måndag 14 december 2020

Konsertminne - Blue Note New York

För många år sedan, närmare bestämt 1987 besökte jag och en vän New York. Som jag minns det var det under påskveckan vi var där, men det kan också har varit tidigare i mars. Att vi kom att åka berodde på att Tjäreborg hade en fantastisk kampanj som inte gick att säga nej till. Resan kostade 1995:- för en vecka med flyg och hotell och när man kom hem så lämnade man in biljetten och fick 500:- tillbaka, således kostade resan bara 1495:-. 

Den här lilla minnesreflektionen ska inte handla om resan i stort utan enbart ett konsertminne från en av kvällarna.  Vi kom att nästan varje kväll gå på konsert och se stora artister så som Stan Getz och Dollar brand, men har handlar det om den brasilianska kompositören och pianisten Tania Maria. 



Året innan hade jag skaffat ovanstående skiva, så hon var redan bekant för mig när vi en av kvällarna letade konserter i nöjestidningarna och såg att hon skulle spela på Blue Note.

Att vi skulle besöka denna kända jazzklubb hade vi bestämt, det var bara frågan om vem vi skulle få se och lyssna på.     

Jazzklubben Blue Note är belägen på 131 West 3rd Street i Greenwich Village och öppnade 1981. 


Vi bokade biljetter och bord för middag vid en av sittningarna. Kommer så här många år senare inte ihåg vilken sittning vi valde. Blue Note liksom många andra jazzklubbar i New York har ofta två sittningar och på Blue Note är det kl 20,00 och 22,30.  Vi bodde på ett hotell på sjunde Avenyn mitt emot Madison Square Garden, vilket gjorde att vi promenerade till Blue Note. 

Väl där köpte jag en tröja som jag sedan hade i många, många år innan den slängdes. Jag kommer ihåg att vi var ganska uppspelta när vi satte oss till bords på denna lilla, trånga jazzklubb där man nästan sitter i artisternas knä. 

Tania Maria (född 1948) spelade och sjöng denna kväll med två formidabla medmusiker, nämligen trummisen Steve Gadd och bassisten Eddie Gómez. Det blev en härlig kväll med perfekt jazzpianotriomusik  med mycket samba och bossa nova.

Jag kommer så väl ihåg den goda stämningen och att det var ett härligt rytmiskt ös med fantastiska musiker. En sak som också etsat sig fast är hur en annan känd pianist och god vän till Tania, nämligen Michel Petrucciani bars runt i lokalen av en stor svart man. 

Min vän och jag vandrade glada och nöjda hemåt i New York natten.               

      


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar