Hägring 38 - Kjell Westö

Första gången jag läste Kjell Westö var 2000 då hans "Vådan av att vara Skrake" kom ut. En roman som jag tyckte väldigt mycket om. Har sedan dess inte läst något mer av honom.

Kunde konstatera redan i somras när SVB höstboknummer kom ut att Hägring 38 den skulle jag allt vilja läsa. Så häromdagen var det dags att ta sig an den med stor förväntan. Kanske nu ännu mer sedan den blev Augustnominerad för någon vecka sedan.

Det är Finland, Helsingfors 1938. Det analakande kriget kan anas, men ligger ännu ett år framåt i tiden. Men Hitlers expansionspolitik och nazismen gör sig påmind på många sätt. Det finns i boken en väldigt stark och oförglömlig sekvens som dessutom bygger på en autentisk händelse. Abraham Tokazier var en finsk 100 meterslöpare av judisk börd som vann ett lopp 1938 på Helsingsfors stadium. Men när det var dags för prisutdelning så hade arrangörerna placerat honom på fjärde platsen av hänsyn till den tyska delegationen.

Romanen har två huvudpersoner, advokat Claes Thune och hans, när romanen börjar, nyanställda sekreterare Matilda Wiik. Handlingen berättas växelvis av dessa två. Thune har tillsammans med några tidigare studiekamrater bildat onsdagsklubben. Där umgås de under avslappnande former med  stora mängder sprit och diskuterar kultur och politik. De nya ideologiska strömningarna har lett till osämja i gruppen. Och personerna ger här uttryck för de olika idéer som är i svang vid denna tid.
En dag när Matilda är kvar för att vara hjälpreda åt Thune i onsdagsklubben hör  hon en röst som hon känner igen från en annan mörk tid, tjugo år tidigare. En tid då det Finska inbördeskriget och dess efterspel pågick.
Det är Westös språk som är den stora behållningen tillsammans med hans förmåga att fånga tidsandan.
Romanen tappar lite fart i bland då det går på tomgång. Men mot slutet blir det thriller artat spännande även om man förvisso tidigt räknar ut hur det ska sluta.