Förra året kom så hans tredje roman Svøm med dem som drukner som fick det norska bokandlepriset. (Bokhandlerpriset är den norska bokhandelns eget pris och delas ut efter omröstning bland alla i den norska bokhandeln. Motsvarigheten i Sverige är BMF-plaketten.)
I dagarna släpps den också på svenska med titeln Simma med de drunknade(W&W) jag har dock haft tillgång till läxememplar av romanen sedan en tid tillbaka och har nu läst ut den.
Det är inte svårt att förstå varför den har blivit så uppmärksammad i Norge. Jag tror att den har all chans i världen att nå många läsare även i Sverige. Det är en riktigt bra roman med en otroligt intrikat historia som likt årsringarna i ett valnötsträd (spelar stor roll i boken) ständigt bjuder på ny infallsvinklar.
Edvard Hirifjell växer upp hos sin farfar Sverre på en potatisgård norr om Guldbrandsdalen. Hans föräldrar omkom 1971 när han var fyra år, i en gasexplosion från en odetonerad gasgranat från första världskriget i en skog i Frankrike. Edvard var själv med när det hände och försvann mystiskt under fyra dagar för att sedan oskadd dyka upp på en polisstation.
Tjugo år senare när Edvards farfar dör och det dyker upp en vackert snidad träkista gjord av farfar Sverres bror Einar som sägs ha omkommit redan 1944 i Frankrike. Detta sätter i gång en kedja av händelser som tar Edvard till först Shetlandsöarna och sedan till Frankrike.
Det är en väldigt spännande familjehistoria som döljer många hemligheter och är sammanvävd med de två världskrigen under 1900-talet.
Romanens styrka är förutom den spännande och engagerande historien de enastående vackra miljöerna, då framför allt från Shetlandsöarna.
Ska man säga något negativt, så är det att den är lite väl övertydlig emellanåt. Det lämnas ibland inget utrymme åt läsaren att själv drar slutsatser.
Det är en roman som jag rekommendera varmt och hoppas att den når riktigt många läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar