Konstutställning med Viggo Johansen & Konsert med Philip Catherine

 Igår gjorde jag mitt första pass som volontär eller som det heter på danska "frivillig" på anrika Jazzhus Montmartre. Som alla vet, så går jag väldigt mycket på konserter, vilket är ett dyrt nöje. Ett sätt att ta del av musik gratis och samtidigt göra en insatts är genom att hjälpa till som volontär. Har tidigare under flera år varit behjälplig i föreningen Jazz i Malmö på konserter, främst på Victoriateatern. 

Innan jag berättar vidare om detta, så tar vi gårdagen i rätt ordning. Jag åkte över sundet redan vid tolvtiden för att styra mina steg mot det trevliga muséet Den Hirschsprungske samling. Ett museum som jag då och då besöker när där är någon intressant utställning, vilket var fallet nu när det pågår en ambitiös utställning med Skagenmålaren Viggo Johansen. 

Efter denna fina utställning gick jag för att inta en sen lunch på restaurant under uret, som ligger på samma gata som muséet och som ger rabatt på notan när man besökt Hirschsprungska. Efter smörrebröd och öl, så hade jag fortfarande två timmar kvar tills jag skulle infinna mig på Montmartre. Så då tog jag en längre promenad i den vackra Kongens have, satt en stund och läste Lena Andersson nya bok om Ester. 

Så var det då dags för att göra min första insatts på Montmartre, men förhoppningsvis inte sista. Efter en introduktion, så blev jag tilldelad uppgiften att kontrollera biljetter och hänga in kläder tillsammans med en mångårig frivillig.

Kvällen avlöpte väl och jag fann mig fort. Trevliga kollegor gjorde det hela lätt. Ett utsålt Montmartre hade denna kväll besök av den belgiske gitarristen Philip Cathrine och basisten Martin Wind. 

Philip Catherine (f.1942) har sedan 60-talet varit en av Europas främsta jazz gitarrister som spelat med  storheter som Chet Baker, Dexter Gordon, Charles Mingus. Mångårigt skivsamarbete med Larry Coryell och med den danska basisten NHØP. 

Martin Wind (f.1968) är en av Europas mest anlitade bassister och som medverkat som studiomusiker på en mängd skivor med många av de största jazz stjärnorna. 

De båda har tillsammans gjort skivan New Folks från 2014 och flera av kvällens låtar kom från denna skiva. 

Under några låtar i andra setet medverkade också gitarristen Ulf Meyer. 

Det blev en stilla och stämningsfull konsert, där man som lyssnare fick spetsa öronen och verkligen lyssna noga för att uppfatta alla nyanser. 

     

             

        

                                       

Morden i Muranów - Grzegorz Flakierski

Den polskfödda författaren, med det något svåruttalade namnet Grzegorz Flakierski har än en gång överraskat mig med en intressant och välskriven läsupplevelse. Jag har nämligen en gång tidigare läst en bok av denna i Kramfors bosatta författare (se länk) 

Det här här verkligen ingen dussindeckare, utan tvärtom en mycket annorlunda och medryckande historisk kriminalberättelse.

 

Egentligen är det så mycket mer än en deckare. Det är snare så att författaren använder deckarformatet för att berätta ett historiskt skeende i Polsk historia som inte är vackert. Det är 1962 i det kommunistiska Polen, men historien har förgreningar till andra världskriget och den nazistiska ockupationen.

Trots det tunga ämnet och de fruktansvärda vittnesmålen som läsaren får ta del av, så är det ändå en rapp och rolig berättelse. Speciellt dialogen mellan den gamle ärrade detektiven Adolf Sadurski och den unga adepten Spirydion Kaleta. 

Det sker ett antal fruktansvärt brutala mord i stadsdelen Muranów i Warszawa, som visar det sig har exakt samma tillvägagångssätt. I lösandet av morden står det också klart att de mördade (förutom en, utan att spoila för mycket, är ett misstag) och att de går tillbaka till kriget. 

Det är en berättelse, fylld av, som jag tidigare skrev, förfärliga övergrepp på den judiska befolkningen runt om i Polen. Detta begånget av många vanliga polacker, både med, men också utan den nazistiska regimens påtryckningar eller order. 

Utan att återigen spoila för mycket, kan jag väl säga att jag hade till en början hade svårt för slutet, innan jag funderade vidare och kom fram till att det ändå var ganska logiskt. Handlar kan man säga om oviljan att ta itu med skuldbördan bland just vanliga polacker. Utan då bättre att lägga locket på. 

Under läsningen (utan några som helst jämförelse i själva berättelsen, utan mer i atmosfären och stämning) kommer jag att tänka på storheter som Philip Kerr's böcker om kommissarie Bernie Gunther, eller Friedrich Glauser om konstapel Studer. Även kommissarie Maigret av George Simenon ligger nära till hands att referera till för att ni ska förstå att här finns kvaliteter utöver det vanliga.                        

Elin Forkelid - Dunkers kulturhus - 2025-02-13

Det har säkert inte undgått någon att jag är en flitig konsertbesökare, och då företrädesvis jazz. Nästan varje vecka är jag på någon konsert, främst i Köpenhamn och Malmö. Men ikväll var det konsert i Helsingborg, på det fina Dunkers kulturhus. Konstigt nog är jag sällan där för Jazz i Helsingborg ordnar många förträffliga konserter, och vårens program är mycket ambitiöst. 

Som sagt denna kylslagna kväll for jag efter jobbet till Helsingborg och efter en pint Guinness på Bishop, promenerade jag den kort bit bort till Dunkers. 

Elin Forkelid (f.1984) släppte i höstas albumet Songs to keep you company on a dark night  med sina nya kvartett som består av förutom Elin Forkelid själv på tenorsaxofon och altsaxofon, Tobias Wiklund på kornett/trumpet, gitarristen David Stackenäs och på bas Mats Dimming. 

Det är också denna sättning som äntrar scenen på utsatt tid. Det är ingen stor publik denna kväll, men vi som är där får vara med om en väldigt fin och innerlig stund. 

Jag har en gång tidigare sett Elin Forkelid,då på Copenhagen Jazz med sitt förra projekt Plays for Trane. Denna gång är det något helt annat. Denna kvartett utan trummor framför vacker och stämningsfull musik, som till mestadels har komponerats av Elin, men också två covers, Landslide av Fletwood Mac och Ida Lupino av Carla Bley.  

Elin har sagt att hon inför detta projekt inspirerades av Kenny Wheelers skiva Angel song, som också är en skiva med trumpet, saxofon, bas och gitarr. 

Det var en sjuhelsikes fin tillställning med fantastiska musiker. Utomordentligt samspel  och många lysande individuella prestationer. 

Trots den ihärdiga kylan som rådde i kvällsluften när jag sedan vandrade mot tågstationen, så kände jag mig varm inombords.     

 

  

                       

Jacob Karlzon - Questar - Palladium - 2025-02-05

Igår var det konsert med en av mina favorit pianister Jacob Karlzon. Otaliga är de gånger jag sett honom live. Men man kan aldrig få för mycket av denna begåvade musiker, som ständigt söker och skapar ny musik. 

Först något om det sorliga i att Palladium antagligen kommer att försvinna som konsertlokal framöver. Så om inget väldigt radikalt händer, så var det sista gången jag var på Palladium. En lokal som jag och många andra malmöbor upplevt många svenska och internationella stjärnor på. Just Jacob Karlzon har jag säkert upplevt tre-fyra gånger tidigare genom åren. Detta med att palladium upphör med sin musik och dansverksamhet var också något som Jacob Karlzon, vemodigt pratade om, att platsen betytt väldigt mycket för honom personligen. 

Jacob Karlzon kallar sitt nya projekt Questar. Så här beskrivs det hela "Gränserna mellan det komponerade och improviserade, akustiska och elektroniska suddas ut ska och öppenheten för ett stort antal genrer är lika viktig som en gränslös kommunikation med publiken för att den ska känna sig delaktig. Titeln, Questar, är ett ord för en sökare, men också första låten på Keith Jarrett-plattan My song." 

Medlemmarna är Robert Ikiz, trummor som tidigare ingått i Jacob Karlzons trio. Mads la Cour på trumpet och Thobias Gabrielson på bas. 

Förutom att jag var fokuserad på musiken som framfördes, så är jag också sedan en tid tillbaka restriktiv med att ta bilder på konserter, så här finns inga bilder. 

Musiken denna kväll var något annorlunda än Jacob Karlzons tidigare projekt och mina intryck var väl minst sagt blandade. Bitvis var det fantastiskt, som det ofta är med Jacob Karlzon. Han skriver fenomenal musik enligt mig, många av hans skivor är det mest spelade i mitt hem, men jag var inte helt förtjust i allt denna kväll. 

Det var en salig blandning mellan fusion, lugnt eftertänksamt akustiskt och elektroniskt grove. Fint samspel mellan musikerna, med många soloprestationer. Mads la Cour fick stort utrymme med sitt lyriska trumpetspel. Det var speciellt roligt att se samspelet mellan de mångåriga radarparet Ikiz och Jacob.                 

         

Constanze Mozart

Det är nog inte så många som vet att Mozarts hustru Constanze levde 10 år i Köpenhamn.

Mellan åren 1810 till 1820 bodde Constanze med sin nya make den danske diplomaten och stadsrådet Georg Nicolaus von Nissen i Köpenhamn. 

Mellan åren 1812 till 1820 på adressen Lavendelstraede i det hus som ni ser på bilden. I hörnlägenheten på andra våningen.   

 

Plakett på fasaden.

        

 

Hörnhuset på Lavendelstraede

Men detta kräver sin förklaring och en rekapitulation är på sin plats. 

Constanze Mozart (född Weber) föddes 5 januari 1762 och kom att gifta sig med Wofgang Amadeus Mozart 1782. Under de dryga nio år som äktenskapet varade fram till Mozarts död 1791 kom Constanze att föda sex barn varav bara två nådde vuxen ålder. 

Efter Mozarts död fick Constanze en mindre summa i änkepension av kejserliga hovet. 

1797 lärde hon känna Georg Nicolaus Nissen som var dansk legationssekreterare i Wien. 1809 gifte de sig i domkyrkan i Bratislava och 1810 flyttade de till Köpenhamn där Nissen blev stadsråd. I samband med hans pension 1820 lämnade de Danmark och bosatte sig i Italien. 

1824 slog sig paret ner i Salzburg. Nissen avled 1826 och Constanze levde ända till 1842 och blev således 80 år.        

Jazzvåren 2025

Nu har det gått snart en månad  in på det nya året och det är hög tid att planera in vårens konserter. 

Copenhagen Jazz har som vanligt sitt Vinterjazzevent, men då jag har varit upptagen med allt för mycket arbete och min systers bortgång, så hade jag glömt bort det. Nu är många biljetter slut till flera av de konserter som jag hade velat gå på, så som Jan Lundgren, Carsten Dahl, Mads Mathias och Bill Frisell. Men i sista stund, i förrgår köpte jag en biljett till Joe Lovano's Paramount Qurtet, med Julian Lage, Asante Santi Debriano och Will Calhoun på Bremen teater den 2 februari.   

 

Sedan väntar några dagar senare konsert med den fantastiska Jacob Karlzon på Palladium med sitt nya projekt Questar den 5 februari.  

En vecka senare är det konsert med Elin Foreklid på Dunkers Kulturhus den 13 februari. Hon kommer med  sin nya kvartett och med sin nya hyllade skiva.

24 februari blir det konsert med JJ Grey & Morfro på Babel.   

En riktig nostalgigrej blir det den 7 mars på Malmö Live med Mike Olfields Tubular bells. 

Den 11 mars blir det release konsert med Marius Neset Quintet på Palladium.    

Fler konserter tillkommer säkert innan sommarens alla festivaler börjar där främst Copenhagen Jazz är det som lockar mest.