En dag i Køpenhamn och Konsert med Mike Stern 2019-06-20

Det finns inte mycket som är bättre än att en solig sommardag åka över sundet till Køpenhamn. 

Jag och en kompis var över för att senare på kvällen se Mike Stern på Nørrebro teater. 
Den danska pianisten Niels Lan Doky hade satt samman ett band med Mike Stern. Återkommer till konserten längre fram. 

Jag hade bokat bord på Restaurant 1733, Nybrogade klockan 14.00. Denna relativt nyöppnade frukostrestaurant ligger fint vid slotsholmens kanal. Det var nu riktigt varmt och det var naturligt att söka svalkan inomhus, så vi satte oss till bords och intog en rejäl frukostplatte med tillhörande øl och en kall snaps. 

Mätta och nöjda bröt vi upp och vandrade sedan till kongens have där vi skildes åt för en stund, då vi ville göra olika saker. 

Jag styrde mina steg till Den Hirschsprungske samling för att se en utställning med P. S Krøyer, men till min besvikelse så stängde museet precis när jag kom dit klockan 16.00. 
Så istället gick jag till Statens Museum för kunst där en utställning med några av Hammershøis målningar utgör grunden för utforskandet av hemmet.

"Et trygt og rart sted? Eller faretruende rammer, der kan drive dig til vanvid? I et nyt kunstprojekt udforsker kunstnerne Elmgreen & Dragset vores forestillinger om ‘hjemmet’.

Oplev den danske maler Vilhelm Hammershøis mesterværker i utraditionelt selskab med international samtidskunst.

Faretruende og fremmedgjort

Michael Elmgreen og Ingar Dragset har i mange år været optaget af Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Hammershøi er berømt for sine ikoniske motiver af halvtomme rum og bliver ofte beskrevet som en kunstner, der er optaget af det nære og hjemlige. Men Elmgreen & Dragset ser istedet noget foruroligende i Hammerhøis malerier:"

Jag är sedan några år tillbaka en stor beundrare av Hammershøi och tar gärna varje tillfälle i akt att se hans fantastiska målningar. Jag promenerade sedan till Ølbaren på Elmegade där jag och min kompis sammanstrålade igen. Det var Fortfarande varmt och soligt fast klockan nu hade blivit sex. Vi satt utanför denna trevliga bar och inmundigade några öl innan det åter var dags att äta. 

Det började närma sig kvällens begivenhet och vi vandrade den korta biten till Nørrebro teater på Ravnsborggade. 

Under tre kvällar framför den danska pianisten Niels Lan Doky och de franska bröderna Francois Moutin, bas, Louis Moutin, trummor och Mike Stern, gitarr tillsammans med olika sångerskor tre olika koncept på lika många dagar. Fredagens konsert är inspirerad av soul och på lördag blir det moderna standards.

Torsdagens konsert utlovade psykedelisk rock från 60-talet, inspirerat av Jimmi Hendrix, Pink Floyd, The Doors, Cream och Jefferson Airplan. En ganska oinspirerad och lite rörig konsert tog sin början på utsatt tid. Jag har under årens lopp sett Mike Stern säkert fem gånger och han är normalt ett säkert kort, men denna kväll var inte hans och inte heller bandet och konceptet. Jazzmusiker som lirar rock är ingen höjdare även om få andra är skickade att göra det än Mike Stern som har både har tekniken, känslan och powern. Såg och hörde honom häromåret på Sølyst framföra Jimi Hendrix med den "rätta" touchen. 

Denna kväll var det inte mycket som var rätt. Visst fans det lysande partier där Stern blixtrade till och bjöd på sitt sedvanliga explosiva tekniskt virtuosa spel.