Som alltid med en roman av Houellebecq är det en intellektuell utmaning. Jag var för några år sedan mycket förtjust i vad karln höll på med. Läste "Elementarpartiklarna", "Plattform", "Konkurrens till döds" med varierande intresse. Tyckte "Plattform" var intressant och angelägen, bar länge med mig känslan att han var något på spåret med den. Mitt intresse har sedan svalnat något även om jag också läste "Refug", men däremot "Kartan och landskapet" orkade jag aldrig ta mig igenom.
När Underkastelse kom ut i Frankrike i januari sammanföll det med det fruktansvärda dådet på satirtidningen Charlie Hebdo. Detta medförde att Houellebecq stoppade marknadsföringen av sin bok. En karikatyr på Houellebecq prydde omslaget på det nummer av satirtidningen som gavs ut på attentatsdagen.
Boken är en slags blandning mellan fabel och utopi/dystopi och handlar om hur muslimska brödraskapets kandidat Mohammed Ben Abbes vinner presidentvalet i Frankrike år 2022. Detta kan ske genom udda politiska koalitioner för satt förhindrar att Nationella frontens kandidat ska vinna valet. Berättaren är litteraturhistorikern och läraren Francois som undervisar på Sorbonne. Francois har disputerat på den franska författaren J.-K. Huysmans. Flera av hans böcker nämns under läsningen och en stor betydelse spelar Huysmans roman Mot strömmen "Han skildrar där en individ av sjuklig själstyp, som hänger sig åt alla sensuella och estetiska njutningar, tills han slutligen faller ihop i kraftlös leda inför livet"
Detta kännetecknar också Francois som också hänger sig åt sexuella utsvävningar och liksom många andra romanfigurer av Houellebecq gärna så perverst som möjligt. Romanens titel Underkastelse anspelar också främst på S/M klassikern Berättelsen om O där den största mänskliga lyckan är total underkastelse.
Francois följer de inrikes politiska förändringarna med en påfallande likgiltighet som om det bara var ett skådespel.
Houellebecq har ofta blivit beskylld för att vara islamofob och det äger säkert sin riktighet. Däremot kan man inte beskylla boken för det. Den är mycket mild i sin islamkritik, snarare är det i så fall frågan om religionskritik i stort.
Jag tycker det är en mycket intressant och underhållande roman som väcker många skiftande frågeställningar som man inte enkelt kan avfärda. Kanske handlar den främst om hur lätt vi har för att ge upp många av de värden vi tror på. Men visst kan han bitvis vara både tradig och vulgär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar