Resa till Berlin 2017-07-15 till 07-22

Om man undantar en mellanlandning på Schönefelds flygplats 1984 i dåvarande Öst-Berlin, så var jag första gången i Berlin 1991. Jag och min far gjorde en tågluffning under två veckor i östra Tyskland, Tjeckoslovakien och Ungern. 

Sedan gick det många år innan jag åter besökte Berlin. Men 2008 gjorde jag en studieresa med bokhandelsskolan till Berlin. 

Nu var det dags igen. Vi hade i år inte planerat något särskilt för semestern, men när den började närma sig fick jag ett plötsligt infall och förslog att vi borde åka till Berlin. Min sambo hade inte tidigare varit där så hon var med på noterna och min son som läser tyska blev eld och lågor medan min dotter som helst vill ligga vid en pol i Grekland, var något mindre entusiastisk. 

Här nedan följer en kort reseberättelse. 

Berlin  2017-07-15 - 2017-07-22

Lördag.

Min idé om att ta tåget till Berlin var kanske inte den bästa. Jag ville uppleva minnen och lite nostalgi från tiden då jag tågluffade. Hade berättat för barnen om snälltåget och att det såg ut som tågen gjorde förr. Men som sagt redan vid avgången på Malmö station blev det sura miner både över den dåliga standarden och att vi skulle dela sovkupé med två andra. Vi lämnade Malmö klockan 17.00 och åkte via Trelleborg med färja till Sassnitz. Väl på färjan var stämningen något bättre. Det var vackert väder och vi fördrev tiden på soldäck innan vi gick för att äta. Sedan var det dags att bädda i kupén och krypa till kojs. Det var en ganska bökig resa och nattsömnen blev dålig för oss alla. Jag började kanske också ifrågasätta om det var så klokt med tåg, men å andra sidan hade vi inte kunnat åka så billigt på något annat sätt.

Söndag. 

Vi anlände till Berlin 6.30 utmattade, svettiga och trötta. Vi var lite förvirrade till en början och visste inte riktigt hur vi skulle lägga upp det. Vi bestämde oss för att äta frukost och vänta på att kundcentret skulle öppna klockan 8. När de väl hade öppnat köpte vi en fyra dagars biljett för kollektivtrafiken, som först skulle böja gälla från imorgon, så därför köpte vi också en enkel biljett för att kunna ta oss till hotellet. Åkte med s-bahn från Hauptbanhof till Charlottenburg och vandrade sedan en bit innan vi kom till hotellet. Vi tänkte bara ställa våra väskor där, efter som det var sagt att vi först klockan 15.00 skulle kunna få tillträde till rummet, men det visade sig att vi redan nu kunde få rummet. Vilken tur och vilket flyt vi hade. Nu kunde vi duscha och det var en välgärning. När alla var klara vandrade vi iväg till Schloss Charlottenburg och tittade på omgivningen, men gick aldrig in. Vi var nu alla lite hungriga, så det var dags för vår första lunch. Vi valde en trevlig Italiensk taverna där vi åt spagetti. Sedan besökte vi två konstmuseum, en utställning med surrealism och så Museum Berggren med sin fasta utställning med många verk av Picasso. Väl tillbaka på hotellet var klockan 16.00 och Jeanette och barnen somnade en stund. Själv gick jag en liten kort promenad för att sedan lästa en stund i Folke Schimanskis bok om Berlin. Jag väckte dem klockan 18.00 och då gick vi för att äta på en Indisk restaurang (Arjun) som vi tidigare utsett. Underbart gott och lyxigt. Vi somnade sedan  alla av ren utmattning.

Måndag.     

Nattsömnen var sådär och dessutom vaknade jag väldigt tidigt av att det utfördes stenbeläggningsarbete precis utanför vårt rumsfönster. Efter frukost promenerade vi till S-bahnstation Westend som är vår närmsta och som trafikeras av en linje som går runt hela staden. S-42 mot sols och S-41 medsols. Vi åkte S-42 tre stationer till Halense vid Kurfürstendamm. Vandrade sedan denna 3,5 kilometer långa paradgata. Tittade på folklivet och alla tjusiga märkesaffärer. Kom fram till Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche, en kyrka som jag besökt vid mina tidigare Berlinbesök, men nu tillsammans med Jeanette och barnen. Vi vandrade sedan till KaDeWe för att främst titta på matavdelningen på sjätte våningen. Nu var vi hungriga och även idag blev det Italienskt. Vår promenad fortsatte sedan till segermonumentet, vidare längs strasse des 17 juni till Brandenburger Tor. Emma var nu trött i fötterna, så vi tog buss till Alexanderplatz. Väl där kollade vi TV-tornet och Karl Marx/Friedrich Engels statyn. Blev sugna på att åka spårvagn och tog en till Greifswalder str. Sedan S-bahn till Treptower park. Där kollade vi in utomhusbadet i Spree och festbåten Hoppetosse. Vi gjorde sedan en lång resa med dubbeldäckare, där vi fick platser längst fram i bussen och på så sätt fick vi en fantastisk överblick. Alla tyckte detta var både roligt och intressant. Vi åkte genom Treptow, Neukölln, Kreutzberg, Schönberg och Willmersdorf. Det hade nu blivit ganska sent och det var dags för middag. Vi åt på en kroatisk restaurang ( Galeb). Det hade nu blivit ganska sent och det var skönt att komma till hotellet för att krypa till kojs.

Tisdag.   

Efter frukost åkte vi till Halense och väl där tog vi dubbeldäckare till Zoologisher Garten. Vi tillbringade större delen av dagen där. Det blev närmare sex timmar,lunch inräknat, bland alla världens djur.Vi promenerade sedan förbi Hotel Continental på Budapest str ett hotell som jag bodde på förra gången jag var i Berlin och nu ville visa. Här  tog vi buss 200 till Potsdamer platz där vi besökte affärsgallerian Arkaden. Min dotter Emma ville shoppa, men hittade inget, istället var det vi andra som handlade. Viktor och jag var sin t-tröja och Jeanette en väska. Vi tog oss sedan till Ritter sport, men vi kom för sent, så vi får återvända imorgon istället. Vi åkte sedan lite fel med buss och hamnade på Hauptbanhof, där vi tog en ny buss som körde väldiga kringel(i)krokar innan vi fann det lämpligt att hoppade av vid Zoo. Vi hade bestämt oss för att äta på den grekiska restaurangen (Ja! Niko Ja!) som ligger mitt i mot hotell Continental, som vi tidigare idag hade gått förbi. Det var roligt för mig att återvända till denna restaurang som jag kommer ihåg som en trevlig restaurang även då för nio år sedan. Vi åt en fantastisk middag som var mycket uppskattad. Vi blev väl omhändertagna och kyparen bjöd på några glas ouzo. Det blev sent även denna kväll och efteråt åkte vi direkt hem till hotellet.

Onsdag.

Började dagen med ett besök vid Checkpoint Charlie. Viktor mådde lite dåligt på morgonen, men det gick över ju längre dagen gick. Efter att vi tittat utställningen och även butiken vid Checkpoint charlie vandrade vi till ritter sport. Väl där gjorde jag och barnen var sin egen chokladblandning. Ett enkelt roligt nöje. Alldeles nära låg det vackra torget Gendarmenmarkt, där de båda kyrkorna Franska och Tyska är belägna med Berlins konserthus i mitten. Vi åkte sedan till Kreuzberg med U-bahn från Stadtmitte till Mehringdamm. Vi vandrade runt på smågatorna, åt lunch på Restaurang Lupita på Bergmannstrasse. Vi gick sedan till den trevliga och vackert belägna Viktoria parken. Tittade på parkens vattenfall och monumentet högst upp. Tog en kaffe på Villa Viktoria Park. Vi fortsatte att röra oss i Kreuzberg ytterligare någon timme. Hamnade utanför Sommarbadet i Kreuzberg. Där tog vi ersättningsbuss för U-bahn och åkte trodde vi i rätt riktning, men den vände och körde i motsatt riktning. Men så småningom hamnade vi på S-bahn 42 till vår hemmastation Westend. Väl där åt vi på en enkel Italiensk restaurang innan vi gick hem. Jag gick sedan ut en liten sväng för att köpa glass och skriva en stund.

Torsdag.

Vi var något sena till frukosten, men det mesta fanns kvar. Vi åkte S-ring till Schönrauser alle och sedan en station med U-bahn till Ebers Walder str. En kort promenad till Kulturbrauerei, ett kulturhus ungefär som Malmös Mazettihus, med flera olika verksamheter. Där finns också en fast paviljong med en mycket ambitiös och givande utställning om livet i DDR som dessutom är alldeles gratis. Vi åt dönerkebab till lunch och tog sedan U-bahn till Prinzenstrasse vidare med buss till Schlesishes Tor. Vandrade över Spree på bron Oberbaum bräcke till East side gallery, som är den längsta bevarande delen av muren som finns kvar. Vi vandrade till Hoppetosse för att bada, men det visade sig att det var stängt idag på grund utav ett privat arrangemang. Det var en stor besvikelse för oss alla, men mest för Emma som så hade sett fram emot detta. Vad skulle vi nu göra? Efter diverse sura miner och mycket dividerande åkte vi istället till sommarbadet i Kreuzberg. Ett bad med flera stora utomhusbassänger, där det var skönt att svalka sig. Alla utom Viktor passade på att bada. Vi var där i en och en halv timme och åkte sedan hem och duschade av oss bassängkloren. Vi hade bestämt oss för att sista kvällen äta i vårt kvarter på en Mexikansk restaurang. Det var god mat och vi var alla nöjda.

Fredag.  

Vi åt frukost hyfsat tidigt, vilket var bra, då vi upptäckte att om vi kom iväg med S-bahn innan klockan 10.44, så kunde vi fortfarande använda vår fyradagarsbiljett. Det var precis att vi nu gjorde det. Vi tog S-bahn från Westend till Westkreuz där bytte vi  S-bahn och kom till Hauptbahnhof vid 11. Lämnade in våra väskor i bagageskåp och promenerade iväg för att se Riksdagshuset. När vi går över spree och ser alla turistsightingsbåtar bestämde vi oss för att fördriva en timme med en sådan tur. Det var en trevlig båttur i strålande solsken och vi fick se alla intressanta sevärdheter i denna del av staden. När detta var avklarat var vi lite osäkra på hur vi skulle tillbringa resten av vår väntan. Vi tog och promenerade iväg och tittade på riksdagskvarteren genom Tiergarten till Postdamer Platz där vi åter besökte Arkaden och åt lunch. Vi återvände sedan till Hauptbahnhof. Tillbringade väntan intill på en biergarten. I god tid innan gick vi till stationen och en halvtimme innan avfärd inhandlade vi var sin chinabox som vi sedan åt när tåget lämnade perrongen.

Hej då Berlin, vi ses säkert igen.  

          

                                                

    

Herbie Hancock - DR Koncerthuset 2017-07-13

Herbie Hancock, en av jazzens portalfigurer och fixstjärnor spelade i går kväll på DR Koncerthus. Det blev två timmar musik av något skiftande kvalitet. Det var på det hela taget en bra konsert med ett fruktansvärt vasst och tajt band. Men jag har också några invändningar. 

Herbie Hancock har fyllt 77 år, vilket är svårt att tro. Han är både uppsluppen och   oförskämt pigg då han rör sig med sin bärbara keyboard på scenen. 

Som få andra musiker har Herbie Hancock haft ett enorm inflytande på jazzen sedan sextiotalet. Spelade redan som 22- åring in sitt första egna album 1962, Takin 'Off där megahitten Watermelon Man ingick. Detta album ledde också till att Miles Davis fick upp ögonen för den unga jazzpianisten. I maj 1963 blev Herbie medlem av Miles andra stora kvintett som bestod till 1968. Sedan ingick han också i Miles elektriska period åren 1969-1972.  Här är inte plats för att redogöra för hela Herbie Hancocks makalösa CV, men måste  också nämna det otroligt inflytelserika albumet Head Hunters på 1970-talet.     

Herbie Hancock. DR Koncerthus. Foto Jesper Ekdahl

Så tillbaka till gårdagens konsert. 

Först var jag bara glad och nöjd över att vara där. Biljetterna var svåra att komma över. De sålde slut meddetsamma. Men, och detta kommer jag inte undan, måste jag tillstå att det liksom inte riktigt lyfte till en början. Tyckte att man kunde förvänta sig mer. 
Dock blev det allt bättre och bättre och mot slutet blev det riktigt bra.
Låtar vi fick höra denna kväll, Overture, Actual Proof, Come Running to Me, The Secret Sauce, Chameleon, Cantaloupe Island

Bandet bestod av Lionel Loueke på gitarr, James Genus på bas, Terrace Martin på saxofon och keyboard och Vinnie Colaiuta på trummor.    

Herbie Hancock med band. Foto: Jesper Ekdahl

                  

Den stora sömnen - Raymond Chandler

Bokförlaget Modernista har nyligen återutgivet två av Raymond Chandlers klassiska deckare om privatdetektiven Philip Marlowe, Den stora sömnen och Farväl, min älskling. 

Två vackra volymer, där en bild på Lauren Bacall pryder omslaget till Den stora sömnen, som är den jag läst om.   

Tillsammans med sin föregångare Dashiell Hammet skapade Chandler något nytt inom amerikansk kriminallitteratur. En realistisk precis stil. Hårdkokt har den kommit att kallas, eftersom den är fri från illusioner och visar upp inte bara gangstrarna utan också den utbreda korruptionen bland polis, samhällets toppskikt av politiker och affärsmän. 

Författaren Paul Auster har sagt så här om "Raymond Chandler uppfann ett nytt sätt att tala om Amerika, och Amerika har aldrig varit sig likt sedan dess"

Handlingen i Den stora sömnen är kort att Privatdetektiven Philip Marlowe får i uppdrag att ta hand om ett utpressningsförsök mot den åldrande och sjuka generalen Sternwood. Samtidigt är Sternwoods svärson Rusty spårlöst försvunnen. Uppdraget som först verkar vara ett rutinjobb blir mer och mer invecklat. Generalens båda unga döttrar som har flera tvivelaktiga affärer för sig är nycklarna i detta intrikata fall med ond bråd död längs vägen till fallets upplösning.  

Många har säkert sett filmatiseringen, vars svenska titel är Utpressningen, från 1946 med Humphrey Bogart och Lauren Bacall i huvudrollerna. Filmen blev totalförbjuden i Sverige och hade inte premiär förrän 1961. 

Han är en superb skildrare av staden Los Angels och det tillsammans med den lakoniska, smått humoristiska stilen gör att det fortfarande är intressant att läsa honom. Sedan är det i ärlighetens namn, mycket som känns förlegat och föråldrat.           

Konsert på Sølyst 2017-07-09

The Ultimate Jazzparty på Sølyst blev mitt första evenemang på Copenhagen jazzfestival i år. En perfekt början med flera konserter och ett stort stjärnuppbåd. Till och med vädret var perfekt, strålande solsken och inget regn. Sølyst ligger väldigt vackert vid havet längs med kystvejen. En magnifik utsikt över sundet där segelbåtar, badande barn vid Bellevue strandbad och ett glimrande hav utgjorde fonden bakom scenen. 

Framsidan på Sølyst

Baksidan

Bellevue strandbad

    
Strax efter tre var det så dags för dagens första band. Mike Stern / Randy Brecker Band featuring Lenny White & Theymur Phell.  

Mike Stern har ända sedan genombrottet i Miles Davis grupp i början på 80-talet tillhört de främsta fusionsgitarristerna. Randy Brecker hör till den moderna jazzens mest namnkunniga trumpetare. Lenny White är kanske mest känd som medlem av Return To Forever, men brukar beskrivas som "one of the founding fathers of jazz fusion" . Theymur Phell, född 1987, är en ny stjärna på jazzhimlen. 

 

Theymur Phell & Mike Stern

Mike Stern & Randy Brecker

Mike Stern

Mike Stern & Randy Brecker

Första låten Out of the Blue är skriven av Mike Stern och han kör igång i full fart utan pardon. Stern är alltid lika skön och se för han är fortfarande lika sprittande, smittande spelglad som en skolpojke. Hans distinkta omisskännliga ton består av lika delar rock som jazz. Bandet fortsatte med ytterligare en låt av Stern och fortsatte sedan med en funky låt av Randy Brecker, The Deep Shit. En fin ballad där basisten fick visa prov på sitt känsliga styva spel var tänkt att avsluta detta set. Men publiken ville något annat och efter ihärdiga applåder blev det ett extranummer, Red House av Jimi Hendrix.

Efter en paus ca fyrtiofem minuter var så dags för David Sanborn with The Doky Brothers & Dave Weckl. 

Dave Weckl

David Sanborn: 

   
Det var riktigt många år sedan jag sist såg David Sanborn. Det bör ha varit i mitten på 80-talet, på North Sea jazz festival. Sanborn som verkade ha lite svårt att gå placerade sig på en hög pall och där blev han. Sanborn är nog en av den moderna jazzens mest anlitade studiomusiker och otaliga är de skivor som han medverkar på. Niels Lan Doky, piano, som tillsammans med sin yngre broder Chris Minh Doky, bas, inte bara är enastående musiker på sina respektive instrument, utan också fantastiska ambassadörer för dansk jazz. Chris är också involverad i jazzklubben Standard och en av initiativtagarna till dagens evenemang. Dave Weckl är en av de flitigaste trummisarna och han har av Modern Drummer magazine rankats som en av de 25 bästa trummisarna någonsin. 

De bjöd på fint och varierat spel där alla fick stort utrymme. De framförde låtar som Night Jessamine (Michael Brecker), Maputo (Marcus Miller) balladen Sofia (David Sanborn) och Spanish joint. Mike Stern kom upp på scen och de framförde en superb version av Horace Silver's Senor Blues. 


Sedan var det åter paus och lite ommöblering på scenen. Många passade på att flytta på sig för att åter hamna i solens sken eller gick runt och tittade i den fina parken och på utsikten. 

Runt klockan sju var det så dags för superjam med David Sanborn, Randy Brecker, Mike Stern, Niels Lan Doky, Chris Minh Doky, Dave Weckl och så förstärkt med sångaren Brian McKnight. 

Brian McKnight

   

De startade med Big Neighborhood av Mike Stern sedan fortsatte de med den välkända Some Skunk Funk (Brecker Brothers) som svängde rejält. Sanborn som inte var med från början kom nu också upp på scen och återigen framfördes The Deep Shit av Brecker. Nu var det dags för sångaren Brian Mcknight att framträda och det gjorde han med besked. Vilken röst! Han trollband oss alla i en underbar ballad. Sedan blev det ett tokroligt när musikerna åter skulle framföra Red House med Brian McKnight som inte kunde texten, men hade den på sin telefon. Det blev en hisnande tolkning med storslagen sång av McKnight. De fortsatte med van Morrison's låt Crazy Love, där McKnight som är multiinstrumentalist spelade akustisk gitarr, och Brecker färgade låten med snyggt trumpetspel. Det gick säkert rysningar genom många i publiken efter detta och som avslutande låt framfördes Brian McKnigt's låt Anytime. 

Många bröt upp och började rör på sig, men inte alla ville att det skulle vara slut, så efter ihärdiga och livliga applåder framfördes Jean Pierre av Miles Davis som extranummer. 

En perfekt avslutning på en perfekt dag.  

                                                                  

Jazzsufiern tipsar om Copenhagen Jazzfestival

På fredag startar Copenhagen Jazzfestival för trettioåttonde året. Mer än 1300 konserter på runt 120 olika spelställen mellan 7 juli och 16 juli gör att man bör ha någon form av strategi och planering. 

2017 års affisch.   

En strategi kan vara att strosa runt ett litet gäng, dricka öl och ta del av alla gratis musikevent som pågår lite överallt och senare på kvällen om andan faller på, gå på en konsert som kostar. 

En annan strategi kan vara som ovan fast med familj. Då kan man även ta sig till Fredriksberg där de har gratis jazz för barnen, nästan alla dagar. Kanske skickar man sedan hem familjen till Malmö och går på en kvällskonsert. 

Den vanligaste strategin för mig själv har under åren, då jag ofta jobbar den veckan, varit att åka över efter jobbet till en konsert som jag köpt biljett till i god tid före. 

Hur man nu än väljer att göra, så kanske lite information är välkommet. Här följer några tips på konserter som jag tycker man inte bör missa. Några är sådana som jag sedan länge har bestämt mig för att gå på, som Herbie Hancock (slutsåld). Andra kan vara konserter som jag fortfarande inte bestämt om jag kan, hinner eller har råd att besöka, men som jag skulle vilja. Sedan tipsar jag även om några konserter, där jag redan har sett artisten och därför står över, men som jag ändå rekommenderar. 

Årets tröja

7/7  För den som ännu inte sett Jan Lundgren när han framför sin hyllning till Jan                           Johansson (recension från Malmö) bör söka sig till Montmartre denna kväll eller någon         annan kväll under veckan , då de också spelar. 

8/7  Grattis Jazz kl 15.00 på Café Emma. Morten Højring organic Trio "Tribute to Wes                    Montgomery"

8/7  Ytterligare ett gratis event som man inte bör missa är med dansk jazz grand old man               Jesper Thilos Quartet på Palae Bar kl 17.00

8/7  På kvällen kl 20.00 på Islands Brygge uppträder den malinesiske sångerskan Oumou             Sangaré. 

9/7  På Tivoli spelar denna kväll kl 20.00 en av mina favoritmusiker Jan Garbarek Group. 

Trots att han varit en ständig följeslagare i mer än trettio år och att jag verkligen diggar honom, så ska jag inte gå på denna konsert, då den krocka med ett annat evenemang. 

9/7  Jag ska istället under större delen av söndagen delta i en liten minifestival på                              Sølyst i Klampenborg med denna laguppställning.
         kl 15.00 Mike Stern/Randy Brecker Band
         kl 17.00 David Sandborn med bröderna Doky & Dave Weckl. 
         kl 19. Grand final med båda banden. 

10/7  Woody Allen & his New Orleans Jazz Band  på Amager bio kl 20.00

11/7  Villaume/Bodilsen/Lund feat. Max Ionata på Café Den Blå Hund, Fredriksberg kl 21.15

12/7  Ulf Wakenius & Eric Wakenius. Far och son som har en sprillans ny platta i bagaget                 spelar på Haveselskapets Have, Fredriksberg kl 18.00

12/7 Den originella gitarristen Bill Frisell spelar på  Kulturhuset Islands Brygge kl 20.00. 
          (recension från förra gången han var här)

12/7 Kanske någon hellre väljer jazztrion alla pratar om Phronesis, det hetaste sedan E.S.T.
         (recension från 2014) 

13/7 Jag är en av de lyckliga som kl 20.00 denna dag ska se Herbie Hancock på DR                          Koncerethuset. Tidigare på dagen avnjuter jag gratis jazz i byn, som t.ex Dawda                        Jobarth/ Stefan Pasborg feat. Morten Schantz på Balders plats kl 15.00

14/7 Gratis jazz med Jacob Fischer Trio på Melchiors plads kl 15.00 

14/7 Eliane Elias på Skuespilhusets Store Scen kl 20.00

15/7 Roberto Fonseca på Kulturhuset Islands Brygge kl 20.00. (spelade i Malmö 2013)

15/7 Ibrahim Electric på DR Koncerthuset kl 21.00 


Det här var ett litet urval av alla de hundratals konserter som pågår under festivalens tio dagar.  Och som sagt tänk på alla gratiskonserter som verkligen är ett utmärkt sätt att upptäcka ny musik på. 


Vi ses i byn!

"Jazz washes away the dust of every day life" - Art Blakey

    

Basokin på sommarscen 2017-07-02

Gick direkt från jobbet till Pildammsparken för att se och höra musik på sommarscen.   Denna gång var det konsert med  sång/dans och musikgruppen Basokin som i fredags spelade på Roskildefestivalen och som nu ikväll mötte Malmöpubliken. 

Basokin betyder "Basongye från Kinshasa" och de kommer ursprungligen från Songye regionen. Gruppen är en del av ett större kollektiv av band som ingår i Kasai All Stars. 

Basokin på Sommarscen. Foto Jesper Ekdahl

De spelar en blandning av traditionell Kongolesisk musik och mera modern musik.  Av de åtta i gruppen var det tre som spelade, ibland fyra, gitarr, bas och slagverk, resten sjöng och dansade. Musiken karaktäriserades av en plinkande repetitiv gitarr teknik med tydlig trumrytm och stämsång.  

Det var i ärlighetens namn ingen stor musikalisk överraskning.  Men det var härlig stämning och gruppen bjöd på fantastisk dans och vacker sång och många i publiken tog sin chans att dansa sig varma denna kylslagna kväll.