måndag 21 april 2014

Stoner - John Williams

Vad glad jag blev häromdagen när Hannah Nilsson på Natur & Kultur tittade in på jobbet och gav mig "Stoner" av John Williams. Boken är ännu inte är utgiven, den beräknas komma ut i början av maj. Det är en storartad roman, en till perfektionen komponerad historia på 288 sidor.
Var väldigt nyfiken, men visste inte vad som väntade när jag började läsa. Hade sett att författare som jag gillar, Julian Barnes och Ian McEwan lovordade den.
Först något om bokens historia. Romanen gavs ut första gången 1965 i en liten upplaga på två tusen exemplar. Den fick fina recensioner och upplagan sålde slut. Författaren John Williams föddes 1922 (samma år som Jack Kerouac) i Texas. Han utbildade sig vid University of Denver och blev lärare. Han gick bort 1994. Hans samlade produktion bestod av två poesisamlingar och fyra romaner Nothing but the night, Butcher´s Crossing, Stoner och Augustus. Den sistnämda vann National Book award 1973. Han var tämligen okänd för den stora publiken. 2003 återutgavs boken av New York Review of Books förlag efter tips från en bokhandlare. Sedan dess har nyheten om denna bortglömda bok spritt sig, först i bokbranschen sedan också bland läsarna. Den är nu översatt till ett tiotal språk och i flera Europeiska länder har den blivit en bästsäljare.

Den förtjänar verkligen att bli uppmärksammad. Det är en stor synd att att inte läsa den. Det är en bok som påminner en om varför man fortfarande läser romaner.

Historien handlar om William Stoner född 1891, som växer upp på en liten gård i Missouri. Föräldrarna är ett ungt jordbrukare par som sliter och släpar med gården och där Stoner är det enda barnet. Han får från tidig ålder bidra på gården och "Vid sjutton års ålder hade han redan börjat bli kutryggig av det tunga arbetet". Vid 19 års ålder skickas han till lantbruksskola i Columbia för att bli agronom och sedan ta över gården. Men en obligatorisk kurs i engelskspråkig litteratur gör att att hans liv tar en annan vändning.

Stoner tar sin kandidat examen 1914, fortsätter sina studier medan världskriget pågår. Han får anställning på universitetet medan han arbetar på sin avhandling. Han har nästan inga vänner annat än några kollegor. Så småningom träffar han en kvinna och de gifter sig. Ett katastrofalt äktenskap ska det visa sig. Många undertryckta känslor. Livet rullar på och han tar tillvaron med jämnmod. Ganska sent i livet möter han kärleken.
Den här summerande ramhandlingen ser inte mycket ut för världen. Men storheten ligger i hur han gestaltar olika känslotillstånd. Dessutom gör han det med ett fantastiskt flyt och med ett väldigt vackert språk.
        

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar