Gamla gemensam minnen och vänner avhandlades och när ölen var urdrucken gick vi runt hörnet till Niels Hemmingsen gade och Jazzhouse. Vi hittade bra platser och inväntade nu konserten med en ny ale beställd. Konserten var tänkt att inledas av support Daniel Bachman, men då han hade blivit försenad, så inledde Ryley Walker själv strax efter annonserad tid klockan åtta.
 |
| Ryley Walker |
Om ni vill höra smakprov på musiken se mitt inlägg från igår nedan.
Redan vid första anslaget på gitarren ägde han oss. Sorlet la sig och det blev knäpp tyst när Ryley inledde på tolvsträngad gitarr. Hypnotiskt följde vi Ryley intrikata spelstil som bjuder på många överraskningar. Han framförde ytterligare en låt på tolvsträngad för att sedan byta till sexsträngad och spelade Primrose green från nya skivan med samma namn. Ryley fortsatte trollbinda oss med låtar från båda sina skivor. Men också några covers framfördes, då främst en finstämd Cocaine av John Martyn.
Det var på det hela taget en mycket bra konsert även om det fanns en del svagare partier. Då hans låtar är uppbyggda på ungefär samma sätt med ett långt intro innan sången börjar kan det efter en stund bli något enahanda. Men eftersom han är en exceptionellt duktig gitarrist, så överraskar han ändå hela tiden. Men nästa gång vore det trevligt att se och höra honom med band.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar