Då och då kommer det en bok som inte liknar något annat i
den svenska bokutgivningen. Crister Enander som är en av landets mest läsvärda
bokrecensenter är också en egensinnig och mycket läsvärd författare. I sin nya
bok Om natten ringer de döda för han ett förtroligt och ärligt samtal med
läsaren.
Han leder oss in i en värld av samtal med döda författare, men inte
med döda texter. Vi får ta del av hans reflektioner kring skrivandet och
läsandet. Om kärlek där vanmakt och sorg är en del av vardagen då den han
älskar har en obotlig sjukdom. Här finns också många träffsäkra iakttagelse av
den nermontering och utförsäljning av Sverige som med fundamentalistisk ideologisk iver har
genomdrivits under de senaste åren.
Det är smärtsamt, ärligt och bildande. Folkbildningsidealet
parat med upplysningstidens idéer är något som han ofta återvänder till.
Värjer mig något mot den högtravande
tonen och tilltalet vilket mest är en brist hos mig, snarare än hos Enander. Jag
liksom många andra har svårt för det uppfordrande allvaret i en tid då allt ska
vara ytligt och skrattas bort.
Men om man släpper taget och låter sig dras med i texten kan
man inte annat än beundra ärligheten och den allvarliga viljan att åstadkomma
förändring och att beröra med hjälp av text.
Det är en bok som jag kommer att återvända till många gånger.
Det är en bok som jag kommer att återvända till många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar