I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist har sedan i höstas legat i läshögen. Jag var klar över handlingen och den skrämde mig en smula därför har den fått anstå. Nu när den då äntligen är läst är jag väldigt glad över det. Det är på många sätt en enastående prestation som Tom Malmqusit har åstadkommit och där alla lovord och priser är så välförtjänta.
Kort om handlingen: Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt insjuknar och måste föras till sjukhus. Barnet tas ut med kejsarsnitt och som i en mardröm springer Tom i kulvertarna under Karolinska sjukhuset, mellan intensivvårdsavdelningen och Neonatalen; mellan liv och död.
När han återvänder hem är det utan Karin, ensam med ett spädbarn och en chockartad sorg. Några månader senare dör också hans egen pappa, som han hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till.
Tom är grymt skicklig på att fånga läsaren. Redan efter några rader är jag fast i berättelsen. Romanens första del från sjukhuset och skriven med en rapporterande stil som är fri från känslor och sentimentalitet. Det är så effektivt och drabbande, det går knappt att andas och även jag skulle behöva lite syrgas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar