Bokprovning/ Utplåning Ett sönderfall - Thomas Bernhard

Det var längesedan jag skrev något under denna rubrik som handlar om böcker som länge stått olästa i bokhyllan. Utplåning av Thomas Bernhard köptes på en rea tillsammans med flera andra av hans böcker någon gång i mitten på 90-talet. Har många gånger sedan dess haft den i min hand, bläddrat och tänkt att nu är det dags. Men som alltid är det alla de nyutkomna böckerna som kommer i vägen. Det är en av avigsidorna med bokhandlarjobbet att man alltid känner sig "tvingad att läsa de nya böckerna. Men det är ett delikat problem och visst klämmer jag en och annan klassiker och andra inköpta böcker över tiden.

Romanen som blev Thomas Bernhard sista är en svidande vidräkning med familjen och minnet av dem. Han hatar sina föräldrar, bror och systrar. Den ende som han kan förlika sig med är sin farbror George som han i mångt och mycket liknar. Han har alltid varit den som spritt glädje och upplysning i en annars förljugen och inskränkt tillvaro.

Romanen börjar med att huvudpersonen Frans-Josef Murau (Thomas Bernhards alter ego) får ett telegram om att hans föräldrar och bror har omkommit i en olycka. Hur mycket han än hatar sina föräldrar och bror så är det absolut inget han någonsin har önskat sig. Tvärtom är det bara besvärligt eftersom han nu måste återvända till det så hatade barndomshemmet Wolfsegg.

Murau som sedan länge bor i Rom (som får symbolisera allt det som Wolfsegg inte är.) fördriver sin tid med litteraturstudier och ger privatlektioner i tysk litteratur till en Italiensk ung man Gambetti.

I mötet med barndomshemmet Wolfsegg, som konkret är ett slott med stora ägor i Alperna, men som får symbolisera allt som Murau (Bernhard) avskyr. Romanen är en veritabel, skoningslös uppgörelse med Österrike, Tyska språket, traditioner, familj, katolicism och inte minst nazismen.

Genom en form av mässande med många upprepningar målar Bernhard med stor pensel (så klart överdrivet, men roligt) väldigt effektivt upp en bild av ett stelnat samhälle och kultur.

Romanen kommer liksom till under tiden vi läser och hela berättelsen är ett sätt för Murau att utplåna allt som är honom förkastligt.

Blev väldigt förtjust i denna roman och det gav mersmak, så nu går jag vidare med en annan av Bernhards romaner Skogshuggning (återkommer om denna)