Äntligen, blev den då av! Bokhandelsskolans studieresa till Berlin. En resa som egentligen skulle ha genomförts våren 2020. Så kom då pandemin och sedan har resan skjutits upp flera gånger.
Det är alltid lika trevligt att åka iväg på dessa resor med kollegor i branschen. Min första resa som gjordes med bokhandelsskolan var just till Berlin 2008. Sedan har jag kommit att delta i flera resor och det har alltid varit givande och intressant.
På grund av pandemin, så blev resan kanske inte lika fylld med innehåll, som det var tänkt. Alla större och planerade möten fick ställas in. Vi kunde tillexempel inte besöka Tyska bokhandlarföreningen. Men vår utbildningsledare Annika Hellman hade ordnat det bra ändå, med några besök i bokhandel och litterär promenad.
Torsdag.
Vi är en grupp på 14 personer, där 10 personer kommer från Stockholm och fyra från Köpenhamn och sammanstrålar på Berlins nya flygplats, Brandenburg.
Stockholmarna anlände en timme innan vi fyra från Köpenhamn landade 11.45. Vi samlades och lämnade flygplatsen 12.15 med hyrd buss och vår svenska guide, som bott i Berlin sedan 1984.
En nästan fyra timmar lång guidad busstur tog nu sin början. Ganska många hade varit i Berlin innan, men för några var det första gången. Men oavsett så är en busstur aldrig fel. Ett utmärkt sätt att få överblick av staden och som sagt oavsett hur många gånger man varit där, så glömmer man och guidens information var ett bra sätt att fräscha upp minnesluckorna.
 |
| East Side Gallery, Mühlenstrasse. Foto: Jesper Ekdahl |
 |
| Nyfikna bokhandlare. Foto: Jesper Ekdahl |
Guiden berättade intressant och kryddade med anekdoter om de byggnader, platser och stadsdelar vi passerade.
 |
| Berliner Dom. Foto: Jesper Ekdahl |
Efter två timmar stannade vi för lunch vi Entré Panoramapunkt där man åker Europas snabbaste hiss till 24 våningen. Här intogs currywurst som sköljdes ner med bubbel. Här hade man en strålande utsikt över staden. Senare förevisade guiden omgivningen från en utsiktsplats ytterligare en våning upp. (måste här tipsa om läsning av en lilla fantastiska romanen "Upptäckten av currywursten" av Uwe Timm)
Det byggs mycket här (liksom överallt i Berlin). Ett nytt kulturkvarter växer fram runt Potsdamer Platz
Vi fortsatte bussfärden en timme till innan vi anlände till hotellet 16.10. Mark Apart Hotel ligger väldigt centralt på Lietzenburger Str. 82-84 , nära Kurfürstendamm. Det ligger också alldeles nära det fina Literaturhaus Berlin på Fasanenstrasse.
Vi möttes upp på kvällen, kvart i sju för att gå till en traditionell tysk restaurang, Schildkröte på Kurfürstendamm 212. I en i övrigt ganska folktom restaurang åt vi en överdådig (Tyskarna är inte kloka) bastant middag, som bestod av knödel, rödkål och en halv gigantisk anka per person. Den var välstekt och god, men få av oss kunde äta upp hela portionen.
Fredag.
Efter frukost träffades vi klockan tio för gemensam färd till den stora bokhandeln Dussmann das KulturKaufhaus, Friedrichstrasse 90. Någon guidad visning som vi fick 2008 var det inte tal om i dessa coronatider. Men vi utforskade denna imponerande bokhandel på egen hand och det var roligt att återse denna bokhandel på 7000 kvadratmeter i fem våningar. Vi tog en gruppbild, liksom vi gjorde för tretton år sedan.
 |
| Svenska bokhandlare på besök. |
Vi tog en gemensam fika i bokhandelns café i källarplanet. Efter det var det ledig tid för var och en att utforska staden.
Vi var några stycken som gemensamt vandrade mot Nikolaikyrkan. Vi gick Charlottenstrasse, förbi vad som brukar anses vara ett av Europas vackraste torg, Gendarmenmarkt. På torget ligger Tyska kyrkan, Berlins konserthus och Franska Kyrkan.
 |
| Gendarmenmarkt |
 |
| Tyska katedralen. Foto: Jesper Ekdahl |
Fortsatte Leipziger strasse och vidare Gertraudensrasse över Spree till Nikolaikyrkan, som är stadens första kyrkobyggnad från 1230.
 |
| Nikolaikirche. Foto:Jesper Ekdahl |
Då det var lite kylslaget tog vi på en liten marknad bredvid kyrkan en kopp Glühwin för att varma oss.
I samma kvarter en liten bit bort fann vi en bokhandel, Buchladen St. Nikolai, som var specialiserade på religiös litteratur.
Vi var alla trötta och frusna och tog oss därför till Alexander Platz för S-bahn mot Zoologischer Garten. Alldeles i början på hörnet av Kurfürstendamm/Joachimsthalerstrasse smet jag och Malin in på Alt-Berliner-Biersalon för en öl och kisspaus.
Efter en stund gick vi till hotellet. Kvällen var fri för vad och en och i olika grupper tillbringades kvällen. Elisabeth, Malin, Dag, Madeleine och jag intog en lyxig middag på Beef Grill Klub i Champagnebaren på KaDeWe. Därefter gick de flesta hem av oss. Jag och Malin fortsatte dock på ett litet gulligt familjeställe, där vi tog ett glas vin innan det var läggdags.
Lördag.
Redan klockan nio samlades vi i receptionen för gemensam litterär vandring med vår guide.
Det blev en rejäl stadsvandring denna förmiddag. Vi promenerade först en bit till Kurfürstendamm, där guiden berättade att Kurfürstendamm under andra halvan av 1800-talet blev en bred boulevard. Det blev också vid den här tiden ett nöjes och kulturellt centrum i konkurrens med paradgatan Unter den Linden. Guiden berättade om flera av de caféer som blev samlingsplats för konstnärer och intellektuella, så som Café des Westens och Café Kranzler. Det sistnämna cafét har en lång och komplicerad historia, som ungefär lyder så här:
Café Kranzler låg ursprungligen i hörnet Friedrichstrasse/Unter den Linden. Det öppnades 1825. En storhetstid tog vid, men huset förstördes under bombningar av Berlin 7 maj 1944. Café Kranzler kom istället att finnas i västra Berlin där man öppnat en filial 1932. Café Kranzler på Kurfürstendamm öppnades 1934 i vad som tidigare var Café des Westens. Efter andra världskriget byggdes det nya Café Kranzler 1958. Det blev snabbt en institution i Västberlin. Idag finns inte längre det klassiska Kranzler kvar. Sedan 2000 finns bara kvar den övre runda delen i det nya Kranzler Eck. Den tidigare delen på markplan innehas idag av en klädkedja, som behållit Café Kranzler som är byggnadsminnesmärke.
Vidare på Kurfürstendamm 14 finner vi ett hus där en minnesplakett är uppsatt. Här låg en lokal där den Österrikiska författaren och journalisten Joseph Roth (1894-1939) vistades och 1932 skrev romanen Radetzkymarschen innan han 1933 flydde Tyskland.
Ett stenkast bort ligger Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche, en kyrka som uppfördes 1891-95 och som bombades 1943 och har sedan dess varit en bevarad ruin. Kyrkoruinen kallas "den ihåliga tanden" av berlinarna och den nya moderna kyrkobyggnaden kallas "puderdosan" och dess torn för "läppstiftet"
Guiden berättade en dråplig historia, som jag inte lyckats belägga och vem som sa det. Men redan innan den bombades så lär en författare sagt att kyrkan skulle görs sig bra som ruin.
