Det finns musiker som alltid överraskar. Musiker som vägrar stagnera, som ständigt gräver i musikens mylla och som finner nya vägar. Bill Frisell är en sådan musiker. Tillsammans med Pat Metheny och John Scofield är han den mest kända och inflytelserika gitarristen de senaste trettio åren. Sedan debuten 1983 har det blivit över trettio skivor.
Senaste skivan från 2014 Guitar in the Space Age! är en av hans allra bästa. En skiva fylld av glädje och humor.
Första gången jag hörde honom var på bassisten Marc Johnsons skiva Bass Desires från 1985. En skiva som under en tid gick varm i mitt studentrum på Smålandsnation.
Jag har också sett och hört honom live några gånger förut, särskilt mins jag en konsert på Copenhagen Jazzhouse i början på 90-talet. Den gången med medmusikerna Don Byron, Kermit Driscoll, Joey Baron.
Kvällens konsert på Islands Brygge är den näst sista dagen på 2015 års Copenhagen jazzfestival och min sista. Det är en perfekt avslutning för min del. Återigen kan jag ta del av deras fina grillbuffé och njuta av utsikten.
Medmusiker på turnén är samma som på skivan. Tony Scherr på bas, Greg Leisz på gitarr och pedal steel gitarr och Kenny Wollesen på trummor.
På utsatt tid klockan 20.00 stod de på scen. Sedan körde de nonstop i en timme utan mellansnack och tog sedan en kort paus. Det blev sedan en timme till inklusive tre extra nummer.
En leende Bill Frisell som hade ett smittande glatt humör och som utstrålade stor spelglädje gjorde tillsammans med sina fantastiska medmusiker en otroligt fin och underhållande konsert. Ett tag såg det ut som om det skulle börja regna, men det kom aldrig något regn. Det blev däremot rejält kylslaget mot slutet när solen hade gått ner.
Men eftersom de var så charmiga och roliga och bjöd på underbar underhållning så spreds det en stor värme från scen som fick mig och säkert många fler att glömma kylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar