måndag 10 juni 2019

Simmaren - John Cheever

Det är svårt att förstå hur jag har kunnat undgå, eller klarat mig utan John Cheever. Nu när jag läst den nyligen utkomna samlingen Simmaren vill jag bara läsa mer. Det är storartad novellkonst, bland det bästa jag läst, och väldigt beroendeframkallande. 



"Vi gick alla i lära hos honom, samtidigt som vi njöt av hans chockerande kvalitet, hans exakta iakttagelser; hans instinkter och humor, hans förmåga att ge varje sida ett skimmer av briljans, till synes utan ansträngning."  Så säger författaren Richard Ford om sin landsman John Cheever. 

Det är många som beundrat John Cheever (1912-1982) sedan hans första novellsamling The Way Some People Live publicerades 1943. Det berättas att Hemingway blev så exalterad av novellen En sovstadsmake, som ingår i denna samling att han väckte sin hustru mitt i natten för att läsa upp den för henne. Detta och mycket mer kan man läsa i Daniel Sandströms informativa efterord. 

Samlingen Simmaren består av tretton noveller. Flera av novellerna utspelar sig i den fiktiva förorten Shady Hill (Cheever kallades "förstädernas Tjechov") där människorna lever ett till synes perfekt borgerligt liv. 

Men under ytan av perfekta middagsbjudningar, cocktailpartyn och annan social samvaro anar vi en ständigt underliggande oro. 

            

måndag 27 maj 2019

Bokhuset - Stig-Björn Nyberg

Jag har träffat Stig-Björn "Nalle" Nyberg i samband med Nordisk Studiekurs i Helsingfors 2015.

Här ses Stig-Björn Nyberg i Otavas lokaler
Stig-Björn Nyberg (f 1947) har arbetat i den finska bokbranschen i fyrtio år. Boken Bokhuset handlar främst om åren på Akademiska Bokhandeln, men också om åren som förlagschef på Schildts förlag. Det är en bok fylld av anekdoter om författare och bokbranschen. 
"Nalle" berättar levande om sin år på Akademiska Bokhandeln först som ung bokhandelsmedhjälpare och sedan som direktör för bokhandeln. 

Det är något av en stridsskrift och sorgesång över en bokhandel som var Nordens största och finaste under många år. 

Enligt Stig-Björn Nyberg togs flera felaktiga beslut, och då främst Stockmanns beslut att integrera bokhandelns verksamhet (som varit en egen resultatenhet) i varuhuset.

Den här boken kom ut för några år sedan, men det är först nu som jag blev medveten om dess existens. För en boknörd som mig och en som jobbat i bokhandeln i över trettio år och som har en del erfarenhet av omställningar och felaktiga beslut är det här en guldgruva.

Bokhuset är en riktigt trevlig bok och jag avslutar med att länka till en artikel där "Nalle själv får berätta.  

       

Philip Glas & Philip Glass Ensemble - 50th Anniversary retrospective concert - Malmö Live - 2019-05-26

Mitt första möte med Philip Glass musik var när jag såg filmen Koyaanisqatsi 1984 som var en drabbande och fantastiskt film där musiken spelade en stor roll. Jag skaffade sedan flera av hans skivor, men har inte de senaste trettio åren lyssnat särskilt mycket på honom. Så att få uppleva Philip Glass Ensemble när de firade 50 års jubileum var en självklarhet som dessutom visade sig vara en stor upplevelse. 

2017 gästade Philip Glass Malmö Live och han blev då så förtjust i lokalen att han när det var dags att fira 50 års jubileum av sitt Philip Glass Ensemble ville återkomma. 




Många hade sökt sig till kvällens konsert där en blandad publik fyllde konsertsalen till bredden. Philip Glass, keyboard och hans sex medmusiker, Lisa Bielawa, keyboard, sång, Jon Gibson, blåsinstrument, Peter Hess, blåsinstrument, Andrew Sterman, blåsinstrument, Mick Rossi, keyboard, Michael Riesman, keyboard framförde under två timmar fördelat på två set musik en magnifik musikalisk upplevelse.
Musiken som framfördes var kompositioner som härstammade från från 80-talet utom ett. 
Det var CIVIL warS (1984), Dance Piece No 9 (1986), Parts 1 and 2 (1970) sedan var det paus som följdes av The Grid (1982), Floe (1983), Facades (1983), Rubric (1983), The Photographer (1982) sedan blev det ett extra nummer från Einstein on the Beach (tror jag det var). 

Glass kompositioner, åtminstone det som framfördes denna kväll (kan för dåligt hans senare produktion) är musik som består av långa repetitiva avsnitt med små variationer. Det är något förtrollande över detta, Väldigt behagligt i en tid då allt rör sig snabbt och inget är beständigt. Skönt att bara luta sig tillbaka och meditera. 

Det blev en magisk konsert och en underbar kväll.                      
    

  

lördag 25 maj 2019

Grez-sur-Loing-Konst och relationer - Waldemarsudde - 2019-05-23

Jag har sedan utställningen började i februari försökt få tillfälle att besöka den. Jag var i Stockholm i mars och hade då tänkt gå, men det var på en måndag och då hade museet stäng.

Men denna gång fanns det tid. Med ett paraply lånat från hotell Hellsten promenerade jag i ett lätt regn hela vägen till Waldemarsudde. Var där i god tid innan museet öppnar klockan elva. 

På vägen hann jag titta till Bellman och Hasselbacken


Bellmanstatyn skapad 1872 av Alfred Nyström

Hasselbacken

Fortsatte min vandring till vad som många kallar Sveriges vackraste museum, Prins Eugens Waldemarsudde. I maj förra året hade jag förmånen att besöka Grez-sur-Loing och hotell Chevillon och alla som varit där vet vilken magisk plats det är. Grez-sur-Loing ligger söder om Paris och i södra utkanten av Fontainebleauskogen. I byn Grez-sur-Loing uppstod i slutet av 1800-talet en konstnärskoloni med främst Skandinaviska och anglosaxiska konstnärer, författare och musiker. 

Så beskriver museet utställningen "Utställningen Grez-sur-Loing – Konst och relationer är den första i sitt slag i Sverige att beskriva den franska byn Grez som en internationell mötesplats för svenska, övriga skandinaviska och anglosaxiska konstnärer. I fokus för presentation är de många intressanta konstverk som tillkom i Grez från och med det sena 1870-talet till början av 1890-talet. Utställningen innehåller över 100 verk i olika material och tekniker med motiv från platsen och dess vackra omgivningar. Bron över floden Loing, byns stenhus och trädgårdar, lokalbefolkningen i arbete och vänporträtt. I presentationen visas även teckningar från festligheter som maskerader och kostymbaler på Hôtel Chevillon och Pension Laurent. Bland de konstnärer som finns representerade kan bl.a. nämnas Karin Bergöö (gift Larsson), Carl Larsson, Julia Beck, Emma Löwstädt-Chadwick, Hugo Birger, Karl Nordström, Carolina Benedicks-Bruce, Christian Krohg, Peder Severin Krøyer, Frank O’Meara, Katherine Mac Causland, Francis Brooks Chadwick och William Blair Bruce."



Ovan. Julia Beck, Stenbron i Grez. Nedan. Christian Krogh, Vår, målaren Karl Nordström

  
Julia Beck. Vid kanalen, Grez


  
Frank O'Meara. Hus i Grez
           


I den lilla byn Grez bor idag knappt 1500 personer, då i slutet av 1800-talet bodde det knappt 600 personer. Hit kom i början av 1880-talet i omgångar flera svenska konstnärer. Fast först var det några engelskspråkiga konstnärer som i mitten av 1870-talet slog sig ner. En svensk som kom tidigt var Karl Nordström i sällskap av de norska konstnärerna Christian Krogh och Christian Skredsvig.


  

 
Gerda Roosval-Kallstenius. Vid strandkanten, Grez
 

    
Karin Larsson. Körsbärsblom 
 

Carl Larsson som befann sig i Paris i ett ganska uselt skick fick rådet av Nordström att följa med honom till Grez. Det kom att bli en vändpunkt i Carl Larssons liv. Flera av de målningar som Carl Larsson nu målade kom att uppmärksammas stort bland annat på Parissalongen. Här mötte Carl Larsson också kärleken i den vackra svenska konstnärinnan Karin Bergöö. På den berömda medeltida bron som så ofta är avbildad på flera av målningarna av konstnärerna i Grez friade Carl till Karin. 

Carl Nordström. Gamla bron i Grez

Bruno Liljefors. Plommonkvist i blom. 

Christian Krogh. Gata i Grez

Julia Beck. Kvinnogestalt vid stenmur. 


Många andra svenska konstnärer följde som Anders Zorn, Bruno Liljefors, Oscar Björk, George Pauli, Nils Kreuger, Ernst Lundström och kanske den intressantaste av alla Julia Beck. 

Julia Beck. Gréz par Nemours
   
Julia Beck. Flodlandskap från Montcourt 

Julia Beck. Oktobermorgon

Konstnärerna och författarna bodde på byns två pensionat, Pension Laurent och Hotel Chevillon. 

Katherine MacCausland. Porträtt av Jules Chevillon.

 
P.S Krøyer. Konstnärsfrukost i Grez.
  



Oscar Björck. Porträtt av Karl Nordström.

Carl Larsson. Gubben och nyplanteringen
 



Det är en fantastisk fin utställning som ingen bör missa. Det är bara en bråkdel av alla konstnärer och målningar som jag här har visat. 

    

torsdag 16 maj 2019

Allt jag inte kan säga - Emilie Pine

När jag läser Allt jag inte kan säga av Emilie Pine utbrister jag i glädje liksom bilden nedan. 


Emilie Pine är docent i modernt drama vid University College Dublin, Irland. På Irland har hennes debutbok tilldelats i stor sett alla litterära priser en bok kan få. 

Allt jag inte kan säga är en tunn liten (vacker) bok på 166 sidor som författaren betecknas som essäer. Varför bokens sex korta berättelse inte benämns som noveller beror troligtvis på att det är dagboksanteckningar som bearbetats. Att kalla det essäer, vilket beteckna sakprosa, är väl ett sätt att understryka sanningshalten. Personligen hade jag kunnat leva med om det stod noveller istället. 
Jag tycker inte storheten i dessa starka berättelse är avhängig av om det är sant eller ej.

Som sagt det är sex genuint berättade historier som är otroligt bra och starkt berörande. 

Berättelserna som handlar om alkoholiserad far, barnlöshet, mens, skilsmässa, utsvävande  ungdomsår och våldtäkt. Det är skrivet med ett rakt, nyktert och osentimentalt språk. Här finns inget inställsamt smicker eller romantiskt pladder. 

        
          


måndag 13 maj 2019

Vardagar 2 - Ulf Lundell

                           För mindre än ett år sedan Vardagar. Nu Vardagar 2. 
                           Då för ett år sedan var jag imponerad. Nu först mer avvaktande.
                           Sedan, återigen dras jag med av Lundells svada.
                           Återigen låter jag mig roas av hans ögonblicksbilder av
                           samtiden.
                           Stilen är den samma, en slags prosapoesi som löper som min text
                           gör här. 
                            
                           Det är högt och lågt, privat och offentligt, lästa böcker
                           ofta är det litteratur som också jag läser, musikreferenser som jag                                     delar. Dylan, Young, Mitchell. Dock inte mycket jazz där. 
                           
                           Fåglar, mycket fåglar. Trasiga bilar, hur ska det bli med galleriet?                                       Skilsmässan spökar ännu, och än mer spökar SD och all annan skit.
                           Läser flitigt tidningar och ondgör sig över tidens galenskap.
                              
                           Nytt är de många barndomsbilderna, minnena som då och då 
                           inflikas i texten.

                           Texten, ordmassan är som en besvärjelse och rening. 

           
                               
   

torsdag 9 maj 2019

Köpenhamn bakom portarna - Isabel Andersson

Häromdagen hade jag Isabel Andersson, författarinnan till denna bok inne i butiken. Hon uppmärksammade mig då på sin bok Köpenhamn bakom portarna som jag faktiskt inte kände till. 

Det här är en bok helt i min smak. En underbart vacker bok, en bok fylld med fina foto över Köpenhamn.   


  
Jag är en flitig Köpenhamnsresenär, med säkert tio besök per år, då mest i samband med konsertbesök. Så trots att jag är där ofta så finns det så mycket som jag inte känner till och som finns skildrat i denna bok. Visst har jag under årens lopp kommit att vandra runt och sett en hel del av det som boken skildrar, men här finns också så mycket av dolda pärlor. 

Efter en kort inledning med bland annat en historisk resumé gör Isabel nedslag i Köpenhamns olika stadsdelar. Varje kapitel börjar med en kort kärnfull text, kring ett område, en gård (alla dessa "hemliga" gårdar), eller en gata som sedan kompletteras med många härliga foton. 



Det är främst en bok att bläddra i hemmavid, uppkrupen i soffan med något valfritt i glaset. Att då och då i små doser låta sig inspireras och kanske planlägga ett besök just i det område som man för stunden fastnar i. 

       



        

onsdag 8 maj 2019

Snabbrecensioner

Jag läser långt fler böcker än de jag hinner skriva om eller rättare sagt har jag under en längre tid att haft både svårt att motivera mig till att skriva och haft tid till det. Så många lästa böcker under både höst och vår har aldrig blivit omskrivna. 

Så istället kommer här några snabba omdömen om några lästa böcker de senaste två månaderna. 

Sekreteraren - Renée Knight. Fick sitt genombrott med Disclaimer som kom på svenska 2015. Hennes nya thriller handlar om manipulation, makt och hämnd. En skickligt berättad historia, men som inte riktigt fångar mig.     

Ett andra anstånd - Jan Myrdal.  Det är inte helt lätt att skriva vad detta är och ännu svårare att ge någon rättvis bild. Kan bara säga LÄS!, oavsett vad ni tycker om karln. Han skriver förbannat bra och det är väldigt intressant och tyckte ni om barndomstrilogin, så kommer ni att gilla detta.    

Små eldar överallt - Celeste Ng. En välkomponerad roman som dock börjar lite trögt, men som sedan utvecklar sig till en intressant historia med många lager.   

En oskyldig lögn - Sabine Durrant. 14/2. En obehaglig thriller där en banal liten lögn får väldigt stora konsekvenser. Bra och spännande!    

När lögnen blir sanning - Harriet Wallberg, Kristina Appelqvist. 10/2. Det här är ju så klart en partsinlaga och det är svårt att veta vad som är riktigt. Men det är en intressant bok som ger en mycket trovärdig bild av händelseförloppet kring Macchiariniskandalen. Det är så mycket som är konstigt med hela affären och det ligger många hundar begravda här och efter läsningen är man både arg och förbryllad över att det är så tyst kring allt.   

Den nya Evas passion - Angela Carter. 6/2. En väldigt märklig bok. En dystopi, fylld av myter och symbolik. Väldigt kaotiskt och apokalyptiskt där associationerna går till Mad Max filmerna, lite Philip K. Dick och Sture Dahlström.    

Blindtunnel - Tove Alsterdal. 2/2. Tove Alsterdal skriver alltid intressanta spänningsböcker med ett lärorikt innehåll. Tidigare har jag läst Låt mig ta din hand där man lärde sig en del om militärdiktaturen i Argentina. I hennes nya bok Blindtunnel lär man sig om något som jag tror de flesta vet mycket lite om, nämligen om fördrivning av Sudettyskar efter kriget. 

   



          

söndag 21 april 2019

Krokodilvältaren - Katrine Engberg.

Den här synnerligen välskrivna deckare är ännu inte utgiven på svenska. Den släpps först i juni, men jag har dock haft förmånen att redan nu läsa den. 

Krokodilväktaren av danskan Katrine Engberg är första delen i den hyllade köpenhamnsserien om det omaka paret Jeppe Kørner och Anette Werner.  I Danmark fick denna debut strålande recensioner och har vunnit flera prestigefyllda priser.

I Danmark har ytterligare två delar kommit ut och jag hoppas att de så småningom också släpps på svenska.  

Krokodilväktaren är både originell och spännande. Engberg har dessutom ett väldigt bra språk vilket vill jag påstå är ganska sällsynt i deckargenren. 




Här finns också ett stort och intressant persongalleri som hon omsorgsfullt ägnar mycket tid och därför upplevs personerna som verkliga. 

En ung kvinna hittas brutalt mördad i sitt hem. De båda polisinspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner som ofta går varandra på nerverna får hand om fallet. Ganska snart upptäcks en något udda länk mellan mordoffret, den unga Julia Stender och hennes hyresvärd Esther de Laurenti.       





fredag 19 april 2019

120, rue de la Gare - Léo Malet

Det lilla förlaget Ersatz som främst ger ut rysk och tysk skönlitteratur, både gamla pärlor och nyare utgivning har då och då även gett några deckare. För flera år sedan gav de de ut den schweiziske deckarförfattaren Friedrich Glauser (1896-1938) och förra året gav de ut den fantastiska Babylon Berlin av Volker Kutscher (1962) som snart också ska sändas som TV-serie på SVT. 

Och för en vecka sedan släppte de en fransk deckarklassiker 120, rue de la Gare av den för mig helt okände Léo Malet (1909-96).

Léo Malet arbetade i unga år som kabarésångare. På trettiotalet umgicks han med  surrealisterna som André Breton och René Magritte. Under denna tid skrev han en del poesi, men han är främst känd för sina deckare om privatdetektiven Nestor Burma. 

Léo Malet kom att under 40 år att skriva ett trettiotal böcker med privatsnoken Nestor Burma i huvudrollen. De räknas som klassiker inom noir-genren och Léo Malet brukar tillskrivas som upphovsmannen till Noir i Frankrike. 


Noir är det franska namnet på den litterära stil som kallas hårdkokt i Amerika. Dashiell Hammet och senare Raymond Chandler som utvecklade stilen fick namnet noir när böckerna översattes till franska. Léo Mallet läste några av dessa och fick inspiration till sin serie om Nestor Burma. 

120, rue de la Gare kom ut 1943 och först nu på svenska i översättning av förläggaren Ola Wallin.
Den börjar i ett fångläger i Tyskland med tillfångatagna franska soldater. Där möter Nestor en gåtfull man som förlorat minnet och som strax före sin död nämner adressen 120, rue de la Gare. Handlingen rör sig vidare till den franska staden Lyon där Nestor åter får höra samma adress nämnas efter en skottlossning där en tidigare medarbetare på hans detektivbyrå blir dödligt skjuten. Resten av boken utspelar sig sedan i det ockuperade Paris med allt vad det innebär av utegångsförbud, mörkläggning och ransonering. 


Det är en ganska rörig historia, skriven med ett hårdkokt språk som inte alltid är så lätt att ta till sig för nutida läsare. Den hårdkokta stilen är liksom nästan helt borta i dagens deckare.  Stilen är både styrkan och svagheten då han förvisso är en mästare i att skriva rappt och slagfärdigt som här efter en blöt krogrunda tackar nej till ytterligare en drink " jag tackade nej och stod stadigare i mitt beslut än på mina ben", men kan som sagt upplevas något parodisk och stereotyp 

Den stora behållningen är miljöerna, det suggestiva mörklagda Paris, med billiga cigaretter och syntetisk likör.       






torsdag 11 april 2019

Rigmor Gustafsson - Palladium - 2019-04-10

Gårdagens konsert på Palladium med Rigmor Gustafsson och hennes tajta band var fullständigt underbar. Rigmor är ute på releaseturné för sin senaste platta Come Home. Plattan släpptes i slutet av februari och hon och bandet kommer precis från en längre Tysklandsturné när de igår landade i Malmö. 

Det har hunnit gå fem år sedan senaste plattan When You Make Me Smile som var en skiva med stor orkester. 

På nya skivan är det med trio, en trio hon jobbat med länge. Pianisten Jonas Östholm, Basisten Martin Höper och Trummisen Chris Mongomery. 

Dessa eminenta musiker är också med på turnén och de långvariga samarbetet märks tydligt. Det är ett sjukt svängigt, tajt och svävande komp som bandet presterar. Det märks att Rigmor är både glad och imponerad av sitt band och hon lyser av förtroende.       



Albumet bestå huvudsakligen av Rigmor Gutafssons egna kompositioner med texter av andra då framför allt Andreas Mattsson, men här finns också låtar av Joni Mitchell, Tanita Tikaram och Kate Bush.

Konserten igår utgjordes främst av de nya låtarna under första sett, som varade i trekvart. Därefter var det en paus tjugo minuter. I andra sett som varade nästan en timme blev det blandat fortsatt från den nya skivan men även en del annat så som Over the Rainbow och Birger sjöbergs Den första gång jag såg dig.  


     
Det var en förträfflig konsert med en smittande glad Rigmor som såg ut att stormtrivas och sjöng därefter. Det var många fantastiska sångprestationer.

Jag gick glad och uppåt därifrån med en signerad skiva.       
    







onsdag 10 april 2019

Reseberättelse från London - 2019-04-04 - 2019-04-07

Reseberättelse från bokhandelsskolans studieresa till London.    


Under årens lopp har det blivit flera branschresor med bokhandelskollegor och det är alltid lika trevligt. Med bokhandelsskolan har jag tidigare varit i Berlin (2008), Budapest (2014), Milano (2016) och Paris (2018).  

Den brittiska författaren, kritikern och språkvetaren Samuel Johnsson (1709-1784) lär ha sagt "Den som är trött på London är trött på livet – ty i London finns allt som livet kan bjuda" och visst är det så. London är en stad att ständigt återvända till. Själv är det mitt blygsamma femte besök i staden och det är 21 år sedan senaste besöket. 

Torsdag. 

Jag sitter med en kopp kaffe på Kastrup tidigt torsdag morgon och väntar på mitt flyg. Förutom två från Göteborg som snart mellanlandar och som ska med samma flyg som jag så flyger resten av vår stora grupp från Stockholm direkt till London. 

På Heathrow sammanstrålade vi nästan samtidigt, då Stockholmsflyget landade en halv timme efter vårt. Många känner varandra sedan tidigare och ännu flera har träffats i något branschrelaterat sammanhang, men bland oss var det också några som inte hade träffats förut. 

Efter en stunds väntan så kom vår buss som skulle ta oss till vårt hotell St Giles. Väl där han vi bara slänga in väskorna på rummet innan vi åter skulle ses i receptionen för att ta tunnelbanan från Tottenham Court Road till Holland Park där vi promenerade en kort bit till puben Ladbroke Arms där vi intog en välbehövlig och god lunch.



Sedan var det dags för vårt första bokhandelsbesök.  

Vi hade en avtalad tid på den lilla charmiga bokhandeln Lutyens & Rubinstein (21 Kensington Park Rd) i Notting Hill klockan 14.30, men vi hade svårt att hitta dit och blev en halvtimme sena. På vägen dit gick vi förbi ett hus på Portobello Road där George Orwell hade bott.

George Orwell, 22 Portobello Road

George Orwell (1903-1950) bodde en kort tid på denna adress från hösten 1927 till början av 1928 då han flyttade till Paris. 

Lutyens & Rubinstein, 21 Kensington Park Rd 

Som sagt något försenade trängde vi oss alla in i den lilla bokhandeln och fick en kort presentation av en av ägarna. Bokhandeln öppnade 2009 av Sarah Lutyens och Felicity Rubinstein och fyller således tio år i år. De har ofta bokklubbsmöten och några gånger i månaden även event, vanligtvis poeter. 

Efter en rundvandring i butiken var det dags att gå vidare vilket nog gladde alla andra i butiken eftersom 19 stycken uppspelta bokälskare från Sverige säkerligen var något i vägen i den ganska lilla och trånga, men väldigt charmiga bokhandeln.  

Bara ett stenkast bort låg sedan The Notting Hill Bookshop som öppnade 1979 och var först specialiserade på reseböcker. 2011 blev butiken en mer allmänsorterad bokhandel även om resehandböcker fortfarande är stort. 
Bokhandeln blev världsberömd 1999 då den figurera i filmen Notting Hill med Hugh Grant och Julia Roberts. 






Rakt över gatan ligger Kokboksbokhandeln Books for cooks som givetvis också fick besök av ett lämmeltåg av boknördar. 




Många var rejält trötta vid det här laget och de flesta åkte tillbaka till hotellet. Väl där gick jag och Malin till puben Museum Tavern som ligger väldigt nära hotellet precis vid British Museum för en svalkande pint. Tillbaka på hotellet blev det en stunds vila och sedan dusch innan alla åter samlades i receptionen kl 19.00 och därefter en kort promenad till kvällens restaurang som var Jamie Oliver's Italien vid Covent Garden. 

Vårt stora sällskap blev hänvisade ner i källaren på denna stora restaurang. Vi avnjöt där en middag med chark och ostplanka till förrätt, sedan kyckling med en röd pestoliknande sås och avslutningsvis tiramisu. 
Det var en fruktansvärd ljudvolym på stället vilket gjorde det svårt att samtala. 

Fredag.

Jag var uppe vid sju och efter en dusch gick jag för att äta frukost. Det är ett gigantiskt hotell med över sju hundra rum och ofta runt 900 gäster, så det blir lätt fullt vid frukosten. Men vid den tid då jag kom ner var det lugnt. 

9.30 var det samling i receptionen för dagens många bokhandelsbesök. Vi började hos Waterstones i den butiken som ligger alldeles nära hotellet.  

Waterstones, Tottenham Court Rd 

Waterstones är en stor bokhandelskedja med runt 280 butiker. Startades 1982 av Tim Waterstone som 1993 sålde det snabbt expanderade företaget till WHSmith. Mediekoncernen HMV tog 1998 över verksamheten av Waterstones. Ganska snart fick kedjan stora problem och 2000- talet var tungt decennium för den brittiska bokhandeln och många hundra boklådor fick stänga. Waterstones stod på randen av en konkurs när den ryska oligarken Alexander Mamut köpte kedjan våren 2011 för 53 miljoner pund. 

Detta är nu starten på det under och den omvandling som tillskrivs den mytiska mannen James Daunt. 

James Daunt (f 1963) är ägare och grundare av Daunt Books (senare idag ska vi besöka den anrika Daunt Books i Maryleborne) som är liten kedja av (nu) nio butiker. Daunt Books har varit väldigt framgångsrika sedan start och till skillnad från de flesta andra bokhandlare i landet så har hans butiker gått väldigt bra även under de svåra åren på 2000-talet. 

Den engelska oligarken Alexander gör nu genidraget att anställa James Daunt som VD för watersones. 

Nu börjar en omvandling av kedjan som kan beskrivas i att man återgår till ett mera lokalt tänk och där varje bokhandel mer skall drivas som en "oberoende" boklåda och i början av 2017 visade kedjan en vinst för första gången sedan 2008. 




Det är en stor bokhandel i två och ett halvt plan. I det rymliga källarplanet finns café och stor yta för att hålla event där runt 100 sittande kan deltaga. 




     

  



Vi promenerade sedan vidare förbi Foyles (107 Charing Cross Road) där vi inte riktigt hade tid att stanna till för vi hade ett bokat möte hos Hatchards (187 Piccadilly)  klockan 11.00. 







Vi kom i god tid till Hatchards så vi han titta oss omkring innan vårt möte. Hatchards grundades av John Hatchard (1769-1849) 1797 och är Englands äldsta. Det är en fantastisk bokhandel med så mycket historia och patina i väggarna. En elegant bokhandel i fyra plan plus källare. Många rum, med vackra trappor mellan planen. Svart inredning och blomsterdekorationer utgör en perfekt inramning till alla tusen och åter tusen titlar som dessa hyllor och bord härbärgerar.














        
Efter en stund kom butikschefen och tog oss lång upp i byggnaden förbi alla våningsplanen och sedan i smala brand liknande trappor till ett fint kontor. Där berättade han om bokhandelns anrika historia (1797) och dess kungliga privilegier som de för att behålla ständigt måste uppfylla stränga regler. 






Han berättade vidare om de många ägarbyten som skett under 1900-talet, 1956 förvärvades Hatchards av William Collins, son (skotskt förlag). 1990 köptes bokhandeln av en annan bokhandel Dillons och 1998 förvärvades Hatchards av Waterstones. 

Förutom att Hatchards är en mycket välsorterad bokhandel så har de också flera "sidoverksamheter", så som bokprenumerationer, och egenutgivning av exklusiva bokvolymer. De har 24 anställda var av 15 på deltid. Så klart kom även här James Daunt upp till diskussion.         



Bokprenumerationer

Unik Beatrix Potter utgivning  


          

Efter ett långt besök i denna vackra bokhandel var vi alla lite hungriga och vi tackade för oss och promenerade en kort bit till den stora Waterstones-butiken på samma gata för att i deras Café inta något enkelt att äta. 







När alla var klara var det dags att hasta vidare för att hinna till vårt inbokade besök hos Daunt Books i Marylebone klockan 14.30. 




Längs med promenadvägen passerade vi denna staty (Allierade) på New Bond St som föreställer Roosevelt och Churchill. 


Väl framme vid Daunt Books (84 Marylebone High St) blev vi mottagna av butikschefen Brett Wolstencroft som varit i bokhandeln i trettio år. Här kom återigen väldigt mycket att handla om James Daunt. 


      

Achilles Jams Daunt (1963) öppnande 1990 den första bokhandeln (i vad som numera består av 9 butiker, varav två utanför London) i denna vackra edvardianska byggnad som från början var ett antikvariat som öppnade 1912. 

I denna långsmala bokhandel utgör hjärtat av de långa galleriet med vackert välvda fönster i taket. Här är alla böcker sorterade efter land oavsett om det är romaner, biografier, kokböcker, historia eller så klart resehandböcker. 

Man har 40.000 titlar i lager och varje dag beställer två personer böcker till alla 9 butikerna. Varje kväll har man event i butiken och man kan ta in ca 150 personer. Ofta tar man ut en avgift på 10£ och då får kunden ett glas vin och 20% avdrag på boken. 

Annars är James Daunt inte mycket för rabatter utan mycket av hans framgång och filosofi i sina egna boklådor och sedan som VD för Waterstone var just detta att ta betalt för boken och sluta försöka konkurrera med Amazon. 

Som sagt under flera år under 90-talet och 2000--talet försvann nästan 1000 bokhandlare i Storbritannien och bokbranschen var i stor kris, men James Daunt lyckades få sina butiker att blomstra genom sin enkla filosofi att sälja böcker till fullpris.

Det fanns en tid då förlagen "köpte" yta på bord och i fönster, vilket nu har förändrats, men Daunt gjorde aldrig detta, utan man säljer bara böcker som man själv gillar. hela denna idé tog Daunt med sig till Waterstone.

Han fortsatte revolutionerar genom att avskaffa alla kampanjer och förkastade förlagens marknadsföringsbidrag. 







Efter detta intressant besök hade vi inget mera inplanerat denna dag utan nu stod det var och en fritt att göra vad de ville. Vi var ett större gäng som gick till en närliggande pub för dagens först pint. 

Vi som var där enades också om att träffas igen i receptionen klockan 19.15 för gemensam middag. 

Efter en stund bröt vi alla upp och jag och Malin tog en buss till Bokhandeln Word on the water (Regent's Canal Towpath) 

Word on Water är en ovanlig och smått osannolik bokhandel som är belägen på en pråm från 1920-talet. 











   

Det var ett roligt besök i denna förtjusande och oemotståndliga bokhandel som av naturliga själ inte hade så många titlar, fast det fanns ändå mer böcker än man kunde ana. 

Vi tog bussen tillbaka till hotellet och väl där blev det en stunds vila och renskrivning av dagens anteckningar från våra besök. 

Vi som sedan träffades igen var vrålhungriga så vi gick iväg för att hitta någonstans att äta. Vi fann en indisk restaurang som vi alla fann trevlig. Efter en rejäl och god middag gick vi till  puben The Wheatsheaf där både George Orwell och Dylan Thomas hade druckit på.  


                                 

                    
Lördag

Jag var även denna morgon uppe tidigt och hann med frukost innan det blev fullt. Många av oss sågs sedan i receptionen för gemensam avfärd till dagens inbokade bokhandelsbesök. 

Vi gick till Cambridge Circus och tog där en buss till Sloane Square där vi alla möttes. Vi promenerade en kort bit till bokhandeln John Sandoe (10 Blacklands Terrace).



John Sandoe är en underbar liten trevlig bokhandel med många små rum fyllda med böcker närmare bestämt 29000 titlar. Bokhandeln grundades 1957 och är en av Londons mest älskade oberoende boklådor. 

De har många återkommande kunder från både när och fjärran. De ger fortfarande ut  återkommande bokkataloger både i tryckt form och på nätet.











Vi träffade butikschefen och en av delägarna Johnny de Falbe som berättade allt möjligt om bokhandeln och bokbranschen. Här förde jag tyvärr lite dåligt med anteckningar, så allt spännande som han berättade kan jag inte återge. 

Efter detta besök var vi alla fria att göra vad vi ville. Jag, Malin, Eva, Elsa och Ingrid vandrade något planlöst iväg för att att äta lunch. Vi slank in på puben The Orange public House där vi åt underbara stenugnsbakade pizzor och drack en svalkande pint. 

Sedan vandrade vi ner till Themsen utom Ingrid som valde att åka hem. Efter en rejäl stärkande promenad tog vi buss 24 som kör en sträckning som bjuder på en fantastisk sightseeing genom London. 

Framme vid hotellet gick jag till puben The Jack Horner för avkoppling och skrivande innan vi alla klockan 17.00 ska träffas i receptionen.

Jag han med en kort dusch innan vi träffades och promenerade iväg till restaurang Sarastro (karaktär i Mozarts Trollflöjten) som var en otroligt märklig upplevelse. 






Efter detta omtumlande restaurangbesök med turkisk inriktning på maten splittrades sällskapet i olika grupper. Vi var ett gäng som valde att röra oss mot Soho och där festade vi sedan till sena timmen för att avsluta på hotellets bar. 

Söndag. 

Idag är det hemfärd men innan dess ska vi hinna med en litterär promenad i Bloomsbury. Vi sågs i receptionen 10.30 och tillsammans med vår inhyrda guide promenerade vi iväg först till Bedford Square där vi fick veta att denna park är privat och således inte öppen för allmänheten. Husen runt denna park är bland de bäst bevarade husen i den arkitektstil som kallas georgisk. Numera är det bara kontor, men tidigare bodde många litterära personligheter här. Under en tid låg också många förlag här, innan det blev för dyrt. Men på senare år har t.ex. Bloomsbury Publishing flyttat hit igen, något de kunnat göra eftersom de är förlaget som ger ut Harry Potter och således har råd med hyrorna här.




I nummer 44 bodde Lady Ottoline Morell (1873-1938) som var en engelsk aristokrat och societetsdam I hennes hem umgicks många artister och författare och andra intellektuella, så som Aldous Huxley, T.S Elliot och D. H Lawrence. Hon var också känd för att ha många älskare där ibland Axel Munthe. 

Vi promenerade vidare med vår duktiga guide som berättade levande om kvarteren där vi rörde oss.


Senate House Libraries 
Vi gick förbi längs med baksidan av British Museum. Museet grundades 1753 och har runt åtta  miljoner föremål i sin samling. I den stora läsesalen under kupolen huserade förr British Library som numera är flyttat till St Pancras. Många är de författare som suttit i läsesalen och som låtit sig inspireras av museet stora samling. Här satt i trettio år Karl Marx varje dag och skrev på Das Kapital. Andra som suttit här är Oscar wilde, Bram Stoker, Mahatma Gandhi, Rudyard Kipling, George Orwell, George Bernard Shaw, Mark Twain, Lenin, Virginia Woolf, Arthur Rimbaud, Jerome K, Jerome, H G Wells, Sir Arthur Conan Doyle och många många fler. 

Bredvid ligger London University med huvudbyggnaden "Senaten" som tornar upp sig mot skyn. George Orwell blev inspirerad av byggnaden och det sägs att det är förlagan till sanningsministeriet. Det påstås också att Adolf Hitler hade planer på att göra det till högkvarter vid övertagandet av Storbritannien.

Runt den större parken Russell Square ligger många institutioner som tillhör universitetet. 



Här finns också denna plakett på en av husfasaderna. 

Vi vandrade vidare förbi den stora institutionen för utbildning och pedagogik som anses vara nummer ett i världen. Vidare förbi Woburn Square Garden. 








Vidare till Gordon Square Garden. Som är något av ett centrum för starten av Bloomsburygruppen.





Rabindranath Tagore: Foto Jesper Ekdahl

Här finns också sedan något år tillbaka en byst av Tagore (1861-1941), den första icke-europé som mottog nobelpriset i litteratur (1913)







På nummer 46 Gordon Square bodde en ung Viginia Woolf (1882-1941) och hennes syskon där ibland Vanessa Bell mellan 1904-1907. 
Senare på samma adress bodde John Maynard Keynes (1883-1946) i många år mellan 1916-1946. 

På nummer 51 bodde författaren Lytton Strachy.

Bloomsburygruppen var en grupp brittiska intellektuella som under första hälften av 20-talet utgjorde en informell krets, det fanns aldrig något manifest, utan det var ett löst kollektiv av vänner och släktingar. 

Till gruppen brukar räknas Virginia Woolf, Leonard Wolf, E.M Forster, Lytton Strachery, Clive Bell, Vanessa Bell, Duncan Grant, Dora Carrington, Roger Fray och Maynard Keynes. 

De flesta medlemmarna i gruppen var gifta med med någon annan av medlemmarna, men det hindrade dem inte från att ha både hetero-och homosexuella relationer med andra i gruppen. 



Virginia Woolf

  
Vi vandrade vidare till Tavistock Square Gardens där en byst av Virginia Woolf finns. Hon och maken bodde på nummer 52 mellan åren 1924-1939 då huset bombades. 

I mitten av trädgården finns en staty av Mahatma Gandhi rest 1968. 


Mahatma Gandi





Till minne av terrorbombningen på buss 30. Foto: Jesper Ekdahl  
    
Här finns också ett minnesmärke över den fruktansvärda terrorhändelse som skedde på buss nummer 30 vid Tavistock Square. 




Här bodde Charles Dickens 1851-60. Foto Jesper Ekdahl

Mitt emot finns en plakett som anger att Charles Dickens bodde här, men huset revs 1901.



Woburn Walk: Foto Jesper Ekdahl

Vi promenerade vidare längs med Londons första shoppinggata Woburn Walk där bland annat W B Yeats bodde på 1895 -1919.

Vi vandrade vidare i slingrade banor mot Brunswick Square Gardens.



Där passerade vi ytterligare en husfasad där Bloomsburygruppen huserat. 

Vi tittade vidare på och fick berättat om Thomas Coram och hans välgörenhetsinrättning på under 1700-talet.  


   
Thomas Coram (1668-1751) var en filantrop som skapade ett barnhem för utsatta och övergivna barn. 
Vi fortsatte förbi St George Garden och fortsatte till British Library och det fantastiska St Pancras renaissance hotel. 


St Pancras renaissance hotel. Foto Jesper Ekdahl
Denna fantastiska byggnad är dels hotell, privatbostäder, men också tågstation för tågen till Paris. Kuriosa, över denna byggnad flyger Harry Potter i en bil i en av filmerna.  


John Betjeman: Foto Jesper Ekdahl


Under många år var det ett järnvägshotell Midland Grand Hotel designad av George Gilbert Scott som öppnade 1873 och stängdes 1935. Sedan flyttade British Rail in i det förra hotellet. Under 60-talet försökte British Rail flera gånger stänga och riva bygget. Men mycket tack vare John Betjeman (1906-1984) en brittisk poet och skribent som startade en kampanj lyckades man rädda det . 

Vi gick sedan vidare till den närliggande tågstationen King's Cross där tåg går till norra och östra England och Skottland. 




På bilden ovan är scenerna där Harry Potter och hans vänner ska ta tåget från plattform 9 3/4 inspelade. Här finns också en souvenirshop som framgår av den nedre bilden. 

Vi var sedan några stycken som tog bussen tillbaka till hotellet, där han jag och några till med en enkel lunch med fish and chips i hotellets restaurang innan det var dags för avfärd klockan 15.00. Vi var på Heathrow strax efter halv fem och mitt flyg gick 18,30.

Tack alla för en trevlig resa!