vänskap och åtrå. 

Ska man säga något negativt, så är det att det att dialogen ibland kan bli lite löjlig och infantil. Men på det hela taget är det en bra roman som våga ställa en del besvärliga frågor.    

tisdag 20 juni 2017

Patricia Barber på sommarscen 2017-06-20

Ikväll var det återigen dags för en världsstjärna att gästa Malmös sommarscen. Den amerikanska jazzpianisten och sångerskan Patricia Barber hade flugits in från Chicago. 


Patricia Barber är född 1955. Hennes far var medlem av Glenn Millers Band. Hon började spela piano när hon var sex år gammal, har sedan studerat klassiskt piano vid University of Iowa och har en magisterexamen i jazzpedagogik från Northwestern University.

Tillsamman med sina två medmusiker Patrick Mulcahy, bas och Jon Deitemyer, trummor gjorde de det mesta rätt denna kväll, men hade ett kylslaget väder emot sig. Det såg ut som om hon stundtals var besvärad av både kylan och blåsten. Hon verkade ha svårt att få upp värmen i fingrarna och gned hela tiden händerna mot varandra för att på så sätt få värme i händerna.


Patricia Barber, Patrick Mulcahy, Jon Deitemyer: Foto Jesper Ekdahl 

Det blev ändå en fin kväll där vi fick prov på hennes sparsmakade och delikata framtoning som präglas av ett återhållsamt pianospel och med en originell sångröst, där hon vill förtälja något med sin sång en slags "litterärt" berättande sångstil där varje ord sjungs klart och tydligt. 

Så här skrev Time Magazine om henne för några år sedan:

"Cross Diane Krall with Susan Sontag and you get Patricia barber, whose throaty, come-hither vocals and coolly incisive piano are displayed to devasting effect" 

Hon var inte obekant för mig, tvärtom så lyssnade jag en hel del på henne för några år sedan. Men hon hade fallit lite i glömska, så när jag kom hem kikade jag i skivsamlingen och upptäckte att jag hade två av hennes skivor, Companion från 1999 och Verse från 2002 som båda är bra.     
               

söndag 18 juni 2017

Susana Baca på sommarscen 2017-06-18

Ikväll stod världsstjärnan Susana Baca från Peru på Sommarscen. Susana Baca född 1944 i Chorrillos, en provins i Lima. Hon har två gånger kammat hem Latin Grammy Award och är en legend inom afro-peruansk musik. Hon har även varit kulturminister under en kort tid. 


Susana Baca. Foto Jesper Ekdahl

Tillsammans med fyra medmusiker, gitarr, violin, bas och slagverk framfördes vacker och finstämd musik i en tillsynes perfekt inramning, soligt sommarljumt väder och stor publik.

Fast hennes intima musik hade nog gjorts sig bättre på en mindre scen som Victoriateatern.
Bortsett från denna invändning, så var det elegant och själfullt. Hon har en stark karisma och en stark och besjälad röst. Jag hade ingen riktigt koll på låtarna annat än att jag kunde urskilja Cohens låt Take This Walts, som är en tonsatt dikt av den spanska poeten Fredrico Garcia Lorca. 

Susana Baca som jag inte tidigare var så bekant med (trots besök i Peru) är en artist jag kommer att lyssna och upptäcka mer av framöver.             

söndag 11 juni 2017

Konsert med Bekkas/ Kajfes/Dahl/Pasborg på Jazzhus Montmartre - 2017-06-10

Hade förmånen att vinna inträde för mig och en kamrat till gårdagens konsert Bekkas/Kajfes/Dahl/Pasborg på Jazzhus Montmartre. Detta gladde mig mig mycket och så här efteråt än mer då det hade varit en stor synd att missa detta. Det var nämligen fusionsmusik av världsklass med musiker som älskade vad de spelade.


Uppsluppet mellansnack av Carsten  Dahl med Bekkas, Kajfes & Persborg. Foto Jesper Ekdahl

Majid Bekkas (f 1957) är en marockansk multiinstrumentalist och sångare. Spelar främst Oud, guembri och gitarr. Har varit professor i klassisk gitarr och är konstnärlig ledare för Jazz au Chellah i Rabat sedan 1996. Har spelat in ett stort antal skivor, flera genom möte och samarbete med andra, b.la med Joachim Kühn. 

Under två kvällar på Jazzhus Montmartre har Majid Bekkas tillsamman med den svenska trumpetaren Goran Kajfes, Subtropic Arkestra, Oddjob, Nacka Forum och de två namnkunniga danska musikerna Carsten Dahl, piano och Stefan Persborg, trummor framförde en spännande musikalisk resa. 

Musiken som gruppen skapar har sin utgångspunkt i traditionell Gnawa musik och runt det   speciella instrumentet guembri väver det övriga musikerna en fusion av explosiva rytmer (Pasborg är en taktfast häxmästare med ett jävla sväng) svävande trumpetslingor och vackert pianospel av Dahl. 

Under kvällen spelade gruppen två sett med en halvtimmes paus i mellan. Vi som hade sökt oss till Montmartre denna underbara kväll fick en enastående musikupplevelse som kommer att leva länge kvar inom oss. 

Ska man säga något negativt, så är det att det hade varit roligt att även få höra Bekkas spela Oud, men kanske kommer ett sådant tillfälle längre fram, då det verkade som om samarbetet under dessa två kvällar kanske får en fortsättning.      



     

tisdag 30 maj 2017

50 års jubileum av Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band

Den 1 juni fyller Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band 50 år i Sverige. Några dagar tidigare den 26 maj hade Beatles åttonde studiealbum släppts i Storbritannien och den 2 juni släpptes albumet i USA. Det hade gått tio månader sedan Revolver släpptes och fansen var hugade och förväntansfulla, och än mer efter februari då den aptitretande singeln med Penny Lane och Strawberry fields forever släpptes. 

När musiktidningen Rolling Stone 2003 publicerade en lista över de 500 bästa albumen genom tiderna, en lista som baserades på många hundra musiker och kritikers omdöme, blev resultatet detta för de tio första. 

 1. Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band
 2. Pet Sounds
 3. Revolver
 4. Highway 61 Revisited 
 5. Rubber Soul
 6. What's Going On
 7. Exile on Main St.
 8. London Calling
 9. Blonde on Blonde
10. The Beatles (The White Album)

Oavsett vad man tycker om den här typen av listor så är det ett oomkullrunkeligt faktum att Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band är ett barnbrytande och enastående album. 


Jubileumsutgåvan med 4 cd och dvd. 
Jag var själv för ung 1967 för att komma ihåg det omvälvande (som de flesta kände) möte med detta tidiga konceptalbum som populärmusiken frambringat. Först några år senare runt 1974-75, hade jag en fanatisk Beatles period och tillsammans med en kompis Christian spelade vi Beatles tillsammans och analyserade musik och texter så gott vi kunde. Jag höll (och håller) Revolver väldigt högt och det var den platta som jag lyssnade mest på under ganska lång tid. Men efter jag fick Sgt Pepper's i födelsedagspresent av en klasskompis när jag fyllde 12 år var jag var liksom generation innan helt betagen i denna lekfulla villervalla. 
Genom att "gömma" sig bakom ett alter ego fick de fyra möjligheten att förutsättningslöst tillsammans med trollkarlen George Martin utforska alla sina idéer och pröva   musikstudions potential i total frihet. 


     
Med sin blandning av psykedelia, music hall, fröet till progressiv rock, raga, vaudeville, avantgarde, klassisk musik och rock är det ett album att ständigt utforska och förvånas över. 
Det har i dagarna kommit en underbar jubileumsutgåva med 4 cd, böcker och DVD där det finns otaliga intressanta outtakes som aldrig tidigare har getts ut.        

tisdag 16 maj 2017

Alex - Pierre Lemaitre

Det har tagit lång tid för svenska läsare att möta kommissarie Camille Verhoeven. Men nu sker det när det fransk inriktade förlaget Sekwa ger ut Alex, som är del två i en trilogi. Det är högoktanig spänning där författaren Pierre Lemaitre hela tiden driver gäck med läsaren. 



Även om den redan från början är både rafflande, grym och otäck så engagera den mig inte först. Den börjar med att Alex Prévost blir överfallen och kidnappad och sedan upphängd i en trång bur i en övergiven fabriksbyggnad. Där står det ganska klart för henne att hon kommer att dö. Den första tvekan som jag kände försvinner nu ganska snart för vad denna deckare bjuder på är en resa full av många luriga turer innan allt faller på plats, på de allra sista sidorna.  

söndag 14 maj 2017

Tommy - Tommy Berggren

I natt avslutade jag läsningen av Tommy Berggrens femhundrasjuttio sidor tjocka och 1,6 kg tunga memoarbok. 

Tommy Berggren som fyller 80 år den 12 augusti i år har verkligen inte haft ett skitliv, något som han som trettonåring var övertygad om var det som stod tillbuds. 

Istället har det varit ett makalöst liv. Ett liv som var dramatiskt redan från början.Tommy föds 1937 med ett fel på ena lungan. Något som läkarna bedömde vara så allvarligt att de inte gav gossebarnet någon större chans att leva mer än några månader. Så illa gick det nu inte.
   
Nu tänker inte jag försöka sammanfatta boken utan jag gör några nedslag och rekommenderar er att läser boken.        



 
Han växer upp på Masthugget i en arbetarfamilj där fadern var både politiskt och fackligt aktiv och detta arbetarklassarv har betytt mycket för Berggren. 

Efter att han som tolvåring först gången lyckats smita in på en barnförbjuden filmförställning började han som han säger "utveckla min egen Svenska Filmindustri". Han återberättar de barnförbjudna filmer han ser för kvarterets ungar som inte kommer in. 



Jazzen kommer tidigt in i Berggrens liv. Ett intresse som han behållit hela livet och flera gånger när han beskriver sitt skådespeleri likna han det med att det ska svänga som i jazzen. 
Två månader innan hann fyllde femton, som egentligen var den ålder som krävdes för att gå på sjön (fadern ordnade sjömansbok då han jobbade på sjöfartsförbundet) for Tommy till Amerika. I New York uppsöker han Birdland, som vid den här tiden var den hetaste jazzklubben i världen. Han berättar om sitt osannolika möte med Charlie "Bird" Parker, som om det inte vore för bilden ovan skulle vara svårt att tro på. Den här bilden fångar tonen i boken, att ingenting av allt det otroliga karln har gjort och varit med om är möjligt att ifrågasätta utan man får nog tro honom och bara åka med i handlingen. 


Sexton år gammal hösten 1953 går han impulsivt första gången på teater och ser Per Oscarsson i rollen som Hamlet och efteråt bestämde sig Berggren för att det var det här han skulle ägna sig åt. Han börjar på den privata teaterskolan Pickwickkubben, sedan blir det Atelierteatern och efter en tid elev på Göteborgs Stadsteater. Det går bra för den unge Tommy och som tredjeårselev spelar han Osvald i Ibsens Gengångare och får strålande recensioner. Nu är Berggren het och ganska snart får han sin först filmroll .     



Så klart skildras vänskapen och samarbetet med Bo Widerberg där det finns många obetalbara och roliga beskrivningar.  



Många gånger i boken återkommer Berggren till sin respekt och beundran för tidigare generationer skådespelarkollegor både utomlands och här hemma. En som han beundrade mycket var Lars Hansson.    



Hans komplicerade relation till Ingmar Bergman känns både ärlig och nyanserad. Den är full av dråpligheter, mycket humor och anspänning. 


      

måndag 8 maj 2017

Liten guide över musiker från Mali.

Här följer en kortfattad guide över musiker från Mali.



Abou Diarra född 1975, sångare och Kamale Ngoni spelare.

Diskografi
2010 - An Ka Belebele
2013 - Sabou
2015 - Live at New Morning
2016 - Koya


Rokia Traore, född 1974, sångerska och låtskrivare.

Diskografi
1998 - Mouneïssa
2000 - Wanita
2003 - Bowmboï
2008 - Tchamantché
2013 - Beautiful Africa
2016 - Né so

Ali Farka Touré född 1939 i Kanau, död 2006 i Bamako. Var en sångare och högt rankad gitarrist och förmodlingen Västafrikas mest internationellt kända musiker. Tillsammans med Ry Cooder gjorde han 1994 den mycket fina plattan Talking Timbuktu.

Diskografi i urval:
1988 - Ali Farka Touré
1990 - The River
1990 - African Blues
1991 - The Source
1994 - Talking Timbuktu (med Ry Cooder)
1996 - Radio Mali
1999 - Niafunké
2005 - Red & Green
2005 - In the Heart of the Moon (med Toumani Diabaté)
2006 - Savane


Toumani Diabaté född 1965, koraspelare som anses vara en av de allra främsta utövarna av sitt instrument.

Diskografi i urval:
1987 - Kaira
1995 - Djelika
1999 - New Anicent Strings (med Ballaké Sissoko)
2005 - In the Heart of the Moon (med Ali Farka Touré)
2006 - Boulevard de I'Indépendence (med Symmetric Orchestra)
2008 - Mandé Variations
2010 - Afrocubism
2014 - Toumani & Sidiki
2017 - Lamomali


Oumou Sangaré född 1968 i Bamako. Brukar kallas "sångfågeln från Wasulu". Hon är en stark samhällskritisk röst och en förespråkare för kvinnors rättigheter.

Diskografi:
1990 - Moussolou
1993 - Ko Sira
1996 - Worotan
2003 - Oumou
2009 - Seya
2012 - Kounadia
  
Bassekou Kouyate född 1966 är kanske världens bästa Ngoni-spelare.

Diskografi:
2007 - Segu Blue
2009 - I Speak Fula
2013 Jama Ko
2015 Ba Power



  
Vieux Farka Touré född 1981, sångare och gitarrist som är son till Ali Farka Touré. En fantastisk musiker som är en stor favorit.

Diskografi i urval:
2007 - Vieux Farka Touré
2009 - Fondo
2011 - The Secret
2013 - Mon Pays
2015 - Samba

Tillsammans med Touré - Raichel Collective
2012 - The Tel Aviv Session
2014 - The Paris Session


Boubacar Traoré född 1942, sångare, låtskrivare och gitarrist.

Diskografi i urval:
1990 - Mariama
1992 - Kar Kar
1996 -  Sa Golo
2000 - Maciré
2005 - Kongo Magni
2011 - Mali Denhou
2014 - Mbalimaou


Fatoumata Diawara född 1982. Sångerska, låtskrivare, gitarrist och skådespelare. Medverkar i filmen Timbuktu.

Diskografi:
2011 - Fatou


Ballaké Sissoko född 1968 är en prominent och välkänd koraspelare.

Diskografi i urval:
2000 - Déli
2003 - Diario Mali
2005 - Tomora
2013 - At Peace

Kassé Mady Diabaté född 1949 är en alldeles enastående sångare.

Diskografi i urval:
1989 - Fode
2002 - Kassi Kasse
2008 - Manden Djeli Kan
2014 - Kiriké

Samba Touré född 1968, sångare och gitarrist. Han spelade under lång tid med Ali Farka Touré (är inte släkt) som blev hans mentor.

Diskografi:
2003 - Fondo
2007 - Aito
2009 - Songhai Blues - Homage to Ali Farka Touré
2011 - Yermakoye
2011 - Crocodile Blues
2013 - Albala
2015 - Gandadiko

Tamikrest bildades 2006 av Tuareger från norra Mali. Ett av de populäraste ökenbluesbanden på senare år.

Diskografi:
2010 - Adagh
2011 - Toumastin
2013 - Chatma
2015 - Taksera
2017 - Kidahl

Terakaft bildades 2001 av två tidigare medlemmar från Tinariwen.

Diskografi:
2007 - Bismilla
2008 - Akh Issudar
2010 - Aratan N Azawad
2012 - Kel Tamasheq
2015 - Alone 

Tinariwen bildades 1982 av Tuareger från norra Mali. "Kungarna"
av ökenblues eller Saharas Rolling Stones.

Diskografi:
2001 - The Radio Tisdas Sessions
2004 - Amassakoul
2007 - Aman Iman
2009 - Imidiwan
2011 - Tassili
2013 - Emmaar


Songhoy Blues bildades 2012.

Diskografi:

2015 - Music in Exile

Salif Keita född 1949 är kanske den mest internationellt kända musikern från Mali. Han har gjort en stor mängd skivor.

Diskografi i urval:
1987 - Soro
1989 - Ko-Yan
1991 - Amen
1995 - Folon
1999 - Papa
2002 - Moffou
2005 - M'Bemba
2012 - Talé

Awa Poulo, sångare och låtskrivare från sydvästra Mali.

2017- Poulo Warali

Habib Koité, född 1958.

Diskografi:
1995 - Muso Ko
1998 - Ma Ya
2001 - Baro
2007 - Afriki
2014 - Soo

Kandia Kouyaté, född 1959 är en kvinnlig griot och koraspelare. Hon är otroligt stor i Mali, men nästan helt okänd här.

Diskografi:
1998 - Woulalé
1999 - Kita Kan
2002 - Biriko
2009 - Ngara
2015 - Renascence

Sidi Touré, född 1959.

Diskografi:
1996 - Hoga
2011 - Sahel Folk
2012 - Koima
2013 - Alafia

Lobi Traoré föddes 1961 och dog alltför tidigt 2010. Han var en skicklig gitarrist med en psykedelisk stil.

Diskografi:
1994 - Bamako
1996 - Ségou
1999 - Duga
2004 - Mali Blue
2005 - The Lobi Traoré Group
2005 - Barra Coura
2010 - Bwati Kono
2010 - Rainy Season Blues

Ben Zabo, född 1979. Afrobeat-sångare och gitarrist.

Diskografi:

2012 - Ben Zabo


Abdoulaye Diabaté, född 1956, sångare och gitarrist.

Diskografi:
1998 - Bende
2002 - Samory


Idrissa Soumaoro, född 1949, sångare, låtskrivare och gitarrist. En relativt okänd musiker.

Diskografi:
1978 - Idrissa Soumaoro
2003 - Köte
2010 - Dijitoumou