Här vid nuvarande Breitscheidplatz nära Europacenter låg ett annat berömt café, Romanisches café. Detta var ett tillhåll för intelligentian, här satt konstnärer, författare, skådespelare, kritiker och journalister. Kända stammisar var Bertolt Brecht, Alfred Döblin, Erich Kästner, Erich Maria Remarque, Joseph Roth, Kurt Tucholsky, Franz Werfel och många, många fler. När Tyskland blev allt våldsammare och Nazisterna 1927 anstiftade ett upplopp som vände sig mot de intellektuella som satt här förlorade caféet sin roll. Huset förstördes vid ett bombanfall 1943.
Vi tog nu U-bahn en kort sträcka till Nollendorfplatz där vi gick till Metropol. Denna teater byggdes 1905, men hette då Nya Teatern , sitt nuvarande namn fick den 1951. Sedan 1977 har den mest använts till diskotek och musikklubb, där storheter som Depeche Mode, Morrissey och andra har spelat.
I den självbiografiska boken "Vi barn från Bahnhof Zoo" av Christiane F, tillbringade hon mycket tid på Metropol.
I närheten föddes den Tysk - Svenska författaren och nobelpristagaren Nelly Sachs.
Vi fortsatte på Motzstrasse till Hotel Sachsenhof, ett hotell från början av 1900-talet. Den tyska poeten och författaren Else Lasker- Schüler (1869-1945) bodde till och från på detta hotell, när hon inte lika ofta sov på gatan.
En annan kulturpersonlighet som bodde på hotellet var grundaren av Fischer Verlag, Samuel Fischer (1859-1934)
Bakom hotellet på Nollendorfstrasse bodde den brittiske författaren Christopher Isherwood under en tid från 1930 till 1933 då han lämnade. Han skrev den berömda romanen " Farväl till Berlin" 1939, som senare blev musikalen Cabaret.
En bit längre fram på gatan ligger Magnus pharmacy, namngivet efter Magnus Hirschfeld, berömd tysk läkare och sexolog.
Vi fortsatte promenera fram till Viktoria-Luise Platz, som har fått sitt namn efter prinsessan Viktoria Luise av Preussen. Denna gröna oas i de bayerska kvarteren i stadsdelen Schöneberg är en vacker plats.
Salomon Haberland och hans son Georg Haberland var affärsmän och entreprenörer som utvecklade och lät bygga kvarteren runt Viktoria-Luise Plats och på andra håll i de bayerska kvarteren.
 |
| Viktoria-Luise Plats ,1908 |
I kvarteren bodde många författare och intellektuella, men vid nazismens intog flydde många av de boende och istället blev de bostäder för Gestapo anställda.
Vi vandrade vidare mot Luitpoldstrasse, en gata som Hans Fallada (1893-1947) ofta besökte då han hade en älskarinna här.
En annan som bodde här var den österrikiska författaren Ernst Weiss (1882-1940), mest känd för romanen "Ögonvittnet"
 |
Vi fortsatte på Münchener strasse/ Hohenstaufenstrasse, till Georg-von-Giesche-Schule, en gymnasieskola som grundades 1953, men som flyttade in i nuvarande byggnad 1970.
 |
I de bayerska kvarteren bodde många judar, här fanns en synagoga med dagis, klassrum och bibliotek. Av de ca 16000 judiska invånarna här, så skickades ca 6000 till förintelselägren och många flydde redan 1933 när Nazisterna kom till makten.
Vi vandra vidare till hörnet av Treuchtlinger strasse/Haberlandstrasse här ser vi ett hus som vittnar om att en berömdhet bodde här, nämligen Albert Einstein. Huset är så klart inte det samma, nuvarande hus är från 50-talet. I det hus som här tidigare låg bodde Einstein från 1917-1932 innan han flydde Tyskland.
 |
| Kolla balkongen! |
 |
På Treuchtlinger strasse bodde en kvinna som är förebilden till Lotte, som figurera i en roman av Kurt Tucholsky.
Den tyska författaren och journalisten Kurt Tucholsky (1890-1935) är en av de viktigaste publicisterna i Weimarrepubliken. Tucholsky bodde inte i dessa kvarter utan i stadsdelen Moabit. Han kom att bo i Sverige sina sista år innan självmordet.
En annan som också flydde Tyskland och kom till Sverige var den judiska konstnären Lotte Laserstein (1898-1993) som en tid bodde i dessa kvarter.
Efter en kort bit till kom vi till torget Bayerischer Platz som liksom är navet i de bayerska kvarteren. Har bodde bland annat psykologen Erich Fromm, som gick i exil 1933.
Här på torget fikade vi på ett café, där vi var de första gästerna när de öppnade klockan 11.
Det var skönt att sitta ner en stund och inmundiga en kopp kaffe och stora tyska bakverk.
 |
| Bayerischer Platz |
Efter fikan åkte vi två stationer till Heinrich-von-Kleist-park, döpt efter den tyska poeten, dramatikern och dramatikern Heinrich von Kleist (1777-1811). Kleist begick, tillsammans med sin väninna Henriette Vogel, ett noga planerat självmord vid sjön Wannsee utanför Berlin.
Vi promenerade vidare och vid Crellestrasse. Här ligger ordboksförlaget Langenscheidt sedan 1905.
Vi fortsatte gå igenom en livlig marknadsplats med stor kommers innan vi kom fram till Alter-St.-Matthäus-Kirchof. Det är en protestantisk kyrkogård grundad 1856.
Här ligger bröderna Grimm.
Jacob och Wilhelm Grimm, var två tyska språkforskare som samlade in och bearbetade folksagor.
Området som kyrkogården ligger i kallas Rote Insel (Röda ön) och ingår i stadsdelen Schöneberg. Den kända skådespelerskan och sångerskan Marlene Dietrich (1901-1992) föddes i detta område.
Vi tog U-bahn från Yorckstrasse till Brandenburger Tor för byte till Museuminsel. Väl där pratade guiden om omgivningen och vi promenerade till Humboldtuniversitetet.
 |
| Neue Wache |
 |
| Stadsoperan |
 |
| Humboldtuniversitetet |
 |
| Juridiska fakulteten |
 |
| Bebelplatz |
 |
| Tomma bokhyllor. Konstverk av Micha Ullman. |
Bebelplatz (tidigare Opernplatz), uppkallad efter August Bebel, som var det tyska socialdemokratiska partiets ordförande 1892-1913. Platsen har haft andra namn under historien, men 1947 fick platsen sitt nuvarande namn.
Här avtackade vi vår guide och sedan skingrades vi i grupper, då våra biljetter till kollektivtrafiken gjorde att vi måste hålla ihop i grupp om fem.
Så jag, Elisabeth, Malin, Dag och Madeleine promenerade till Bahnhof Berlin Friedrichstrasse och tog s-bahn till Savignyplatz. Här gick vi och åt lunch på en italiensk restaurang och efter det tittade vi in i bokhandeln Bücherbogen am Savignyplatz. En bokhandel som jag besökte 2008 och det var roligt att återse den. Den ligger minst sagt lite speciellt till, i en byggnad som utgör fundament för S-bahntågen. Så hele bokhandeln skakar till då och då. Fin bokhandel med framför allt stor avdelning med konst och arkitektur.
Efteråt gick jag för att leta jacka till min dotter och sedan till hotellet.
Vi träffades åter alla i receptionen klockan 18.45 för en kort promenad till kvällens restaurang. Reinhard´s am Kurfürstendamm. Här intog vi en trerätters middag i en väldigt vacker inramning.
Söndag.
Ingen brådska idag då det inte finns något inplanerat. Jag valde att besöka museum för fotografi, med sin permanenta utställning med Helmut Newton.
Efter mer än en timme gick jag till Fasanenstrasse för att gå på Käthe-Kollwitz-Museum.
Efter en stund här, där jag gjorde mig bekant med konstnären och skulptören Käthe Kollwitz, som för mig var helt obekant, lunchade jag tillsammans med Malin och Annika på det intilliggande Literaturhaus.
Klockan tre blev vi hämtade med buss, som tog oss till flygplatsen.
Auf Wiedersehen Berlin för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar