Den här lilla berättelsen kommer att handla om Ayahuasca, Banisteriopsis caapi ,Yajé eller Yage. Kärt barn har många namn. Denna slingerväxt påträffas i norra och östra Sydamerika. Framförallt i Amazonasregionen med dess biflöden i Brasilien, Colombia, Ecuador och Peru. Namnen syftar på barken från denna växt. Barken krossas i en mortel och tillreds med andra ämnen. Där varje region och varje schaman har sin speciella blandning. Blandningen späds sedan med vatten för att kunna drickas.
Jag hade en gång förmånen att få ta del av denna illasmakande sörja med sina sinnesförhöjande egenskaper. Men innan jag går in på min egen erfarenhet av denna dryck. Så tänkte jag nämna att det är en omskriven och mytisk växt. Flera upptäcktsresande har dokumenterat dess inverkan.
Växten har också skildrats i en berömd brevväxling mellan William Burroughs och Allan Ginsberg. Deras bok The Yage Letters 1963 som på svenska heter Yagebreven kom ut på det lilla underground förlaget Bakhåll 1983. Större delen av boken består av en tidig brevroman av William Burroughs (1914-1997) I brev till Allan Ginsberg (1926-1997) som vid den här tiden var en okänd poet återger Burroughs sin jakt och irrfäder efter yage i Amazonasdjungeln. Julen 1953 träffades de båda i New York där de redigerade texterna till en sammanhängande volym. Den andra delen, som skrevs sju år senare 1960, är Allans Ginsberg upplevelse från Peru med samma drog.
Så här skriver Burroughs om tillredandet av drogen "En av dem var en indian från Vaupesområdet där metoden att bereda yage är annorlunda än kofanindianernas metod i Putumayo. I Putumayo skär indianerna lianerna i bitar på 20 centimeter och använder omkring fem bitar per person. Lianbitarna krossas med en sten och kokas tillsammans med en dubbel handfull blad från en annan växt". I ett annat stycke beskriver han upplevelsen så här "Samma kväll drack jag en liter av blandningen under en tidsrymd av en timme. Med undantag för blå blixtar och lätt illamående - fast det gick inte så långt att jag kräktes - påminde effekten om gräs. Livligt mentalt boldspel, afrodisiska verkningar, enfaldighet och fnittrighet. I den här doseringen fanns det ingen fruktan, inga hallucinationer eller någon förlorad kontroll"
Så här beskriver Ginnsberg sina upplevelser "Drack en kopp - det var en aning gammalt, flera dagar gammalt och en aning jäst också - lutade mig tillbaka och efter en timme (i bambuhyddan utanför skjulet där han kokar) - började jag se eller känna vad jag trodde var den Stora Varelsen, eller något slags förnimmelse av Den, närmare sig mitt sinne som en stor våt vagina - sjönk ner i dt en stund - den enda bilden jag kan få fram är ett stort svart hål av Guds Näsa genom vilket jag kikade in i ett mysterium - och det svarta hålet omgivet av hela skapelsen -särskilt färgade ormar - alltihop verkligt".
Det här sista Alltihop verkligt spelar en avgörande roll för den fortsatta berättelsen som nu är min egen. Jag gjorde en rundresa i Sydamerika 1984 där en vistelse i Perus djungel var en av höjdpunkterna. Efter några dagar upp för floden Rio Madre de dios var vi nu tillbaka i staden Puerto Maldonado. Vår Guide Victorio hade föreslagit oss att stanna några dagar till i djungeln. Vi blev inviterade att bo hos honom och få vara med om en speciell ceremoni som han uttryckte det. Han hade strax innan vi var framme i Puerto Maldonado varit och hämtat Ayahuasca/yage hos en schaman han kände. För att ytterligare förstå växtens egenskaper ska jag citera ur boken Växternas Makt av Brendan Lehane. "Det är en märklig egenhet hos ayahuasca att det tillåter en person, som använder det att fortsätta med sina normala aktiviteter i det dagliga livet, medan han i högsta grad upplever de stegrade visioner, som drogen framkallar. En indian har under dess påverkan kunnat springa nattetid genom en skog utan att falla omkull. I mera avancerat stadium får en ayahuascero - som drogens brukare kallas - visioner av färgspel, märkliga odjur och landskap, allt utan tvekan relaterat på ett eller annat sätt till hans miljö eller folklore."
Vi förberedde oss inför kvällens ritual genom att inte inta fast föda. Vi fick nämligen veta att man kan få fruktansvärda uppstötningar och bör således ha tom mage. Drycken serverades i en vanlig glasflaska som gick runt till mig och mina två medresenärer. Drycken kan närmast beskrivas som en gyttje liknande sörja och smakade som det också. Det var så fruktansvärt äckligt så jag klarade inte av att dricka den anvisade mängden. Detta gjorde dock mina kamrater. Som därmed också hade helt andra upplevelser av drycken. Men deras berättelse lämnar jag till dem. Så eftersom jag enligt expertisen inte druckit tillräkligt förväntade jag mig inte heller att några hallucinatoriska excesser. Så efter de vanliga symptomerna så som illamående och kräkningar gick jag och la mig. Mitt i natten vaknar jag och är helt klar vaken. Sätter mig upp i sovsäcken. Får då först en chock över att jag ser alldeles tydligt i den vanligtvis nattsvarta djungeln. Det var som om hela bambuhyddan hade fått elektricitet och alla väldens lampor hade placerats här. Sedan ytterligare en chock när jag tittar ner i och upptäcker att jag tittar ner i golvet från tre meters höjd på mina sovande kamrater. Strax efter att jag konstaterat att jag svävar i min sovsäck bli jag helt lugn. Det är en sådan underbar frid som sprider sig när jag inser faktum och inte tycker att det är det minsta konstigt. Allt är så tydligt det är inte frågan om en dröm. Det är på riktigt. Alltihop verkligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar