Orden som formade Sverige - Elisabeth Åsbrink

"En nation är en grupp människor förenade av en gemensam missuppfattning om sitt ursprung och en gemensam avsky för sina grannar." Karl Deutsch

Detta citat inleder Elisabeth Åsbrinks suveräna bok Orden som formade Sverige. 

I en tid då alla (främst våra politiker) gärna prata om och gör anspråk på svenska värderingar är Orden som formade Sverige en nödvändig bok. Det råder en väldigt polariserad bild om vem som är svensk och vad som är svenska värderingar. Konflikten kan sägas handla om de som anser att svenska värderingar är en viss uppsättning av fasta orubbliga alltid givna i alla tider konstanta värderingar och de som hävda att det inte finns några svenska värderingar alls, utan alla värderingar är universella.

Utgångspunkten för Elisabeth Åsbrink är att hon tycker att båda har fel.

I sextio korta kapitel undersöker Åsbrink ord och uttryck eller som hon själv säger "den innehåller små pixlar av den svenska självbilden"

      
Jag tycker det här är en utomordentlig och angelägen bok som borde delas ut till Sveriges alla grundskoleelever.
Det är folkbildning när den är som bäst, klok, rolig och insiktsfull. Den kan läsas från början till slut, eller så slår man upp ett ord eller uttryck.

Åsbrink gör nedslag i historien med början från den romerske historikern Tacitus år 98 som nämner Svioner (som kan vara en benämning på svenskar) och fortsätter sedan utforska och skärskåda begrepp som "den svenska avundsjukan" (1306), bemötandet av andra länders allt annat än smickrande bild av Sverige (1600-tal), om psalmen "Den blomstertid nu kommer", om hur Linné gav oss arvet att katalogisera och göra listor, "Svenska värderingar med utgångspunkt från Almqvist "Det går an"om uttrycket "Sverige åt svenskarna" (1886), om lånord i svenskan, om folkhemmet, om ishockey och mycket, mycket annat.

Det är en imponerande bok som kanske inte ger de förväntade svaren på vad som är typiskt svenskt, eller så är det kanske det den gör?!