Senast jag såg och hörde bandet live var 2012. Då hade de ytterligare en skiva i bagaget Dig It To The End. 2013 släppte de albumet Nubium Swimtrip som året efter fick en grammis för årets jazz. Och nu i samband med deras turné har de släppt albumet Forevergreens.
Flera av kvällens låtar kom från den nya skivan.
 |
| Tonbruket 2016-03-11. Foto Jesper Ekdahl |
Deras musik är hopplös att klassificera och etikettera. Att den sorteras under jazz i skivaffären, är nog mest en ordningsfråga än en korrekt beskrivning av musiken. Deras musik låter sig bäst beskrivas med referenser till andra grupper och musik, och med det gjort har man ändå inte lyckats ringa in musiken till fullo. Därför är Tonbruket så kongenialt namn på en grupp som verkligen har ett alldeles eget tonbruk.
Under en och en halv timme bjöd Tonbruket på en verkligt storartad uppvisning i konsten att skapa en helhet som är så mycket större än de enskilda delarna. Musikernas prestationer är så intimt förknippat med helheten. Det var brutalt och dynamiskt, böljande och svävande mellan progressiv rock, hårdrock, jazz, kammarmusik, country och folkmusik.
Det är mycket Pink Floyd, men också en del annan progressiv rock så som King Crimson och Camel. Här och där lite Frank Zappa och Black Sabbath. Och så klart en hel del jazz, där referenserna går till Keith Jarret, Bill Frisell, Charles Mingus och Ornette Coleman.
 |
| Tonbruket. Foto Jesper Ekdahl |
En omskakande och fantastisk konsertupplevelse.
Sedan under lördagen fortsatte jag att utforska Tonbrukets musikaliska landskap, då jag på konserten köpte deras nya platta Forevergreens.
Håller med dig rätt igenom dude
SvaraRadera