torsdag 9 april 2015

Konsert med Ryley Walker på Jazzhouse 2015-04-08

Jag och en kamrat åkte över sundet vid sex snåret. Vi klev av på Nørreport och promenerade till The Dubliner på Amegertorv där vi njöt av kvällssolen och en skummande ale.
Gamla gemensam minnen och vänner avhandlades och när ölen var urdrucken gick vi runt hörnet till Niels Hemmingsen gade och Jazzhouse. Vi hittade bra platser och inväntade nu konserten med en ny ale beställd. Konserten var tänkt att inledas av support Daniel Bachman, men då han hade blivit försenad, så inledde Ryley Walker själv strax efter annonserad tid klockan åtta.


Ryley Walker

Om ni vill höra smakprov på musiken se mitt inlägg från igår nedan.
 
Redan vid första anslaget på gitarren ägde han oss. Sorlet la sig och det blev knäpp tyst när Ryley inledde på tolvsträngad gitarr. Hypnotiskt följde vi Ryley intrikata spelstil som bjuder på många överraskningar. Han framförde ytterligare en låt på tolvsträngad för att sedan byta till sexsträngad och spelade Primrose green från nya skivan med samma namn. Ryley fortsatte trollbinda oss med låtar från båda sina skivor. Men också några covers framfördes, då främst en finstämd Cocaine av John Martyn. 

Det var på det hela taget en mycket bra konsert även om det fanns en del svagare partier. Då hans låtar är uppbyggda på ungefär samma sätt med ett långt intro innan sången börjar kan det efter en stund bli något enahanda. Men eftersom han är en exceptionellt duktig gitarrist, så överraskar han ändå hela tiden. Men nästa gång vore det trevligt att se och höra honom med band.

   

onsdag 8 april 2015

Ryley Walker


Förra året 2014 kom Ryley Walker med sin första skiva "All kinds of you". En glimrande debutskiva som trots alla påtagliga referenser och reminiscenser av andra artister, står på helt egna ben.

All kinds of you

Många namn nämns för att beskriva honom. Tim Buckley, Nick Drake, Bert Jansch som var medgrundare och långvarig medlem av folkrockbandet Pentangle, Tim Hardin, John Fahay och framför allt tycker jag John Martyn kan höras.Även tidig Van Morrison kan skymta.

Primrose Green

På uppföljaren "Primrose Green" som nyligen har släppts svävar John Martyns ande tydligt över skivan. Lyssna på "Sweet Satisfaction" så förstår ni vad jag menar.

Men alla dessa referenser bakåt i tiden fråntar inte Ryley Walkers självständighet. Han är inte en plagiatör utan han står stadigt i ovannämnda tradition och skapar sedan något nytt och fräscht.

Han har en egen röst och är en begåvad gitarrist, som inte är rädd att ta ut svängarna. Musiken är folkrock och psykrock blandat med lite jazz. 

Senare ikväll ska jag se och höra honom på Copenhagen Jazzhouse. Jag återkommer med intryck från konserten.