Sedan lång tid tillbaka, närmare bestämt sedan januari då jag fyllde 50 år har det varit bestämt att gå på kvällens konsert. Det var en present från min syster. Så jag och frugan, min syster och hennes man sammanstrålade i ett soligt Køpenhamn. Vi intog en överdådig middag på Axelborg Bodega. Klassisk dansk husmanskost, öl och snaps.
Mätta och belåtna styrde vi sedan vår kosa till Copenhagen Jazzhouse för att lyssna på den danska basisten Chris Minh Doky och hans eminenta medmusiker i The Nomads. På utsatt tid drog de igång på ett fullsatt Jazzhouse. Det var gruppen sista spelningen efter en längre turné. Det märktes för det var en uppsluppen stämning och en skämtsam Chris som var glad att vara på hemmaplan.
Världsstjärnan Chris har sedan debuten 1989 spelat med bl.a Michel Camilo, David Sanborn, Mike Stern och bröderna Brecker.
Tillsammans med trummisen Dave Weckl, keyboardisten George Whitty och gitarristen Dean Brown utgör de bandet The Nomads som är ett sammansvetsat och oerhört kompetent band. Det blev en mix av funky fusionsmusik och stilla ballader. När de är som bäst bjöd de på stor underhållning. I många av de mera intensiva och snabba låtarna fick Dean Brown visa vilken makalös gitarrist han är. Men ibland kunde det bli lite enahanda. Bäst funkade balladerna där Chris visade vilken lyhörd och sensitiv basist han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar