Det är ett kärt återseende. Skratta högt redan i inledningen. Samma burdusa och cyniska jargong som jag tyckte så mycket om i den första kännetecknar även denna. Så här börjar den;
"- Precis som en jävla gök.
- Vadå?
Bruno Stahlecker tittade upp från tidningen.
- Hitler, vem annars?
Det knöt sig i magen när jag anade att ännu en av min kollegas djupsinniga liknelser om nazisterna var på väg."
Liksom i den förra boken är vi i Berlin, handlingen börjar i slutet på augusti 1938. Det är strax innan Münchenkonferensen. Som ledde till uppgörelsen om Sudetenland. Bernie får i uppdrag av en rik änka att utreda och sätta stopp för utpressning som berör hennes son. Samtidigt blir Bernie mer eller mindre tvingad att återgå i tjänst för Kripo (kriminalpolizie) för att utreda en seriemördare som mycket brutalt mördar unga "ariska" kvinnor. Dessa båda händelser kommer att korsa varandra. Och många obehagliga överraskningar väntar innan vi blir medvetna om det intrikata spel som försiggår bland högt uppsatta SS-män.Flera historiska händelser och personer nämns. Träffsäkra porträtt av Arthur Nebe, Reinhard Heydrich, Heinrich Himmler, Julius Streicher, Otto Rahn och Karl Weisthor.
Dimridå utspelar sig i en tid och en miljö som bara den i sig är obehaglig och spännande.Detta tillsammans med alla historiska referenser som gör att åtminstone jag börjar bläddra i uppslagsverk och vill veta mer är ett stort plus.
Trots att våran hjälte Bernie är grov och sexistisk, så är han en korgosse jämfört med alla andra ruttna personer i en rutten tid.
Väntar nu med spänning på del tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar