Konsert med Weather Report Projekt - Bartof Station - 2024-07-07

En ny jazzdag tog sin början då jag och en kompis tog oss till Christianshavn och Sofie Kaelderen. Visst blåste det ordentligt, men ungefär strax efter tre tittade solen fram och det blev riktigt behagligt. En liten skara jazzdiggare hade bänkat sig på den lilla uteserveringen och  längs med gatan. Med en öl i näven, solsken och danskt hygge tillbringade vi en timme i sällskap med Daniel Franck trio.  

Vi tog oss sedan till Byhaven Pumpehuset på Studiestraede, där Humanoid Silouette  stod på scen klockan fem. Bandet som består av fyra saxofoner, bas, gitarr och trummor spelar en symfonisk jazz med inslag av alternativ rock. Väldigt spännande och bra. 

Efter knappt en timme var det dags att gå vidare för att hinna till kvällens huvudnummer. På vägen han vi med en öl på Berlin bar på Gl. Kongevej och även en väldigt god macka på Olioli. 

Ytterligare en öl intogs på det Botleggers Craft Beer Bar vi gick sedan runt hörnan till Bartof Station, en trevlig jazzklubb, som jag konstigt nog aldrig tidigare besökt. 

Det var härligt kaotiskt, trångt och helt utsålt. Trots detta hade vi turen att faktiskt få en sittplats båda två. Det danska bandet Weather Report Project spelar som framgår av namnet det ikoniska jazzfusion bandet Weather Reports musik. Detta gör det med den äran och jag är övertygad om att både Zawinul och Shorter ler i sin himmel. 

Officiell bild på bandet. Fick inte tagit någon bild igår.  

I över tio år har bandet existerat och de har byggt upp en stor och trogen publik i Danmark.

Musikerna Claus Nauer Reher-Langberg, bas, Henrik Lynbech, keyboards, Ole Visby, saxofon,Thomas Ousager, percussion, Sune Rahbek, trommer är sammansvetsade och otroligt tajta efter de många åren tillsammans. De verkar fortfarande älska att spela Weather Reports många mästerliga kompositioner. 

Det blev en fantastisk avrundning på en trevlig dag och hoppas få se och höra mer av dem framöver.    

                              

Konsert med Bill Frisell - DR Koncerthus - 2024-07-06

Så var det dag tre (officiellt dag två, då invigningen skedde igår) på Copenhagen jazz. 

Åkte över vid ett snåret och klev av på Nørreport. Väl där började jag dagen med ett besök på Arbejdermuseet på Rømersgade. Här tillbringade jag en bra stund, då det finns mycket att ta del av på detta fina museum. 

Ute var det nu soligt och varmt, så jag kände för en öl, på ølbaren på Elmegade. Här blev jag sittande en stund och läste innan jag fortsatte till Den Røde Plads och lyssnade på D/Troit, ett danskt soul och funkband. Här var det trevligt och blev jag kvar till närmare sex, då jag tog metron till DR byn för kvällens konsert. 

Jag var där i god tid och kopplade av med ett glas vin och lyssnade på bandet som spelade i foajén. 

Jag hade skaffat en utmärkt plats på rad fem framför scenen. Strax efter åtta var det så dags för Bill Frisell att ta revansch för förra årets misslyckade konsert. 

Något förvånande var det bara ett halvfyllt konserthus, men vi som var där fick ta del av en sublim konsert upplevelse. 

Officiell pressbild.  

Bill Frisell har med sig Thomas Morgan på bas och Rudy Royston på trummor. De har tillsamman spelat in den hyllade skivan Valentine från 2020. 

Det blev en intim och stilla tillställning, där låtarna gick över i varandra. Det var inte alltid något klart och definitivt slut, utan det var ofta en direkt övergång till något annat. Inte mycket sades, bara en liten nick och ett kort tack en enstaka gång under den första timme som konserten varade. Sedan klappades de in två gånger till stående ovationer. Sammantaget varade konserten i en och en halv timme.

Det var helt klart en revansch på förra året, en värdig upprättelse där vi fick uppleva musiker som i stort sett framförde ren improvisation på ett lättsamt, lekande sätt.                  

                              

Konsert med Andreas Hourdakis Kvartett- Inkonst -2024-06-01

Gårdagens konsert med Andreas Hourdakis kvartett var av världsklass. 

Föreningen Jazz i Malmö avslutade säsongen med den mångsidiga och hyllade gitarristen Andreas Hourdakis nybildade kvartett på Inkonst.     

Andreas Hourdakis som under årens lopp har spelat med Magnus Öström band, Lars Danielsson, Jeanette Lindström, Karin Hammar, Ceacilie Norby och många fler, skivdebuterade i eget namn 2015 med skivan In a Barn som följdes upp med den hyllade skivan Señor där han tolkar Bob Dylan. 2020 kom den kritikerrosade skivan Underworld.  

På den nyligen släppta skivan Report to Keftiu har bandet gått från trio till kvartett och medverkande musiker på skivan liksom gårdagens konsert är Martin Höper på bas, Jon Fält på  trummor, Jonas Östholm piano och Andreas Hourdakis på gitarr. 

Det var stor skandal att inte fler hade sökt sig till Inkonst igår. Det borde varit fullsatt anser jag, för det vi fick ta del av var exceptionellt bra spel av ett band i världsklass där åtminstone mina associationer gick till tidig Pat Metheny Group. 

Konserten bestod av två sett, där låtarna huvudsakligen kom från nya skivan, som är en hommage till Andreas Hourdakis grekiska rötter, eller mer specifikt ön Kreta. Redan i låt nummer två blev detta inslag märkbart, när de spelade en kretensisk folkvisa Protos Syrtos, från nya skivan. Här, som jag sa till min vän, kom man att tänka på den grekiska bouzoukin.

Stora delar av konserten var jag uppfylld av bandets magik som bestod av ömsom själfulla, stilla partier liksom mera fartfyllda och uppsluppna partier. En stadig Martin Höper, en lekfull och vildsint Jon Fält, en eftertänksam och lågmäld Jonas Östholm tillsammans med en flyhänt och briljant Andreas Hourdakis gjorde konserten till det bästa jag hört på länge.              

    

Konsert med Gilbert Holmström Quintet - Inkonst- 2024-05-27

En legend gästade Malmö denna måndag. Gilbert Holmström (f 1937) fyller under året 87 år. Han skivdebuterade 1965 med den ikoniska skivan Utan misstankar. 

2019 mottog han Riksförbundet Svensk Jazz hederspris Lifetime Achivement för sin gärning i svensk jazz. 

Gilbert Holmström är en pionjär inom frijazzen och under 60-talet hade han en kvintett, som var starkt påverkad av musiker som Ornette Coleman, Albert Ayler och Archie Shepp.

Under 70-talet ändrade gruppen namn till Mount Everest, och kom att spela mer fusionsmusik.     

Kvällen band består av pianisten Mathias Landaeus, har spelat med Gilbert Holmström sedan 2012 och de senaste åren med sin trio där Johnny Åman, bas, Cornelia Nilsson, trummor ingår. Den norske trumpetaren Erik Kimestad är gruppens nyaste medlem.   

Gilbert Holmström Quintet: Foto Jesper Ekdahl

Kvällens repertoar är mestadels låtar från gruppens nyligen utkomna skiva PEAK, som huvudsakligen består av kompositioner av Gilbert Holmström, men också något oväntat två låtar av Ennio Morricone. 

  

Det blev en magnifik kväll med bländande spel från alla inblandade. Det är svårt att tro att Gilbert Holmström är så gammal som han är på pappret. Han är fortfarande vital och spelet är det inget fel på. Bandet är suveränt samspelta och det lämnas utrymme för soloprestationer åt alla envar. Flera i publiken är med på rörligheten och dynamiken i vad bandet tar sig för. Det ropas och tjoas friskt och applåderna är starka när bandet avslutar kvällens mycket fina framträdande. 

                   

Sommarens konserter

Har kommit långt i sommarens planer när det gäller alla konserter. Både när det gäller Copenhagen Jazz och Ystad jazz har flertalet biljetter införskaffats. 

I år har jag semester när det är Copenhagen Jazz, vilket gör att man kan åka över och strosa runt redan på dagen även om man har en konsert först på kvällen. Det är ju som alltid väldigt mycket gratis jazz runt om i byn. 

En sak som irriterar mig är de hutlösa priser som tåget kostar. Varje dag man ska över går 300:-, vilket är för mycket. Säg att man åker över hälften av festivalens dagar, då blir det bara i tåg kostnader 1500:-. De borde kunna ordna ett likande erbjudande under Copenhagen Jazz, som jag såg att de gjorde när det var eurovision.  

Först ut i sommarens aktiviteter är Andreas Hourdakis på Inkonst den 1 juni. 

Sedan under Copenhagen Jazz ser det ut så här. 

6/7 Bill Frisell på DR Koncerthus. Här var jag först lite tveksam, då förra årets konsert med honom inte var speciellt bra, men jag ger det en chans då det är ett helt annat band och den skivan ( Valentine från 2020)) som trion gjort är super.

7/7 Weather Report Projekt på Bartof Station. 

9/7 Tabloid på Studio 2, DR Koncerthus. Ett band bestående av fem av Danmarks främsta unga musiker. Intressant! 

10/7 Matthew Halsall på Bremen Teater.  

Sedan tillkommer det säkert något mer. 

Längre fram i augusti är det Ystad jazzfestival och här har jag och en kompis lyckats få biljetter till Billy Cobham's Time Machine. Satan i gatan! 

  

              

Konsert med Etran de L'Air på Inkonst -2024-05-20

Efter en flera veckor lång sjukdomsperiod, var det dags för, då jag är lång mycket bättre, en konsert. Som alla vet som följer min blogg är jag sedan mer än två decennier väldigt förtjust i det som brukar kallas "ökenblues", med favoriter som Tinariwen, Terakaft, Tamikrest, Bombino och Mdou Moctar (som kommer från samma stad Agadez, som kvällens band)  

Kvällens band  Etran de L'Air hade jag konstigt nog inte hört om innan. Jag läser att de bildades 1995 och kommer från Niger. Liksom flera av de ovan nämnda banden så tillhör de ökenfolket Tuareger. Bandet är oerhört populära i hemstaden Agadez i norra Niger där de ofta uppträder på bröllop. Läser också någonstans att de är ett familjekollektiv.    

Publiken i kväll kunde varit vältaligare. Det var en liten skara bestående av huvudsakligen  ungdomar. Kunde dock urskilja två andra gamla gubbar förutom mig själv, denna varma, vackra försommardag. 

Bandet har bara släppt två skivor. Den första No.1 kom 2018 och 2022 kom uppföljaren Agadez.  

Bandet drog igång halv åtta och körde sedan konstant en timme sin svängiga gitarrbaserade ökenblues/rock som fick publiken att dansa loss. 

  

 

Trummor och bas pumpar på och de båda gitarristerna får stort utrymme, där de alternera mellan rytm och solo och väver sina transcendentala gitarrslingor.  

Då jag fortfarande var lite hängig efter min långa konvalescens gick jag när de hade gått av scenen. Men jag är övertygad om att då återvände till scenen, då publiken ihärdigt klappade och skanderade efter mer. 

Det är en härlig glad musik. Det är det närmste man kommer ett bröllop i staden Agadez.    

        

Amerikanska jazzmusiker i Köpenhamn - Historisk tillbakablick.

Jag har sedan några år tillbaka försökt skriva en annorlunda guide till Köpenhamn (se här). I arbetet med den har jag ramlat över annat än bara författare och litteratur. Sådant som inte direkt berör innehållet i guiden. Istället berör det ett annat intresse, nämligen jazzmusik. 

Det började med att jag när jag besökte gravplatser i Köpenhamn för att dokumentera författares gravar, då också fann många gravar över amerikanska jazzmusiker som vilar i staden.  

Så som ett komplement till författar stadsguiden följer här en översikt av de amerikanska jazzmusiker som verkat i staden och där flera också är begravda här.   

 

Köpenhamn i allmänhet och Jazzklubben Montmartre i synnerhet var en gång i tiden navet i den skandinaviska jazzen, så vi börjar där. 

Först måste vi rekonstruera alla turer kring jazzklubben, då den haft flera olika adresser. Jazzklubben öppnade 1959 under ledning av Anders Dyrup och då låg den på Dahlerupsgade (en som då spelade regelbundet var Stan Getz) På nyårsafton 1961 öppnade man på nya lokaler på Store Regnegade under ledning av Herluf Kamp-Larsen. Från 1976 låg jazzklubben på Nørregade 41 och ägdes av Kay Sørensen. Efter hans död 1989, såldes jazzklubben till Eli Pries och det blev allt mindre av jazzkonserter och 1992 övertog musikern Anne Linnet klubben och omvandlade det till en lokal för pop och rock och 1995 stängdes klubben helt. 

Jazzverksamheten övertogs istället av Copenhagen Jazzhouse på Niels Hemmingsens Gade 10, ett ställe som öppnade 1991 som en direkt följd av Kay Sørensens bortgång. 2017 stängdes detta ställe. 

2010 återöppnade Jazzhus Montmartre på den nygamla adressen Store Regnegade 19. 

Här följer nu en liten lista över jazzmusiker som verkat i staden. Biografisk data är kortfattad, då jag föresätter att någon eventuell läsare, har koll på musikerna som presenteras. Det är framför allt musikernas liv i Köpenhamn som är av intresse.     

Stan Getz (1927-1991)  "The Sound"

En av de allra största tenorsaxofonisterna (som jag hade den stora glädjen att se live 1987 i New York) Stan Getz flyttade 1958 till Köpenhamn och kom att spela en hel del på Montmartre med bland annat vår svenska pianist Jan Johansson och basisten Oscar Pettiford bland många andra. En av anledningarna till att Stan Getz återvände till USA i januari 1961 var att bassisten Oscar Pettiford som också levde i Köpenhamn, avled i september 1960. (se nedan) 

Stan Getz kom att bo först i Lyngby och sedan i Rungsted med sin svenska fru Monica (gifte sig 1956) och sina fyra barn (tre från första äktenskapet) 

Skivor inspelade i Danmark under denna tid. (Finns inte många. Det finns fler inspelade i Sverige)

Stan Getz at Large (Jan Johansson, piano, Daniel Jordan, bas, William Schiopffe, trummor). 

Däremot finns det skivor från senare datum, då Stan Getz åter var på besök i Köpenhamn. 

Stan Getz Quartet - Live at Montmartre (inspelat under tre kvällar 28,29 och 30 januari 1977. Joanne Brackeen, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Hart, trummor). 

Anniversary! (inspelat live på Montmartre 6 juli 1987. Kenny Barron, piano, Rufus Reid, bas, Victor Lewis, trummor).

Serenity (samma datum och musiker som ovan). 

    

       

Oscar Pettiford (1922-1960) Vilar på Frederiksberg äldre kyrkogård. 

Oscar Pettiford var en amerikansk kontrabasist och cellist Han var en av de tidigaste musikerna inom bebop.     

Oscar Pettiford flyttade till Köpenhamn 1958 och dog där alldeles för tidigt, 1960 strax innan sin 38 årsdag i polioliknande virus.   

Skivor: 

Oscar Pettiford & Jan Johansson - In Denmark 1959-1960. (Oscar Pettiford, bas, cello, jan Johansson, piano, Stan Getz, tenorsaxofon, Joe Harris, trummor, Louis Hjulmand, vibrafon, Lee Gaines, sång).  

My Little Cello (inspelad i Köpenhamn 5-6 juli 1960. Förutom Oscar Pettiford, bas, cello, så medverkar Allan Botschinsky, trumpet, Erik Nordström, tenorsaxofon, Louis Hjulmand, vibrafon, Jan Johansson, piano, Jorn Elniff, trummor). 

  

Dexter Gordon (1923-1990)  

Är en av de allra största tenorsaxofonisterna som kom att bo i Europa i fjorton år från 1962 till 1976. Mesta av tiden i Paris och framför allt i Köpenhamn.  

 

Skivor. 

Cheese cake (inspelad 11 juni 1964 live på Montmartre. Tete Montoliu, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor). 

Dexter Gordon - Montmartre 1964. (inspelad 20 & 28 juli 1964 med samma musiker som ovan) 

Wee Dot (inspelad 10 juni 1965 på Montmartre. Atli Bjorn, piano, Benny Nielsen, bas, Finn Frederiksen, trummor).  

Loose Walk (inspelad 24 juni 1965 på Montmartre. Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor). 

Misty (inspelad 8 juli 1965 på Montmartre. Musiker är samma som ovan)  

Heartaches (inspelad 24 juni 1965 på Montmartre, med samma musiker som ovan)  

Ladybird (inspelad 19 augusti 1965 på Montmartre. Donald Byrd, trumpet i övrigt samma musiker som ovan) 

Stella by Starlight (inspelad 6 januari 1966 på Montmartre. Pony Poindexter, altsax, Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Makaya Ntshoko, trummor)   

The Squirrel (inspelad 29 juni 67 på Montmartre. Kenny Drew, piano, Bo Stief, bas, Art Taylor, trummor)

Both Sides of Midnight (inspelad 20 juli 1967 på Montmartre. Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alberth Heath, trummor) 

Body and Soul (inspelad 20 juli 1967 på Montmartre. Samma sättning som ovan)  

Take the "A" Train (inspelad 21 juli 1967 på Montmartre. Samma musiker som ovan) 

A Day in Copenhagen - Dexter Gordon & Slide Hampton (inspelad 10 mars 1969 metronom i Köpenhamn. Slide Hampton, trombon, Dizzy Rice, trumpet, Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Art Taylor, trummor).  

The Apartment (inspelad 24 maj & 8 september 1974 i Rosenberg studio, Köpenhamn. Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Albert Heath, trummor) 

More Than You Know (inspelad 21-23 februari & 27 mars 1975 i Rosenberg studio. Är ett album för stor orkester arrangerat Palle Mikkelborg) 

Stable Mable (inspelad 10 mars 1975 i Rosenberg studio. Horace Parlan, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Tony Inzalaco, trummor)  

Something Different (inspelad 13 september 1975 i Köpenhamn. Philip Catherine, gitarr, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Higgins, trummor) 

Bouncin' with Dex (inspelad 14 september 1975 i Köpenhamn. Tete Montoliu, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Higgins, trummor) 

Lullaby for a Monster (inspelad 15 juni 1976. Här är det bara Gordon själv med Niels-Henning Ørsted Pedersen och Alex Riel) 

Copenhagen Coda ( inspelad 2 februari 1983 på Montmartre. Kirk Lightsay, piano, David Eubanks, bas, Eddie Gladden)

Avslutar med en berömd bild som hamnade på skivan Gettin' Around. En skiva som inte är inspelad i Köpenhamn, men bilden är tagen där.     

        

Ed Thigpen (1930-2010) Vilar på Vestre Kirkegård. 

Den amerikanske trumslagaren är kanske mest känd för sitt samarbete med Oscar Peterson Trio från 1959 till 1965. Han flyttade till Köpenhamn 1972 och dog Hvidovre 2010. 

Medverkar på otaliga skivor under sina år i Köpenhamn, men få i eget namn.

Ed Tighpen in Copenhagen 1973-74 (Delvis inspelad på Montmartre juni 1973)       

Thad Jones (1923-1986). Vilar på Vestre Kirkegård.

Den amerikanske trumpetaren flyttade till Köpenhamn januari 1979.  

Thad Jones är mest känd för sitt samarbete med trumslagaren Mel Lewis i storbandet Thad Jones/Mel Lewis Orchestra som bildades 1966 och kom att bestå till Thad Jones plötsligt och oväntat flyttade till Köpenhamn. 

Thad Jones var lärare på Det kongelige Danske Musikkonservatorium och ledare för DR Big Band. Var gift med en danska. Det finns en gata uppkallad efter honom. Thad Jones Vej. 

Skivor:

Thad Jones and The Danish Radio Big Band - Live at Montmartre.          

   

Duke Jordan (1922-2006). Vilar på Vestre Kirkegård.

Amerikansk jazzpianist född i Brooklyn och dog i Valby 2006. Var medlem i Charlie Parkers quintet 1947-48. Förutom en lång egen karriär som ledare, spelade han också Sonny Stitt och Stan Getz.     

Flyttade till Köpenhamn 1978. Kom att ge ut en mängd skivor på det danska skivbolaget SteepleChase även när det inte var inspelat där.   

Skivor:

Flight to Denmark (inspelad 25 november och 2 december 1973, Sound Track. Mats Vindning, bas, Ed Thigpen, trummor). 

 

Two Loves (inspelad samma datum som ovan och samma sättning) 

Truth (inspelad 2 mars 1975. Mats Vindning, bas, Ed Thigpen, trummor)  

Tivoli One (inspelad 16-17 december 1978 på Tivolis konsertsal. Wilbur Little, bas, Dannie Richmond, trummor) 

Tivoli Two (samma som ovan) 

Wait and See (samma som ovan)  

Thinking of You (inspelad 29 oktober 1979 i Köpenhamn. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Hart, trummor)  

Art Pepper with Duke Jordan in Copenhagen 1981 (inspelad 3 juli 1981 på Montmartre. Art Pepper, altsax, klarinett, Duke Jordan, piano, David Williams, bas, Carl Burnett, trummor)  

Time on My Hands (inspelad 29 juli 1985. Jesper Lundgaard, bas, Billy Hart, trummor) 

As Times Goes By (samma som ovan) 

     

    

Ben Webster (1909-1973). Vilar på Assistent Kirkegården. 

