"Sista lördagen i månaden: bingokväll. Spelberoende åldringar går i clinch om en ask körsbärspraliner."
Ovanstående citat är ett av många exempel på humorn och tonen i denna väldigt roliga, men också djupt insiktsfulla bok. Den är både allvarlig och humoristisk på samma gång. Boken är full av roliga och slagkraftiga formuleringar.Vår huvudperson Hendrik är en fenomenal iakttagare av både stort och smått.
Hendrik Groen är 831/4 år gammal och bor på ett äldreboende i Amsterdam. Nästan varje dag skriver Hendrik ner något i dagboken. Oftast handlar det om allehanda jäkelskaper som åldrandet för med sig, sviktande hälsa, krämpor,ekonomiska bekymmer och ångest som han skildrar klarsynt och osentimentalt.
"Internationella Alzheimerdagen lär förresten inte uppmärksammas särskilt mycket av den egentliga målgruppen. De vet inte en vad det är för veckodag."
Lika klarsynt är han också när han skildrar politikernas många katastrofala beslut och besparingar i äldrevården (här finns en klar igenkänning även för en svensk läsare). Humorn och ironin när han gör upp med politiker, tjänstemän, och föreståndaren för äldreboendet är obetalbar.
Vår vän och några andra på äldreboendet som inte tillhör de gnälliga startar en förening GMID (Gammal-men-inte-död) för att förgylla ålderns höst.
Det huvudsakliga syftet med föreningen är att anordna utflykter under lättsamma och gemytliga former. Det blir en succé för det inblandade, men också avundsamhet från andra på boendet och misstänksamhet från personal.
En bok som jag hoppas når många läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar