Under flera år innan barn kom in i mitt liv så reste jag så ofta jag kunde och hade råd till. Under flera år var tågluffande ett billigt, fritt och bra sätt att resa.
Här följer en lite rolig episod från en av mina tågluffningar från 1989. Historien visar på det som var storheten med det gamla interrailkortet. Nämligen att man kunde vara spontan och välja resrutt hur som haver.Det är dagen innan jag skulle ut och resa, interrailkortet var inhandlat och resrutten lite löst utstakad. Tanken var att först åka till Budapest. Det var bestämt, men inte så mycket mer. Jag har en arbetsdag kvar och sitter utför mina sysslor lite lojt och tänker på den stundande resan. Jag arbetade med inleveranser av böcker i en av stadens boklådor. Får i handen en liten enkel guide över Mont-Saint-Michel som fångar mitt intresse. Bilden på det betagande klostret som ligger på ett berg på halvön Mont-Tombe blev så stark att jag bestämde mig för att dit ska jag åka. Så i stället för att åka direkt till Budapest så blev det istället en kort avstickare till Klostret.
Foto Jesper Ekdahl. |
Som så många gånger förut så tog jag nattåget Viking-express från Køpenhamn till Paris via Hamburg. På morgonen i Paris tog jag mig till Gare Saint-Lazare där jag tog ett tåg till Pontorson via Caen. I Pontorson tog jag in på ett litet pensionat och gick sedan för att äta. Det hade nu blivit kväll och det var stängt för besökare på Mont-Saint Michel. Men jag tog mig ändå dit för att få en upplevelse av det på kvällen när det var upplyst.
Kvällsbild från Wikimedia. |
Jag stannade en hel dag och tog ett tåg tillbaka till Paris på kvällen.
Sedan återgick jag till min ursprungliga plan som var att åka till Budapest. Men mer om detta en annan gång.
Härlig berättelse Jesper! Vackert med kvällsfotot.
SvaraRaderaKram Kim :-)