John Holm på Folk & Rock 2016-11-05

Det blev en magisk kväll med John Holm på ett knökfullt Folk & Rock i går kväll. Jag hade förmånen att få sitta ner trots att jag var där sent tack vare att en kamrat hade paxat en plats.

John Holm är en av få artister som med rätta kan kallas kult. Han är något av en doldis för de festa, men har man någon gång hört honom så glömmer man inte det. Han är sällsam särling i svenskt musikliv och något av en gåta. 

John Holm (f 1948) debuterade 1972 med plattan Sordin och sedan kom Lagt kort ligger 1974 som följdes av Veckans affärer 1976. 

Därefter dröjde det till 1988 innan John Holms fjärde album Verklighetens affärer släpptes. 

Han flyttade sedan till USA där han spenderade tio år. I samband med att han återvände till Sverige 1999 gavs albumet Vägen till Californien ut. 

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte har någon jättekoll på han skivor annat än Sordin. Det är den plattan som jag kan och som har betytt mest för mig. Jag har spelat den flitigt under återkommande perioder. Det är en ganska speciell skiva och den var väldigt annorlunda mot mycket annat när den kom. Den kännetecknas av ett sagolikt vackert gitarrspel där flera eminenta gitarrister medverkar så som Rolf Wickström, Kenny Håkansson och Gunnar Lundestam. Den är kan man nog säga det närmsta man kommer en svensk Harvest. 

Nu till kvällens konsert. (Jag tog inga bilder denna kväll, så jag lånar en pressbild)

Lördagens konsert var en extra insatt sådan då fredagens konsert sålde fort slut. Många hade sökt sig hit ikväll och det var fullsatt i lokalen. När klockan var nio gick Kenneth upp på scen och hälsade alla välkomna till kvällen konsert. Först blev det tjugo minuter med en ung kille på gitarr, munspel och sång som visade sig vara John Holm's son Alex. Sedan är det då dags för John Holm att inta scenen tillsammans med gitarristen Jesper Wihlborg. 

Han har i stort sett inte spelat för publik sedan 70-talet och visst kan man märka att han är lite ringrostig. Men jag tror att de flesta av oss hade överseende med att han glömde texten ibland och att hans gitarrspel kanske inte alltid var perfekt.

Men den karaktäristisk rösten fanns där och den var förvånansvärt intakt, kanske hade den djupnat något. Det blev en väldigt fin och magisk kväll där många av hans mest kända låtar framfördes.