onsdag 5 februari 2025

Jacob Karlzon - Questar - Palladium - 2025-02-05

Igår var det konsert med en av mina favorit pianister Jacob Karlzon. Otaliga är de gånger jag sett honom live. Men man kan aldrig få för mycket av denna begåvade musiker, som ständigt söker och skapar ny musik. 

Först något om det sorliga i att Palladium antagligen kommer att försvinna som konsertlokal framöver. Så om inget väldigt radikalt händer, så var det sista gången jag var på Palladium. En lokal som jag och många andra malmöbor upplevt många svenska och internationella stjärnor på. Just Jacob Karlzon har jag säkert upplevt tre-fyra gånger tidigare genom åren. Detta med att palladium upphör med sin musik och dansverksamhet var också något som Jacob Karlzon, vemodigt pratade om, att platsen betytt väldigt mycket för honom personligen. 

Jacob Karlzon kallar sitt nya projekt Questar. Så här beskrivs det hela "Gränserna mellan det komponerade och improviserade, akustiska och elektroniska suddas ut ska och öppenheten för ett stort antal genrer är lika viktig som en gränslös kommunikation med publiken för att den ska känna sig delaktig. Titeln, Questar, är ett ord för en sökare, men också första låten på Keith Jarrett-plattan My song." 

Medlemmarna är Robert Ikiz, trummor som tidigare ingått i Jacob Karlzons trio. Mads la Cour på trumpet och Thobias Gabrielson på bas. 

Förutom att jag var fokuserad på musiken som framfördes, så är jag också sedan en tid tillbaka restriktiv med att ta bilder på konserter, så här finns inga bilder. 

Musiken denna kväll var något annorlunda än Jacob Karlzons tidigare projekt och mina intryck var väl minst sagt blandade. Bitvis var det fantastiskt, som det ofta är med Jacob Karlzon. Han skriver fenomenal musik enligt mig, många av hans skivor är det mest spelade i mitt hem, men jag var inte helt förtjust i allt denna kväll. 

Det var en salig blandning mellan fusion, lugnt eftertänksamt akustiskt och elektroniskt grove. Fint samspel mellan musikerna, med många soloprestationer. Mads la Cour fick stort utrymme med sitt lyriska trumpetspel. Det var speciellt roligt att se samspelet mellan de mångåriga radarparet Ikiz och Jacob.                 


         

torsdag 30 januari 2025

Constanze Mozart

Det är nog inte så många som vet att Mozarts hustru Constanze levde 10 år i Köpenhamn.

Mellan åren 1810 till 1820 bodde Constanze med sin nya make den danske diplomaten och stadsrådet Georg Nicolaus von Nissen i Köpenhamn. 

Mellan åren 1812 till 1820 på adressen Lavendelstraede i det hus som ni ser på bilden. I hörnlägenheten på andra våningen.   

 

Plakett på fasaden.

        

 

Hörnhuset på Lavendelstraede

Men detta kräver sin förklaring och en rekapitulation är på sin plats. 

Constanze Mozart (född Weber) föddes 5 januari 1762 och kom att gifta sig med Wofgang Amadeus Mozart 1782. Under de dryga nio år som äktenskapet varade fram till Mozarts död 1791 kom Constanze att föda sex barn varav bara två nådde vuxen ålder. 

Efter Mozarts död fick Constanze en mindre summa i änkepension av kejserliga hovet. 

1797 lärde hon känna Georg Nicolaus Nissen som var dansk legationssekreterare i Wien. 1809 gifte de sig i domkyrkan i Bratislava och 1810 flyttade de till Köpenhamn där Nissen blev stadsråd. I samband med hans pension 1820 lämnade de Danmark och bosatte sig i Italien. 

1824 slog sig paret ner i Salzburg. Nissen avled 1826 och Constanze levde ända till 1842 och blev således 80 år.        

söndag 26 januari 2025

Jazzvåren 2025

Nu har det gått snart en månad  in på det nya året och det är hög tid att planera in vårens konserter. 

Copenhagen Jazz har som vanligt sitt Vinterjazzevent, men då jag har varit upptagen med allt för mycket arbete och min systers bortgång, så hade jag glömt bort det. Nu är många biljetter slut till flera av de konserter som jag hade velat gå på, så som Jan Lundgren, Carsten Dahl, Mads Mathias och Bill Frisell. Men i sista stund, i förrgår köpte jag en biljett till Joe Lovano's Paramount Qurtet, med Julian Lage, Asante Santi Debriano och Will Calhoun på Bremen teater den 2 februari.   


 

Sedan väntar några dagar senare konsert med den fantastiska Jacob Karlzon på Palladium med sitt nya projekt Questar den 5 februari.  

En vecka senare är det konsert med Elin Foreklid på Dunkers Kulturhus den 13 februari. Hon kommer med  sin nya kvartett och med sin nya hyllade skiva.

24 februari blir det konsert med JJ Grey & Morfro på Babel.   

En riktig nostalgigrej blir det den 7 mars på Malmö Live med Mike Olfields Tubular bells. 

Den 11 mars blir det release konsert med Marius Neset Quintet på Palladium.    

Fler konserter tillkommer säkert innan sommarens alla festivaler börjar där främst Copenhagen Jazz är det som lockar mest.   

 

          

söndag 29 december 2024

Lästa böcker 2024

2024 har varit ett år med tvära kast, både uppgång och nergång. Många jubileum då jag fyllde 60 år i januari och i september hade jag jobbat 25 år på min nuvarande arbetsplats. 

Jag blev ordentligt sjuk i mitten på april då jag fick akut magmunsbråck vilket var ett helvete. 

Under sommaren blev det många skåneledsvandringar och besök på flera jazzfestivaler.   

Året avlutades på sämsta tänkbara sätt, då min lillasyster avled i början av december.      

Nedan följer 2024 års konserter och lästa böcker. 

Konserter under året. 

Guldnålskonsert med Jan Lundgren

Fredrik Kronkvist 

Ale Möller 

Opal Ocean 

Scott Hamilton

Per "Texas" Johansson

Goran Kajfes Tropiques

Karl-Martin Almqvist

Duke Robillard

Gilbert Holmström

Andreas Hourdakis

Jacob Bro 

Bill Frisell

Weather Report Project 

Tabloid

Mathew Hallsal 

Billy Cobham

Cat Power

Emma Denward Transformation 

Pablo Mugerer Quartet 

Norman Baker Trio

Oz Noy 

Tom Ollendorf & Will Vinson

Yellowjackets 

Greg Howe  

Lästa böcker. 

Jävla karlar - Andrev Walden 

Trollkarlen i Kreml - Giuliano da Empoli

De utvalda - Helena Kubicek Boye

Det brinnande bladet - Katrine Engberg

Gästen - Emma Cline 

De levandes stad - Nicola Lagioia

Åtta dagar i maj 1945 - Volker Ullrich 

DRR bortom muren - Katja Hoyer

Pakten - Sharon J. Bolton

Irans döttrar - Sara Recabarren 

Ankor, Newburyport - Lucy Ellmann *

Åren - Annie Ernaux

Hembiträdet - Freida Mcfadden

Sju kvadrat med lås - Jussi Adler-Olsen

Fri kärlek - Tessa Hadley

Hatets hjärta - Dennis Lehane *  

Om uträkning av omfång 3 - Solvej Balle 

Pengar på fickan - Asta Olivia Nordenhof

Kniv - Salman Rushdie

Ditlevsen - Jens Andersen 

Det förlorade paradiset -  Sara Kristoffersson 

Vi kan inte dö: Henrik Venant, Heartwork records och punkscenen i Malmö/Lund - Karl G Jönsson & Mats Eriksson Dunér

Baumgartner - Paul Auster

Jag drömmer fortfarande om Oregon - Peter Reich 

Tretton - Steve Cavanagh

Den sista boken om mordet på Olof Palme- Jon Jordås

Demon Copperhead - Barbara Kingsolver 

Kycklingoratoriet - Lucie Rico 

Barndomens kalla nätter - Tezer Öslü

Hisnande tider. Livet i Tyskland 1918-1933 - Harald Jähner * 

Det tänkande hjärtat - David Grossman 

Canción - Eduardo Halfon 

Det förlorade landet - Göran Rosenberg (omläsning av en nyutgåva) 

Platon - Robin Waterfield

Ett avklippt finger och en näsa i blöt - Kalle Löfqvist

  

fredag 23 augusti 2024

Konsert med Cat Power - The "Royal Albert Hall" Concert - DR koncerthus - 2024-08-22

Så var det då dags för en konsert som jag sett framemot länge nu. Biljetten inhandlades redan i slutet på januari. Gårdagens artist Cat Power har jag egentligen ingen relation till. Men har dock lyssnat in mig lite på henne sedan biljetinköpet, och då framförallt på den skiva som är grunden för turnén hon gör. 

November 2023 släppte hon skivan Cat Power sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall concert och strax därefter hörde jag talas om skivan och att hon skulle komma till Köpenhamn och Malmö för konsert. Jag valde Köpenhamn för jag visste att jag inte skulle kunna gå i Malmö.

Det rådde strängt fotoförbud, så jag saknar bilder från gårdagen.             

Hela konceptet är så fyllt av metalager. Grunden är en konsert från 1966, där det inte dröjde länge innan det dök upp en ikonisk bootleg, som felaktigt angav att det var en inspelning från Royal Albert Hall, när det egentligen var en inspelning från en konsert i Free Trade Hall i Manchester. Spelningen framförs låt för låt exakt som på den ursprungliga spelningen. Först den akustisk delen som sedan övergår till den elektriska delen, som när det begav sig 1966, framfördes av medlemmarna i The Hawks, som sedan blev The band. 

 


                 

Då Dylan själv aldrig skulle göra något liknande, främst kanske för att han principiellt aldrig tittar tillbaka, är detta det närmaste man kommer magin från denna tid. 

Konserten börjar, ramarna är satta, man vet vad som gäller. man följer låt för låt.

Tagen, betagen, bergtagen. Cat Power levererar. Hon har en härlig röst och hon skapar faktiskt något helt eget med Dylans låtar, för hon frasera och lägger tyngdpunkten på andra stavelser än Dylan. Hon lever sig verkligen in i låtarna och man känner hennes passion. Då jag är en stor Dylan älskare, men ingen puritan, så är jag alltid lika förtjust i de artister som kan åstadkomma något annorlunda med Dylans låtkatalog. Det kan vara en liten förskjutning, en annorlunda approach, etc. 

          

        

söndag 18 augusti 2024

Konsert med Billy Cobham's Time Machine- Ystad Teater - 2024-08-03

På årets Ystad Jazz fanns det många konserter som jag gärna hade gått på, men tiden räckte inte till. Lördagens konsert med festivalens hedersgäst Billy Cobham hade jag dock sett till att kunna gå på. 

Jag och en kompis kom till Ystad lite i sju och gick till Möllers bryggeri för en bit mat och ett glas kallt vitt vin. Strax efter åtta gick vi den korta biten bort till Ystad teater.

Inom fusionsjazzen är kvällens huvudperson en legend och stilbildare för generationer av trummisar. Vid nyligen fyllda 80 år kan han se tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Han spelade på 60-talet med Horace Silver, var med att bilda jazz - rock gruppen Dreams, för att sedan spela med Miles Davis. Tillsammans med John McLaughlin startade han Mahavishnu Orchestra. 1973 släpptes det inflytelserika albumet Spectrum.             

Vi hade platser på främsta raden i den helt utsålda Ystad Teater. Det var slående att kvällens gäst stod i centrum för ingenting skymde Billy Cobhams klassiska stora trumset med dubbla bastrummor. 



Strax efter nio kom Jan Lundgren in på scen för en kort presentation och under tiden kom också bandmedlemmarna in en och en på scen och slutligen också Billy Cobham stöttande sig med käpp. Bandet Time Machine bestod av Gary Husband, keyboard, Rocco Zifarelli, gitarr, Michael Mondesir, bas, Marco Lobo, percussion. 

