Det spretar förvisso mellan både högt och lågt, men då den är så full av insikter är det lätt att stå ut med de mindre bra partierna (för sådana finns det).
Det finns många citatvärda guldkorn och jag kommer på mig själv med att stoppa in lappar på var och varannan sida.
Det är en åldrande och trött mans dom över allt och alla. En man som snart ska fylla sjuttio och som är på väg att skilja sig för femte gången. En tidigare fru som är mor till tre av hans barn har nyligen gått bort och det får honom att minnas. Han har en knepig relation till barnen, faktiskt en ganska knepig relation till det mesta.
Dagboksanteckningar blandas med prosa poesi som innehåller reflektioner om tillståndet i landet. Han är så infernalisk trött på all dumhet, trött på nedmonteringen av Sverige, alliansens utförsäljning av statlig verksamhet och ständigt denna privatiseringsiver.
Vardagarna går och det är både roligt och sorgesamt om vartannat att få slå följe med Lundell. Här finns också många intressant utvikningar bland lästa böcker som i mångt och mycket även är mina litterära referensramar.
Det var riktigt trevligt och roligt att åter läsa Lundell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar