Spionjägaren : Säpo, IB och Palme - Olof Frånstedt

Började bläddra i den en långtråkig dag på jobbet. Jag blev så till den grad fascinerad och uppslukad av den att jag alldeles glömde bort var jag var. Fick lägga band på mig och återgå i tjänst och helt enkelt köpa den och sedan låta den vara tills jag kom hem. Flera andra böcker som egentligen låg före på läslistan fick lämna plats för den här bitvis mycket spännande och på det hela taget läsvärda skildring av en period i svensk inrikespolitik som alla borde känna till.

Måste dock påpeka att mina förväntningar kom något på skam. Det är inte är den definitiva bok om IB som jag vi första anblicken trodde och hoppades. Det är fortfarande mycket som inte heller här blir riktigt kartlagt, även om den bjuder på en hel del ny och intressant information. Olof Frånstedt som under flera år var chef för kontraspionaget inom Säpo kallar återkommande IB för en "lekstuga för vuxna" Den är bitvis ganska rolig eller ska jag kanske snarare säga tragikomiskt. Flera får sig en rejäl känga. Då speciellt Birger Elmér som inte verkade ha alla hästar i stallet. Sedan har vi Hans Holmer och Ebbe Carlsson som beskrivs som två dilettanter. Här passera också många kända socialdemokrater i revy, så som Pierre Schori, Anders Thunborg (som jag har ett undertecknat brev ifrån, när han var försvarsminister), Sten Andersson och så klart Olof Palme. Här tecknas också en lite annorlunda bild av Guillou och Bratt, framför allt den risk Guillou försatte de andra i genom sina KGB-kontakter.

En som får stort utrymme och som omnämns i väldigt positiva ordalag är den gamle rikspolischefen Carl Persson. (Här måste jag få berätta en personlig anekdot. I slutet på 70-talet så hjälpte jag min morfar med att snickra och måla ett stort utedass åt Carl Persson på Hallands Väderö. Det ni!)  

Det finns också ett läsvärt och intressant inlägg om den så kallade "bordellhärvan" som bjuder på en del, åtminstone för mig, nya uppgifter.

Sedan innehåller boken ganska mycket av gamla spionhistorier från kalla krigets dagar. Flera av dessa historier är inte jag så intresserad av och därför upplevde jag de som lite tråkiga passager. Här finns också en märklig iakttagelse kring Palmemordet som är ganska häpnadsväckande.

Det är på det hela taget en mycket läsvärd bok.