Det blev en grymt tung uppvisning under en och en halv timme, med låtar främst från plattan Spectrum, men också en del annat. Att gubben är 80 år märktes ingenting av när han väl satt sig vid trummorna och lagt ifrån sig käppen.

     


                 

torsdag 11 juli 2024

Konsert med Matthew Halsall - Bremen Teater - 2024-07-10.

Igår var det sista dagen på Copenhagen Jazz för mig, om än inte för festivalen, som slutar först på söndag.

Det har varit några väldigt trevliga dagar med perfekt väder. De större konserter som jag sett har varit Jacob Bro, Bill Frisell, Weather Report Project, Tabloid. Har också tagit del av det stora utbud av gratis jazz som finns överallt under festivalen.   

Årets festivalaffisch. Konstnär:Andreas Korsgaard Rasmussen.  


Det blev ett fantastiskt avslut med den brittiske trumpetaren Matthew Halsall på Bremen Teater. 

Först något om vad som hände tidigare på dagen. Jag och en kompis åkte över vid tre och började med en öl på Hviids Vinstue, som är en av Köpenhamn äldsta barer, grundat 1723. Vi gick sedan vidare till ett stamställe, Charlies Bar, där det var ovanligt lugnt denna onsdags eftermiddag. Nu var det dags för lite musik och vi promenerade vidare till Byhaven - Pumpehuset på Studiestraede där Amalie Dahl, saxofon, Viktoria Holde Søndergaard, vibrafon, Viktor Bomstad, gitarr, Tore, Ljøkelsøy, trummor, spelade omtumlande och spännande improvisationsmusik. 

Efter detta var det läge för en bit mat och vi valde ett klassiskt ställe, Axelborg Bodega, som alltid är ett säkert kort, med god dansk mat. Här var det tradjazz, vilket passade bra, när man ska äta. Jag valde en paradrätt som de är kända för, stekt fläsk med persiljesås. 



Nu närmade sig kockan sju och det var det dags att gå den lilla biten bort till Bremen Teater som öppnande dörrarna en timme innan konserten. Det var onumrerade platser, så vi gjorde rätt som var där tidigt. Fick kungligt fina platser i egen loge. 

Först något om Matthew Halsall.  

Matthew Halsall är trumpetare, kompositör och grundare av skivbolaget Gondwana Records. Han är född 1983 och har sedan debuten 2008, släppt ytterligare sex plattor i eget namn, och två plattor med The Gondwana Ochestra. Senaste plattan An Ever Changing View släpptes 2023.

Halsall's musik har sina rötter i spiritual jazz, med musiker som John Coltrane och framför allt Alice Coltrane, Pharoha Sanders, men också i Miles Davis modala jazz. 

När jag tidigt i våras skaffade biljetter till denna konsert visste jag inte så mycket om Halsall. Har sedan dess lyssnat in mig på hans skivor som har varit bland de mest spelande under en längre tid. 

Strax efter åtta till starka applåder kom så bandet in på scenen på ett fullsatt Bremen Teater. 

Det blev som sagt en fantastisk, om än inte så överraskande konsert. Visste ungefär vad som väntade, men att se och höra dem live var speciellt. Konserten bestod av ett första sett på 45 minuter, med främst låtar från den nya plattan (tror jag, förde inga anteckningar) sedan en paus och därefter ytterligare 45 minuter och ett extra nummer. I andra sett spelades flera låtar, som jag uppfattade det, från skivan Colour Yes.  


            

Bandet består av Matthew Halsall på trumpet, Matt Cliffe på saxofoner och flöjt, Alice Roberts på harpa, Jasper Green på klaviatur, Gavin Barras på bas, Alan Taylor på trummor och Sam Bell på percussion. 

Matthew Halsall kompositioner är mycket inspirerade av naturen och dess andlighet. I låttitlarna så som i musiken anar man naturen i form av vinden, havet, träden och fåglarna. 

Det var en meditativ och vacker konsert, med bländande spel från alla inblandade och jag hoppas få se dem igen snart.