Innan boken släpptes i torsdags 27 augusti har fokuset legat på om det är rätt och riktigt att skriva en uppföljare. Jag tänker inte orda så mycket om detta. Men särskilt upprörd är jag inte. Att det skrivs uppföljare tycker jag inte är så konstigt, Det görs ständigt och har gjorts i alla tider. Förvisso blir det inte mer rätt eller fel för det. Men så länge rättighetsinnehavarna har godkänt det, tycker jag det är svårt att vara upprörd.
Så istället går vi direkt på pudeln kärna. Håller den? Jag tycker nog att Lagercrantz får MVG när det gäller hur han skildrar och förhåller sig till karaktärerna Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Däremot blir det bara G när det gäller historien. Det är ingen dålig historia Lagercrantz har hittat på, men den är lite väl krånglig och invecklad. Lagercrantz har nog blivit så hög på sin egen förmåga att fantisera att när bakruset så småningom infann sig och texten skulle granskas med en mera klar blick, var det för sent . Då hade antagligen alla inblandade också blivit för höga. Det är lite väl mycket upprepningar och återkommande scener som förklaras en andra gång. Men vill ändå säga att det är en spännande historia som inte ligger Larsson lång efter.
Något som jag gillar skarpt är att Lagercrantz har tagit fasta på Larssons patos och i mångt om mycket håller sig till Larssons blick på företeelser i samhället.
Sedan har Lagercrantz en något mera "litterär"stil och våldet är något nertonat även om sista tredjedelen blir rejält våldsam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar