Jan Lundgren - A tribute to Jan Johansson - Palladium 2017-02-11

                                                  Vilken kväll det blev! 

På ett knökfullt palladium (tror nog att jag aldrig tidigare sett så många människor på palladium) bjöd Jan Lundgren, Mattias Svensson och stråkkvartett på en perfekt och underbar totalupplevelse av musik, igenkänning och trivsamhet. 

För snart ett år sedan (april 2016) kom skivan Jan Lundgren -The Ystad Concert - A tribute to Jan Johansson som spelades in under en konsert på Ystad jazzfestival 2015. Där framför och tolkar Jan Lundgren låtar från alla tre jazz i folkton skivorna. Jazz på svenska, jazz på ryska och jazz på ungerska. 

I lördags var det så dags att få se och höra detta live. På skivan består stråkkvartetten av de båda syskonparen Karolina Weber Ekdahl, viola, Charlotte Weber Widerström, cello och Claudia Bonfiglioli, violin, Daniela Bonfiglioli. violin. 
Men under lördagens konsert var det Emily Stewart, violin och Joanna Lewis, violin i stället för de båda sistnämnda.   

Förutom att Jan Lundgren sätter sin personliga prägel på de välkända låtarna så är det mycket stråkkvartetten, med arrangemang av Martin Berggren, som gör att låtarna får en ny och intressant dimension. 

Jan Lundgren och Mattias Svensson. Foto Jesper Ekdahl 

Det var uppsluppna och avslappnade musiker som verkade stormtrivas. Flera gånger framhöll Jan Lundgren hur roligt det var att åter stå på scen i Malmö. "Tänk att få betalt och ha det så här roligt" 
Interaktionen mellan musikerna var storartad. Både mellan Jan och vapendragaren Mattias Svensson och mellan de båda och stråkkvartetten. Sedan var det också en perfekt interaktion och värme mellan musikerna och oss i publiken. 

De flesta av låtarna är det samma som på skivan. Första sett bjöd på en radda låtar från jazz på svenska plus den utomordentliga och kongeniala kompositionen Lycklig resa (låttiteln kommer från väskan på framsidan av Jazz på svenska) av Jan Lundgren.

Efter pausen bjöd sett två framförallt på en knippe låtar från jazz på ryska, men även två låtar från jazz på ungerska. 

Extranumret blev "Här kommer pippi Långstrump som var Jan Johanssons sista komposition innan han så tragiskt förolyckades.        

Jan Lundgren, Mattias Svensson, Joanna Lewis,Emily Stewart,Charlotta Weber, Karolina Weber. Foto Jesper Ekdahl

En helt underbar konsert med nostalgi, värme, lekfullhet, lyhördhet och enastående vackert ensembles spel.     

Abou Diarra - Koya

Är så glad! Har precis upptäckt ännu en fantastisk artist från Mali, landet som fortsätter levererar enastående musiker och lysande musik. Abou Diarra kommer från Wassoulouregionen i sydöstra Mali. Han spelar på en traditionell västafrikansk luta kamale ngoni, som kan liknas vid en liten kora. 

Det är en underbar platta med en välsmakande blandning av traditionell malisk musik med inslag av blues, funk och lite jazzfusion. Abou Diarra är både en fin sångare och instrumentalist och skriver ypperliga smakfulla melodier. På senaste skivan Koya är han dessutom uppbackad av ett formidabelt band. Lyssna speciellt på munspelaren. Skivan innehåller en skön mix av bluesiga långsamma låtar och några mer snabba låtar som inbjuder till dans och fest.              

• Backing Vocals – Mariam Toumkara
• Bass – Francois Piriou, Jean-Sebastien Masanet
• Drums – Martin Coriton
• Flute – Simon Winse
• Guitar – Daouda Dembelé
• Harmonica – Vincent Bucher
• Keyboards – Moussa Koita
• Kora – Toumani Diabaté 
• Percussion – Amadou Daou
• Sampler, Guitar – Nicolas Repec
• Voice – Koyan Diallo
• Voice, Backing Vocals, Ngoni, Percussion – Abou Diarra

Omläsning av Haren springer - John Updike

Under rubriken Bara Bra Böcker var det länge sedan jag skrev något. Men häromdagen i bokhandeln dök det upp en fin nyutgåva av Haren Springer av John Updike ( Modernista) och jag kände genast för att läsa den igen.

Första gången var i tjugoårsåldern då jag läste mycket amerikansk litteratur så som Philip Roth, Saul Bellow, Kurt Vonnegut, Charles Bukowski, Joseph Heller, Ernst Hemingway, John Irving. Jack Kerouac, Jerzy Kosinski, Norman Mailer, Henry Miller och John Updike.

Haren springer kom ut 1960 och året efter på svenska. Det blev har jag förstått mycket av en kultroman under sextiotalet. När jag läser den 23 år senare i mitten av 80-talet hade den kanske inte riktigt samma sensationella dragningskraft. Vid den tiden hade ytterligare två romaner om Harry "Haren" Angstrom kommit ut. Haren återställd(1972) och Haren är rik(1982). Den avslutande och sista delen Haren vilar kom ut 1992. 

Haren springer handlar om den 26-årige Harry "Haren" Angstrom som i sin ungdom var en lysande basketstjärna, men som nu några år senare försörjer sig på att demonstrera köksredskap på olika köpcentrum. Hans fyra år yngre gravida hustru Janice och deras tvååriga son Nelson bor i den fiktiva staden Brewer i Pennsylvania. Allt oftare finner han sin hustru småberusad sittande framför tv:n och en dag efter ett gräl flyr Haren och kör planlöst iväg söderöver. Men redan efter några timmar kör han tillbaka. Men istället för att återvända hem träffar han sin gamla baskettränare som låter honom slafa över. Han träffar ganska snart den "halv"prostituerade Ruth som han flyttar in hos. 
Församlingens präst söker upp honom och en ganska udda vänskap växer. Efter en tid när det är dags för Janice att föda återvänder Haren som är ångerfull och är tacksam för Janice vill ta honom tillbaka. Men ganska så snart igen efter hemkomsten från sjukhuset springer haren åter iväg då allt ser ut att återgår till hur det var innan.  

Vad som sedan händer berättar jag inte, då det förtar meningen med att läsa den. Har egentligen redan berättat för mycket av handlingen. 


I början av denna fina nyutgåva finns det ett förord av Nils Schwartz där han redogör för skillnaden mellan metafor och liknelse och visar på ett förtjänstfullt sätt att Updike var en mästare på att använda metaforer på ett naturligt sätt i meningarna.


Det är en mästerlig roman som handlar om den lilla vanliga människan om medelklassamerikanen och småstaden. Ett slags motsatsliv till "On the Road". 

         

Nötskal - Ian McEwan

Ian McEwan har länge varit en återkommande författare i mitt hem. Han är nästan alltid bra. Har framförallt på senare år läst honom flitigt. Hans förra roman Domaren tyckte jag mycket om. Men jag vill nog påstå att Nötskal är bland det allra bästa han har skrivit. Den liknar inte alls hans tidigare böcker. Här har han lekt och tagit ut svängarna rejält. 

  
Den är vansinnigt rolig och mycket fyndig. Berättaren är ett ofött barn. Det kan först vara lite svårt att köpa, men när man väl gjort det är det bara att haka på. 

Och då väntar en läsfest som är idérik, filosofisk, tänkvärd, rolig, snillrik och mycket intelligent. 

Jag kan rekommendera att ha en penna till hands för här finns väldigt många minnesvärda sentenser att skriva ner. 

Kort om handlingen: "Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt och passionerat förhållande med sin svåger. Tillsammans smider de illistiga planer på röja den blivande fadern ur vägen. Men det finns ett vittne till de grymma mordplanerna:det ofödda barnet i Trudys mage." (Från bokens baksidestext)     

Vårens konserter - Tips från Jazzsufiern

                                            "Hello there, music lovers"

Det har gått drygt två veckor in på det nya året och det är hög tid att tipsa om vintern och vårens kommande konserter i Malmö med omnejd. Nedan följer ett litet axplock av russinen i den stora konsert kakan.

Det är inte på något sätt ett uttömmande och komplett konsertprogram för regionen utan   nedan följer enbart de konserter som jag själv har tänkt gå på, redan köpt biljett till eller som jag skulle kunna tänka mig gå på. 

21/1 Gustav Lundgren Trio, Victoriateatern.  Sveriges främste tolkare av Django Reinhardt gästar återigen Malmö i samband med Djangos födelsedag i januari. Vi som var med förra året minns vilken fantastisk kväll det blev.

30/1 Karin Hammar Fab4. Victoriateatern

1/2 Chip Taylor. Victoriateatern.

2/2 Tolvan Big Band möter MSO. Malmö Live  

3-4/2 Thorbjørn Risager. Victoriateatern.

6/2 Monday Night Big Band/Jacob Fischer. Kuben 

11/2 Jan Lundgren. Palladium. En hyllningskonsert till Jan Johansson och Jazz på Svenska.

3-26/2 är det Jazzfestival på andra sidan sundet med hundratals konserter på olika spelställen. 

23/2 Idan Raichel. Victoriateatern.

27/2 Charlie Musselwhite. Victoriateatern.  

7/3 Lloyd Cole. Palladium.

11/3 Danmarks Radio Big Band. Victoriateatern

17/3 Lee Ritenour & David Grusin. Amager Bio

28/3 Joachim Kühn. Palladium.

30/3 Nils Landgren och MSO. Malmö Live

4/4 Joey DeFrancesco & The People. Amager Bio

7/4 Tedeschi Trucks Band. Amager Bio

4/5 Tinariwen. Vega. 

10/5 Brad Mehldau Trio. Palladium.

3/6 Snarky Puppy   

13/6 Bryan Ferry. Sofiero Slott

          

Hetta - Jane Harper

Hetta är den australienska författaren Jane Harpers debut. En mycket habil och imponerande sådan. 

Det är en skickligt konstruerad historia med bibehållen nerv och spänning ända till slutet. 

"Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. 
Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen."

Kall, Kall jord - Adrian McKinty

Den mycket produktive Nordirländske deckarförfattaren Adrian McKinty har skrivit en mängd böcker sedan debuten 2003, men det är först Med Kall, Kall Jord som han introduceras på svenska. Kall, Kall Jord är den först i en serie (på engelska finns sex delar) om kriminalinspektör Sean Duffy.  
En lite rolig detalj är att alla boktitlarna är uppkallade efter låtar av Tom Waits.

Den är sjukt välskriven. Det är spänningslitteratur utöver det vanliga med en intrikat och intressant deckarintrig. Ändå är det inte själva deckarintrigen som är den stora behållningen utan den utmärkta och insiktsfulla skildringen av den Nordirländska konflikten. Man får en bra historielektion om den Nordirländska konflikten. 

Här finns en skärpa om detaljer och stor närvarokänsla som antagligen ligger nära författarens egna upplevelser av konflikten.