Julöl - Rogue Santa's Private Reserve Ale

Santa's Private Reserve Ale är en blek och ganska intetsägande red ale/ amber ale som inte har mycket med jul att gör. Det ända som vittnar om jul är etiketten.
 

Den har en fin kopparröd färg med lite skum. Det är mer av en vanlig IPA än en säsongsöl.  Den har en tydlig humlebeska, men toner av tall och mörkt bröd. Jag fann den både ganska doftlös och smaklös. 


Jag vill också bara snabbt visa nedanstående öl Fair Christmas Bear Comes. Den har jag inget gott alls att säga om och tycker att man nog helst bör glömma bort den. 

Julöl - Bocq Gauloise Christmas

Så var det dags för den årliga avsmakningen av några av årets julöl. Det är en tacksam och högst frivillig uppgift. Det brukar dock aldrig bli så många provade som jag önskar. Det finns tyvärr annat att göra än att prova öl. 

Först ut är Bocq Gauloise Christmas, som är en Belgisk mörk ale med hög alkoholstyrka. 

Den är härligt skummig, mycket söt (nästan för söt) med smak av karamellmalt. När jag först spontan antecknade, skrev jag väldigt belgisk, Leffelik och mmmums-karamell. 

Detta första intryck behöver inte revideras utan stämmer i mångt och mycket. Tilläggas kan i så fall vara att det även finns smaker av lite lakrits, russin, salt och att det även finns toner av hö, gräs och alkohol.

Ingen julöl jag hoppar högt av förtjusning över, men är ändå beredd att inhandlar några av den. 
  




    

Just nu är jag här - Isabelle Ståhl

Den Augustprisnominerade debutromanen Just nu är jag här av kulturskribenten Isabelle Ståhl är en fenomenal samtidsroman. Den är obehaglig, mycket välskriven och äger en synnerligen skarp blick på samtidens detaljer. 

Elise är 28 år och hankar sig fram på sms-jobb och läser konstvetenskap. Hon är främmande och rädd för det verkliga. Närhet och äkta känslor skrämmer. Hon har lättare för det konstlade och att hålla livet på avstånd. Elise är som tryggast och närvarande när hon är uppkopplad på facebook och instagram och det amorösa sker genom hastiga möten genom tinder. Hon bedövar sig mer än gärna med både alkohol och sobril. Hon träffa den något äldre Victor som har ett ordnat och organiserat liv. Allt borde ju vara bra ändå skaver det.

"Jag provar en concaler från Yves Saint Laurent, smörjer in den i det porösa fettet under ögonen. En psykolog sa åt mig att jag skulle se mig själv i spegeln ofta för att känna att jag existerar. Hon sa att jag skulle smörja in mig med hudkräm på kvällen för att känna att jag har en kropp som jag hänger ihop med."

Det känns som om Isabelle Ståhl håller en stämgaffel tätt och nära samtiden.          

Magma - KB - 2017-10-28

Zappa möter Carmina Burana är en lämplig rubrik på det som jag igår hörde och såg på KB. Magma är något av det märkligaste i musikväg man kan tänka sig.  Bandet grundades i Paris 1969 av trummissen Christian Vander. Magma har fått en helt egen genre uppkallad efter sig, Zeuhl, som är en subgenre inom progressiv rock/Symfonisk rock. I början var syftet främst att föra den avlidna John Coltranes kreativa anda vidare. 

Foto: Marco Tchamp

Bandet har också skapat en egen värld, en mytologisk sci-fi värld som kretsar kring planeten Kobaïa. De Carl Orff-liknande körarrangemangen består av texter på Kobaïan, som är ett påhittat fonetiskt språk. 

Som sagt det var en mycket märklig tillställning och ganska konstig. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka. Magma framförde under en timme och fyrtio minuter enbart tre låtar, och efter livliga applåder ett kortare nästan uteslutande vokalt extranummer. 

Musiken var en mix av flera deciliter Frank Zappa, några matskedar av progressiva grupper som Gong, Focus, Camel och King Crimson, ett stänk Jazz och så ett kryddmått Sparks.

       

Maria Schneider möter Bohuslän Big Band - Palladium 2017-10-12

Så var det dags för storbandsjazz igen. Gårdagens konsert med Maria Schneider och Bohusläns Big Band var en magnifik tillställning. Det är alldeles fantastiskt vad Maria Schneider kan åstadkomma med ett storband. Hennes kompositioner och arrangemang är otroligt spännande. 

Här lite fakta om Maria Schneider:
"Maria Schneider, född 27 november 1960 i Windom i Minnesota, är en amerikansk kompositör och jazzbandledare. Maria Schneider lärde sig spela piano som femåring och komponerade tidigt. Hon studerade musikhistoria och komposition på University of Minnesota, med en kandidatexamen 1983, och på Eastman School of Music i Rochester i delstaten New York, med en magisterexamen 1985. Hon har också studerat ett år på university of Florida. Hon inriktade sig på att komponera jazz och leda jazzband, flyttade till New york och blev medhjälpare till Gil Evans.
I New York studerade hon privat under flera år kompsition Rayburn Wrigt, och efter dennes död 1990, för Bob Brookmeyer. År 1992 bildade hon The Maria Schneider Jazz Orchestra med 19 medlemmar, som spelade regelbundet på jazzklubben Visiones i Greenwich Village i New York och på turnéer 1993-1998. Hon har skrivit och arrangerat musik för ett flertal storband, bland andra Norrbotten Big Band, Bohuslän Big Band och Danmarks Radios Big Band." (Wikipedia) 

Jag saknade tyvärr en riktig kamera denna kväll, så det får bli denna dåliga bild tagen med en dålig telefon. 

Hon har mottagit ett flertal Grammy och räknas som kanske den mest betydelsefulla inom storbandsjazz. Hon har på flera sätt vidgat gränserna för modern jazz. 

Det var en magisk konsert med en otroligt närvaro. Hon själv är så levande intensivt närvarande sitt dirigerande. Man ser riktigt hur hon dansar och njuter av musikernas prestationer. Sedan är hon också en fenomenal berättare som trollband oss med sina roliga och intressanta upplysningar om låtarna.    

En dag på Louisiana med Marina Abramovic

Marina Abramovic har i mer än fyrtio år tillhört samtidens största performancekonstnärer. Utställningen på Louisiana har fått titeln The Cleaner och är en retroperspektiv utställning med många av hennes mest kända verk. 

Med framförallt sin egen kropp har Marina Abramovic kompromisslöst blottat och utsatt sig själv för sådant som kretsar kring smärta, kön, relationer, närvaro, identitet och gränser. 

Först gick jag en vandring själv genom utställning för att sedan efter en lunch gå en guidad visning som på ett utmärkt sätt presenterade Marina Abramovic och utställningen. 

   

Balkan Baroque

The house with a ocean view 

Upplyft, förundrad och drabbad tog jag en promenad i parken. 

Carla Bley & Steve Swallow & DR Big Band - DR koncerthuset studie 2 -2017-10-07

Igår var det åter konsert. Denna gång storbandsjazz av ädlaste valör. DR Big Band som firade 50-årsjubileum 2014 hör till Europas mest välrenommerade orkestrar. DR Big Band var sjukt tajta och det bjöds på många fantastiska soloprestationer av flera av bandmedlemmarna.

Men förutom otroligt fina prestationer från stjärnorna i DR Big Band, så var ju ändå kvällens stora Stjärnor Carla Bley och Steve Swallow. 

Carla Bley, Steve Swallow & DR Big Band. Foto Jesper Ekdahl

Carla Bley och Steve Swallow är levande legender inom modern storbandsjazz. Under sex årtionden har den amerikanska jazzpianisten och kompositören Carla Bley kompromisslöst komponerat och arrangerat för stor orkester med många personliga och egenartade kompositioner.

Flera av dess framfördes under gårdagen tillsammans med ett nytt specialskrivit stycke för DR Big Band.

Livspartnern sedan mer än trettio år tillbaka, den legendariska Steve Swallow bjöd på ett stabilt och vackert basspel på sin akustiska elbas. 

Det blev en uppsluppen tillställning, och då inte bara för att Carla Bleys kompositioner är så fyllda av humor och upptäckarlust utan också för det humoristiska mellansnacket. 
Det blev en mycket trevlig kväll.