Liksom de två tidigare böckerna av Jonas Jonasson är det inte världslitteratur vi bjuds på, men det är underhållande och roligt och det är faktiskt gott nog. Utan några litterära jämförelse i övrigt skulle jag ändå vilja hävda att Jonas Jonasson i sina bästa stunder frammanar en känsla av en Jaroslav Hasek med sin Svejk.
Hon har alltid haft ett komplicerat förhållande till tron, prästen Johanna Kjellander. Hon blev mest präst för det var vad som förväntades av henne. Men efter att församlingen en dag buar åt henne under predikan lämnar hon för gott prästyrket. Per Persson kunde levt ett annat liv om det inte vore för att hans farfar förslösade den familjeförmögenhet som rätteligen borde kommit han till del. I stället jobbar han som underbetald receptionist på ett tredjeklassen hotell. Johan Andersson som av alla kallas Mördar-Anders har efter att tillbringat större delen av sitt liv bakom galler bestämt sig för att "mörda så lite som möjligt framöver". Mördar -Anders är långtidsboende på pensionat Sjöudden där Per Persson är receptionist. Ett slumpartat möte mellan den bortjagade prästen den illusionslöse receptionisten leder till ett fruktsam möte i lurendrejeribranschen.
Tempot är högt och med smittsam berättarglädje får vi ta del av många tokigt händelser innan skrönan når sitt slut. Det finns många roliga formuleringar kring religion och bibeln, men det är av ett slag som utmynnar i en söt och harmlös religionskritik som knappast ger upphov till några teologiska djupsinnigheter. Men det är nog inte heller syftet. Det här är litteratur som roar för stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar