Omläsning av Haren springer - John Updike

Under rubriken Bara Bra Böcker var det länge sedan jag skrev något. Men häromdagen i bokhandeln dök det upp en fin nyutgåva av Haren Springer av John Updike ( Modernista) och jag kände genast för att läsa den igen.

Första gången var i tjugoårsåldern då jag läste mycket amerikansk litteratur så som Philip Roth, Saul Bellow, Kurt Vonnegut, Charles Bukowski, Joseph Heller, Ernst Hemingway, John Irving. Jack Kerouac, Jerzy Kosinski, Norman Mailer, Henry Miller och John Updike.

Haren springer kom ut 1960 och året efter på svenska. Det blev har jag förstått mycket av en kultroman under sextiotalet. När jag läser den 23 år senare i mitten av 80-talet hade den kanske inte riktigt samma sensationella dragningskraft. Vid den tiden hade ytterligare två romaner om Harry "Haren" Angstrom kommit ut. Haren återställd(1972) och Haren är rik(1982). Den avslutande och sista delen Haren vilar kom ut 1992. 

Haren springer handlar om den 26-årige Harry "Haren" Angstrom som i sin ungdom var en lysande basketstjärna, men som nu några år senare försörjer sig på att demonstrera köksredskap på olika köpcentrum. Hans fyra år yngre gravida hustru Janice och deras tvååriga son Nelson bor i den fiktiva staden Brewer i Pennsylvania. Allt oftare finner han sin hustru småberusad sittande framför tv:n och en dag efter ett gräl flyr Haren och kör planlöst iväg söderöver. Men redan efter några timmar kör han tillbaka. Men istället för att återvända hem träffar han sin gamla baskettränare som låter honom slafa över. Han träffar ganska snart den "halv"prostituerade Ruth som han flyttar in hos. 
Församlingens präst söker upp honom och en ganska udda vänskap växer. Efter en tid när det är dags för Janice att föda återvänder Haren som är ångerfull och är tacksam för Janice vill ta honom tillbaka. Men ganska så snart igen efter hemkomsten från sjukhuset springer haren åter iväg då allt ser ut att återgår till hur det var innan.  

Vad som sedan händer berättar jag inte, då det förtar meningen med att läsa den. Har egentligen redan berättat för mycket av handlingen. 


I början av denna fina nyutgåva finns det ett förord av Nils Schwartz där han redogör för skillnaden mellan metafor och liknelse och visar på ett förtjänstfullt sätt att Updike var en mästare på att använda metaforer på ett naturligt sätt i meningarna.


Det är en mästerlig roman som handlar om den lilla vanliga människan om medelklassamerikanen och småstaden. Ett slags motsatsliv till "On the Road".