Läser dessa starka och oförglömliga romaner med häpnad. De är ganska olika innehållsmässigt och berättarmässigt. Jag tycker nog den första Glöm det är den starkaste kanske mest för att jag inte visste vad som väntade. Men det är en så kraftfullt, brutalt omskakande och gripande berättelse om den femåriga Patrick's utsatthet i ett känslolöst och brutalt överklasshem. Handlingen utspelar sig på familjens egendom i Provence. Vi får följa flera personer, många av dem kommer vi att träffa på även i de två andra romanerna. och deras förehavande under en enda lång dag. Det finns en oförglömlig scen (som är central för hela sviten) där den sadistiske fadern David utsätter sonen Patrick för ett sexuellt övergrepp. Det skildras så förrädiskt skickligt och överraskande att jag som läsare måste liksom Patrick ta en andhämtning och försöka förstå vad som egentligen hände.
I Dåliga nyheter är Patrick 22 år och är en fullfjädrad drogmissbrukare. Förutom heroin, så är amfetamin, kokain och diverse tabletter det som förmår honom att fortsätta orka eftersom han inte klara av att leva, men heller inte förmår ta livet av sig.
I romanens början har han fått beskedet att fadern har gått bort och sitter nu på flyget till New York för att hämta askan. Också här sker allt under en dag och vi får följa Patriks mödosamma och tokiga drogexposé i New York.
I den sista romanen Visst hopp är Patrick 30 år och drogfri och nykter. Han är åter i England och han har börjat fundera på att skaffa sig en karriär. Patrick är på väg till en societetsbjudning och där får vi åter stifta bekantskapen med flera av de personer som vi tidigare stött på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar