fredag 21 oktober 2016

“All I can be is me- whoever that is. ” Bob Dylan



Det har nu gått mer än en vecka sedan Svenska akademiens ständige sekreterare Sara Danius stängde de tunga trädörrarna till akademiens sammanträdesrum, vände sig om och tillkännagav att årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan.  







Jag tänkte först göra som Dylan och inte kommentera det hela. :)

Men det går ju inte. Något måste sägas. Jag blev väldigt glad och tyckte det var ett roligt och vågat val. Ett val som överraskade och förvånade, men som också väckte bestörtning och ilska hos många. Det är förvisso inget unikt för årets val. Så har det varit sedan priset instiftades och det är tur det för det omvända vore ju förfärligt. Om ingen brydde sig kunde de lika väl lägga ner priset. 
För mig kom det inte som en stor överraskning. Däremot ska jag villigt erkänna att jag ändå var förvånad, men då mest över att det verkligen blev av. 

Varför blev då inte jag överraskad? Är det bara för jag tycker att han förtjänar det och därmed tycker det en självklarhet. Inte riktigt! Jag blev bara inte överraskad på samma sätt som jag inte skulle blivit om det vore en annan värdig pristagare. För så är det med nobelpriset i litteratur att det varje år skulle det kunna gå till minst 10 andra som är lika värdiga kandidater. 

Om man läser och följer med i debatten kring litteratur och nobelpriset så har Bob Dylan figurerat i diskussionerna och varit nominerad i tjugo års tid nu. 

Om man bara bemöda sig lite och tar reda på hur urvalsprocessen går till, så tror jag att några av de allra dummaste kommentarerna hade uteblivit. Varje år får Svenska Akademien in mellan 200 och 300 nomineringar från de få som har rätt att nominera. Och de är Akademier och institutioner likt Svenska Akademien, Författarförbund i olika länder, tidigare pristagare och professorer i litteratur. 
Sedan arbetar några ledamöter med denna långa lista och reducera den till en mer hanterbar som sedan ligger till grund för alla de aderton (som egentligen bara är sjutton sedan flera år) om jag nu fattat det rätt.
Viktigt är också att man måste vara nominerad samma år som man blir tilldelad priset. Så det hjälps liksom inte att ha varit en het och "självklar" kandidat om ingen har nominerat hen det året. 

Men detta vill jag bara ha sagt det att det finns och har funnits (först gången Dylan nominerades var 1996) personer från ovannämnda grupper som har sett och förstått att Dylans poesi äger sådan kvaliteter som gör att han kan komma på tal.       
  
"It's not easy to define poetry" lär Dylan ha sagt.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar