Maestra är första delen i en trilogi. Vi möter Judith Rashleigh som närmast kan beskrivas som en kvinnlig Tom Ripley. Författaren L.S Hilton har inte bara inspirerats av Patricia Highsmiths karaktär utan också delvis förlagt handlingen i samma miljöer. Och jag skulle vilja påstå nästan kopierat från andra boken om Mr Ripey En man utan samvete. Där handlingen liksom i Maestra är förlagd i konstmiljöer.
Det här är ingen thriller för pryda. Bokens huvudperson knullar glatt med alla och envar. Här finns många explicita sexskildringar där hon villigt tar emot kukar i alla hål. Hon är ofta kåt och extra kåt är hon när hon mördat, då är hennes fittläppar extra svullna.
Judith Rashleigh jobbar som assistent på ett av Londons mest ansedda auktionshus. Trots ett fint CV, men gedigna kunskaper i både konst och språk, så kommer hon inte vidare. Hennes ynka lön räcker inte lång, så när hon träffar en gammal skolkamrat som jobbar som värdinna på en champagnebar, så tvekar hon inte att extraknäcka där. Hon deltar ofta och gärna i organiserade orgier på slutna klubbar.
Hon uppdagar oegentligheter på aktionshuset och får sparken av hennes chef Rupert. Hon föreslår en rik kund på champagnebaren att de båda och hennes väninna ska roa sig på rivieran. Nu börjar ett äventyr i James Bond liknande miljöer där mord, girighet, lust, vrede, hämnd är ständiga följeslagare.
Är det bra? Som litteratur blir svaret nej. Som tidsfördriv, kanske. Som uppiggande sexhjälpmedel i äktenskapet, absolut.
En väldigt irriterande detalj är alla varumärken som ständigt stoppas in i handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar