Sixto Rodriguez - DR koncerthus 2016-07-18

Jag åkte in till Köpenhamn i god tid innan konserten för att jag ville först spana in Inderhavnsbroen. Efter en promenad i vackert väder längs med Nyhavn sedan över bron till Christianshavn och vidare till metron för färd till DR byn. 

Vi är många som sett dokumentärfilmen Searching for Sugar Man som hade premiär 2012 och som vann en Oscar året efter.  

Rodriguez är född 1942 i den tidigare så stora bilindustristaden Detroit. En stad som musikaliskt mest är känd för MC5, The Stooges och Alice Cooper. Rodriguez singeldebuterade 1967 med låten I'll Slip Away som följdes av tre års tystnad innan albumet Cold Fact (1970) och det efterföljande albumet Coming from Reality (1971). Då albumen (konstigt nog) fick dåliga recensioner och försäljningen uteblev lade Rodriguez musikkarriären på hyllan.   

För er som inte sett filmen Searching for Sugar Man är denna bakgrundshistoria till stor hjälp.   

"Rodriguez var relativt okänd i hemlandet, men började i mitten av 1970-talet att få sina låtar spelade i radio i länder som Sydafrika, Zimbabwe, Nya Zeeland och Australien. Ett australiskt skivbolag, Blue Goose Music, köpte rättigheterna till Rodriguez låtar och återutgav hans två studioalbum. Man utgav även ett samlingsalbum med tidigare outgivna låtar samt en nyinspelning av "I'll Slip Away". Samlingsskivan sålde platina i Sydafrika, dock utan Rodriguez vetskap; han fick inte veta om sina framgångar i Sydafrika förrän 1998. I dessa länder kom Rodriguez dock att omges av en enorm mystik bland sina fans på grund av sin anonymitet i USA, vilket gav upphov till en rad rykten om att han skulle ha tagit livet av sig genom att tända eld på sig själv under en konsert, tagit en överdos, blivit skjuten eller försvunnit spårlöst.

Stärkt av framgångarna i Australien och på Nya Zeeland, som han dock kände till, turnerade Rodriguez i Australien 1979 med "The Mark Gillespie Band". Två föreställningar från denna turné sammanställdes och gavs ut som liveskivan Alive. Titeln syftade till att bemöta en ryktesspridning om Rodriguez död. 1981 genomfördes ytterligare en Australien-turné, den här gången tillsammans med Midnight Oil, varefter Rodriguez återigen lämnade musikkarriären. Vetskap om dessa turnéer i Australien nådde dock aldrig det slutna och isolerade Sydafrika, där mystiken kring Rodriguez skulle komma att hålla i sig långt in på 1990-talet

1991 släpptes Rodriguez båda studioalbum på CD i Sydafrika för första gången. Rodriguez själv visste inte om att han var så populär i Sydafrika förrän 1998, när hans äldsta dotter fann en webbplats dedikerad till honom. Ett antal hängivna Rodriguezfans i Sydafrika hade skapat hemsidan för att försöka få reda på mer information om sin idol. Som ett resultat av detta turnerade han Sydafrika samma år. En dokumentär, Dead Men Don't Tour, som spelades in under turnén sändes i SABC TV 2001. Konserter i Sverige och Sydafrika följde.

2002 fanns Rodriguez låt "Sugar Man" med på DJ David Holmes mixalbum Come Get It I Got It, vilket medförde ytterligare speltid i australisk radio. Nämnda "Sugar Man" fanns även med på soundtracket till filmen Candy2006. 2007 återvände han för att ge konserter i Australien.

2009 återutgavs Rodriguez två studioalbum på nytt av Light in the Attic Records.

Sedan 1998 har Rodriguez regelbundet turnerat flitigt världen över och kommit att bli en enormt uppskattad artist. 2013 tillkännagav Rodriguez att han planerar att spela in en ny skiva, den första på över 40 år, som bland annat kommer att innehålla ett antal låtar från en ofullbordad skiva som påbörjades 1973." (Wikipedia) 

                                                                   KONSERT 

Konserten inledes av supporten Lucia Scansetti från Spanien och strax efter nio var det dags för huvudattraktionen. Till kraftiga applåder ledsagades Rodriguez in av sin dotter. Mitt första intryck var att han var full, men den enkla förklaringen är att han vid 74 års ålder helt enkelt är skröplig. Han verkar ha svårt att gå och när han väl placerats vid mikrofonen så står han där han står. Men hans röst är det inget fel på och även hans speciella gitarrspel är hyfsat intakt. 

Med på turnén är ett kompband som består av bas, trummor och sologitarr. Vi får under en timme höra flera av de mest kända låtarna från båda hans två skivor, men även något obegripligt flera covers som Blue Sude Shoes , Light My Fire och en version av Sombody to Love som mera påminner om "All Along the Watchtower." Sedan ledsagas han ut och under stående ovationer åter ledsagas in för att framföra ytterligare två låtar. 

Rodriguez DR konserthus. Foto Jesper Ekdahl

DR konserthus . Foto Jesper Ekdahl

Det är med något blandade känslor och intryck som jag lämnar konserten. Samtidigt som det var både roligt och intressant att få se och höra honom var det också lite konstigt. Myten är på något sätt större än honom eller kanske riktigare är att låtarna har överlevt och kommer att göra medan han kanske skulle pensionera sig. Förvisso tycker jag att han är väl värd en senkommen karriär och uppmärksamhet, men det hade en del övrigt att önska. Det är egentligen inte dåligt, flera gånger är det till och med riktigt bra, men då jag har ganska höga förväntningar så kan det inte bli mer än godkänt. Det hade kunnat bli hur intressant och bra som helst med ett riktigt tajt och samspelat band där även stråkar hade fått vara med.