Amerikans tenorsaxofonist med stort inflytande. Anses som en av de viktigaste swingtenorerna, tillsammans Coleman Hawkins och Lester Young. 

Spelade bland annat i Duke Ellington Orchestra. 

1964 flyttade han till Europa och bodde en period i London sedan i Köpenhamn och tre år i Amsterdam innan han slog ner sina bopålar i Köpenhamn 1969 för gott.      

Det finns en väg i sydhamnen som heter Ben Webster Vej.  

Assistent kyrkogården

Skivor:

Ben Webster's First Concert in Denmark (inspelad i radiohuset 10 januari 1965. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor, Kenny Drew, piano)

Intimate! (inspelad 30 januari 1965 live på Montmartre. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, Trummor, Kenny Drew, piano) 

Ben Webster in Copenhagen (inspelad september 1965. Henrik Hartmann, Hugo Rasmussen, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, Hans Nymand, trummor, Kenny Drew, Niels Jørgen Steen, piano, John Darville, trombon, Anvid Meyer, trumpet)  

 

Horace Parlan (1931-2017) 

Amerikansk pianist inom hard bop och post bop genre. Medverkar bland annat på den ikoniska plattan Mingus Ah Um.  

Efter en turné i Skandinavien med Miriam Makeba, blev han förtjust i Danmark och flyttade 1972 till Köpenhamn och dog 2017 i Naestved i en ålder av 86 år. Han blev dansk medborgare 1995.    

Skivor:
Arrival (inspelad 21-22 december 1973 i Rosenberg studio, Köpenhamn. Horace Parlan, piano, Idrees Sulieman, flygelhorn, Bent Jaedig, tenorsaxofon, Hugo Rasmussen, bas, Ed Thigpen, trummor)  

No Blues (inspelad 10 december 1975 på det danska bolaget Steeplechase. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Tony Inzalaco, trummor) 

Goin' Home (inspelad 25 april 1977 i Sweet Silence, Köpenhamn. Horece Parlan, piano, Archie Shepp, sopran och tenorsaxofon)     

Gav ut en mängd skivor till på det danska bolaget SteepleChase även om de inte alltid är inspelade i Danmark. 

Stuff Smith (1909-1967)  Begravd i Klakring, Jylland. 

Amerikansk jazz violinist som är en av de 57 jazzmusiker som är avbildade på det berömda fotot A Great Day in Harlem. Flyttade 1965 till Köpenhamn. 

Live at the Montmartre (inspelad 18 mars 1965. Stuff Smith, violin, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor, Kenny Drew, Piano) 

Kenny Drew (1928-1993) Begravd på Assistent kyrkogården. 

Amerikansk jazzpianist som spelade med Coleman Hawkins, Lester Young, Charlie Parker och många fler. 

Är med på den ikoniska plattan Blue Train med John Coltrane 

Flyttade till Paris 1961 och 1964 till Köpenhamn. Medverkar på en otrolig mäng skivor med den amerikanska diasporan och på många danska jazzmusikers skivor. Spelade ofta med Niels-Henning Ørsted Pedersen. 

I den danska pornografiska dokumentären "Pornografi" från 1971, gjord av Ole Ege, medverkar Kenny Drew och Dexter Gordon i filmen. 

Har liksom många andra en väg i Sydhamnen uppkallad efter sig Kenny Drew Vej. 

Duo (inspelad 2 april 1973 med Niels-Henning Ørsted Pedersen. Utgiven på SteepleChase)

Everything i Love (inspelad oktober/december 1973 på SteepleChase. Solo piano) 

Duo 2 (11-12 februari 1974 i Rosenberg Studio, SteepleChase. Ytterligare en duoplatta med Niels-Henning Ørsted Pedersen) 

Dark Beauty (inspelad 21-22 maj 1974, SteepleChase. Albert Heath, trummor och Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas) 

If You Could See Me Now (inspelad, samma datum och sättning som ovan)  

Morning (inspelad 8 september 1975. Phil Catherine, gitarr, Niels-Henning Ørsted Pedersen) 

Ruby, My Dear (inspelad 23 augusti 1977. David Friesen, bas, Clifford Jarvis, trummor) 

Otaliga fler plattor under hela åttiotalet inspelade i Danmark med Kenny Drew Trio, där så klart Niels-Henning Ørsted Pedersen ingick och Ed Thigpen, trummor. 

Assistent kyrkogården

  

 

  

    

                  

To continue....